Den lektionen behövde vi verkligen!!!

Idag fick Hamingja och jag rida lektion för Sylvia tillsammans med Elisabeth och Démantur - en helt perfekt "rivstart" efter vår semester! Och det var verkligen INTE i onödan...!!! Självklart märktes det ju att vi inte ridit lektion sedan i början på december, så vi var stela och lite ringrostiga båda två. Men f f a märktes det att Hamingja vilat... och det lugna fokus hon överraskade mig med i söndags var som bortblåst...

Överskottsenergin nästan rök ur öronen på henne - och förvandlade mina ledande tygeltag till nära döden-upplevelser för lilla fröken... När vi skulle sidföra på volt i högervarvet och hon först inte ville korsa ordentligt med höger bak fick galningen på hennes rygg dessutom för sig att peta till med pisken på inner bak - och då visste ju Hami att hennes sista stund var kommen...!!! :-O

Plötsligt hade jag varken broms eller styrning (hästar är ju flyktdjur) och för att "montera tillbaka" dessa fick jag först göra några halter - med snabba eftergifter på tyglarna så snart hon stannade. Och sedan återta kontrollen m h a vändningar för ytterhjälperna - d v s göra igångsättning i långsam tölt på volt och sedan vända in henne på en ännu mindre volt m h a ytterhjälperna direkt som hon försökte dra iväg i tempo.

Nästa steg blev att rida på böjda spår "kors och tvärs" över ridbanan och hela tiden vända henne åt olika håll m h a ytterhjälperna. Viktigt att jag INTE faller framåt i vändningarna utan bromsar upp henne genom att lägga vikten lite bakåt! När vi kunde byta riktning med bibehållet avslappnat tempo var det åter dags att introducera de ledande tygeltagen. Jag har ju flera gånger tidigare försökt förklara för henne att "de ledande tygeltag som inte dödar härdar" - men nu hade hon ju uppenbarligen glömt detta igen...

Därför fick jag börja med att rida på en liten volt i tölt och hålla innerhanden stilla i "ytterläget" ända till dess hon insåg att det inte gick att springa ifrån problemet utan var lika bra att gilla läget och slappna av. Efter att ha gjort detta i båda varven fungerade det ganska bra även med små, ledande tygeltag. Men här har vi definitivt något att - fortsätta - träna på!!!

Något annat vi verkligen måste träna på är skänkelvikningar - för att träna bort hennes tendens att direkt reagera med att öka tempot så snart jag lägger till skänkeln. Jag fick först träna detta på volt, men det gick bättre när vi sedan fick rida längs spåret istället. När vi varvade mellan att flytta in några steg från spåret och tillbaka ut igen blev det hela ganska snart lite mer avdramatiserat!

Men jag måste tänka på att behålla henne rak när jag flyttar åt höger! "Den lilla böjning vi vill ha kommer automatiskt när du ber henne gå undan för vänsterskänkeln!" sa Sylvia. Fast när jag ska flytta undan för högerskänkeln är det tvärt om - då behöver jag böja halsen ganska mycket för att få tillräckligt bra kontroll på högerbogen.

Hamingja är ju precis som Lára en häst som bara går på och aldrig visar att hon är trött, så det gäller att vara uppmärksam så man lägger in tillräckligt många micropauser och inte jobbar för länge - särskilt inte som hon ju vilat i princip sedan jag fick hjärnskakningen 18:e december. Så när vi lyckats prestera skrölt på ganska långa tyglar i bara lite för högt tempo fick det räcka för idag. Och nu behöver jag ju verkligen inte fundera på vad vi ska träna på framöver!!!