"There´s nothing I wouldn´t do for you...!!!"

"Tänk att vi har haft en "bortahelg" med bilkörning till och från Umeå och du var dessutom i stallet och red när vi kommit hem igår... men ÄNDÅ är du inte helt däckad efter jobbet i kväll...!!!" konstaterade Johan förundrat för en stund sedan! Och jag - som är minst lika förundrad - kunde tillägga att jag ju faktiskt även hade "klämt in" en timmes ridning efter jobbet idag! Det är härligt att någon gång kunna göra roliga saker utan att behöva känna mig som en urvriden trasa efteråt...!!!

Hamingja och jag hann dessutom rida ut innan solen gått ner för dagen så det hela innebar en dos ljusterapi också! Och man märker inte bara att solen är uppe fler timmar nu utan faktiskt också att solen redan värmer - för när jag kom till stallet efter jobbet var det bara -8 men när solen gått ner sjönk det snabbt till -15. 

Efter inledande voltarbete (och åttor) i skritt på ridbanan red vi längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. Precis som vid de senaste ridpassen fokuserade jag under uppvärmningen på öppna åt vänster - alltså vänsterskänkel mot högertygel. Första dagen jag fokuserade på detta hade vi nästan hunnit ända bort till "världens ände"-korsningen innan vi tillslut hade vänster bak och höger bog på plats så att hon längde halsen med aktiv överlinje. Vid nästa tillfälle hade vi bara passerat vägen in till gamla soptippen när jag fick uppleva samma resultat. Igår hände det redan vid timmerupplagen vid jaktstugan och idag hann vi knappt passera kallkällan innan hon kändes inramad mellan hand och skänkel - det går framåt!!!

I o m detta kunde jag också korta ner den sträcka vi behövde till uppvärmningstölten så innan vi var framme i korsningen vid sjön idag hade vi därmed inte bara värmt upp utan dessutom både hunnit rida "arbetstölt" och ta en längre skrittpaus. Under tölten hade Hamingja vid ett antal tillfällen kört upp huvudet och "rusat" några steg, en reaktion som alltid varit väldigt vanligt förekommande från hennes sida... Det kan t ex räcka med att jag råkar göra ett ljud med läpparna så att hon tror att jag ska smacka (eller att jag är så hänsynslös att jag faktiskt smackar). Samma reaktion har även kunnat komma om hon plötsligt fått syn på pisken i ena ögonvrån o s v. 

Men i våras insåg jag att reaktionerna även kan ha en orsak som inte är kopplat till hennes flyktreflexer. När jag hade skruvat ur broddarna för säsongen märkte jag nämligen att denna typ av reaktion inte alls förekom lika ofta, trots att det inte var någon större skillnad på ridningen. Så antagligen berodde en del av dessa reaktioner på att hon fastnade med broddarna i underlaget. Hon har ju visat sig ha känsliga muskler i bakdelen och massör-Thomas har kunnat konstatera att hon får lite mer besvär under broddsäsongen. 

I vinter har jag därför på olika sätt försökt anpassa ridningen efter detta. Med lugnare ridpass när underlaget varit som mest stumt, med fler vilodagar generellt och dessutom oftast en vilodag efter de ridpass när hon fått jobba extra mycket med samlingen i tölt. Samt även längre skrittpauser under de mest "töltintensiva" träningspassen. Och "en orgie" i Back on Track för återhämtning efterår. 

Hittills - peppar, peppar - verkar det fungera för i vinter har hon inte visat några tecken på besvär. Jag upplever att hon arbetar jämnt med bakbenen i tölten och travövergångarna - som jag i efterhand förstod varit en tidig larmsignal förra vintern - fortsätter att vara lika klockrena som när jag satte igång henne igen efter veterinärens behandling i somras. 

Idag blev det därför också flera längre skrittpauser, bl a från världens ände-korsningen nästan bort till skoterklubben och tillbaka igen. Större delen av sträckan skrittade vi med tygelkontakt och hon arbetade så trevligt genom kroppen att det måste ha varit riktigt bra "styrketräning" (skritt är ju den gångart då hästen använder flest muskler har jag fått lära mig.) Efter att ha suttit av och sadlat om tyckte jag sedan att vi var redo för "rejält töltarbete". 

Det blev några sekvenser med övergångar från samlad skritt i vänsteröppna till en tölt där hon kom upp med bogarna. Och när jag dessutom lyckades kombinera att "tänka rygga" med sätet och ett par steg vänsteröppna vid behov (och kanske f f a en höjd blick så att jag kände när och hur jag behövde agera) fick jag njuta av en riktigt härlig känsla i tölten! Det kändes så bra att hon fick ännu en extra lång skrittpaus innan det var dags för nedvarvningstölt med långa tyglar. 

Då hade Hamingja uppenbarligen gott om krafter kvar fortfarande, för hon ville absolut definiera "nedvarvningstölt" som att man sträcker ner mulen mot marken och frustar konstant - samtidigt som man springer FORT!!! Tillbaka i stallet blev det åter "orgie" i BoT innan hon fick gå ut i hagen igen. Och i morgon får hon vilodag igen så musklerna hinner återhämta sig ifall de är lite ömma. När jag skriver detta får jag en rad ur en låttext i huvudet: "There´s nothing I wouldn´t do for you...!" Och det är lite så jag känner för min fantastiska häst!!! Min lycka/förmögenhet!!! (Men vad är det för låt jag tänker på/vem är det som sjunger?!)