Hääärligt med "sill och gamla kläder"!!!

"Nu är det sill och gamla kläder igen..." brukade tydligen Johans morfar säga när man gick tillbaka till vardagen igen efter en långhelg t ex. Han kom ju också från Simrishamn - som kallades "Sillastan" p g a att det var centrum för det svenska sillfisket - så det var förstås vanligt med sill på matbordet! Och efter vår extra semestervecka nere på Österlen, vilken sedan toppades med min systerdotters dop i Umeå i lördags, kan man ju säga att det var "sill och gamla kläder" för Johan och mig idag. Då är det ju tur att jag har ett så ROLIGT jobb!!! Även om det är fascinerande hur mycket som kan hinna "samlas på hög" trots att jag bara varit ledig 6 arbetsdagar...!

Och efter jobbet blev det ju ÄNNU bättre när jag fick åka till stallet och rida min FINA häst!!! På Island är det visst inte ovanligt att man ger hästarna sill som proteintillskott förresten och kanske var det något sådant Hamingja hoppades på när hon så glatt kom till mig i hagen idag??! Jag hann ju med att rida i torsdags, när vi på eftermiddagen "mellanlandade" hemma i Luleå mellan Skåne och Umeå. Och precis som då kunde jag nu konstatera att Hamingja verkligen inte har särskilt mycket insektsbett trots att vi är mitt i knottsäsongen!

Efter vår vanliga "stretching" i form av korsa bakbenen i skritt på volt bestämde jag mig för att rida upp till vänster bakom vägbommen. Inledde med mer sidförande i skritt innan jag satsade på uppvärmning i galopp. Inledde med vänster galopp och hon inledde bra men efter en stund började hon "tappa bakdelen" och när jag smackade gick hon istället över i hysterisk passtakt... Jag blev rädd att hon skulle slå sig eller trampa av en sko så jag kände mig tvungen att sakta av till skritt, trots att det ju blev ett slags ofrivillig "belöning" för att hon tappade gångarten...

Gjorde halt och fattade ny galopp, höger denna gång, och nu blev det REJÄLT "drag under galoscherna" med friskt tempo och inte minsta antydan till att vilja sakta ner förrän jag tillslut visslade. Och när jag sedan testade vänster galopp igen "fick vi med oss" den härliga energin från högergaloppen och den höll även här i sig ända till dess jag visslade. Note to self: testa att börja med höger galopp nästa gång för att se om vänstergaloppen sedan blir bra redan i första försöket! Framme vid vändplanen fortsatte vi på temat "lösgörande" genom att skritta ut i terrängen där vi sedan också travade lite. 

Tillbaka på vändplanen satt jag av och sadlade om för att sedan förbereda tölt genom halt-rygga-samlad skritt. Jag var t o m så brutal att jag smackade lätt ett par gånger och när Hamingja trots allt tog sig igenom detta trauma med livet i behåll fick hon "smyga" över i samlad tölt. Och denna gång fick jag direkt dra fördel av att jag var så noga med förhållningarna i tölten senast och gjorde halt varje gång som hon inte tog förhållningen. För nu fanns inte minsta antydan till att lägga sig på i handen och "dra mig ur sadeln"!!! 

Jag försökte följa Atlis instruktioner att tillföra energi genom att lägga vikten lite framåt (bara LITE framåt Anna...!!!) och driva med underskänklarna för att sedan fånga upp energin genom att lägga vikten bakåt och "tänka rygga" med överskänklarna. Samt där emellan vara avslappnad i sitsen och bålen. ("Avslappnad - men inte slapp och spänstig - inte spänd" som Atli citerade Kyra Kyrklund - professor i dressyr.) Och när Hamingja inte la sig på i handen tyckte jag faktiskt att jag lyckades hyfsat med detta!

Innan vi var tillbaka vid vägbommen vände jag om för att träna mer tölt - då jag även försökte "tänka högersluta" för att rama in. Och det fortsatte att kännas ganska bra, även om jag inte riktigt fick ordning på mina skänklar... Och uppenbarligen hade jag lyckats aktivera hennes överlinje för när hon sedan fick börja sträcka ut på längre tyglar i tölten gjorde hon det med en bibehållen aktivitet i ryggen - så där som vi tyvärr inte får till det om jag försöker värma upp i tölt. När vi skrittade sista biten tillbaka till stallet "hade jag tid" att få skänklarna i en bättre position och försökte memorera känslan när underskänklarna höll om henne, för att förhoppningsvis kunna hitta dit även i tölt någon gång i framtiden. Som vanligt har jag verkligen ingen brist på saker att träna på!