Hamingjas nära Atli-upplevelse!

  

Efter att ha vilat sig i form under de senaste dagarna fick Hamingja rivstarta helgens tredagarskurs med en verklig "nära Atli-upplevelse" genom att ha maestro himself i sadeln! Själv fick jag alltså en mjukstart istället, när jag "bara" stod på marken och såg på. Det var förståss mycket intressant att se Atlis upplägg av ridpasset och hur Hamingja reagerade på det han bad henne om. Sedan är det ju alltid lärorikt att SE sin egen häst röra sig under ryttare - det ger en extra förståelse av vad det är "som händer" när man sitter i sadeln!

Efter uppvärmning och lösgörande i olika varianter av "korsa bakbenen" red han på i ett ganska högt tempo i tölt. Han förklarade att hon kändes lite "låst" - som att hon "kurade ihop sig" - i tölten och att han använde det högre tempot för att få henne att "öppna upp" sina rörelser igen. Senast fick jag instruktionen att främst rida ett långsamt tempo i tölten, för att träna upp hennes styrka. Och uppenbarligen hade vi gjort den delen av läxan tillräckligt bra för att nu få börja "gasa på" lite mera. 

"Alla knappar sitter där de ska, hon har lärt sig mycket och det är en riktigt trevlig känsla att rida henne nu!" sa han och det var förstås jätteroligt att höra! Men nu blir alltså nästa steg att släppa fram henne i ett högre tempo. Han påminde också om det han sagt flera gånger förr, att det då är viktigt att kunna lösgöra i det högre tempot - alltså lösgöra utan att bromsa henne samtidigt... vilket jag tycker är JÄTTESVÅRT...! Jag upplever dessutom att jag inte riktigt får med mig bakdelen när försöker öka tempot, istället hamnar hon på bogarna och blir framtung... men det lär jag ju få träna på under resten av helgen! To be continued...!!!

PS: En bit in i ridpasset satt Atli som vanligt av för att sadla om, när han plötsligt undrar: "Kommer hon att bita mig nu?!?" Då fick jag påminna om att det var min Lára som gjorde så´nt...! Hamingja tycker visserligen inte heller om att man spänner sadelgjorden, men hon är inte alls så extremkittlig som Lára var och dessutom en alldeles för vänlig själ för att bitas. Lite kul ändå att höra att kära Lára t o m hade satt sig i respekt hon någon i världseliten!!!