Jag rekommenderar riktigt bra norrmän!!!

Så här ser dagens bästa norrmän ut!

Så här mitt under brinnande skid-VM i Falun lyckades jag ha riktigt bra timing med ridningen idag! När herrarnas stafett började plockade jag in Hamingja ur hagen och innan vi red ut hann jag höra på radion om Johan Olssons FANTASTISKA upphämtning för Sverige. För att sedan komma tillbaka till stallet igen lagom till den rafflande spurtduellen mellan Halvarsson och Northug. Synd bara att norrmännen knep guldet...!

Men våra grannar i väster är ju faktiskt GRYMT bra på skidor...och även på skidkläder har jag upptäckt ! Handskarna på bilden ovan, är ett par skidhandskar av märket Björn Dählie som jag köpte i höstas för att ha som ridhandskar. Jag tänkte att förhållandena vid ridning på vintern på många sätt liknar skidåkningen - man behöver smidiga handskar som är tillräckligt varma men som också klarar att man svettas i dem utan att bli blöta och kalla.

Och detta är definitivt de bästa vinterridhandskar jag haft!!! De tunna och smidiga, men vindtäta och tillräckligt varma för att funka ner till -15 i alla fall. Och andas OTROLIGT bra så inte ens efter ett riktigt svettigt ridpass har jag känt mig blöt och kall om händerna! Kan definitivt rekommenderas!!!
Den vindtäta funktionen hos handskarna fick föresten ett extra tufft test idag - för det blåste storm ute...

Alla hästmänniskor vet ju att hårda vindar tyvärr brukar plocka fram flyktreflexen i hästarna... Jag har hört detta förklaras med att hästarna i vanliga fall förlitar sig väldigt mycket på sin oerhört goda hörsel för att undvika faror, men att de inte kan lita på hörseln i blåsten och att det är därför de brukar bli så spända och stressade. Och det låter ju logiskt! Och Hamingja är ju en häst som verkligen inte är särskilt trygg i sig själv tyvärr... Därför blev jag verkligen glatt överraskad när hon trots detta var riktigt cool idag!

Hon var faktiskt så avslappnad att hon gick med nosen i backen både när vi skrittade ut från gården och när jag sedan bad om skrölt nere på bilvägen! När vi red mot Alviksträsk hade vi motvind - men inte ens vindbyarna förmådde att rubba hennes cirklar idag - verkligen skönt att hon kunde känna sig så trygg!!!

Från skrölten gjorde jag övergång direkt till tölt i ett lite högre tempo genom att bara öka drivningen - och eftersom jag aldrig började "plocka" med tyglarna kortade hon aldrig upp halsen utan höjde bara huvudet tillräckligt för att kunna öka tempot. Vi tränade på att gå undan för skänkeln några steg då och då - UTAN att samtidigt höja tempot och det gick förvånansvärt bra! Fast vi var ju inte på hemväg förståss...!

Vid världens ände (korsningen vid sjön) böjde vi igenom högersidan ordentligt på volt innan vi vände hemåt igen. Jag brukar låta henne skritta på lång tygel den första biten hemåt - för att stämma av att vi har en "off-knapp". Idag trodde jag nog att det skulle vara svårt, men även nu var hon tillräckligt avslappnad sträcka ner mulen till marken så jag passade på att låta henne skritta ganska länge.

Men lite mer måste vi ju tölta - och eftersom vi redan tränat en hel del sidförande valde jag vår andra viktiga "grundövning": att rida med mkt böjning på halsen och samtidigt förbereda henne för att överleva de ledande tygeltagen, genom att hålla högerhanden stilla ute i ett ytterläge. I början innebar detta som väntat några riktiga katapult-starter från frökens sida... men sedan kunde vi enas om ett lugnt tempo. Och även om jag höll handen stilla i samma läge så kunde små kramningar på tygeln tillslut få henne att slappna av tillräckligt för att länga halsen igen!

Och när det var dags för nedvarvning lyckades vi faktiskt prestera vad som måste vara vår långsammaste nedvarvningstölt/skrölt ute på vägen hittills - TROTS stormvindarna!!! Men det kanske hjälpte till att jag aldrig låtit henne "gasa på" under hemvägen, som jag annars ofta brukat göra?! Det enda ökade tempo vi red idag var sista biten bort mot korsningen vid sjön - så vi hade ju redan hunnit "trycka på off-knappen" och skrittat avslappnat på lång tygel efter det. Jag ska i alla fall definitivt testa detta upplägg fler gånger för att se om det fungerar lika bra i fortsättningen! (Och spontant känns det ju som att när det funkar i storm borde det funka alltid!) Det är verkligen spännande och roligt det är att lära känna en ny häst!!!

För Láras del blev det bara pyssel idag - inkl klippning av svansen - IGEN! Den växer verkligen "som gräs" och jag måste titt som tätt plocka fram saxen för att hon inte ska riskera att trampa på den när man rider. Synd bara att det jag klipper bort inte går att "överföra" till Hamingjas tunna svans på något sätt...