Lára får klä av sig!

Innan dagens träningspass hjälpte jag Lára att "klä av sig höstkappan" som hon tagit på sig alldeles för tidigt... Helklippte (utom benen) och hon stod "som ett ljus" hela tiden. Så stilla att man faktiskt skulle kunna börja inbilla sig att hon är en lätthanterlig häst... Som tur var insåg hon sitt misstag medan det ännu gick att reparera skadan - och kompenserade genom att utöka sadlingsprotesterna till att även innefatta "stå på bakbenen"... Skönt att få ordningen återställd så vi vet var vi har varandra!

Eftersom hon fick ta i så ordentligt i ökade tölten igår ville jag idag f f a stämma av att hon kändes mjuk och avslappnad. Först i skritt och trav och sedan i ett lägre tempo i tölten. Det gjorde hon verkligen och när jag succesivt bad om mer samling i tölten fick jag uppleva några sekvenser när hon väldigt tydligt "lyfte upp sig" och jobbade med överlinjen - HÄRLIGT!!!

Efter detta lämnade jag ridbanan och red upp på skogsvägen bakom vägbommen. Inledde med en trevlig vänstergalopp (med bibehållen längd på halsen) följt av en lååång skrittpaus - med fortsatt fokus på lång hals.

På hemvägen presterade vi sedan vår bästa högergalopp hittills! Hon var stadig i formen och så lätt i handen att jag inte brydde mig om att galoppen kändes lite fyrtaktig. Det sistnämnda antar jag berodde på att det fortfarande är jobbigt för henne att arbeta i denna form och med mer drivning hade det säkert kunnat motverkas. Men i o m att hon aldrig tidigare känts så här lösgjord när jag bett om "form" i högergaloppen så ville jag inte höja kraven ytterligare utan belöna på Atlivis genom att "bara åka med".

Eftersom hon är en häst som är svår att hålla i hull har hon fortsatt få kraftfoder hela sommaren, även om jag dragit ner på mängden. Tillbaka i stallet frågade jag henne om hon möjligen tyckte att det var dags att börja trappa upp mängde igen? Det tyckte hon absolut - så det var ju bara att göra som the Queen of Mariebäcks behagade!

Schwettes nalta!

Eller snarare svettas massor, fick Lára idag... efter ridpasset kunde jag konstatera att vojlocken hade blivit blöt rakt igenom! (Att den är torr upptill beror på att jag har en gelpad under sadeln.) Att det blev så svettigt berodde inte bara på varmt väder och hårt arbete utan också på att hon har onödigt bråttom med vinterpälsen... Jag får helt enkelt klippa henne i helgen! (Minns att jag tyckte hon satte päls tidigt förra året också, men inte så här tidigt... då klippte jag henne alldeles i slutet av augusti om jag minns rätt.)

Dagens ridpass inleddes med uppvärmning på ridbanan och sedan fokuserade vi på tölten. Först arbetstempo tölt och sedan tempoväxlingar. I arbetstempot tyckte jag hon jobbade på riktigt bra med överlinjen - all galoppträning kanske bidragit till ännu lite mer muskler?! Bitvis tror jag faktiskt att vi klarade av att hålla tillräckligt lågt tempo också - det ska ju gå saaaaaaaktaaaaaa - men ändå med MASSOR av energi! Men det är verkligen inte lätt...!!!

I tempoväxlingarna kändes hon till att börja med väldigt ringrostig... men succesivt gick det bättre och bättre! När vi tillslut vid ett par tillfällen lyckades få till både ökning och nedtagning var jag nöjd och gav henne en lång skrittpaus under vilken vi förflyttade oss från ridbanan ner till bilvägen.

Nu var det dags för ökad tölt! Testade att rida en ganska lång sträcka - det är ju låååångt runt en ovalbana - och till min glädje kunde jag konstatera att takten kändes riktigt stabil trots det höga tempot!!! Däremot blir hon fortfarande för hög i formen, så jag fick jobba med bl a sidförande för att försöka lösgöra henne. "Det svåra är att lösgöra utan att samtidigt bromsa!" som Atli brukar säga - och jag kan bara hålla med... Men här och där hade vi sekvenser när hon blev mer avslappnad.

Efter en lång skrittpaus vände vi hemåt och hon fick sträcka ut i trav. Jag har börjat inse att jag inverkar alldels för framåtdrivande med mitt säte under lättridningen... vilket inte är så lyckat på en så känslig häst som Lára som dessutom vill springa FORT... Oj, oj, oj så mycket det finns att träna på!!! Men det är ju detta som gör ridningen så ROLIG också!!!

Jag märkte ju att Lára flåsade och blev väldigt svettig när vi red, även om hon inte ens kan stava till ordet "trött"... och tillbaka i stallet kunde jag alltså konstatera att hon svettats så att vojlocken blivit blöt rakt igenom. Redan hög tid att klippa henne m a o!

I stallet träffade jag Sussi och vi hann peppa varandra lite inför Vindurtävlingen om bara en dryg vecka. Så KUL det ska bli!!!

Oj, nu är det ju snart tävlingsdags igen!!! :-O :-)

Full gas (så mycket som ridbanan tillåter i alla fall) i tölten!

Idag var det ääääntligen slut på Láras vilodagar för den här gången! Idag orkade jag jobba igen och då bar det ju självklart av till stallet efter jobbet också. Dessutom var ju Johan VÄLDIGT bestämd när han i går kväll ordinerade ridning idag - eftersom ridabstinens ger så hemska biverkningar... Och självklart ska man alltid följa doktorns ordination!!!

I stallet fick Lára och jag besök av en kompis och hennes 6-åriga dotter som sett tecknat barnprogram om hästar i sommar och gärna ville se häst i verkligheten också. På respektfullt avstånd följde de hur jag borstade, sadlade och tränsade "svarta faran". Ingen av dem vågade klappa - men mamman vågade i alla fall klappa snälla Ljúfa på mulen sedan. Men uppenbarligen var det spännande och roligt bara att titta - och det särskilt när jämnåriga Olivia på egen hand gick ut i valackflocken och hämtade sin Kippy, gjorde i ordning honom och sedan red på ridbanan! Emilia vågade i alla fall klappa stallkatten Melker - och förhoppningsvis vågar hon även klappa en häst nästa gång!

Jag och Lára värmde upp på ridbanan utifrån vårt vanliga upplägg. Efter lite samlad skritt och dito tölt red jag sedan ut på skogsvägen bakom vägbommen för att träna tölt. Den sista tiden har vi ju mest tränat galoppen - men jag insåg plötsligt att det bara är en dryg vecka innan det är Vindurtävling igen så nu gäller det att "finslipa allt som finslipas kan"!

Red en längre sträcka ökad tölt på vägen bort och lät henne sedan pusta i skritt på lång tygel fram till vändplanen. På hemvägen red vi sedan tempoväxlingar i tölt. Det märktes verkligen på henne att vi galopperat mycket längs denna väg den sista tiden - för hon ville bara gasa på och var inte alls särskilt imponerad när jag föreslog nedtagningar...

Det var verkligen HÄRLIGT att vara tillbaka i sadeln igen - ser redan fram emot nästa ridpass!!!

Aj, aj...

Min favoritdoktor!!!

Inget jobb idag, tyvärr... den här eländiga smärtan vill inte ge sig... Istället för att åka till jobbet på morgonen blev det en lååååång stund i spabadets VARMA vatten. Efter det kunde jag i alla fall sova ett par timmar till.

På eftermiddagen var jag sedan även till City Rehabs varmvattenbassäng och efter det kändes det t o m ganska skönt i kroppen! Fast i skrivande stund börjar smärtan komma tillbaka igen... Hoppas ändå på en "tillräckligt bra" natt så att jag orkar jobba igen i morgon.

Stackars Lára har nu haft FYRA vilodagar i rad - hon som oftast bara brukar behöva stå ut med max två. Detta fick Johan att vid middagsbordet ställa diagnosen "ridabstinens" på min värk... och han var MYCKET bestämd när han ordinerade ridning i morgon. Har jag nämnt att han är min favoritdoktor?! 

Gaits to the Heart

Den officiella Islandshäst VM-låten!!! Gaits = gångarter. Four on the floor!!!

Eva i maskopi med hönsen??!!!

Fru Kinell och fröken Persson njuter i fulla drag i favorit-jordgropen. Ni skulle höra deras belåtna kurrande/kuttrande läte när de får ligga där och "bada"!!!

Att vi började låta förra sommarens höns gå lösa ute, trots att de var så skygga, var egentligen en slump. En dag hade någon förbipasserande uppenbarligen öppnat burdörren så att de kunde gå ut... Gissa om jag blev förvånad när Eva, som råkade vara hos oss just den dagen för att plocka vinbär, ringde och berättade att hönsen gick lösa på gården?!

När det som tur var visade sig att det var betydigt lättare än jag befarat att locka in dem i buren igen (vad gör inte en höna för lite kokt spagetti?!) fortsatte vi sedan att släppa ut dem. Fast då självklart bara när vi var hemma och kunde ha koll på att de varken försvann iväg ut på bussgatan eller föll offer för någon lösspringande hund. Vi har också skämtat om att det i själva verket var Eva själv som, i maskopi med hönsen, agerade "förbipasserande vandal"...!

Winnie Mandela, maranen och blommehönan på utflykt. 

Sedan dess har vi i alla fall inte råkat ut för att någon släppt ut några hönor - förrän här om dagen... Jag blev minst sagt förvånad när våra tre färgade damer kom springande mot mig när jag klev ur bilen. "Har Eva varit här och släppt ut er?!" skojade jag medan jag med hönorna i släptåg gick bort till deras bur och där kunde konstatera att ena dörren stod på vid gavel... något den INTE gjorde när jag tittade till dem innan jag åkte till jobbet i morse. Och märk väl att misstanken mot Eva redan var uttalad när jag en stund senare upptäckte lådan med ruccolaplantor som hon uppenbarligen varit förbi med under dagen!!

Nu hade ju hönorna varken sprungit ut på vägen eller fallit offer för någon hund (den här gången heller)  och årets hönor är ju både sällskapliga och riktigt duktiga på inkallning. (Ni skulle se hur söta de är när jag ropar på dem: kommer springande i full karriär och med fjäderdräkten på benen ser det ut som de har Lilla huset på prärien-underbyxor på sig!!! Jag borde filma dem vid tillfälle!) Så det var ju ingen skada skedd. Och Eva åker tillbaka till Förenade Arabemiraten igen på lördag, så då blir det väl lugnt här igen?! ;-)

Själv har jag ingen bra dag idag... När jag väl lyckats bända kroppen ur sängen försökte jag ändå jobba, men det blev bara ett par timmar innan jag insåg att det var bäst att ta den värkande kroppen med mig hem igen... Somnade ifrån ljudboken på soffan - det var inget vidare med sömnen i natt - men nu har jag kvicknat till lite och laddar för ett dopp ute i varma spa-badet! De behagliga nervimpulser som ett varmt bad ger kan faktiskt "störa ut" smärtsignaler så att de inte når hjärnan - fiffigt va´??!! Vem vet, jag kanske t o m börjar "kuttra" som hönorna i jordgropen?!!

Galopp, galopp!

Snart har jag tagit mig igenom denna jobbvecka också - ser verkligen fram emot helgvilan extra mycket denna gång!!! Efter veckans näst sista arbetsdag åkte jag till stallet för att ge kroppen en välbehövlig dos av pulshöjande och därmed smärtlindrande träning tillsammans med min lycko-Lára.

Värmde upp med voltarbete i skritt utanför stallet (och lite "kasta toppi") innan vi än en gång red upp på skogsvägen bakom vägbommen och tränade galopp. Det märks redan att det succesivt blir lättare för henne med tekniken när jag ber henne samla sig med längd på halsen i galoppen - men riktigt JOBBIGT är det ju... och kommer förståss att fortsätta vara till dess hon hunnit bygga upp de muskler som behövs för detta.

För att hon verkligen skulle hinna jobba mjölksyran ur musklerna efter denna kraftansträngning förlängde jag den avslutande skritten en sväng ner på bilvägen också. Helt plötsligt känns det som länge sedan vi töltade... får nog bli lite av den "varan" igen under nästa ridpass!