Hästar i höga klackar!

Hästarna har verkligen rejäla styltor i hovarna när man tar in dem från hagen nu... Men i morgon ska det bli ändring på den saken för Hamingja i alla fall - hon ska skos och då blir det snösulor på för hennes del! Lára får vänta några veckor till på att få hovarna verkade och sulorna "monterade". Det är kortare tid sedan hon skoddes sist och man vill ju ge tillräckligt med tid för hovarna att växa ut emellan så att de nya spikhålen inte hamnar för nära de gamla - för då kan ju hovarna försvagas och i värsta fall gå sönder.

Janne hade skottat ridbanan igen, så jag passade på att rida Hamingja där ikväll. Men tyvärr lyckades jag inte tända belysningen... Belysningsstolpen (där också strömbrytaren sitter) står ett par meter utanför ridbanan mitt för ena långsidan och i vanliga fall brukar jag krypa ut under den övre tråden i staketet för att tända lampan. Men nu var den övre tråden täckt av mer än två dm snö och jag bedömde snödrivan ungefär lika hög som jag är - d v s 170 cm!

Jag skulle alltså ha behövd gräva en tunnel för att ta mig bort till stolpen... Så jag fick rida med pannlampa på ridbanan istället! Kändes lite lustigt - och Sylvia kommenterade också senare att hon först undrat vad det var för konstigt ljussken som for runt på ridbanan...!!! Men det blev ju samtidigt ett tillfälle för lilla Hami att träna på pannlamperidning - och sådana tillfällen behövs fortfarande!

Förutom träningen på att överleva ridning med pannlampa repeterade lite töltövningar från Sylvialektionen i lördags. Men Hamingja halkade endel så det gick inte att rida vändningar och böjda spår riktigt på samma sätt i kväll... Istället kompletterade träningen med att jobba mer i trav också. Gjorde först många igångsättningar på volt där vi bara travade några varv i taget så att hon aldrig hann få upp farten. Och som avslutning av ridpasset travade vi även längs spåret en stund längs spåret.P g a halkan hade jag aldrig satt särskilt mycket tryck på henne i tölten och när on-knappen alltså inte var så ordentligt intryckt gick det också lättare att hålla ett hyfsat lugnt travtempo även ute på spåret. Där brukar hon annars få VÄLDIGT bråttom.

Men "hyfsat lugnt" var alltså med Hamingja mått mätt - för mig innebar det ändå ett effektivt konditionspass! Även Hami var svettig efteråt - så det var uppenbarligen inte bara jag som fått anstränga mig! Och då passade det ju bra att inviga ett nytt fleecetäcke! När jag här om dagen letade bland mina hästprylar i källaren hemma gjorde jag nämligen några riktiga fynd! Dels ett fleecetäcke med hals som jag köpt till Feykir men som han aldrig hann använda. Och dels ett jättefint ylletäcke (också med hals) som han bara använt ett par gånger. Båda har varit för stora för Lára så jag har lagt dem nere i källaren och glömt bort dem. Men nu fick alltså Hamingja två nya täcken på en gång! Jättekul - som att fynda på rea fast bättre eftersom det är så länge sedan jag betalade dem att det kan anses preskriberat!!!