Hääärligt med "sill och gamla kläder"!!!

"Nu är det sill och gamla kläder igen..." brukade tydligen Johans morfar säga när man gick tillbaka till vardagen igen efter en långhelg t ex. Han kom ju också från Simrishamn - som kallades "Sillastan" p g a att det var centrum för det svenska sillfisket - så det var förstås vanligt med sill på matbordet! Och efter vår extra semestervecka nere på Österlen, vilken sedan toppades med min systerdotters dop i Umeå i lördags, kan man ju säga att det var "sill och gamla kläder" för Johan och mig idag. Då är det ju tur att jag har ett så ROLIGT jobb!!! Även om det är fascinerande hur mycket som kan hinna "samlas på hög" trots att jag bara varit ledig 6 arbetsdagar...!

Och efter jobbet blev det ju ÄNNU bättre när jag fick åka till stallet och rida min FINA häst!!! På Island är det visst inte ovanligt att man ger hästarna sill som proteintillskott förresten och kanske var det något sådant Hamingja hoppades på när hon så glatt kom till mig i hagen idag??! Jag hann ju med att rida i torsdags, när vi på eftermiddagen "mellanlandade" hemma i Luleå mellan Skåne och Umeå. Och precis som då kunde jag nu konstatera att Hamingja verkligen inte har särskilt mycket insektsbett trots att vi är mitt i knottsäsongen!

Efter vår vanliga "stretching" i form av korsa bakbenen i skritt på volt bestämde jag mig för att rida upp till vänster bakom vägbommen. Inledde med mer sidförande i skritt innan jag satsade på uppvärmning i galopp. Inledde med vänster galopp och hon inledde bra men efter en stund började hon "tappa bakdelen" och när jag smackade gick hon istället över i hysterisk passtakt... Jag blev rädd att hon skulle slå sig eller trampa av en sko så jag kände mig tvungen att sakta av till skritt, trots att det ju blev ett slags ofrivillig "belöning" för att hon tappade gångarten...

Gjorde halt och fattade ny galopp, höger denna gång, och nu blev det REJÄLT "drag under galoscherna" med friskt tempo och inte minsta antydan till att vilja sakta ner förrän jag tillslut visslade. Och när jag sedan testade vänster galopp igen "fick vi med oss" den härliga energin från högergaloppen och den höll även här i sig ända till dess jag visslade. Note to self: testa att börja med höger galopp nästa gång för att se om vänstergaloppen sedan blir bra redan i första försöket! Framme vid vändplanen fortsatte vi på temat "lösgörande" genom att skritta ut i terrängen där vi sedan också travade lite. 

Tillbaka på vändplanen satt jag av och sadlade om för att sedan förbereda tölt genom halt-rygga-samlad skritt. Jag var t o m så brutal att jag smackade lätt ett par gånger och när Hamingja trots allt tog sig igenom detta trauma med livet i behåll fick hon "smyga" över i samlad tölt. Och denna gång fick jag direkt dra fördel av att jag var så noga med förhållningarna i tölten senast och gjorde halt varje gång som hon inte tog förhållningen. För nu fanns inte minsta antydan till att lägga sig på i handen och "dra mig ur sadeln"!!! 

Jag försökte följa Atlis instruktioner att tillföra energi genom att lägga vikten lite framåt (bara LITE framåt Anna...!!!) och driva med underskänklarna för att sedan fånga upp energin genom att lägga vikten bakåt och "tänka rygga" med överskänklarna. Samt där emellan vara avslappnad i sitsen och bålen. ("Avslappnad - men inte slapp och spänstig - inte spänd" som Atli citerade Kyra Kyrklund - professor i dressyr.) Och när Hamingja inte la sig på i handen tyckte jag faktiskt att jag lyckades hyfsat med detta!

Innan vi var tillbaka vid vägbommen vände jag om för att träna mer tölt - då jag även försökte "tänka högersluta" för att rama in. Och det fortsatte att kännas ganska bra, även om jag inte riktigt fick ordning på mina skänklar... Och uppenbarligen hade jag lyckats aktivera hennes överlinje för när hon sedan fick börja sträcka ut på längre tyglar i tölten gjorde hon det med en bibehållen aktivitet i ryggen - så där som vi tyvärr inte får till det om jag försöker värma upp i tölt. När vi skrittade sista biten tillbaka till stallet "hade jag tid" att få skänklarna i en bättre position och försökte memorera känslan när underskänklarna höll om henne, för att förhoppningsvis kunna hitta dit även i tölt någon gång i framtiden. Som vanligt har jag verkligen ingen brist på saker att träna på!

Back in the saddle!!!

 

Lycka!!!

Efter en härlig semestervecka hos svärföräldrarna nere på Österlen landade Johan och jag här i Luleå igen vid 13-tiden idag. Denna gång var det EXTRA skönt att komma hem eftersom vi därmed ÄNTLIGEN fick ta av oss munskydden som numera krävs både på flygplatserna och i planen... avundas INTE alla dem som måste jobba i munskydd dagligen...!!! Efter en sen lunch hemma mer eller mindre knuffade Johan ut mig genom dörren med orden: "Nu åker du till Hamingja och rider så det blir folk av dig igen!" (Kanske formulerade han sig inte exakt så - men det var vad han menade i alla fall!)

Även Hamingja verkade vara av samma uppfattning, för när jag kom ut i hagen och ropade vände hon sig genast om och kom mig till mötes! Himlen var täckt av hotande, mörka moln och när vi gick ut genom grinden i hagen dundrade åskan igång! Jag SKYNDADE mig att göra i ordning henne och till min glädje hade det inte börjat regna ännu när jag satt upp i sadeln (att sätta sig i en sjöblöt sadel är ju ingen hit direkt...) 

När vi som vanligt inledde med att flytta undan för skänkeln på volt kändes Hamingja riktigt mjuk och smidig - men så har också Ingebjörn varit i Mariebäck och behandlad bl a henne medan jag varit bortrest. Sedan red jag ut längs bilvägen mot Avan och när vi ridit uppför den första lilla backen tog jag in till höger och fattade galopp. Och nu var det VERKLIGEN inget problem att få Hamingja att "tänka framåt" - hon laddade på så att sanden yrde runt hovarna, både under den inledande vänstergaloppen och den efterföljande högergaloppen! 

Vi travade tillbaka ner och fortsatte i trav längs sandvägen på vänster sida - och fortfarande hade det inte börjat regna trots att åskan mullrade om och om igen... När jag satt av för att sadla om kom några första regndroppar och än en gång skyndade jag mig för att hinna sitta upp igen innan sadeln blev blöt... men inte heller nu kom mer än några enstaka regndroppar. Under hemvägen red jag sedan några övergångar: halt, rygga, samlad skritt, samlad tölt där jag försökte vara lika snabb med den första förhållningen som Atli visade mig och även snabbt göra halt ifall hon inte lyssnade på denna, för en ny övergång från halt. 

Efter ett antal sådana övergångar kunde vi enas om ett långsamt tempo i tölten och då fick hon börja sträcka ut på längre tyglar i tölten för att varva ner. Tillbaka på gården hade vi PRECIS hunnit in i stallet när ovädret brakade lös så att regnet DÅNADE på taket! :-O  Tala om att vi hade EXTREMT tur med vädret idag!!! 

Hälsning från Skåne!

Johan och jag har haft en HÄRLIG semestervecka nere hos svärföräldrarna på Österlen! Och när hästabstinensen hotade kunde jag gå en kvällspromenad förbi den islandshästgård som ligger bara en liten bit bort. Det är verkligen VACKERT i denna del av landet - också!!!  

När jag INTE sitter i klistret...!!!

Idag kom hovslagar-Sandra och slog på Hamingjas tappsko och BUSSIGA Carola ställde upp och assisterade när jag inte kunde komma loss från jobbet - TACK!!! Men när jag väl tog mig från jobbet skyndade jag förstås till stallet för att ÄNTLIGEN få rida efter denna oplanerade (och enligt matte HELT onödiga) semestervecka för Hamingja. 

Det känns som att det blivit väldigt lite ridning för mig sedan Atlikursen eftersom vi dels var bortresta två veckor under semestern och nu dessutom denna "tappskovecka"... så för att försöka friska upp minnet och förhoppningsvis hitta tillbaka till "spåret" igen bestämde jag mig för att rida ett pass på ridbanan och försöka "återskapa" en Atlilektion. 

Jag pratar alltid väldigt mycket med Hamingja - det tycker jag hör till ren artighet! Och när jag skulle göra i ordning henne inför ridningen sa jag: "Idag ska din matte komma ihåg sadelklistret!"  Och jag var så imponerad av mig själv: tänk att jag faktiskt kom ihåg detta trots att jag inte lagt fram förpackningen! Jag borstade, sadlade, tränsade, tog på mig ridhjälm och handskar och gick ut till ridbanan... och väl i sadeln kommer jag på att jag ÄNDÅ glömde klistret...!!! :-O Men jag brukar ju också hävda att jag varit senil så länge jag kan minnas...!

Men att rida kom jag i alla fall ihåg - och började med att värma upp i trav längs spåret och på volt. I vänster varv gick det bra att trava även på en riktigt liten volt, men när jag försökte göra samma sak i höger varv gick Hamingja över i tölt... Första gången saktade jag av och började om, men när samma sak hände igen gjorde jag som Sylvia instruerat mig: fortsatte rida i tölt med MYCKET drivning och på en ÄNNU mindre volt. Och efter en stund valde lilla fröken alldeles självmant att gå tillbaka till trav - tänk att plötsligt gick det JÄTTEBRA att trava på minivolt! 

Red sedan övergångar halt-rygga-samlad skritt-tölt då jag försökte vara aktiv på samma sätt som under sista Atlilektionen. "Balansera på den smala linan mellan travtakt och passtakt!" "Tänk på samma sätt som halt, rygga, samlad skritt - fast i tölt!" och "Ladda med energi och ta sedan med henne bakåt!" var några (Anna-versioner av) Atliuttryck som jag försökte ha i bakhuvudet. Och något gjorde jag uppenbarligen rätt, för när jag sedan lät Hamingja sträcka ut och varva ner i tölt med långa tyglar bibehöll hon en riktigt aktiv överlinje! Nu ska jag försöka minnas ännu mer nästa gång!

Tappsko...

Hamingja fjäskade REJÄLT idag och kom till mig i hagen på ännu längre avstånd än senast! Men kanske visste hon att det var "ofarligt"... för väl i stallet upptäckte jag att hon tappat sin högra baksko... Alltså blev det ingen ridning utan "bara" pyssel och insmörjning med tjärsalvan mot insekterna. Nu håller vi tummarna att det inte dröjer allt för länge innan hovslagaren har möjlighet att komma och slå på en ny. Och fram till dess blir det ett nytt "sommarlov" för Hamingja.

När jag släppt ut henne i hagen igen hade jag först ambitionen att försöka hitta skon, men kunde snabbt konstatera att det var ganska lönlöst. För den ligger antagligen väl dold i någon av de blöta lerpölarna som den senaste tidens regn skapat... Tur att det finns nya skor att köpa!

När Hamingja släpper handbromsen!

Galopp är roligt!!!

Första dagen på jobbet igen efter semestern och det är ju alltid väldigt intensivt innan man hunnit få någon slags överblick så att man vet vilken "brand" man ska rikta släckaren mot först...! Jag är dessutom enda företagsrådgivare på plats denna vecka och då dyker det upp en hel del som rör kollegornas kunder där jag inte är riktigt "uppsjungen"... Men dagen avlöpte ändå ganska bra (törs jag säga/skriva det - tänk om det fanns någon brandhärd som jag missade?!!) Och efter lite "doping" i form av en Cola Zero kom jag fram till att krafterna även skulle räcka till ridning.

Hamingja har haft ledig helg och kom ivrigt fram till mig i hagen - trots att hon t o m behövde kliva över ett dike för att göra detta! När jag sadlat och suttit upp började jag som jag brukar, men voltarbete utanför stallet. Först bad jag henne gå undan för höger skänkel, men det tyckte hon var onödigt jobbigt och stretade emot en lång stund... 

"Vad skulle Sylvia säga till mig i det här läget??!" funderade jag tillslut ganska uppgivet... och så hörde jag det som för min inre röst: "MER BÖJNING I HALSEN!!!" Och så snart jag böjde henne lite mer åt höger slappnade hon av, längde överlinjen och började frusta! Ett par gånger började hon korta upp nacken lite igen, men med bibehållen böjning behövde jag bara flytta undan något steg för skänkeln så var längden på halsen tillbaka! Som alltid har Sylvia facit!!!

Sedan red jag bort mot Torrbergsvägen och bakom vägbommen började jag - som vanligt numera - med uppvärmning i trav. Hamingja verkade riktigt laddad så det var verkligen härligt tryck i steget och trevlig längd på halsen även här! Min huvudplan för ridpasset var att rida till vänster på Torrbergsvägen för ett par galoppintervaller uppför den lååååånga backen. Men redan under uppvärmningen hann vi med en kortare galoppintervall och den skulle visade sig vara ovanligt lyckad!

Ett problem vi haft i galoppen är att Hamingja "drar åt handbromsen" och inte riktigt tänker framåt, vilket gör att hon f f a i vänster galopp ganska snart tappar energin och blir spänd. Jag har i det läget testat att driva på framåt, med skänklarna eller smackning, men det har ofta bara resulterat i att hon blivit ännu mer spänd och gått över i något passliknande... Men även när jag testat den andra ytterligheten: att INTE driva på utan bara försökt vara en följsam "passagerare" har det många gånger också slutat i den där passliknande "röran"... 

Men idag hade jag nog faktiskt riktigt tur när jag tänkte! Jag bestämde mig nämligen för att redan efter de första galoppsprången i vänster galopp smacka lite försiktigt, medan sprången fortfarande var runda och fina. Och nu var det som om Hamingja "släppte på handbromsen" och tog i ordentligt bakifrån och detta ända till dess jag bad henne sakta av! När vi sedan kom fram till den låååånga backen skulle det visa sig att effekten satt i, för när jag först bad om vänster galopp var det inte bara de första galoppsprången som var kraftfulla. Trots att hon snart flåsade ordentligt i värmen ville hon t o m ÖKA energin ju längre upp i backen vi kom! 

Uppe på vändplanen fick hon stå stilla och hämta andan en stund innan vi skrittade tillbaka ner för en ny intervall, denna gång i höger galopp. Och även här var energin och "trycket" i galoppsprången densamma!!! När vi åter nådde vändplanen satt jag av och lättade på sadelgjorden så att hon skulle få "flåsa ur" riktigt effektivt innan jag dessutom gick med henne tillbaka ner igen.

När jag sadlat om och suttit upp igen red jag dagens första och enda tölt, och eftersom Hamingja verkligen fått "bränna ur systemet" i galoppen försökte jag bara fokusera på att hålla ett lågt tempo (göra tydliga förhållningar m h a vikten bakåt följt av STORA eftergifter.)

Under ridpassets alla skrittpauser hade jag fokuserat på att hålla underskänklarna lätt mot hästens sidor för att försöka skapa ett muskelminne av detta. Och nu försökte jag hitta samma känsla i tölten för att få bättre ordning på min sits. Och när jag jobbade med förhållningar och eftergifter i tölten insåg jag efter ett tag att jag skulle behöva spegelvända mig själv när jag rider tölt...! För jag är dålig på att lägga vikten bakåt när jag gör förhållningarna, men väldigt bra på att luta mig framåt i eftergifterna när jag egentligen bara ska räta upp  mig igen... 

Men när jag i alla fall fick lite koll på detta, samt även kom ihåg att ta med högerbogen åt vänster m h a tyglarna, kunde vi faktiskt enas om ett relativt långsamt tempo och när jag bibehöll sitsen med underskänklarna på rätt plats töltade hon riktigt avslappnat! Då fick min FINA häst sakta av och sedan skrittade vi hela vägen genom skogen tillbaka hem. 

Min "affärsrörelse" rullar förresten vidare! På söndag morgon postade jag några annonser på Facebook vilket resulterade i att jag under dagen åter fick sälja en hel del ridkläder och även lite hästutrustning! Och idag har jag sålt två par ridbyxor till! Den härliga känslan när något som bara legat lagrat istället får komma någon annan till glädje och nytta peppar mig att planera för några nya annonser nästa helg! Var inte oroliga, jag lär hitta något i mina gömmor att annonsera ut då också...!

När jag leker ridsportaffär!!!

I lördags var det byaloppis i Kyrkbyn och jag passade på att sälja ridkläder, hästprylar och även endel icke hästrelaterat. Det var jättetrevligt med mycket folk och jag fick sälja riktigt mycket. Och det känns verkligen jättebra när något som bara blivit liggande hos mig får komma till glädje och nytta hos någon annan!!! En avgörande framgångsfaktor var förstås att vi hade sådan tur med vädret - strålande sol hela dagen så länge loppisen pågick!

Men riktigt HUR tur vi haft insåg vi nog inte förrän dessa hotfulla moln plötsligt började torna upp sig och komma allt närmare... Och vi hann bara PRECIS plocka in "loppisresterna" innan himlen öppnade sig och skyfallet VRÄKTE ner, ackompanjerat av mullrande åska...! :-O