To the end of the World - and beyond!

Igår kom vi hem från vår resa till Indien och jag såg till att bota den värsta hästabstinensen på en gång genom att åka till stallet så snart Johan och väskorna lämnats av hemma! Flygresorna Goa-Mumbai-Paris-Stockholm-Luleå samt tidsomställningen gjorde dock att jag kände mig ganska groggy, så ridningen fick vänta till idag.

Helt hästfri har resan dock inte varit - hästen på bilden ovan var med på en av de hinduistiska bröllop som ägde rum på hotellet i Goa medan vi var där. (Brudgummen kom ridande till vigselcermonin.) Det var en MKT cool häst - att det samtidigt spelades på trummor på ett som vi tyckte oerhört skränigt sätt verkade inte beröra honom det minsta! Fast jag tyckte det var synd om honom som behövde ha skygglappar... Placeringen av hästarnas ögon gör att de inte har något synfält rakt framåt - så m a o kan ju häststackarn knappt kunnat se något alls...!!! :-O Tur att skygglappar inte används längre i Sverige!

"Den som väntar på något gott..." heter det ju - och talesättet stämde MKT bra in på dagens ridtur med Hamingja! Hon var pigg och glad - förståss - men omgivningen var inte alls så där farlig som den kan vara när hon inte är riden på ett tag. Istället kunde hon faktiskt slappna av tillräckligt för att frustande skritta med nosen i backen - skönt!!! Även om vi inte hunnit lära känna varandra så bra ännu så kanske hon börjar känna sig lite tryggare tillsammans med mig i alla fall?!

Förutom några kortare travintervaller red vi mest tölt idag. Först långsamt på hellånga tyglar med nosen i backen och sedan övergång därifrån till ett lite högre tempo med bara aaaaningen kortare tyglar - för att hon inte skulle korta upp halsen i onödan utan fortsätta att sträcka fram pannan ordentligt.

När jag red lektion för Sylvia innan vi åkte fick jag jobba en hel del med att "få loss" högersidan och inte oväntat behövdes en hel del av detta även nu efter att även Hamingja haft semester. I korsningen vid sjön passade jag på att böja henne ordentligt i skritt - och det märktes att hon är van att arbeta på volt där för direkt böjde hon utan problem ihop sig på en riktigt minivolt i högervarvet! Det var ju i o f s i skritt - men ändå ett första steg till att uppnå lösgjordhet i högersidan även i tölt!

Jag brukar ju kalla korsningen vid sjön för "Världens ände" eftersom den i princip varit det för Hamingja hittills i hennes liv. Men nu när jag precis varit till Indien passade det ju bra att även hon fick vidga sina vyer lite - så vi fortsatte en bit bort längs vägen mot skoterklubben. Och m h a övningen öppna fick jag henne mer och mer lösgjord i högersidan även i tölten.

På hemvägen roade vi oss med lite tempoväxlingar i tölt och när hennes vänstra bakben aktiverades lite extra av detta blev förståss högersidan ytterligare ett "snäpp" mjukare! Samtidigt som hon alltså var så härligt "avspänd i själen" under hela ridturen! Inte ens en kamouflageklädd jägare som plötsligt kom ut ur skogen en bit framför oss kunde rubba hennes cirklar idag - skönt!

Det var alltså stort fokus på högersida under dagens träningspass - och nedvarvningen blev inget undantag från detta. Jag har ju en vision om att vi med tiden ska ha monterat in "off-knappen" så pass bra att hon kan tölta lika långsamt på hellånga tyglar och med nosen i backen sista biten hem, som i början av ridpasset. Vi har en bit kvar dit... men när jag nu använde böjning i högersidan för att ta ner tempot fungerade det som en riktigt effektiv broms - utan att jag behövde korta upp tyglarna i övrigt och därmed orsaka att hon kortade halsen. Lite semester hade uppenbarligen gjort även Hamingja gott!

Så det är bara mina eländiga bihålor som inte förbättrats i någon större utsträckning av den här ledigheten... trots både värme och en tredje penicillinkur, vilken avslutades först här om dagen. Att flyga var ingen höjdare förståss... och när vi först kommit ner till Goa var jag betydligt sämre under de två första dagarna. Sedan blev det successivt bättre igen, för ny svacka när vi flugit till Goa-Delhi t o r (för att besöka Taj Mahal). Och så kom alla flygresorna under vägen hem vilka gjort att jag är i en ny svacka... Därför motstod jag frestelsen att även rida Lára idag. Men tack vare att Adina ridit henne medan vi varit borta behövde jag inte ha så dåligt samvete för att jag valde bort henne idag. För Lára har ju faktiskt sluppit ha semester!!!

Jag har föresten hunnit få lite förfrågningar från bloggläsare om var jag hållit hus när det varit så "tyst" här på bloggen. Men nu är jag alltså hemma igen och jag lovar att det ska bli mer "livat" här igen! Förutom uppdatering om hästarna så ska det komma rapporter från Indienresan också - och f f a då några av Johans FANTASTISKA bilder!!!