Töltglädje!

Ridglädje! Men så var det ju det här med att höja blicken...!!!

Hamingja har fått två välförtjänta vilodagar efter Atlikursen. Hon fick ju verkligen jobba ordentligt under alla tre dagarna! Dessutom hände det ganska många gånger att bakhovarnas broddar fastnade i underlaget på ridbanan och jag var lite orolig för att hon skulle få ont i musklerna i sin känsliga bakdel igen... Men under dagens träningspass var det inget som tydde på att några sådana besvär börjat komma tillbaka så det var ju skönt! 

Med +8 grader på biltermometern när jag körde till stallet var jag inte förvånad över att bilvägen var moddig och bitvis lerig - ett underlag som riskerade att få broddarna att suga fast på samma sätt som på ridbanan i helgen... Så när jag såg att skogsvägen bakom vägbommen fortfarande verkade täckt av packad snö bestämde jag mig för att förlägga dagens träningspass dit. 

Som vanligt började vi dock med att korsa bakbenen i skritt på volt utanför stallet och redan här fick jag indikation på att Hamingja var besvärsfri i musklerna i bakdelen - hon kändes inte ens lite stel trots all anstränging så de två vilodagarna hade uppenbarligen gjort susen! En positiv känsla som förstärktes ytterligare när vi red ut från gården i skänkelvikning medan Hamingja fortsatte att kännas mjuk som smör!

Det kom att bli tre vändor upp till vändplanen idag. Första vändan i uppvärmningstölt med låååång hals och samtidigt så mycket energi att Atli nog hade varit nöjd med oss! Efter lite voltarbete uppe på vändplanen lyssnade Hamingja fantastiskt bra för mitt samlande säte när jag vände hemåt och började förbereda tölt. Och när jag sedan bad om ökat tempo tölt längs hemvägen var hon verkligen med på noterna! Och jag lyckades undvika att falla framåt utan kunde i stor utsträckning behålla mitt drivande säte - och när jag lyckades med det så bjöd Hamingja även på lite bärighet även i det ökade tempot! 

Underlaget var också så bra som jag hade hoppats så innan vi var tillbaka nere vid vägbommen vände jag tillbaka för en andra vända upp till vägbommen. Först fick Hamingja en lång skrittpaus, väldigt välförtjänt efter urladdningen i ökat tempo! Sedan var det dags för arbetstempo tölt - eller det var i alla fall meningen... I helgen var Atli nöjd med tempot, men efterlyste mer energi. Nu hade vi bättre energi, men istället lyckades jag inte hålla nere tempot tillräckligt...

När vi skrittat sista biten upp till vändplanen satt jag av och flyttade bak sadeln inför en ny omgång ökat tempo tölt på hemvägen. Och trots att Hamingja började bli rejält svettig i värmen så bjöd hon nu på ett ännu högre tempo än förra gången! När jag dessutom lyckades hålla blicken lyft (bättre än på bilden ovan m a o) OCH bibehålla ett drivande säte kunde jag bibehålla bärigheten under långa sträckor. Riktigt roligt - tyckte både Hamingja och jag!!!

Peppad av detta bestämde jag mig för att rida även en tredje vända upp till vändplanen. Denna gång fick min duktiga häst skritta på långa tyglar hela vägen dit för att hinna hämta andan och syresätta musklerna ordentligt, som förberedelse för att sedan träna tempoväxlingar på hemvägen. Nu kom jag faktiskt ihåg både att lägga vikten bakåt OCH vissla när det var dags för nedtagningar och dessa blev också ganska bra. Jag kunde i alla fall undvika att hon dök ner på bogarna i nedtagningarna - men precis som tidigare lyckades jag inte riktigt hålla "arbetstempo" utan det blev en "snabbvariant" av detta... 

Vi vände faktiskt tillbaka upp mot vändplanen även en fjärde gång, men red inte hela vägen upp utan bara så att Hamingja fick sträcka ut och varva ner i tölt på långa tyglar innan vi skrittade hem till stallet. Där fick hon som vanligt stå med Back on Track (ryggvärmare och hasskydd) en stund för att optimera återhämtningen. Det var en VÄLDIGT nöjd dam som rullade sig MYCKET grundligt i snön när hon sedan fått gå ut i hagen igen. Matte var också VÄLDIGT nöjd - men jag satsade på att blogga istället för att rulla i snön!