Var tog vägen vägen???

...är väl en ganska berättigad fråga när området, som för bara en vecka sedan bestod av en skogsväg omgiven med gammal skog, plötsligt ser ut så här?! Längs vägen mot Avan har jag ju haft mina välanvända "travslinga 1 resp 2" på var sin sida om skogsvägen där jägarna brukar sitta och grilla. Ett område som de närmaste dagarna genomgått en total förvandling...

Dagens uppgift för mig och Lára blev därför att rida bort till travslinga 2 (där skogen fortfarande står kvar) och följa denna upp på kullen för att se om vi sedan kunde lokalisera det som tidigare varit skogsvägen och följa den tillbaka ner till bilvägen. På bilden ovan står vi precis där vi förväntade oss att skogsvägen skulle börja... Men tack vare att vi visste åt vilket håll bilvägen låg var det ändå lättare att hitta vår väg ner än man kan tro när man ser den här bilden.

Men här blir det knivigare... Vi har tagit oss nerför hygget, nästan ända ner till bilvägen, och letar efter stället där vår "travslinga 1" började... Här någonstans borde det vara.... eller var det högre upp...? Enda chansen att hitta igen den är nog att åter utgå uppifrån höjden, där stigens början fortfarande är intakt. Men det får bli ett projekt för en annan dag!

Hittills hade dagens ridtur f f a innehållit lösgörande trav och galopp - särskilt lösgörande längs den fortfarande intakta (och härligt kringelikrokiga) "travslinga 2" där Lára än en gång visade att det går utmärkt att galoppera också! Men på hemvägen blev det istället fokus på tölten.

Fast först presterade vi riktigt bra samlad skritt (hade förståss "hjälp med drivningen" i o m att vi var på hemväg) vilket sedan övergick några sekvenser riktigt, riktigt bra tölt med mycket samling, lång hals och bogarna upp!

Vårt andra töltförsök började också bra, men sedan tappade vi lite av den häftiga känslan... Efter en stund kom jag till slutsatsen att hon nog var lite trött och därför börjat fuska lite med vänster bak... Ett lätt pet med pisken på vänster bak visade sig göra susen! (Hade först ställt henne höger för att hindra att energin bara skulle försvinna ut genom högerbogen.) Blev så glad över att min analys av problemet och försök till åtgärd varit riktigt!!! Det måste ju betyda att jag håller på att lära mig lite om ridning ändå??!!

Efter en välförtjänt skrittpaus fick Lára sträcka ut ordentligt i trav innan vi skrittade hem. Och precis som i fredags kunde jag nöjd konstatera att det verkligen går mycket lättare nu att få henne avslappnad både fysiskt och psykigt efter ett riktigt "töltjobb" än vad det gjorde så sent som i september!!!

Nästan hela stoflocken väntar på att jag ska servera dem lunchhö. Hrissla, Litlamin, Ljufa, Haminja, Tildra och Hremsa. Saknas på bilden gör bara Lára (som fortfarande stod inne och mumsade kraftfoder) samt Hera (som var ute och motionerade).

God morgon!!!

Dagens LCHF-frukost (som blev en brunch) såg ut så här! Överst keso och en blandning av philadelphiaost (eller "religiös ost, som en kompis mamma sa när hon inte kom på namnet!!!), creme fraiche och majonnäs, samt LCHF-müsli. I koppen förståss Twinings The Earl Grey och på fatet salamirullar med brieost, kalamataoliver, ruccola, bladspenat m m. Ett kokt ägg kom inte med på bilden. 

I går kväll hade vi gäster och jag hade gjort smörgåstårta. (För första gången sedan jag flyttade hemifrån?!) När jag började leta inspiration till tårtan på nätet insåg jag genast att det måste bli fler smörgåstårtor framöver - för det fanns ju otroligt många roliga varianter!!! Eller vad sägs om en tex mex-variant med kyckling och guacamole t ex? Eller italiensk med salami, parmesan, pesto...! 

Min tårta hämtade huvudinspirationen från medelhavet, med olika sorters salami, mortadella, kalamataoliver, ruccolasallad, cocktailkapris, m m. Och när det var dags att dekorera den hade jag verkligen hur kul som helst!!! Den stackars LCHF-varianten som "hukar" i bakgrunden var dock för liten för att gå bra att garnera... allt ville bara ramla av... så det blev f f a dekoration runt om på fatet istället. Men det var bara jag som skulle äta av den, så jag kunde ju hålla den lite i bakgrunden även då!

Innan jag skulle dekorera bredde jag på en blandning av "religiös ost", creme fraiche och majonnäs. Dock hade jag totalt missbedömt vilken mängd av detta som skulle behövas, så jag har flera dl av röran kvar... Alla tips på vad man skulle kunna använda en sådan blandning till (förutom att blanda med keso till frukost) mottages därför MKT tacksamt!!!

Nu ska jag åka till stallet och min lycko-Lára,  YIPPIE!!! 

"Plötsligt händer det!!!"

Tät dimma, duggregn och +4 grader idag... Förra helgens fantastiska ridkursväder blir ju ännu mer otroligt när man inser att det lika gärna hade kunnat vara lika ruggigt som idag...! Den täta dimman idag gjorde att man inte kunde se tvärs över älven vid färjeläget och färjan hade nästan hunnit hela vägen till Sunderbysidan innan den gick att upptäcka. När jag sedan kom fram till Mariebäck gick det nätt och jämt att skymta stoflocken som vaga skuggor inne i skogen.

Lára brukar ju normalt komma när jag ropar och visslar på henne. Bara hon inte är så där ohjälpligt "fast" på andra sidan diket... vilket hon var idag, så jag gjorde mig beredd att gå och hämta henne. (Diskussionen att hon borde kunna ta sig över diket en gång till, eftersom hon bevisligen redan gjort det, har jag fört så många gånger med henne att jag gett upp.) Men till min stora förvåning hade jag bara hunnit in genom grinden innan hon utan minsta tvekan kliver över diket och fortsätter fram till sin minst sagt överraskade matte! "Plötsligt händer det!!!" m a o!!!

(Litlamin dök också upp och erbjöd sig tjänstvilligt att ställa upp på en familjebild med temat "Man ska ha husvagn...!" Men inte heller idag var Lára med på noterna, utan jagade resolut iväg den lilla snorvalpen...)

När jag sadlade lyckades Lára slå till mig i huvudet med sina tänder... men som tur var inte så hårt att det gick hål. Och det bara två dagar efter att hon fått in en - som tur var också lätt - träff med en bakhov på min ena armbåge. Båda gångerna blev det förståss REJÄLA utskällningar - men jag måste definitivt skärpa till mig också eftersom jag uppenbarligen inte varit tillräckligt uppmärksam på slutet...

Min plan för dagens ridpass var korta, lösgörande galoppintervaller varvat med trav efter våra två korta men intensiva träningspass på ridbanan. Hade en vision om att rida längs bilvägen bort mot Alviksträsk. Men när vi kom ner på vägen insåg jag direkt att jag på något sätt lyckats förtränga allt det stora, vassa gruset som tyvärr tinat fram igen efter den senaste veckans regnande...

En ny plan fick därför snabbt ta form: fortsatt skritt på lång tygel bort till gamla sommarhagen, skritt med tygelkontakt i lång, låg form tillbaka mot stallet och sedan galoppintervaller längs skogsvägen bakom vägbommen istället. Skogsvägen var fortfarande isig, men jag utgick ifrån att isen nu var så porös att den skulle ge bra fäste för Láras broddar. Och hon halkade inte heller, men verkade ändå inte helt nöjd med underlaget... det var t o m så att hon frivilligt bröt av från galopp till trav när jag slutade driva - verkligen inte hennes stil...!!! Men det var nog för att hon inte har några broddar framme i tårna ännu...

Jag red inga långa sträckor galopp i taget utan lät henne nästan direkt bryta av till trav för att fatta ny galopp igen - och bytte hela tiden mellan höger och vänster galopp. I o m att hon var så ovanligt snabbromsad idag hann vi dessutom med extra många "galoppombyten" på vår väg till vändplanen och tillbaka - och duktiga hästen tog rätt galopp varje gång!

BRA tölt!!!

Efter gårdagens repetition av Atlikursens övningar - som ändå gick rätt bra - kom jag på flera detaljer som jag missat... Så jag gav oss en ny chans på ridbanan idag, med samma upplägg som under gårdagen.

Lyckades också få till samlade skritten ännu bättre idag, med ännu lite mer drivning när hon kändes helt lösgjord i nacken. En liten smackning, som komplement till skänklarna, var det som fick ryggen att verkligen komma upp ordentligt!

Efter några övergångar till tölt kom jag dessutom ihåg Atlis tips om att sidföra för ytterskänkeln i övergången, för bibehållen lösgjordhet. En hel del Atlivändningar, samt extra drivning i form av att pisken fick nudda damens rumpa några gånger, gjorde att det bitvis kändes riktigt, riktigt BRA!!!

Och uppenbarligen kände jag rätt! För Sylvia, som råkat få syn på oss genom fönstret när hon skulle gå upp på övervåningen, stack ut huvudet genom ytterdörren och ropade: "Det ser BRA ut Anna!!! Bitvis riktigt BRA!!!"

Det blir verkligen en häftig känsla när jag får Lára att ta i så att det nästan börjar ryka ur öronen på henne! Men det märks ju att det tar på - så precis som igår höll jag ridpasset kort. Och tänkte sedan på Atlis ord när jag förra kursen för första gången fått till riktigt kraftfull tölt: "Se nu till att ta hand om det här genom att låta henne varva ner ORDENTLIGT innan du avslutar - även psykiskt!" Det sistnämnda blir dock allt lättare för varje gång - vi hittar tillbaka till hennes "off-knapp" allt snabbare.

600.000 kr!!!

Mrs Medicott-insamlingen tangerar i eftermiddag 600.000 kr - HELT OTROLIGT!!! Igår såg jag ett inslag på SVT-play från TV-sporten där man intervjuade en mkt rörd Sara. Det måste ju kännas helt otroligt att hela ridsport-Sverige (samt även folk utomlands) ställer upp på detta sätt för att rädda hästen åt henne till nästa OS!!!

Vill du också vara med? Eller har du redan skänkt, men kan tänka dig att ge lite till? Hur du gör hittar du HÄR! 

"Man ska ha husvagn...!"

Litlamin hade fått täcke på sig idag i ruskvädret. Och jag tyckte det var ganska charmigt att det råkade vara ett precis likadant täcke som det Lára hade på sig! Genast fick jag associationen till TV-klassikern "Macken" och husvagnsfamiljen där alla hade likadana träningsoveraller... Det fattades ju bara att pappa Démantur haft ett likadant täcke också!!! :-D

Jag hade förståss gärna haft en bild med mor och dotter bredvid varandra, men Lára hade självklart ingen som helst tanke på att ställa upp på det. Det är väl nog illa att snorvalpen måste vara i hennes hage - att dessutom släppa henne nära inpå sig var HELT otänkbart...

...Och att äpplet inte faller långt från päronträdet visar väl denna bild?! Litlamins bakåtstrukna öron visar ju tydligt att hon INTE uppskattar när snälla Hremsa kommer närmare...! Jag kunde helt enkelt inte låta bli att lägga upp bilden här även om den är suddig!

Gårdagens test att somna utan sömnmedicin gick föresten LÅNGT över förväntan! Behövde bara utnyttja 30 minuter av den flextid jag förhandlat till mig på jobbet i morse. Detta verkar lovande inför fortsättningen! (Ska i första hand testa tre nätter i rad, så för utvärdering sedan.) Fortsätt hålla tummarna!

Samlad skritt

En "kvarglömd" bild från förra kursen - när jag försöker samla henne i skritten. 

Är så TRÖTT att det nästan kändes oöverstigligt att skriva här - men eftersom detta är min träningsdagbok måste jag ju få till en kort sammanfattning av dagens ridpass i alla fall - mitt första efter Atlikursen. 

Den kändes självklart att repetera kursens övningar på ridbanan. Och till skillnad mot i helgen så var underlaget där verkligen MKT bra, nämligen ett tunnt lager is som blivit porös av det milda vädret, så Lára fick hur bra fäste som helst trots bara 2 broddar/sko. 

Igångskrittning hade fokus på att hon redan där skulle ge efter helt och hållet i nacken och helt släppa bettet, precis som Atli påpekade att jag borde göra för att kunna komma "ett snäpp till" med tölten sedan.

Idag var det inga problem att trava på volt heller - varken p g a underlaget eller damens humör. Jag började i vänstervarvet och vände henne inåt m h a ytterhjälperna. Och hon rundade sig så fint runt innerskänkeln och sträckte ut överlinjen med lös innertygel!

Efter uppvärmningen var det så dags för själva träningen, vilken inleddes med samlad skritt längs spåret. Tänkte på Atlis ord att i början, när hon alltid har bråttom, ska jag komma ihåg att den första förhållningen ska "arbeta" till dess hon verkligen lyssnar!!! Att bromsa upp m h a vikten fungerar föresten mkt bättre nu när hon haft några "nära Atli-upplevelser"!

Red många övergångar till tölt - och tyckte jag fick till en bra känsla i övergångarna - med mycket rygg från start! Nu tillät ju underlaget dessutom de Atlivändningar som han tyckte jag skulle lägga till för att hon ska komma upp mer med bogarna. Hon var riktigt duktig - men det märks att den ökade graden av samling är riktigt jobbig för henne. För även om hon fick micropauser mellan töltintervallerna blev hon fort rejält svettig. Därför blev det inget långt ridpass idag. Om man tänker på vad man kan få uppleva under 30 minuter med Atli så blir det ju också väldigt tydligt att ett ridpass inte alls behöver vara långt för att vara effektivt!

De närmaste tre nätterna ska jag göra ett försök att somna och sova utan sömnmedicin. Nuvarande medicin rekommenderas egentligen bara för 3 veckor i taget. Den längsta studie som ö h t finns på den är på 3 månader - och jag har redan tagit den i 4 månader... så det är uppenbarligen hög tid för en paus. Det medicinalternativ som finns ger mig sådan "jet-lag" på morgon och förmiddag, även om jag tar den så tidigt som kl 19 på kvällen, ska därför ska jag göra ett försök att klara mig helt utan. Har förhandlat till mig "flextid" på jobbet i morgon, så jag kan ta lite sovmorgon om det skulle behövas. Bara vetskapen om att det är möjligt borde hjälpa till! Lämpligt nog är jag dessutom EXTREMT trött i kväll, så jag tror faktiskt det är dags att vika in hovarna redan nu... håll tummarna att det funkar!