Härliga minnen!!!

Ett härligt minne från mars 2006: när vi var ett gäng från Midur som red på isvägen i Södra hamnen ut till ön Gråsjälören. Luleå kommun plogar varje år upp ca 3 mil isväg (för biltrafik) ute i skärgården och dessutom en isbana på innerfjärdarna från Norra hamn runt Gülzauudden till Södra hamn och ut till ön Gråsjälören. Isbanan kan närmast beskrivas som en "gågata" ute på isen där det vid soligt vårvinterväder är mer folk i rörelse än på gågatan uppe på land: gående, skriskoåkare, skidåkare, skoterförare... och ibland alltså även töltande hästar! Min Reykur (den vita hästen på bilden) såg som alltid till att hamna i centrum! Här med Eva på ryggen, medan jag och Feykir syns längst ut till vänster i bild.

Det passar ju bra att glädja sig åt fina minnen när man som jag just nu är riktigt förkyld och därför inte orkat rida på några dagar... Då är det extra skönt att veta att Hamingja går på lösdrift så det går verkligen ingen nöd på henne! Jag läste nyligen om en forskningsrapport där man kommit fram till att hästar på en lösdrift med stora ytor rörde sig motsvarande tre timmar i skrittmaskin under ett dygn! Och då måste ju lösdriften vara oerhört mycket mer mental stimulans dessutom! 

Tölten i fokus

Hamingja - när endast det bästa är gott nog!!!

Bilden är fotad efter dagens träningspass, när jag är i foderrummet och Hamingja håller mig under noggrann bevakning, men också vet var gränsen går...! Det var min Reykur som lärde mig hur praktiskt det är med en häst som kan se även osynliga gränser!

Nu har det ÄNTLIGEN slutat snöa och idag sken solen från klarblå himmel - och jag hann till stallet innan den hunnit försvinna bakom trädtopparna! Janne förde länge en ojämn kamp mot snön i helgen - men tillslut var det han som avgick med segern så nu var det mycket välskottat på gården, i hagarna OCH på ridbanan! Vilket ju måste firas med ett ridbanepass för mig och Hamingja!

Efter djupsnöridning tre dagar i rad kunde man ju befara att hon skulle vara stel och trött i musklerna, men å andra sidan är både galopp och "terrängskritt" där man måste lyfta extra på benen båda MYCKET lösgörande och Hamingja kändes också riktigt mjuk och smidig när vi värmde upp med att flytta ut bakdelen i skritt resp tölt på volt och sedan tölt längs spåret med öppna för att m h a innerskänkel mot yttertygel få inramningen på plats och därmed bärighet i tölten. 

Sedan var det dags att träna samling vid hand - något jag gjort alldeles för sällan i vinter... Men Hamingja var med på noterna när jag först vid stillastående petade lätt med pisken på omväxlande höger och vänster bakben för att få henne att "piaffera" lite mer med dem. Och även sedan när jag gjorde detsamma i samlad skritt. 

Efter tre långsidor samlad skritt åt vardera hållet gick vi ut från ridbanan innan jag sadlade om och satt upp igen för att avsluta töltträningen nere längs bilvägen. Titt som tätt lyckades jag riktigt bra med att vinkla mitt bäcken framåt, hålla blicken lyft, "tänka rygga" med sätet samt lägga in några steg  vänstersluta då och då - med en riktigt trevlig känsla i tölten som belöning! Vi red bort till vägen mot gamla soptippen. När vi efter en skrittpaus vände hemåt igen blev det förståss lite extra energi med fler moment med en riktigt trevlig känsla som resultat!

När Hamingja sedan fick sträcka ut i nedvarvningstölt med långa tyglar frustade hon så oerhört belåtet - det gjorde nog nästan jag också! Jag blir verkligen så lycklig av att rida den här fantastiska hästen!!! Visserligen klarar jag bara att plocka fram en bråkdel av hennes egentliga kapacitet - men det räcker ändå väldigt långt! Och ger samtidigt löfte om att jag kan få fortsätta lära mig mer av henne i MÅNGA år framöver! 

I morgon ska jag till Smärtkliniken igen för ny underhållsbehandling, så Hamingja får välförtjänt vilodag efter fyra träningsdagar i rad. Och sedan får vi se hur det blir senare i veckan. (Jag FÖRSÖKER lära mig att inte ha för långtgående planer, för att inte behöva bli lika besviken om/när kroppen bestämmer annat än det jag själv vill...det är nog ett livslångt projekt att lära sig...!)

Skritt över höga cavaletti - i någon kilometer!

Vi har fått ÄNNU mer snö idag...!!!

När det både var halt och dessutom dålig sikt p g a snöandet kändes det inte så lockande att ge sig ut längs bilvägen med Hamingja... så det fick än en gång bli den vänstra skogsvägen bakom vägbommen och in längs skogsmaskinspåret. Tredje gången gillt, kanske man kan säga?! Och trots att vi red i (det lilla som fanns kvar av) gårdagens spår gick snön nu t o m över Hamingjas knän - och där det drivit ihop t o m upp till magen på henne ibland...!!! :-O

Därmed blev det också ÄNNU mer höjd i galoppsprången - för självklart passade vi på att galoppträna lite mer när underlaget även idag var så väl lämpat för detta! Efter en inledande vänstergalopp - lika trevlig som den brukar vara - satsade jag på att träna på att fatta höger galopp. Nu MED blicken till vänster samtidigt som jag tog ett rejält tag i manen med högerhanden. 

Igår avslöjade jag ju mig själv med att BÅDE titta åt höger och att reflexmässigt bromsa på högertygeln just när Hamingja sköt fram högerbogen i galoppfattningen... Men idag höll jag alltså i manen så att högerhanden inte kunde leva ett eget liv. Vi gjorde också MÅNGA högerfattningar och alla utom en resulterade i rätt galopp! (I fallet det blev fel var Hamingja för snabb och gjorde galoppfattningen innan jag hunnit ge någon signal så den räknas väl nästan inte...?!?)

I alla andra moment av ridningen behöver jag hela tiden hålla koll på högerbogen så egentligen är det väl ändå ett gott tecken att min reflex är att fånga upp på högertygeln så snart jag känner att hon är på väg att skjuta ut höger bog...?! All träning går ju ut på att "nöta in" olika moment i ridningen så att fler och fler reaktioner blir reflexmässiga och därmed kan komma mer i rätt tid, och inte först när man hunnit tänka att man behöver göra något... Fast det är ju definitivt att föredra om reflexerna kommer när de ska komma - och inte vid andra tillfällen...!

Framme vid vändplanen skrittade vi även idag längs skogsmaskinspåret, som inne i skogen sedan delar sig på flera ställen. Hittills har jag hela tiden hållit vänster, för att se hur långt man kan komma längs detta spår innan jag testar nästa. Och varje dag har jag ridit lite längre men inte heller idag såg jag något slut när vi tillslut ändå vände uppe på en liten höjd. Det finns mer kvar att utforska m a o!!! Och hela tiden gick snön alltså över Hamingjas knän eller ännu högre, så hon fick verkligen lyfta ordentligt på fötterna. Jag tänker att det måste vara som att rida över höga cavaletti: alltså muskelbyggarskritt i säkert någon kilometer!!!

När jag sadlat av upptäckte jag att Hamingja stod med "fötterna" vridna åt alla möjliga håll - men det är ju bra att stretcha efter träning...! :-O :-D

SLÄPP HÖGERTYGELN, "STUPID"!!!

 

Snön fortsätter att falla - och driva - så när Hamingja och jag körde "favorit i repris" och även idag red upp till vänster bakom vägbommen syntes inte mycket av våra spår från gårdagen och nu nådde  snön nästan upp till hennes knän! Vi jobbade med sidförande för att korsa bakbenen när vi red ut från gården och hon kändes mjuk och smidig i bakdelen. Skönt att hon inte överansträngt sig under gårdagens djupsnögalopp!

Idag hade jag en djärv plan: att jag skulle göra BRA galoppfattningar - ÄVEN i höger galopp. Började dock med vänster galopp för att hitta rätt känsla och där gjorde vi en klockren fattning från stillastående, vilken sedan följdes av härliga, runda språng när Hamingja tog i för att komma upp ur snön! När vi saktat av igen och jag skulle försöka göra samma sak i höger galopp lyckades jag dock först vid andra försöket... Framme vid vändplanen red vi åter in längs skogsmaskinspåret och idag följde vi det ytterligare lite längre in i skogen innan vi vände tillbaka hemåt. 

Under tiden som Hamingja ägnade sig åt "styrketräningsskritt" försökte jag analysera mina galoppfattningar för att försöka räkna ut vad som var problemet...  Och då kom jag faktiskt något på spåret: när vi gör våra fina vänsterfattningar tittar jag åt höger. Men när jag ska fatta höger galopp tittar jag OCKSÅ åt höger... dessutom tittar jag NER på höger bogen istället för att hålla blicken lyft... 

Jag brukar ju tjata om betydelsen av att lyfta blicken - det som låter så enkelt i teorin men är så SVÅRT i praktiken - för att tona ner synintrycken så att man istället kan känna hur hästen rör sig. Tillbaka vid vändplanen gjorde jag därför ett nytt försök att fatta höger galopp från stillastående OCH med blicken lyft medan jag tittade åt VÄNSTER. Och nu fattade Hamingja direkt höger galopp - trots att jag faktiskt även nu gav väldigt motstridiga signaler till min tappra häst...! 

Med blicken lyft kände jag nämligen inte bara hur Hamingja rörde sig utan upptäckte också hur jag själv bromsade lite på högertygeln precis i galoppfattningen...! Och ÄNDÅ tog Hamingja högergaloppen - verkligen en prestation från hennes sida! Jag gjorde sedan två försök till att fatta höger galopp och lyckades hålla blicken lyft och titta åt vänster. Men båda gångerna kommer jag på mig själv med att ta i högertygeln så det var verkligen inte min förtjänst att Hamingja även dessa gånger tog rätt galopp...! Oj, vad hon ska tycka att matte ger konstiga signaler....! :-O

När vi skrittade den sista biten tillbaka hem konstaterade jag att det i fortsättningen blir att hålla fast i manen med högerhanden när jag gör högerfattningarna, så att jag förhoppningsvis inte KAN dra den mot mig...!!! Tänk vad det är SVÅRT att lära sig rida...!!!

Älgkontakt av andra graden!

Ganska snöigt idag...!!!

SMHI hade en klass 1-varning för stora snömängder idag, när jag åkte till stallet hade det kommit nästan 2 dm och snöade fortfarande ymnigt. Hamingja och jag nyttjade underlaget till att träna galopp längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. Och sammanfattningsvis kan man säga att matte gjorde fyra bra galoppfattningar - m a o gjorde Hamingja detsamma! 

Dock gjorde matte även en slarvig fattning... så jag får ta på mig hela skulden för att det då blev fel galopp... Hamingja har haft svårare för vänster galopp men den senaste tiden har dessa fattningar varit klockrena medan vi haft lite svårare med höger galopp... Det är nog så att jag fokuserat så mycket på vänster galopp att jag blivit ringrostig och tappat lite av motoriken/tekniken i högerfattningen...  I vänster galopp skjuter jag bara fram höften, men när jag ska fatta höger galopp har jag lätt att falla framåt och "tappa sätet".... Bara att träna vidare m a o!!!

När vi galopperat upp till vändplanen red jag in längs skogsmaskinens spår i skogen. Jag red där första gången för inte så länge sedan, när det var plusgrader och spåret höll ändå för att trava på. Sedan dess har vi dessutom haft en rejäl köldknäpp igen så jag kunde ju vara säker på att underlaget skulle bära minst lika bra idag. Men trav kändes ändå som överkurs idag i o m att det snöade och blåste så att snön drev och dolde det mesta av alla ojämnheter som jag visste fanns där under... 

Alltså satsade vi helt på skritt idag, men tack vare all nysnö fick Hamingja hela tiden lyfta ordentligt på "fötterna" så det blev riktig "muskelbyggarskritt"! Vi följde också spåret längre in i skogen den här gången och hann se att det delade på sig flera gånger vilket innebär att vi har ännu mer att upptäcka framöver! 

Plötsligt fick jag syn på några älgar bland träden inte så långt ifrån oss och förvånades över att Hamingja - som verkligen är FRUKTANSVÄRT rädd för älgar - inte sett dem och uppenbarligen inte heller kände lukten av dem heller. Det senare var nog tack vare att vinden låg på från oss mot älgarna. De verkade däremot få vittring på oss och när jag dessutom började ropa var de snabba att försvinna längre in i skogen bort från oss. Allt medan Hamingja förblev lyckligt ovetande om hur nära det varit att hon skulle behöva stå öga mot öga med RIKTIGA monster...!!!

När vi sedan skrittat tillbaka till vändplanen "rev vi av" några av galoppfattningarna jag nämnde tidigare och precis som tidigare hade vi hjälp av underlaget vilket gjorde att galoppsprången fick lite extra höjd! Snöandet och vinden hade dessutom nästan helt sopat igen våra spår från tidigare - så Hamingja behövde fortfarande ta i lika mycket för att komma upp ur snön. 

Tillbaka i stallet upptäckte jag något som stack ut från fästet till ena stigbygeln... det visade sig vara en avbruten kvist... Tänk att den råkat sticka in och fastna precis där... :-O och vilken TUR att den inte skadat Hamingja!!! Som vanligt fick hon stå med Back on Track (ryggvärmare och hasskydd) en stund. Under tiden gick jag ut och förberedde hö till i morgon bitti (Sylvia hade redan fixat till kvällen.) 

Hamingja hade även fått sin lilla giva med betfor som jag främst ger för att hon ska äta sina mineraler och vitaminer. Hon är faktiskt inte särskilt förtjust i betfor som den är, så jag brukar blanda i ett par nävar havre och en näve lucern för att göra det mer smakligt men ändå är det inte alltid som hon äter upp det hon fått i krubban... men idag var aptiten uppenbarligen god så när jag kom in i stallet igen kunde jag nöjt konstatera att krubban var MYCKET noggrannt renslickad!

"There´s nothing I wouldn´t do for you...!!!"

"Tänk att vi har haft en "bortahelg" med bilkörning till och från Umeå och du var dessutom i stallet och red när vi kommit hem igår... men ÄNDÅ är du inte helt däckad efter jobbet i kväll...!!!" konstaterade Johan förundrat för en stund sedan! Och jag - som är minst lika förundrad - kunde tillägga att jag ju faktiskt även hade "klämt in" en timmes ridning efter jobbet idag! Det är härligt att någon gång kunna göra roliga saker utan att behöva känna mig som en urvriden trasa efteråt...!!!

Hamingja och jag hann dessutom rida ut innan solen gått ner för dagen så det hela innebar en dos ljusterapi också! Och man märker inte bara att solen är uppe fler timmar nu utan faktiskt också att solen redan värmer - för när jag kom till stallet efter jobbet var det bara -8 men när solen gått ner sjönk det snabbt till -15. 

Efter inledande voltarbete (och åttor) i skritt på ridbanan red vi längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. Precis som vid de senaste ridpassen fokuserade jag under uppvärmningen på öppna åt vänster - alltså vänsterskänkel mot högertygel. Första dagen jag fokuserade på detta hade vi nästan hunnit ända bort till "världens ände"-korsningen innan vi tillslut hade vänster bak och höger bog på plats så att hon längde halsen med aktiv överlinje. Vid nästa tillfälle hade vi bara passerat vägen in till gamla soptippen när jag fick uppleva samma resultat. Igår hände det redan vid timmerupplagen vid jaktstugan och idag hann vi knappt passera kallkällan innan hon kändes inramad mellan hand och skänkel - det går framåt!!!

I o m detta kunde jag också korta ner den sträcka vi behövde till uppvärmningstölten så innan vi var framme i korsningen vid sjön idag hade vi därmed inte bara värmt upp utan dessutom både hunnit rida "arbetstölt" och ta en längre skrittpaus. Under tölten hade Hamingja vid ett antal tillfällen kört upp huvudet och "rusat" några steg, en reaktion som alltid varit väldigt vanligt förekommande från hennes sida... Det kan t ex räcka med att jag råkar göra ett ljud med läpparna så att hon tror att jag ska smacka (eller att jag är så hänsynslös att jag faktiskt smackar). Samma reaktion har även kunnat komma om hon plötsligt fått syn på pisken i ena ögonvrån o s v. 

Men i våras insåg jag att reaktionerna även kan ha en orsak som inte är kopplat till hennes flyktreflexer. När jag hade skruvat ur broddarna för säsongen märkte jag nämligen att denna typ av reaktion inte alls förekom lika ofta, trots att det inte var någon större skillnad på ridningen. Så antagligen berodde en del av dessa reaktioner på att hon fastnade med broddarna i underlaget. Hon har ju visat sig ha känsliga muskler i bakdelen och massör-Thomas har kunnat konstatera att hon får lite mer besvär under broddsäsongen. 

I vinter har jag därför på olika sätt försökt anpassa ridningen efter detta. Med lugnare ridpass när underlaget varit som mest stumt, med fler vilodagar generellt och dessutom oftast en vilodag efter de ridpass när hon fått jobba extra mycket med samlingen i tölt. Samt även längre skrittpauser under de mest "töltintensiva" träningspassen. Och "en orgie" i Back on Track för återhämtning efterår. 

Hittills - peppar, peppar - verkar det fungera för i vinter har hon inte visat några tecken på besvär. Jag upplever att hon arbetar jämnt med bakbenen i tölten och travövergångarna - som jag i efterhand förstod varit en tidig larmsignal förra vintern - fortsätter att vara lika klockrena som när jag satte igång henne igen efter veterinärens behandling i somras. 

Idag blev det därför också flera längre skrittpauser, bl a från världens ände-korsningen nästan bort till skoterklubben och tillbaka igen. Större delen av sträckan skrittade vi med tygelkontakt och hon arbetade så trevligt genom kroppen att det måste ha varit riktigt bra "styrketräning" (skritt är ju den gångart då hästen använder flest muskler har jag fått lära mig.) Efter att ha suttit av och sadlat om tyckte jag sedan att vi var redo för "rejält töltarbete". 

Det blev några sekvenser med övergångar från samlad skritt i vänsteröppna till en tölt där hon kom upp med bogarna. Och när jag dessutom lyckades kombinera att "tänka rygga" med sätet och ett par steg vänsteröppna vid behov (och kanske f f a en höjd blick så att jag kände när och hur jag behövde agera) fick jag njuta av en riktigt härlig känsla i tölten! Det kändes så bra att hon fick ännu en extra lång skrittpaus innan det var dags för nedvarvningstölt med långa tyglar. 

Då hade Hamingja uppenbarligen gott om krafter kvar fortfarande, för hon ville absolut definiera "nedvarvningstölt" som att man sträcker ner mulen mot marken och frustar konstant - samtidigt som man springer FORT!!! Tillbaka i stallet blev det åter "orgie" i BoT innan hon fick gå ut i hagen igen. Och i morgon får hon vilodag igen så musklerna hinner återhämta sig ifall de är lite ömma. När jag skriver detta får jag en rad ur en låttext i huvudet: "There´s nothing I wouldn´t do for you...!" Och det är lite så jag känner för min fantastiska häst!!! Min lycka/förmögenhet!!! (Men vad är det för låt jag tänker på/vem är det som sjunger?!)

Bonusridning!!!

Efter en helg i Umeå där vi hälsade på våra resp föräldrar kom vi hem i så god tid idag att jag hann åka till stallet och rida - vilken bonus!!! Med -18 grader tyckte Hamingja att det var "svalt och skönt" och dessutom hade hon haft två vilodagar så hon var riktigt pigg! Som vanligt ökade hon dessutom på stegen när jag styrde henne mot ridbanan! Min härliga häst har en fantastisk arbetsvilja - nästan i klass med Lára (som måste ha haft världsrekordet på det området!) 

Nu blev det "bara" uppvärmning i skritt på volter och åttor på ridbanan, innan jag red ut från gården och fortsatte stretchingen med sidförande för omväxlande höger och vänster skänkel längs plogkanterna ner till bilvägen. Där övergick vi till uppvärmningstölt och jag red öppna undan för vänster skänkel läääääänge men tillslut kom det önskade resultatet när både vänster bak och höger bog var "på plats" och Hamingja töltade med lång hals och aktiv överlinje! 

Och idag blev det faktiskt ingen jättechock för Hamingja att matte hade en pisk som kunde nudda bakdelen ibland - fast hon piskade lite ilsket med svansen i alla fall som en markering...! Att rida öppna undan för höger skänkel var svårare, vilket delvis kan bero på att jag inte tränat lika mycket på det så att min motorik är sämre "åt det hållet" samtidigt som jag också märker att min sits blir sämre...  Dessutom har jag nog sämre koll på högerbogen också. För att åtgärda det sistnämnda testade jag att börja rida öppna undan för högerskänkeln och när vi hittat rätt känsla där ställde jag om åt höger och la till högerskänkeln mot vänstertygeln. Och när jag då "bara" behövde bibehålla den trevliga känsla vi redan hade i tölten gick det bättre än när jag försökt skapa den känslan direkt i högeröppna. 

När vi vände hemåt tog vi en lite längre skrittpaus innan det var dags för samlad skritt och övergångar till samlad tölt. Och Hamingja fortsatte att bjuda på en riktigt trevlig känsla i tölten, vilken inte ens förstördes av att jag ibland "påminde om pisken". Hästen från i onsdags, som vräkte sig i handen och försökte springa iväg med mig, kändes redan SÅ avlägsen - HÄRLIGT!!! Och jag vill bara rida MER - kanske redan i morgon!