När Hamingja släpper handbromsen!

Galopp är roligt!!!

Första dagen på jobbet igen efter semestern och det är ju alltid väldigt intensivt innan man hunnit få någon slags överblick så att man vet vilken "brand" man ska rikta släckaren mot först...! Jag är dessutom enda företagsrådgivare på plats denna vecka och då dyker det upp en hel del som rör kollegornas kunder där jag inte är riktigt "uppsjungen"... Men dagen avlöpte ändå ganska bra (törs jag säga/skriva det - tänk om det fanns någon brandhärd som jag missade?!!) Och efter lite "doping" i form av en Cola Zero kom jag fram till att krafterna även skulle räcka till ridning.

Hamingja har haft ledig helg och kom ivrigt fram till mig i hagen - trots att hon t o m behövde kliva över ett dike för att göra detta! När jag sadlat och suttit upp började jag som jag brukar, men voltarbete utanför stallet. Först bad jag henne gå undan för höger skänkel, men det tyckte hon var onödigt jobbigt och stretade emot en lång stund... 

"Vad skulle Sylvia säga till mig i det här läget??!" funderade jag tillslut ganska uppgivet... och så hörde jag det som för min inre röst: "MER BÖJNING I HALSEN!!!" Och så snart jag böjde henne lite mer åt höger slappnade hon av, längde överlinjen och började frusta! Ett par gånger började hon korta upp nacken lite igen, men med bibehållen böjning behövde jag bara flytta undan något steg för skänkeln så var längden på halsen tillbaka! Som alltid har Sylvia facit!!!

Sedan red jag bort mot Torrbergsvägen och bakom vägbommen började jag - som vanligt numera - med uppvärmning i trav. Hamingja verkade riktigt laddad så det var verkligen härligt tryck i steget och trevlig längd på halsen även här! Min huvudplan för ridpasset var att rida till vänster på Torrbergsvägen för ett par galoppintervaller uppför den lååååånga backen. Men redan under uppvärmningen hann vi med en kortare galoppintervall och den skulle visade sig vara ovanligt lyckad!

Ett problem vi haft i galoppen är att Hamingja "drar åt handbromsen" och inte riktigt tänker framåt, vilket gör att hon f f a i vänster galopp ganska snart tappar energin och blir spänd. Jag har i det läget testat att driva på framåt, med skänklarna eller smackning, men det har ofta bara resulterat i att hon blivit ännu mer spänd och gått över i något passliknande... Men även när jag testat den andra ytterligheten: att INTE driva på utan bara försökt vara en följsam "passagerare" har det många gånger också slutat i den där passliknande "röran"... 

Men idag hade jag nog faktiskt riktigt tur när jag tänkte! Jag bestämde mig nämligen för att redan efter de första galoppsprången i vänster galopp smacka lite försiktigt, medan sprången fortfarande var runda och fina. Och nu var det som om Hamingja "släppte på handbromsen" och tog i ordentligt bakifrån och detta ända till dess jag bad henne sakta av! När vi sedan kom fram till den låååånga backen skulle det visa sig att effekten satt i, för när jag först bad om vänster galopp var det inte bara de första galoppsprången som var kraftfulla. Trots att hon snart flåsade ordentligt i värmen ville hon t o m ÖKA energin ju längre upp i backen vi kom! 

Uppe på vändplanen fick hon stå stilla och hämta andan en stund innan vi skrittade tillbaka ner för en ny intervall, denna gång i höger galopp. Och även här var energin och "trycket" i galoppsprången densamma!!! När vi åter nådde vändplanen satt jag av och lättade på sadelgjorden så att hon skulle få "flåsa ur" riktigt effektivt innan jag dessutom gick med henne tillbaka ner igen.

När jag sadlat om och suttit upp igen red jag dagens första och enda tölt, och eftersom Hamingja verkligen fått "bränna ur systemet" i galoppen försökte jag bara fokusera på att hålla ett lågt tempo (göra tydliga förhållningar m h a vikten bakåt följt av STORA eftergifter.)

Under ridpassets alla skrittpauser hade jag fokuserat på att hålla underskänklarna lätt mot hästens sidor för att försöka skapa ett muskelminne av detta. Och nu försökte jag hitta samma känsla i tölten för att få bättre ordning på min sits. Och när jag jobbade med förhållningar och eftergifter i tölten insåg jag efter ett tag att jag skulle behöva spegelvända mig själv när jag rider tölt...! För jag är dålig på att lägga vikten bakåt när jag gör förhållningarna, men väldigt bra på att luta mig framåt i eftergifterna när jag egentligen bara ska räta upp  mig igen... 

Men när jag i alla fall fick lite koll på detta, samt även kom ihåg att ta med högerbogen åt vänster m h a tyglarna, kunde vi faktiskt enas om ett relativt långsamt tempo och när jag bibehöll sitsen med underskänklarna på rätt plats töltade hon riktigt avslappnat! Då fick min FINA häst sakta av och sedan skrittade vi hela vägen genom skogen tillbaka hem. 

Min "affärsrörelse" rullar förresten vidare! På söndag morgon postade jag några annonser på Facebook vilket resulterade i att jag under dagen åter fick sälja en hel del ridkläder och även lite hästutrustning! Och idag har jag sålt två par ridbyxor till! Den härliga känslan när något som bara legat lagrat istället får komma någon annan till glädje och nytta peppar mig att planera för några nya annonser nästa helg! Var inte oroliga, jag lär hitta något i mina gömmor att annonsera ut då också...!