Trippelturbo!!!

"Hej matte, här står jag och laddar!!!"

Om man lägger ihop 10 vilodagar, en utomhustemperatur på svala +15 grader samt rejäla vindar som livar uppå det hela lite extra - vad får man då? En Hamingja med trippelturbo!!! Det krävdes lååånga sträckor med sidförande längs dikeskanterna för att Hamingja skulle hålla sig till skritt när vi red iväg idag. Samt ett stort antal halter för att "renovera" bromsen...! 

Och med tanke på att alla sträckor vid Hyltetvägen med underlag som lämpar sig för galopp antingen skulle innebära utförsbacke eller hemväg kom jag snabbt fram till att det var säkrast att stå över den gångarten idag. Något jag var extra glad över när vi sedan kom töltande längs den sträcka där vi oftast brukar galoppera och ett 30-tal tranor plötsligt flög upp snett framför oss! 

Hamingja fick ju redan i mycket unga år lära sig den hårda vägen vad närkontakt med mördarsvanar och deras artfränder kan innebära... så detta var en alldeles tillräckligt spännande upplevelse för henne utan att behöva inträffa under en (racer-)galopp...! Men tack vare våra oerhört starka nerver tog vi oss trots allt levande ur även detta trauma! Jag försökte också peppa henne med det faktum att HON hade fått dem att fly - alltså var de ÄNNU mer rädda för henne än hon för dem!

När vi hämtat oss från detta och efter ytterligare uppvärmningstölt kunde jag tillslut få lite nytta av frökens turbo genom att be om mer samling i en högre form. Då bjöd hon på en HÄRLIG bärighet i tölten där bogarna kom upp och utan minsta gram "i handen"! Det var verkligen en trevlig känsla, som vi dessutom kunde upprepa i flera sekvenser! Efter detta fick hon sedan skritta hela vägen tillbaka ut till asfaltvägen för att få ev mjölksyra ur musklerna. Tillbaka i Höbäcken stretchade vi dessutom lite extra grundligt. Det ska bli väldigt intressant när equiterapeuten kommer tillbaka om ett par veckor, ifall han märker någon skillnad jämfört med förra gången!

Titt som tätt vart sjunde år...!

Lisa hälsar på Hremsa och Hamingja.

Idag hade vi trevligt besök av min kusin Maria med familj. De är bosatta i Åre med var nu uppe hos hennes föräldrar norr om Skellefteå. Och när dottern Lisa undrade varför de ALDRIG hälsar på hos mammas kusin som BÅDE har häst och höns fick det bli en tripp till Luleå också! Vi räknade ut att det var 7 år sedan Maria och jag träffades senast - så det var ju definitivt hög tid! 

Även Chicksen uppskattade besöket!

Enligt väderprognoserna är det sista dagen på den senaste tidens värmebölja och redan idag kändes det aningen svalare i vinden... I morgon ska det bara vara 17 grader som varmast - alltså MER än 10 grader lägre än vad vi haft den senaste veckan. Definitivt läge att ta tag i ridningen igen m a o!

Stenskär - ett paradis i Piteå skärgård!

Även idag har vi 30 grader varmt! För att njuta av värmen har Johan och jag passat på att för första gången besöka ön Stenskär längst ut i Piteå skärgård. Ett riktigt paradis! Och ganska overkligt att kunna sitta på stranden på öns utsida och se ut över ett hav som var kav lugnt trots att det där är helt öppet ända till Finland! En jättefin lååååång sandstrand och riktigt skön badtemperatur gjorde ju inte saken sämre! 

Innan dess hade vi också hunnit besöka en jättefin prylbod/skeppshandel - en riktig "Anna-affär" m a o -  i Piteås norra hamn!

Best friends forever!

När man får hänga med sin BFF! (Láras dotter Litlamin och Hamingja)

Oj, så GLADA alla bromsar blev över att få träffa mig och Hamingja idag...!!! Jag försökte hjälpa henne genom att slå ihjäl de som satte sig för att bita henne så länge de var inom min räckvidd uppifrån sadeln. För att inte behöva slå så hårt brukar jag trycka till med handflatan samtidigt som jag drar den åt sidan, så dör de oftast. Fast när det kom en bjässe i "helikopterstorlek" försökte jag slå ihjäl den innan den landat, genom att slå ihop händerna hårt Missade dock helikoptern så det enda resultatet blev att stackars Hamingja fick en smärre chock...! :-O Men jag MENADE väl i alla fall!!!

Idag verkade det ta emot lite när jag bad henne korsa med höger bak, så det fick bli extra mycket av den varan - både i skritt och i tölt. Till stor del blev annars ridpasset en repris av gårdagen, med trav, tölt och en galoppsträcka i vardera galoppen längs traktorvägarna med skrittpauser ute på Hultetvägen med hårdare underlag. Galopperna blev bäst hittills denna vecka i o m att det inte bara var "fullt ös medvetslös" som gällde utan faktiskt lite mer bärighet och höjd i sprången. Fast i klass med förra veckans "all time high" var vi ju inte riktigt...!

Efter galopperna sadlade jag som vanligt om vilket idag innebar en JÄTTESVÄRM av bromsar runt oss... som tur var blev det i alla fall lite lugnare när vi kom upp på Hultetvgen igen så att Hamingja kunde få hämta andan ordentligt efter galoppen genom att skritta hyfsat avslappnat en längre stund. Innan vi avrundade för dagen ville jag träna mer på samlingen i tölt och för att få göra det på ett mer sviktande underlag lämnade vi grusvägen igen och nyttjade en av traktorvägarna där vi redan ridit tidigare idag.

Under den långa skrittpausen innan dess hade jag än en gång försökt fokusera på att jag skulle "känna mycket rumpa" i sadeln med förhoppningen att detta innebar att jag "på köpet" hamnade i en mer lodrät sits. Och kanske var det därför som jag sedan lyckades riktigt bra med att rida samlad tölt där Hamingja kom upp mer med bogarna?! Och dessutom kunde bibehålla resp återställa bärigheten när så behövdes m h a att "tänka rygga" med sätet samt lägga in några steg sluta här och där.

Jag är i alla fall HELT säker på att en grundförutsättning för detta är att jag allt oftare lyckas hålla blicken lyft när jag rider och därmed får en chans att KÄNNA hur Hamingja rör sig och när/vad jag behöver understödja/korrigera! Och när jag som avslutning av ridpasset åter bad henne gå undan för resp skänkel och korsa bakbenen kunde jag nöjd konstatera att hon åter korsade lika lätt med höger bak som med vänster!

Tillbaka i Höbäcken följde jag min nya vana att stretcha hennes framben samt vänster bak innan jag svampade av henne. Men idag hade det varit smartare att göra detta i omvänd ordning för en riktigt svettig häst drog ju till sig MASSOR av bromsar och det är inte så lätt att försvara sig mot dessa när man står på tre ben...! Men när stretchingen var avklarad gav vattnet både svalka och minskade svettdoften så att antalet nya bromsar som hittade Hamingja inte längre ökade i snabbare takt än vad jag hann slå ihjäl dem...!

Det var sedan en belåten häst som rullade sig MYCKET grundligt så snart jag släppt ut henne i hagen igen! Och efter tre träningsdagar i rad passar det bra med några lediga dagar för Hamingja när  jag kommer att vara upptagen med annat. Men jag är snart tillbaka - på en blogg nära dig!!!

Vi hade i alla fall tur med vädret...!!!

När jag körde mot Höbäcken idag började det regna och jag funderade först på om jag skulle vända tillbaka hemåt igen...? Att rida i regn är ju visserligen inget problem, men tanken på att plocka utrustningen ur bilen för att göra i ordning Hamingja ute i regnet och sedan packa in all blöt utrustning i bilen igen kändes inte så lockande... Men bestämde mig ändå för att fortsätta samtidigt som jag höll tummarna för att regnet skulle upphöra igen.

Framme i Höbäcken kunde jag konstatera att det istället regnade ÄNNU mer än tidigare... men tänk om jag hade så tur att det skulle mattas av eller t o m sluta regna om jag väntade en stund... Och efter att ha lyssnat på min ljudbok i ytterligare 20 minuter kunde jag konstatera att det precis som jag hoppats på åter var uppehållsväder! 

Idag var Hamingja lite lugnare och försökte inte börja springa direkt jag landat i sadeln, men det var ändå med mycket energiska steg som hon skrittade iväg. Hon var heller inte stel i musklerna efter gårdagen utan korsade smidigt över med inner bak och längde halsen när jag bad henne att gå undan för skänkeln! (Jag kom dessutom ihåg att dra bak höger axel så att jag direkt hamnade i rätt position när jag skulle be henne gå undan för högerskänkeln - plötsligt händer det!!!)

Som vanligt försökte jag fokusera mycket på min sits, även i skritten då jag försöker känna att jag har "mycket rumpa mot sadeln". Jag tänker att det är ett första steg mot att någon gång i framtiden förhoppningsvis kunna "sitta ordentligt" även i tölt...! 

Jag red uppvärmningstölt ute i de mjukare vägkanterna längs Hultetvägen. För att sedan nyttja mindre sidovägar till både trav och tölt medan den hårdare grusvägen främst användes för skrittpauserna där emellan. Även idag galopperade vi på favoritstället, fast bara en sträcka i vardera galoppen. Och det var betydligt mer kontrollerat än igår även om vi fortfarande hade en bra bit kvar till den trevliga bärigheten i galoppen som jag fick njuta av en dag förra veckan...!

Under hemvägen hann vi även med några sekvenser tölt med samling i den lite högre formen och från utgångsläget med "mycket rumpa mot sadeln" i skitt följt av ett samlande säte innan övergången till tölt bjöd Hamingja på en tölt med riktigt härlig bärighet, vilken jag sedan kunde bibehålla/återställa m h a några steg högersluta vid behov. Under den tredje och sista sekvensen kändes hon verkligen "uppe" med bogarna och helt avslappnad i nacken - HÄRLIGT!!!

När vi kom tillbaka till Höbäeken hälsades Hamingja av en ivrigt gnäggande Litlamin som behövt överleva en dryg timme utan sin bästa vän! Hon fick dock vänta ännu en liten stund till medan jag stretchade Hamingja enligt instruktionerna från equiterapeuten och svampade av henne. Medan jag körde hemåt - rejält Hamingja hög - började det sedan regna igen...tala om att jag hade haft tur med vädret!

Borta bra, men hemma häst!!!

Hamingja med "sommarsadelkammaren" (=bilen) som skymtar i bakgrunden.

I går kväll kom Johan och jag hem igen efter ett MYCKET upplevelserikt besök i Sankt Petersburg! Som alltid har jag längat hem till Hamingja så det kändes verkligen BRA när jag tidigare i kväll var tillbaka i sadeln! Och uppenbarligen var det inte bara jag som längtat, för så snart jag suttit upp ville Hamingja direkt börja springa..! Men jag drog mig till minnes Atlis ord vid sådana tillfällen: "ALDRIG bromsa med båda tyglarna, då får du bara en spänd häst, utan aktivera hennes inre bakben genom att be henne gå undan för skänkeln!" 

Och när jag gjorde så fick jag inte bara tillbaka hennes fokus på mig utan också en bra "lägesrapport"  när hon med samma lätthet korsade med vänster resp höger bakben. Även idag red jag Hultetvägen - varför ändra ett vinnande koncept?! - och tänkte ta några vändor på vår långa galoppsträcka eftersom Hamingja efter en ledig vecka säkert hade en hel del överskottsenergi hon behövde få göra av med... något skulle visa sig vara dagens "understatement"...!

När jag gav den första signalen om galopp DUNDRADE Hamingja verkligen iväg! Min erfarenhet är att det i ett sådant läge är bäst att INTE försöka bromsa för då hamnar man lätt i en dragkamp där hästen bara triggas att springa ännu fortare... Så jag försökte bara sitta helt neutralt och vänta på att hon själv skulle sänka tempot. Men istället sprang hon bara fortare och fortare och fortare så att jag började undra om jag verkligen skulle hinna få stopp på henne innan 90-graderskurvan ut på Hultetvägen... Fast när vi kom fram till stället där vi brukar sakta in och jag visslade lyssnade hon som tur var!

Efter att vi skrittat tillbaka hela vägen ner var det dags för höger galopp och även nu satsade Hamingja på hastighetsrekord... och när jag sedan tappade ena stigbygeln blev det lite onödigt spännande... Men med ett reält tag i manen höll jag mig kvar i sadeln och även om det även denna gång verkade som att hon tänkt springa i full fart hela vägen tillbaka hem saktade hon av på min vissling innan vi var framme vid Hultetvägen. .

Under vår tredje galopp valde hon faktiskt själv att sakta av i slutet av galoppsträckan, innan jag hunnit vissla. Men det var först under den fjärde och avslutande galoppen som jag alldeles i slutet faktiskt vågade driva lite när hon själv började slå av på tempot. Så förra veckans trevliga bärighet under galoppintervallerna kändes VÄLDIGT avlägsen... Som vanligt satt jag av och flyttade bak sadeln och när vi sedan red hemåt skrittade vi hela vägen ut till Seletvägen för att hon skulle hinna hämta andan ordentligt. 

Där skojade jag sedan till det och red lite trav på kanten utanför asfalten innan vår sedvanliga nedvarvningstölt. Och tillbaka vid beteshagen kom jag sedan ihåg att stretcha, något som hon allot mer verkar tycka är ganska skönt - t o m när jag sträcker ut hennes vänstra bakben som hon ofta inte velat att man ska lyfta/hålla i.  

Sankt Petersburg!

Katarina den Stora avbildad när hon genom en kupp avsatt sin make och tagit över som kejsare/tsarinna.

Johan och jag har precis kommit hem efter att ha spenderat några MYCKET upplevelserika dagar i Sankt Petersburg! Verkligen en FANTASTISK stad! Det är inte för inte som den anses som en av världens vackraste städer,  med sina ca 600 slott, många vackra kyrkor och massor av kanaler - som en kombination av Paris och Venedig skulle man kunna säga!