Hamingjas STORA hjältemod!!!

Idag red jag Hamingja på ridbanan för att repetera övningarna från lektionen för Sylvia i tisdags. Min målsättning/förhoppning för dagen var att kunna genomföra ridpasset utan att en av oss (gissa vem?!) skulle behöva bli hysterisk och tappa styrning och broms i tron att hennes sista stund var kommen...

Det började bra - med avslappnad skritt längs spåret, nosen i backen och belåtna frustningar! Och fortsatte bra i skritt på volt då Hamingja både böjde högersidan väldigt mycket lättare än senast och dessutom tack vare sitt stora hjältemod faktiskt överlevde mina ledande tygeltag på innertygeln! Jo, men så är hon ju jättemodig också!!! ;-)

Skrölt på volt gick riktigt bra till dess jag såg till att sabotera allt genom att "attackera" med ledande tygeltag... Stackars Hami var ju HELT oförberedd på detta aggressiva beteende från min sida och visade först hur oerhört välutvecklade flyktreflexer hon har. Men när jag undvek att falla framåt med vikten och dessutom direkt vände in henne m h a ytterhjälperna så bibehöll vi ändå viss funktion på både styrning och broms!

Och när jag övergick till att istället för de ledande tygeltagen hålla innerhanden stilla i ytterläget så tog det bara en liten stund för henne att åter hitta sitt STORA hjältemod, slappna av och runda sig fint i innersidan (även i högervarvet) och bibehålla ett lugnt tölttempo!

När det var dags för våra mikropauser i skritt gjorde jag precis som på lektionen: försökte rida så att det första steget i skritt också var det första steget i en skänkelvikning - som första steget i vår träning på att jag ska kunna inverka på henne med skänklarna utan att hennes första reaktion är att springa framåt. Även detta gick betydligt bättre idag - precis som efterföljande övning med långsam tölt längs spåret då jag omväxlande sidförde några steg in från spåret och tillbaka ut igen.

Det här är verkligen Hamingja i ett nötskal: hon kan vara alldeles för speedad och överambitiös vid ett ridpass för att riktigt kunna göra det jag ber henne om, för att redan nästa ridpass behålla lugnet mycket bättre och göra samma övningar utan större problem!

I tisdags, när Sylvia konstaterade att jag behövde jobba mycket med skänkelvikningar till och från spåret framöver (och motsvarande övning fast ute längs vägen), sa hon också att jag borde träna på skänkelvikning över diagonalerna. Fast hon konstaterade samtidigt att vi den dagen INTE var mogna för den övningen...! Men eftersom allt kändes mycket mer odramatiskt för Hamingja idag bestämde jag mig för att testa.

I o m att mitt huvudfokus idag var att hålla allt så odramatiskt som möjligt krävde jag inte alls särskilt mycket tvärning de första gångerna och ökade sedan kraven bara liiiiite. Och det gick faktiskt riktigt bra! F f a att sidföra undan för vänster skänkel förståss - när hon börjat förstå vad som förväntades av henne räckte små kramningar på högertygeln för att hålla högerbogen ungefär där den skulle vara och hyfsad längd på halsen medan hon korsade bakbenen ganska bra. (Jag kom dessutom ihåg Sylvias tips att låta hennes hals vara ganska rak åt detta håll.)

Att flytta för högerskänkeln var förståss svårare, men bitvis kändes det som att hon korsade hyfsat där också även om båda bogarna gärna levde sitt eget liv och hon aldrig blev lika avslappnad... Jag hade också svårt att få till det hela... I o m att jag behövde ha hennes hals mer böjd från rörelseriktningen här (och hon hellre rätade ut den för att kunna skjuta ut högerbogen) behövde jag hela tiden ha kontakt även på högertygeln. Efteråt har jag tänkt att jag med en mer rörlig/vibrerande högerhand kanske hade fått henne att slappna av mer och länga halsen... Dessutom borde hon bli mer avslappnad när det successivt blir mindre jobbigt att korsa med höger bak. Bara att träna vidare alltså!!! :-)

Nu gäller det bara att jag får börja vara frisk så att jag kan rida henne så regelbundet som jag vill! Så att hon också kan få tid att vänja sig vid och bli trygg med att ha mig på ryggen istället för Sylvia! I höstas, när jag bara fick rida henne på kurserna, var det väldigt tydligt att vi fick börja om med att bygga förtroende under första lektionen på varje kurs. Och samma sak har det varit varje gång hon fått vila en period p g a min hjärnskakning, bihålebesvär resp Indiensemester... Vad vi behöver allra mest just nu är nog verkligen regelbunden ridning! För i stallet märker jag ju att hon börjar känna sig ganska trygg med mig numera.

Även Lára fick röra på sig idag - Adina red ut på henne! Tyvärr stämde det inte riktigt så att vi kunde rida ut tillsammans - men det kommer förhoppningsvis framöver!