Takskottning

Idag var det takskottning som gällde - på alla håll i Luleåtrakten. Medan Johan tog sig an hustaket med en fiffig takskrapanhan fått låna av vår gadgeteer-granne gav jag mig på taket till hästtransporten. Lite orättvis fördelning kan tyckas... Men det  var definitivt jag som dragit nitlotten... För att ta mig fram till hästtransporten behövde jag nämligen tillryggalägga en sträcka på minst 50 meter meterdjup snö... Med stege och skottningsverktyg dessutom! Och sedan skulle jag ta mig tillbaka samma väg... Jag borde ha ridit sträckan några gånger fram och tillbaka med Lara först! Men det kom jag inte på förrän senare... Men nu ska i alla fall både huset och transporten klara sig även om snön fortsätter falla över Luleå!

Bakslag på hälsofronten... :-(

Så här underbart var det ute idag!!! Verkligen som gjort för en HÄRLIG ridtur på någon av mina hästar - tycker ni inte det?!! Men det tyckte tyvärr inte mina bihålor... Redan natten till igår vaknade jag av vad jag först trodde var en VÅLDSAM tandvärk - i hela överkäken på höger sida. Snart insåg jag dock att det var mina bihålor som "spökade" igen... Just på den sida där besvären varit värst och jag fick "hålet i huvudet"...

Efter att ha suttit en lång stund och andats in varm vattenånga, druckit några koppar hett te m m släppte besvären tillslut så att jag kunde somna om. I natt kom de dock tillbaka... samma åtgärder hjälpte även nu - men redan idag på förmiddagen var de tillbaka igen... :-(  Så det var bara att påbörja den TREDJE penicillinkuren för året... På nätet förekommer ju ett antal "utmaningar" av typen "100 träningspass innan midsommar" - jag hoppas verkligen INTE att detta är min variant...

Istället för att njuta av hästarna och det underbara vintervädret ligger jag alltså hemma och tycker synd om mig själv. Förutom att påbörja ytterligare en penicillinkur samt vila har jag dessutom gjort en aioli av sådan kaliber att jag förhoppningsvis borde vara REJÄLT avskräckande inte bara för vampyrer utan också för bakterier och virus... Om det samma gäller min käre make - som väntas hem från Övik sent i kväll - återstår att se... Men för en gångs skull är det nog en stor fördel att han nästan saknar luktsinne!

Hamingja skor sig på mattes bekostnad...

I kväll hade vi besök av hovslagaren. Det var första gången sedan jag köpte Hamingja så jag visste ju inte riktigt hur hon skulle bete sig. Fröken visade sig ha en lite egen strategi för detta: hon backade hela tiden så långt bak i kedjorna det bara gick! Det såg inte särskilt bekvämt ut att stå så med halsen utsträckt... Men själv verkade hon mkt nöjd med upplägget för hon stod så stilla hela tiden. Hovslagaren - som tydligen senast kom från en häst vilken efter en massa stök tillslut sprängt kedjorna - konstaterade nöjt att Hamingja alltid är så trevlig att sko!

Han berömde hennes hovkvalitet också - vilket också gladde mig. "Inga hovar - ingen häst!" säger man ju inte utan anledning...!!! Jag berättade om att hon trampat av sig vänster framsko vid sin "katapultstart" här om veckan. Och när han tog av den skon sa han: "Jag förstår att skon flög - hon har ju försökt trampa av en bit av hoven t o m...!!!" Men den flik som delvis var lös var inte tjockare än att han nu kunde verka bort den och efter det såg hoven fin ut konstaterade han. Skönt!!!

Nu fick hon snösulor till skorna också - för att både slippa styltor i hagen och vid blidväder. Och förhoppningsvis inte bara då! Den senaste tiden har det nämligen varit så konstig snö att hästarna fått lite styltor och halkat även vid -10... För Láras del dröjer det minst två veckor innan det blir "date" med hovslagaren - så hon måste klara sig utan snösulor till dess.

Hästar i höga klackar!

Hästarna har verkligen rejäla styltor i hovarna när man tar in dem från hagen nu... Men i morgon ska det bli ändring på den saken för Hamingja i alla fall - hon ska skos och då blir det snösulor på för hennes del! Lára får vänta några veckor till på att få hovarna verkade och sulorna "monterade". Det är kortare tid sedan hon skoddes sist och man vill ju ge tillräckligt med tid för hovarna att växa ut emellan så att de nya spikhålen inte hamnar för nära de gamla - för då kan ju hovarna försvagas och i värsta fall gå sönder.

Janne hade skottat ridbanan igen, så jag passade på att rida Hamingja där ikväll. Men tyvärr lyckades jag inte tända belysningen... Belysningsstolpen (där också strömbrytaren sitter) står ett par meter utanför ridbanan mitt för ena långsidan och i vanliga fall brukar jag krypa ut under den övre tråden i staketet för att tända lampan. Men nu var den övre tråden täckt av mer än två dm snö och jag bedömde snödrivan ungefär lika hög som jag är - d v s 170 cm!

Jag skulle alltså ha behövd gräva en tunnel för att ta mig bort till stolpen... Så jag fick rida med pannlampa på ridbanan istället! Kändes lite lustigt - och Sylvia kommenterade också senare att hon först undrat vad det var för konstigt ljussken som for runt på ridbanan...!!! Men det blev ju samtidigt ett tillfälle för lilla Hami att träna på pannlamperidning - och sådana tillfällen behövs fortfarande!

Förutom träningen på att överleva ridning med pannlampa repeterade lite töltövningar från Sylvialektionen i lördags. Men Hamingja halkade endel så det gick inte att rida vändningar och böjda spår riktigt på samma sätt i kväll... Istället kompletterade träningen med att jobba mer i trav också. Gjorde först många igångsättningar på volt där vi bara travade några varv i taget så att hon aldrig hann få upp farten. Och som avslutning av ridpasset travade vi även längs spåret en stund längs spåret.P g a halkan hade jag aldrig satt särskilt mycket tryck på henne i tölten och när on-knappen alltså inte var så ordentligt intryckt gick det också lättare att hålla ett hyfsat lugnt travtempo även ute på spåret. Där brukar hon annars få VÄLDIGT bråttom.

Men "hyfsat lugnt" var alltså med Hamingja mått mätt - för mig innebar det ändå ett effektivt konditionspass! Även Hami var svettig efteråt - så det var uppenbarligen inte bara jag som fått anstränga mig! Och då passade det ju bra att inviga ett nytt fleecetäcke! När jag här om dagen letade bland mina hästprylar i källaren hemma gjorde jag nämligen några riktiga fynd! Dels ett fleecetäcke med hals som jag köpt till Feykir men som han aldrig hann använda. Och dels ett jättefint ylletäcke (också med hals) som han bara använt ett par gånger. Båda har varit för stora för Lára så jag har lagt dem nere i källaren och glömt bort dem. Men nu fick alltså Hamingja två nya täcken på en gång! Jättekul - som att fynda på rea fast bättre eftersom det är så länge sedan jag betalade dem att det kan anses preskriberat!!!

Hjälp med drömtydning önskas!!!

Hrissla (lillasyster till Hamingja) sover så gott - undrar om hon drömmer (om mat)?!!

Under i alla fall 10 års tid har jag haft en hästrelaterad dröm som återkommit då och då. Temat är alltid detsamma, bara mindre detaljer kan variera lite. Det handlar om att jag plötsligt upptäcker att jag lämnat hästen/hästarna utan mat i flera dygn och självklart blir det oerhört traumatiskt när jag inser detta... I början var det alltid Reykur som var den drabbade, under senare år har både Reykur och Feykir varit med i drömmen. 

De utsvultna hästarna brukar (av någon outgrundlig anledning) återfinnas i garaget till mitt barndomshem, där mina föräldrar inte bor kvar längre och trots att jag nu ägt Lára i 3.5 år så har hon aldrig varit med, så det verkar ju som om min hjärna hela tiden "jobbar i dåtid" när den kokar ihop den här drömmen.

Fast här om natten drömde jag faktiskt för första gången om Lára och då var även Hamingja med. Men däremot varken Reykur, Feykir, garaget på Skymningsvägen eller någon hästsvält. Istället hade jag fått stalla upp mina tjejer i gäststallet på en ridklubb, där vi skulle vara med på en tävling eller kurs. Allt var helt normalt och alla hästar mådde bra - så det var verkligen en helt annan typ av dröm!

Jag drömmer ö h t väldigt mycket - ibland kan det t o m vara rena filmmanuset! Men oftast är det ju konstiga och f f a oerhört osammanhängande drömmar... Så när jag för ett antal år sedan läste att den del av hjärnan som sköter det logiska tänkandet är helt inaktiv när man sover blev jag ganska lättad!    

Men jag skulle väldigt gärna vilja höra vad en drömtydare har att säga om min "svälta häst-dröm"...!!! Eftersom den går på repeat i min hjärna år efter år kan man ju tänka sig att den borde ha något budskap, eller?! Lustigt också att när Lára tillslut dyker upp i en dröm så handlar den inte alls om någon svält - hon som är den minst matintresserade häst jag träffat... Men i o f s skulle The Queen aldrig tillåta att jag lät henne svälta - inte ens i drömmen!!! Och Hamingja då...?! Ja, hon är ju faktiskt Kronprinsessan, så även hon vet förståss att ställa (rättmätiga) krav?!!

Mattelycka i kubik!!!

Idag tog Hamingja fjäskandet för matte till en ny nivå: Hon kom SPRINGANDE när jag ropade på henne!!! Underbart att även hon tycker det är så roligt att vara ridhäst!!! (Fast inte helt riskfritt förståss - mattehjärtat var ju nära att stanna av lycka...!!!)

Båda damerna fick förståss komma med in i stallet, men Lára fick bara "tröstäta" idag. När Hamingja och jag gav oss iväg efter bilvägen var det första gången sedan i december som jag red med pannlampan - och Hami hade uppenbarligen hunnit glömma/förtränga hur det funkar så i början var det VÄLDIGT spännande både med ljuskäglan som rörde sig framför henne på marken och de skuggor som den framkallade här och var...

Även soptunnan - som stått på exakt samma plats nere vid bilvägen under HELA hennes liv - var tydligen mkt hotfull i pannlampans sken... tur att hon är så modig att hon vågade gå förbi trots allt! Däremot blev det ingen dramatik p g a reflexerna på plogningsstolparna den här gången. Till att börja med doldes alla stolpar under de extrema plogvallarna, men längre fram längs vägen stack det upp en stolpe här och där - men rovdjursögonen (=stolparnas reflexer) störde henne inte alls!

Efter de senaste dagarnas hejdlösa snöande i Luleåtrakten är det fortfarande bara den mest nödvändiga plogningen som hunnits med. Vilket bl a innebär att bilvägen förbi Mariebäck fortfarande bara är plogad till en bilbredd. Bara att hålla andan - och tummarna - när jag körde till och från stallet idag också m a o! Normalt brukar det kännas ganska spännande att rida innan det är färdigplogat, eftersom man riskerar att möta plogbilen... Och när plogvallarna är så extremhöga som nu finns det verkligen inte en chans att ta sig från vägen någonstans... Men med tanke på alla andra vägar - med betydligt högre prioritet - som också bara är provisoriskt plogade så kändes risken inte så stor att någon plogbil skulle ha tid att ta sig an denna lilla grusväg i kväll!

Efter uppvärmningen i skrölt fortsatte jag jobba med tölten i en lite högre form. Använder mig numera av Sylvias tips att göra övergången direkt från vårt "framstupa sidoläge" i skrölt till tölt, utan skrittpaus mellan. När jag på det sättet bara ökar drivningen något samtidigt som jag kortar tyglarna liiiiite (ibland kan ett uppresande tygeltag behövas också) så fortsätter hon att sträcka fram pannan och bibehålla en riktigt lång överlinje även i det högre tempot.

Flyttade undan för skänkeln några steg här och där (när jag flyttar för vänsterskänkeln behöver jag ligga kvar lite med skänkeln sedan för att hon ska fortsätta på rakt spår och inte sidföra tillbaka till vänster igen på eget initiativ.) Försökte också tänka på Sylvias tips från i lördags att jag hela tiden ska vara vaksam på att Hamingja känns helt avslappnad i nacken så att hon bara följer med helt utan motstånd ifall jag böjer henne lite åt sidan - och då alldeles särskilt i högersidan.

Borta vid världens ände "as Hamingja knows it" (korsningen vid sjön) vände vi hemåt igen. Som vanligt började vi då med att skritta - eftersom det är så oerhört mycket fart i henne vill jag vara noga med att hela tiden underhålla hennes "off-knapp"! Och den knappen funkade bra - hon sträckte frustande ut sig så att nosen nuddade backen och slappnade verkligen av!

Efter mer töltträning var det sedan dags för mattes "spinningpass" - d v s att träna trav! Numera har jag faktiskt börjat hitta balansen trots hennes ENORMA kliv och GRYMMA "tryck" från bakbenen! Och det är ju en trevlig början att inte vara nära att kastas ur sadeln i varje steg! Däremot är det en fantastiskt jobbig konditionsträning att rida lätt i takt med henne...!!!

För Hamingja blev det också nyttig träning att trava någorlunda lugnt... eller inte jätte-, jättefort i alla fall! Får hon välja är det ju en seriös satsning mot Solvalla som gäller... och det var dessutom alldeles uppenbart att hon mindes - och mer än gärna skulle upprepa - förra veckans galoppförsök på hemvägen, där hennes katapultstart gjorde att hon trampade av sig en framsko...

Men i det stora hela är vi definitivt inne i en god cirkel i traven, för tack vare att jag börjar hitta balansen tillräckligt för att ha något slags kontroll över min kropp så kan jag också i större utsträckning undvika att falla framåt (vilket annars signalerar till henne att ÖKA tempot) utan istället lägga vikten bakåt och inverka bromsande.

Dessutom vågar jag släppa ordentligt på tyglarna efter varje gång jag kramat dem lite snabbt - och därmed funkar Sylvias inprogrammerade tygelbroms också! (Innan jag vågade släppa tyglarna när hon drog iväg så blev Hamingja bara stressad och sprang ÄNNU fortare.) Så även om det känns som att jag knappt hunnit rida henne sedan hon blev min så har vi lyckats byta en ond cirkel mot en god cirkel i traven! Trevligt!!!

Och när vi travat färdigt fungerade faktiskt off-knappen över förväntan! Det brukar inte vara helt lätt att få henne att varva ner tillräckligt för att rida skrölt på hellånga tyglar sista biten hem... Men när vi väl kommit överens om ett lugnt tempo började jag successivt ge henne mer tygel och istället för att ta chansen att öka tempot igen sträckte hon ut halsen på max, frustade belåtet och "lullade på" hemåt!

Tillbaka i stallet upptäckte jag att jag fortfarande var lite andfådd efter mitt "spinningpass"...!!! Ändå var det nära att jag sadlade Lára för att även rida henne,  men med tanke på hur min hälsa verkar balansera på en skör tråd fortfarande lyckades jag tillslut besinna mig. Det är ju ändå säkrast att hushålla med krafterna ett tag! Och förhoppningsvis dröjer det inte så länge innan Adina har tid att rida Lára nästa gång! 

SNÖ!!!

Detta känns som en passande bild idag, även om det väl kommit nästan en meter snö till sedan Johan fotade bilden för en vecka sedan...!!! Tidigare i veckan har det varit nästan vindstilla när snön vräkt ner, men idag är det snöstorm dessutom... Elisabeth hade visst inte lyckats ta sig till Mariebäck i morse när hon skulle morgonfodra, så Sylvia hörde av sig och meddelade att hon även kunde ta min lunchfodring så att jag inte behövde ge mig ut i det här vädret. Skönt - grusvägen man kör de sista ca 3 km var ju redan i går för smal för att två bilar skulle kunna mötas...!

Fast lite frustrerad blir jag ju över att vädret hindrar mig från att rida - nu när kroppen äntligen verkar ha slutat sätta sig på tvären... Vi får hoppas att det är bättre väder i morgon och att snösvängen hunnit komma ikapp lite bättre - för det vet ju alla vilka oerhörda risker ridabstinens innebär!!!