När jag INTE sitter i klistret...!!!

Idag kom hovslagar-Sandra och slog på Hamingjas tappsko och BUSSIGA Carola ställde upp och assisterade när jag inte kunde komma loss från jobbet - TACK!!! Men när jag väl tog mig från jobbet skyndade jag förstås till stallet för att ÄNTLIGEN få rida efter denna oplanerade (och enligt matte HELT onödiga) semestervecka för Hamingja. 

Det känns som att det blivit väldigt lite ridning för mig sedan Atlikursen eftersom vi dels var bortresta två veckor under semestern och nu dessutom denna "tappskovecka"... så för att försöka friska upp minnet och förhoppningsvis hitta tillbaka till "spåret" igen bestämde jag mig för att rida ett pass på ridbanan och försöka "återskapa" en Atlilektion. 

Jag pratar alltid väldigt mycket med Hamingja - det tycker jag hör till ren artighet! Och när jag skulle göra i ordning henne inför ridningen sa jag: "Idag ska din matte komma ihåg sadelklistret!"  Och jag var så imponerad av mig själv: tänk att jag faktiskt kom ihåg detta trots att jag inte lagt fram förpackningen! Jag borstade, sadlade, tränsade, tog på mig ridhjälm och handskar och gick ut till ridbanan... och väl i sadeln kommer jag på att jag ÄNDÅ glömde klistret...!!! :-O Men jag brukar ju också hävda att jag varit senil så länge jag kan minnas...!

Men att rida kom jag i alla fall ihåg - och började med att värma upp i trav längs spåret och på volt. I vänster varv gick det bra att trava även på en riktigt liten volt, men när jag försökte göra samma sak i höger varv gick Hamingja över i tölt... Första gången saktade jag av och började om, men när samma sak hände igen gjorde jag som Sylvia instruerat mig: fortsatte rida i tölt med MYCKET drivning och på en ÄNNU mindre volt. Och efter en stund valde lilla fröken alldeles självmant att gå tillbaka till trav - tänk att plötsligt gick det JÄTTEBRA att trava på minivolt! 

Red sedan övergångar halt-rygga-samlad skritt-tölt då jag försökte vara aktiv på samma sätt som under sista Atlilektionen. "Balansera på den smala linan mellan travtakt och passtakt!" "Tänk på samma sätt som halt, rygga, samlad skritt - fast i tölt!" och "Ladda med energi och ta sedan med henne bakåt!" var några (Anna-versioner av) Atliuttryck som jag försökte ha i bakhuvudet. Och något gjorde jag uppenbarligen rätt, för när jag sedan lät Hamingja sträcka ut och varva ner i tölt med långa tyglar bibehöll hon en riktigt aktiv överlinje! Nu ska jag försöka minnas ännu mer nästa gång!