Skritt över höga cavaletti - i någon kilometer!

Vi har fått ÄNNU mer snö idag...!!!

När det både var halt och dessutom dålig sikt p g a snöandet kändes det inte så lockande att ge sig ut längs bilvägen med Hamingja... så det fick än en gång bli den vänstra skogsvägen bakom vägbommen och in längs skogsmaskinspåret. Tredje gången gillt, kanske man kan säga?! Och trots att vi red i (det lilla som fanns kvar av) gårdagens spår gick snön nu t o m över Hamingjas knän - och där det drivit ihop t o m upp till magen på henne ibland...!!! :-O

Därmed blev det också ÄNNU mer höjd i galoppsprången - för självklart passade vi på att galoppträna lite mer när underlaget även idag var så väl lämpat för detta! Efter en inledande vänstergalopp - lika trevlig som den brukar vara - satsade jag på att träna på att fatta höger galopp. Nu MED blicken till vänster samtidigt som jag tog ett rejält tag i manen med högerhanden. 

Igår avslöjade jag ju mig själv med att BÅDE titta åt höger och att reflexmässigt bromsa på högertygeln just när Hamingja sköt fram högerbogen i galoppfattningen... Men idag höll jag alltså i manen så att högerhanden inte kunde leva ett eget liv. Vi gjorde också MÅNGA högerfattningar och alla utom en resulterade i rätt galopp! (I fallet det blev fel var Hamingja för snabb och gjorde galoppfattningen innan jag hunnit ge någon signal så den räknas väl nästan inte...?!?)

I alla andra moment av ridningen behöver jag hela tiden hålla koll på högerbogen så egentligen är det väl ändå ett gott tecken att min reflex är att fånga upp på högertygeln så snart jag känner att hon är på väg att skjuta ut höger bog...?! All träning går ju ut på att "nöta in" olika moment i ridningen så att fler och fler reaktioner blir reflexmässiga och därmed kan komma mer i rätt tid, och inte först när man hunnit tänka att man behöver göra något... Fast det är ju definitivt att föredra om reflexerna kommer när de ska komma - och inte vid andra tillfällen...!

Framme vid vändplanen skrittade vi även idag längs skogsmaskinspåret, som inne i skogen sedan delar sig på flera ställen. Hittills har jag hela tiden hållit vänster, för att se hur långt man kan komma längs detta spår innan jag testar nästa. Och varje dag har jag ridit lite längre men inte heller idag såg jag något slut när vi tillslut ändå vände uppe på en liten höjd. Det finns mer kvar att utforska m a o!!! Och hela tiden gick snön alltså över Hamingjas knän eller ännu högre, så hon fick verkligen lyfta ordentligt på fötterna. Jag tänker att det måste vara som att rida över höga cavaletti: alltså muskelbyggarskritt i säkert någon kilometer!!!

När jag sadlat av upptäckte jag att Hamingja stod med "fötterna" vridna åt alla möjliga håll - men det är ju bra att stretcha efter träning...! :-O :-D