Morgonfodring och töltträning

Det senaste dygnet har det regnat drygt 35 mm... när jag kollade regnmätaren i morse hade den börjat svämma över... :-O  Jag hade morgonfodringen i det allt annat än mysiga vädret... men försökte se positivt på saken genom att upprepa mantrat: "Regn är bra för leran, regn är bra för leran, regn är bra för leran..." Tur i alla fall att temperaturen har varit ungefär lika stabil som nederbörden, den har legat på 8-10 grader länge nu. Och allt det här regnet i kombination med nollgradigt hade ju definitivt varit värre!

När både hästarna och jag ätit frukost var det dags för mig och Lára att repetera torsdagens lektion på ridbanan. Efter igångskrittningen övergick jag till att värma upp i trav på volt och samtidigt träna på att byta om volt utan att hon blev hög i formen i bytet. Sylvias tips att förbereda noga genom att börja krama på  yttertygeln en stund innan bytet var MKT effektivt! När jag var noga med detta kunde vi bibehålla eftergiften hela tiden!

Under uppvärmningstölten fortsatte jag gårdagens träning på att ställa henne omväxlande höger och vänster - och till min stora glädje (och förvåning) accepterade hon på en gång att göra detta UTAN att försöka ta chansen att öka tempot. I o m det dröjde det heller inge lång stund innan "teleskophalsen" sköt ut framför mig. Samtidigt som hon frustade och frustade. "Nu mår jag BRA!!!" Duktig gumma!!!

Nu var ju tyvärr matte inte nöjd med det, utan inspirerad av Sylvia tyckte hon att bakdelen åter skulle aktiveras ordentligt. Det blev mycket vända in för ytterhjälperna på volt i tölt och tillslut kom en härlig glimt av "Atlitölt" där hon inte bara lättade i handen utan kom verkligen upp och jobbade med ryggen. Härligt!!!

Efter skrittpaus lyckades vi sedan upprepa en vända till. Eftersom Sylvia påpekat att det stora felet är att jag glömmer driva försökte jag nu tänka: "Driv som en galning!!!" i samma sekund som jag fick den reaktion från Lára som förtjänade en eftergift. Och det blev ju viss skillnad då, jämfört med att ge eftergiften och sedan bara sitta och åka...

Borde ha nöjd mig med dessa två sekvenser riktigt bra tölt, men försökte mig på en tredje. Då blev det tydligt att Lára var för trött - och jag var för trött för att driva så mycket som det då krävdes... ingen bra kombo... När hon slängt sig ner i trav ett par gånger lyckades vi hitta tillbaka till en hyfsad tölt igen och då fick det räcka för idag.

Duktiga hästen fick först en lång skrittpaus innan hon fick sträcka ut i trav. Ställa höger resp vänster var faktiskt svårare än i tölt, d v s i traven krävdes det att jag bromsade upp henne en hel del även idag. Men tillslut var vi överens om tempot och hennes öron började fladdra fram och tillbaka så där charmigt som de gör när hon verkligen slappnar av i traven!

På väg hem från stallet passerade jag sedan simhallens ångbastu där jag "kokade" ordentligt i två omgångar. Stretchade mycket också - vilket verkligen behövdes! Och nu har jag en riktigt behaglig känsla i hela kroppen - TROTS vädret! 

Jonas Gardell kommer ut ur garderoben!

"Jag är HBTQ med nå´n sorts ADHD och äter LCHF. Alfabetet har inte tillräckligt många bokstäver för att beskriva mig."

Se där, ännu en LCHF:are! Eftersom de flesta upplever oerhört stora hälsovinster med LCHF kan jag bara gratulera honom! 

Lösgörande ridtur

Fin uppvärmningstrav på Atlikursen

Efter gårdagens intensiva Sylvialektion antog jag att Lára skulle må bra av lösgörande arbete - så var det i alla fall med min kropp! Vi red ut, mot Avan, och inledde ridturen med Láras nya - och EXTREMT otippade - paradgren: avslappnad skritt på hellång tygel. Idag höjde hon dessutom nivån ytterligare ett "snäpp" genom att frusta och frusta och frusta... Atli påpekar alltid att frustningarna är hästens sätt att säga: Nu mår jag BRA!" Och för Lára måste det verkligen vara en ny värld som öppnar sig: att man kan må bra fast man skrittar!!!

Den senaste tiden har hon ju inte velat kännas vid högergaloppen, men idag tog hon den på tredje försöket och fick då galoppera längs hela sandvägen. Tillbaka ute på bilvägen igen var min målsättning att få henne att slappna av och verkligen sträcka ut överlinjen i tölt. Använde övningen från igår, då jag omväxlande ställde henne höger resp vänster.

I o m att hon alltid väljer att tolka minsta signal från min sida, t ex att jag ställer om henne i nacken, som en tillåtelse att öka tempot är detta en MKT nyttig övning för oss på flera sätt!Till att börja med måste jag också bromsa upp henne igen efter varje "omställning", men tillslut accepterade hon att bibehålla det långsamma tempo jag valt. Och sedan dröjde det inte lång stund förrän hon verkligen slappnade av i tölten. Halsen blev så lång att jag definitivt varit nöjd även om gångarten varit trav!

För att anknyta till bilden ovan så tog vi en runda längs vår travslinga 1 också, innan vi vände hemåt. Och den här gången travade vi faktiskt - annars har ju Lára haft en tendens att göra om den till galoppslinga... I o m att det är en hel del sten, rötter och ibland även stockar över stigen är den MKT bra att träna traven på - för hästen måste verkligen lyfta ordentligt på hovarna! Samt förståss hela tiden korta resp länga steget vilket är mkt lösgörande i sig!

Efter mer tölt med lååååång hals på hemvägen samt galopp tillbaka längs sandvägen fick hon avslutningsvis sträcka ut i trav - med växelvis "omställning" även här till dess hon kändes helt avslappnad i nacken.

I morgon bitti har jag morgonfodringen - GÄSP!!! Och tyvärr ska det här eviga regnandet hålla i sig... Min plan är i alla fall att rida ett pass på ridbanan och till skillnad från idag ska det bli stort fokus på samlingen i tölt - med repetition av övningarna från gårdagens lektion. 

Ääääääntligen Sylvialektion!!!

Så´nt här väder, som vi hade på Atlikursen, kunde man ju bara drömma om idag när regnet skvalade (och gör så fortfarande)... Men lektion fick vi rida i alla fall och det var både NYTTIGT och KUL!!!

Jag skulle rida med Madde och Penni och när vi bytte om i Josefshallen konstaterade vi att vi INTE såg fram emot att "vada" ut i de leriga hagarna för att hämta våra hästar... "TÄNK om Lára kunde komma till grinden...!!!" sa jag, "Men det kommer ju inte att hända..." Hon hade tagit skydd inne i vindskyddet och jag utgick ifrån att hon tänkte stå kvar där, men tänkte att jag måste väl ändå försöka ropa och vissla på henne. Och till min stora glädje lämnade hon vindskyddet och "vadade" genom leran hela vägen fram till grinden! DÅ var hon dyr, kan jag säga!!!

Men kanske kände hon sedan att hon fjäskat onödigt mycket, för när hästarna var sadlade och vi skulle sitta upp utanför stallet gjorde hon ett utfall mot mig med tänderna. Det är läääänge sedan hon senast gjort mer än hotat åt mitt håll, men den här gången bet hon faktiskt tag i ärmen på regnrocken, så hon hade faktiskt tänkt bita mig på riktigt. Jag rappade till henne med pisken på bogen - men damen reagerade inte på minsta vis över detta. Hon hade minsann vetat så väl vetat vad som skulle komma om hon bet mig - tyckte att det fick vara värt det.

Penni stackarn, som stod bredvid blev däremot riktigt förskräckt över piskrappet. Och precis när jag suttit upp på Lára sträcker hon dessutom ut halsen och biter Penni över mulen! :-O  Inte blev han mindre förskräckt då - och jag hörde riktigt hur han ropade "VARFÖR får vi inte rida med Sussie och Ari som vi brukar??? Ari är SNÄLL!!!" Ja, efter detta får man väl säga att "balansen" var återställd - Lára hade först "våldsfjäskat" men sedan kompenserat med besked...

Under lektionen fick vi värma upp i trav på volt. (Jag tog mig friheten att använda mitt nya knep och töltade först på minivolter innan vi övergick till trav på volter som var aaaaningen större. Och även idag innebar det att travandet på liten volt blev helt odramatiskt från start.) Fick sedan byta om volt ofta, för att träna på att försöka bibehålla den långa halsen genom bytet. Sylvia tipsade om att jag ska börja att krama på yttertygeln som förberedelse för bytet - och när jag gjorde så gick det betydligt bättre. Men det är definitivt något vi behöver träna mer på!

När vi sedan övergick till tölt fick jag börja med att ställa henne fram och tillbaka (innertygeln mot ytterbogen, yttertygeln mot innerbogen o s v). Sylvia sa att det ofta är effektivare att göra så än att "fastna" i att jobba med en sida där hästen spjärnar emot. Jag fick dessutom tänka på att bromsa upp henne, för varje gång jag ställde om ville hon öka tempot. Och tillslut gav det också resultat - hon slappnade av och längde på halsen riktigt fint!

Nu var det dags att även börja aktivera hennes bakdel ordentligt. Det fick jag göra på volt genom att vända in henne för ytterhjälperna (utåtställd) och hela tiden hålla ett tryck med skänklarna UTAN att hon fick öka tempot. Lára tyckte det var HELT onödigt att trampa under sig så mycket bak... men jag tjurade också ihop och tillslut så började det gå åt rätt håll. Korta stunder blev det riktigt bra, innan jag tappade ut det hela igen. Sylvia konstaterade då att problemet var att jag slutade driva. Och då insåg jag själv att i glädjen över att Lára slutat streta glömde jag helt enkelt bort drivningen och bara åkte med... SKÄRPNING ANNA!!!

När Lára slutligen fick sträcka ut i trav längs spåret fick jag även där ställa omväxlande höger och vänster och först spjärnade hon lite i högersidan men sedan slappnade hon av och fick låååååång hals. Oj, så välbehövlig den här lektionen var!!! Nu är det bara att träna vidare!

Ang gårdagens infravärmebehandling kan jag berätta att jag sov GOTT i natt - var bara uppe en enda gång - och det händer annars i princip bara under längre vistelse i VARMT land. Har också känt mig mindre stel i kroppen idag. Och när jag gjort mina stretchövningar för bröstryggen (som jag gör minst 20 ggr/dag för att försöka bibehålla rörligheten) så har det riktigt knastrat, vilket jag tolkar som att jag lyckats ta ut rörligheten mer än på mycket länge. Verkar lovande alltså! Tänker ta en ny behandling om en vecka eller två, innan jag utvärderar om det är något jag ska fortsätta med. (Man kan nämligen köpa 10-kort, men jag börjar med att betala per gång.) Om någon vill veta mer om behandlingen kan ni titta på Rosenday Spa:s hemsida under "infraröd ljusterapi". Under "Vi samarbetar med" och "Sensei" finns dessutom all info från den svenska återförsäljaren av utrustningen. (Och behandlingen är dessutom godkänd som avdragsgill friskvårdsförmån av Skatteverket.) 

Löskokt!

...alldeles löskokt (d v s mjuk i hela kroppen) känner jag mig nu efter en första behandling med Resonans - infrarött ljus. Johans populärvetenskapliga beskrivning av det hela är väldigt bra: som en induktionshäll fast för människor. Man blir alltså uppvärmd på djupet - upp till 4 cm in i kroppen. Det var varmt och skönt att ligga under huven och man svettades verkligen KOPIÖSA mängder! Fast det kändes inte alls som t ex i en bastu. Jag märkte först inte ens att jag hade börjat svettas, men när jag efter 5-10 minuter skulle klia mig på ena låret insåg jag att hela jag redan var sjöblöt!

Blir verkligen intressant att se hur min kropp reagerar på detta - håll tummarna för att det ger smärtlindring!!! Nu ska jag fortsätta att bälga i mig vatten. Drack rejält innan och direkt efter. När jag kom hem svepte jag 1,5 liter hur lätt som helst och nu är jag lika törstig igen. Bör nog se till att få i mig extra salt också för att inte späda ut saltbalansen i blodet när jag häller i mig sådana här mängder.

På Lárafronten intet nytt. Förutom att jag sms:at hovslagaren att hon behöver skos, då hon nött bort tåkapporna på båda sina framskor. Hoppas han inte har så lång kö, för när väl tåkapporna är borta brukar resten av skorna (och därmed också hästens "tår") nötas väldigt snabbt. I morgon ääääntligen terminens första Sylvialektion, i o m att förra veckans tilltänkta premiär försvann i ett våldsamt ösregn. Hörde nyss väderprognosen på radion och det skulle visst regna i morgon också... men regnet skulle fram till kvällen dra bort norrut. Hoppas verkligen att vi kan ha lektion den här gången. Och nog klarar vi regn - men förra torsdagen var det ju extremt...

Såg nyss på nätet att en häst blivit påkörd av en bil i Heden utanför Boden... Det är flera Miduriter som har sina hästar där, så jag håller tummarna att det inte är någon av dem... Av info:n jag hittat på nätet tolkar jag det i alla fall som att hästen inte blev allvarligt skadad - hoppas verkligen att det stämmer...

Tillslut startade turbon!

Efter två dagars konditionsträning ute i skogen med Eva var det idag dags för Lára att töltträna på ridbanan med matte. När jag gjorde i ordning henne inför ridpasset kunde jag konstatera att det inte bara är höns som kan sandbada... Hon var så sandig på ryggen att det räckte med ett enda drag med en mirakelborste över hennes rumpa för att hela borsten skulle vara helt fylld med sand - med råge t o m! :-O  Tur att det inte var lika illa i sadelläget!

På ridbanan blev det så en repetition av Atlikursens lektionsupplägg: uppvärmning med skritt på volt och flytta ut bakdelen, trav på volt och längs spåret samt tölt i låååååg form längs spåret.

Sedan tränade vi samlad skritt och övergångar till samlad tölt. När vi efter en stund red lite längre sekvenser samlad tölt gjorde vi Atlivändningar då och då för att försöka öva på den där "lättheten" som Atli hela tiden efterlyser.

I slutet av töltpasset, när jag red i höger varv fick jag så känna på lite tölt med riktigt mycket bakben, rygg och bogar som kom upp. Hade ledsnat på att Lára fånar och kastar sig bara jag rör pisken - ett gammalt ridskoleknep som förhoppningsvis ska göra att ryttaren inte vågar använda pisken... Så jag blev obstinat och lät piskspetsen ligga lätt mot hennes bakdel en stund istället.

Oj, vad det rök ur öronen på damen! Det var inte helt lätt att hålla nere tempot när hon nu startat alla cylindrarna, men efter några volter fick jag lite bättre koll även på detta - och tölten kändes riktigt häftig! Men oj, vad hon pustade och stånkade - helt uppenbart tog hon verkligen i ordentligt!

Efter detta krävdes det en hel del trav på volt och längs spåret för att få henne tillbaka till avslappnat läge igen. Men sedan kunde hon åter skritta på hellång tygel med nosen nästan i backen - duktig gumma!

Nu ser jag fram emot terminens första Sylvialektion på torsdag! (I torsdags blev det ju inställt p g a ösregnet.) 

Så tomt det blev utan hönsen...

Hönsen tar hand om maskarna när Johan tar en paus i grävandet. 

Det känns riktigt tomt idag utan Fru Kinell och de andra ute på gräsmattan... och det kommer knappast att vara lika kul att rensa ogräs framöver, när "hejaklacken" saknas... Och så slösaktigt det känns att åter slänga fula salladsblad i komposten, när man vet med vilken glädje hönsen skulle ha kastat sig över dem... Men jag behöver i alla fall inte oroa mig över att de fryser eftersom de bor i uppvärmt hönshus nu!

Hade en OERHÖRT intensiv dag på jobbet idag - det var fullt ös från första stund. Hann aldrig ta någon tepaus på hela dagen och bara en snabb lunch. Dessutom hade jag tid hos sjukgymnasten i Smärtrehab-teamet efter jobbet, så jag behövde ju gå hem i tid. Men när jag kom till henne fick jag PRECIS vad jag behövde: jag fick göra liggande övningar i Basal kroppskännedom - med fokus på avslappning. Kände mig nästan yrvaken efteråt!

Sedan fortsatte jag dessutom till Simhallen där jag "kokade" kroppen i ångbastun två omgångar. SKÖÖÖNT!!! Har haft mycket värk och varit så oerhört stel den senaste tiden - men efter bastun och omsorgsfull stretching började kroppen åter följa med när jag rörde mig. Härlig känsla! 

På onsdag blir det mer värmebehandling när jag ska testa Resonansbehandling med infrarött ljus på Rosenday spa här i Luleå. Utifrån vad jag läst mig till om behandlingen skulle den mkt förenklat kunna beskrivas som "som en induktionshäll för människor". Skillnaden mot t ex en bastu är nämligen att för att få samma värme i kroppen skulle bastun behöva vara 100 grader varm - och hur länge orkar man sitta där då? Blir spännande att testa vad min kropp säger om det! 

Funkar det så bra som jag hoppas ska jag gå på regelbunden behandling en tid framöver. Det kostar visserligen endel... men när semesterdagarna är slut är detta förhoppningsvis ett sätt att ta sig igenom hösten utan en resa till något varmt land.

Så några ord om Lára också! Hon har inte haft vilodagar ända sedan i lördags, även om det kanske verkat så... Igår var Eva hjälten som morgonfodrade åt mig i ösregnet (hade bett henne om det INNAN jag såg väderprognosen, i o m att vi hade besök av mina föräldrar.) Och då hade hon och Lára dessutom varit ute på en enligt uppgift mycket härlig ridtur i skogen, trots vädret. Och idag har Eva rivstartat veckan med att rida igen. Men i morgon är det min tur i alla fall!!!