Bonusridning!!!

Efter en helg i Umeå där vi hälsade på våra resp föräldrar kom vi hem i så god tid idag att jag hann åka till stallet och rida - vilken bonus!!! Med -18 grader tyckte Hamingja att det var "svalt och skönt" och dessutom hade hon haft två vilodagar så hon var riktigt pigg! Som vanligt ökade hon dessutom på stegen när jag styrde henne mot ridbanan! Min härliga häst har en fantastisk arbetsvilja - nästan i klass med Lára (som måste ha haft världsrekordet på det området!) 

Nu blev det "bara" uppvärmning i skritt på volter och åttor på ridbanan, innan jag red ut från gården och fortsatte stretchingen med sidförande för omväxlande höger och vänster skänkel längs plogkanterna ner till bilvägen. Där övergick vi till uppvärmningstölt och jag red öppna undan för vänster skänkel läääääänge men tillslut kom det önskade resultatet när både vänster bak och höger bog var "på plats" och Hamingja töltade med lång hals och aktiv överlinje! 

Och idag blev det faktiskt ingen jättechock för Hamingja att matte hade en pisk som kunde nudda bakdelen ibland - fast hon piskade lite ilsket med svansen i alla fall som en markering...! Att rida öppna undan för höger skänkel var svårare, vilket delvis kan bero på att jag inte tränat lika mycket på det så att min motorik är sämre "åt det hållet" samtidigt som jag också märker att min sits blir sämre...  Dessutom har jag nog sämre koll på högerbogen också. För att åtgärda det sistnämnda testade jag att börja rida öppna undan för högerskänkeln och när vi hittat rätt känsla där ställde jag om åt höger och la till högerskänkeln mot vänstertygeln. Och när jag då "bara" behövde bibehålla den trevliga känsla vi redan hade i tölten gick det bättre än när jag försökt skapa den känslan direkt i högeröppna. 

När vi vände hemåt tog vi en lite längre skrittpaus innan det var dags för samlad skritt och övergångar till samlad tölt. Och Hamingja fortsatte att bjuda på en riktigt trevlig känsla i tölten, vilken inte ens förstördes av att jag ibland "påminde om pisken". Hästen från i onsdags, som vräkte sig i handen och försökte springa iväg med mig, kändes redan SÅ avlägsen - HÄRLIGT!!! Och jag vill bara rida MER - kanske redan i morgon!