Tölten i fokus

Hamingja - när endast det bästa är gott nog!!!

Bilden är fotad efter dagens träningspass, när jag är i foderrummet och Hamingja håller mig under noggrann bevakning, men också vet var gränsen går...! Det var min Reykur som lärde mig hur praktiskt det är med en häst som kan se även osynliga gränser!

Nu har det ÄNTLIGEN slutat snöa och idag sken solen från klarblå himmel - och jag hann till stallet innan den hunnit försvinna bakom trädtopparna! Janne förde länge en ojämn kamp mot snön i helgen - men tillslut var det han som avgick med segern så nu var det mycket välskottat på gården, i hagarna OCH på ridbanan! Vilket ju måste firas med ett ridbanepass för mig och Hamingja!

Efter djupsnöridning tre dagar i rad kunde man ju befara att hon skulle vara stel och trött i musklerna, men å andra sidan är både galopp och "terrängskritt" där man måste lyfta extra på benen båda MYCKET lösgörande och Hamingja kändes också riktigt mjuk och smidig när vi värmde upp med att flytta ut bakdelen i skritt resp tölt på volt och sedan tölt längs spåret med öppna för att m h a innerskänkel mot yttertygel få inramningen på plats och därmed bärighet i tölten. 

Sedan var det dags att träna samling vid hand - något jag gjort alldeles för sällan i vinter... Men Hamingja var med på noterna när jag först vid stillastående petade lätt med pisken på omväxlande höger och vänster bakben för att få henne att "piaffera" lite mer med dem. Och även sedan när jag gjorde detsamma i samlad skritt. 

Efter tre långsidor samlad skritt åt vardera hållet gick vi ut från ridbanan innan jag sadlade om och satt upp igen för att avsluta töltträningen nere längs bilvägen. Titt som tätt lyckades jag riktigt bra med att vinkla mitt bäcken framåt, hålla blicken lyft, "tänka rygga" med sätet samt lägga in några steg  vänstersluta då och då - med en riktigt trevlig känsla i tölten som belöning! Vi red bort till vägen mot gamla soptippen. När vi efter en skrittpaus vände hemåt igen blev det förståss lite extra energi med fler moment med en riktigt trevlig känsla som resultat!

När Hamingja sedan fick sträcka ut i nedvarvningstölt med långa tyglar frustade hon så oerhört belåtet - det gjorde nog nästan jag också! Jag blir verkligen så lycklig av att rida den här fantastiska hästen!!! Visserligen klarar jag bara att plocka fram en bråkdel av hennes egentliga kapacitet - men det räcker ändå väldigt långt! Och ger samtidigt löfte om att jag kan få fortsätta lära mig mer av henne i MÅNGA år framöver! 

I morgon ska jag till Smärtkliniken igen för ny underhållsbehandling, så Hamingja får välförtjänt vilodag efter fyra träningsdagar i rad. Och sedan får vi se hur det blir senare i veckan. (Jag FÖRSÖKER lära mig att inte ha för långtgående planer, för att inte behöva bli lika besviken om/när kroppen bestämmer annat än det jag själv vill...det är nog ett livslångt projekt att lära sig...!)