Ridlektion!

Idag var vi ääääntligen igång med våra ridlektioner igen! Och eftersom vi inte ridit lektion sedan förra året (minns inte om den sista var i slutet av november eller börjar på december) så hade jag räknat med att det skulle vara välbehövligt. Det antagandet stämde! Som vi fick jobba - både Lára och jag!

Man skulle kunna sammanfatta hela dagens lektion med: "kontroll av tempo". Eller kanske "försök till kontroll av tempo" vore mer rättvisande... Redan när vi skrittade igång fick jag jobba med att hålla ett långsamt tempo. När vi skulle sidföra på volt i skritt satsade Lára på en racerversion av saken - så jag fick göra massor av halter för att hon skulle börja invänta mina signaler och inte bara kasta sig iväg runt. Intressant nog var det denna skänkel som behövde vara mest aktiv i denna övning - trots att vi alltså skulle flytta UT bakdelen på volten! Men jag behövde hela tiden parera med ytterskänkeln för att hon inte skulle ramla iväg utåt i en väldig fart...

När vi sedan skulle övergå till att tölta på volt - och uppmuntra en utsträckning av överlinjen - blev ju inte problemen med tempot mindre direkt... men när jag väl lyckades kontrollera detta så började hon få en allt trevligare längd på halsen. Men då fick jag uppmaningen att tölta längs spåret och göra fyra volter på varje långsida och en på varje kortsida. Volterna skulle dessutom vara varannan gång åt vardera hållet. Då tyckte Lára att varje gång vi bytte om volt var ett alldeles utmärkt tillfälle att sätta upp huvudet och dra på i ett högre tempo. Jag fick verkligen förbereda varje "voltbyte" genom att luta mig bakåt, hålla om med skänklarna och bromsa upp henne ordentligt. Samt fokusera på ytterhjälperna. Samtidigt som jag skulle komma ihåg att "ta tag i" det nya inner bak med innerskänkeln varje gång vi bytte volt. När Lára slappnar av och länger halsen vill jag gärna ge stor eftergift på BÅDA tyglarna, men där ska jag tänka på att behålla stödet på yttertygeln hela tiden.

Sylvia tyckte att jag ska rida med tungfrihetsbettet den närmaste tiden, istället för det vanliga tredelade jag hade på lektionen och som vi oftast använder. Detta för att hon lägger tungan över bettet när jag ökar pressen på henne. Dessutom tyckte hon att jag skulle jobba mycket med den senaste övningen: att tölta på volt och hela tiden byta håll.

Även i den avslutande traven fick jag bromsa mycket för att tillslut få ett avslappnat tempo. Man kan verkligen säga att vi behövde den här lektionen!

Nästa torsdag blir det antagligen ingen lektion för Sylvia, utan istället "tjuvstartar" vi den helgens Atlikurs med ett första ridpass. Det blir garanterat minst lika nyttigt som denna lektion!

Edit: glömde skriva att vi fick rygga idag också. Och då inte bara några steg, som man oftast gör, utan långa sträckor. I höstas var Sylvia på en clinic med en ridsportsguru som berättade om hoppryttaren som brukade rygga 8 varv runt ridbanan. Anledningen till detta är att hästen när den ryggar använder samma muskler som när den samlar sig - så det är ett bra sätt att bygga bra muskler!

Ja, se det snöar...

Mysla, Tildra och Lára i dagens snöväder. 

Oj, så trött jag varit idag - har känts som om någon tryckt "reset" på min hjärna så den blivit alldeles tom... Men i kväll ska jag få komplettera sömntabletten med melatonin, så är det förhoppningsvis bättre i morgon. Satsade i alla fall på att rida efter jobbet även idag - det bästa för min kropp på sikt är ju lätt träning helst varje dag. 

Även idag blev det ridbanan och vi värmde upp med trav på minivolt. Lára gjorde ett litet test i båda varven att byta till tölt, men när jag fortsatte att böja henne lika mycket så bytte hon snabbt tillbaka. 

Red skritt på volt då vi flyttade ut bakdelen - Atlis favoritövning alltså. Och sedan slutor på åttvolt. Det hade kommit ett par cm snö på ridbanan, så tack vare det såg man precis var vi ridit. Väldigt avslöjande och nyttigt att fokusera på att båda "öglorna" i åttan skulle vara lika stora! 

Tölten red vi först på volt och flyttade ut bakdelen för att få längd på halsen. Sedan även tölt längs spåret med skänkelvikning på diagonalerna. Tycker faktiskt vi var riktigt duktiga! När vi varvat ner med trav i lång, låg form tränade vi skritt med varierad längd på tyglarna. Jag fokuserade på att luta mig bakåt när jag  skulle korta upp tyglarna, så att inte min kropp skulle signalera "fortare". Och efter en stund gick det faktiskt riktigt, riktigt bra! Bara jag inte flyttade vikten framåt så fortsatte Lára skritta även när jag kortade tyglarna. Duktiga båda två!

I morgon ska jag rida årets första lektion för Sylvia - det ser jag fram emot!!!

Lára öppnar stenhårt - för att sedan öka!

Första arbetsdagen efter drygt tre veckors semester. (Var dessutom sjuk dagarna innan vi åkte, så det kändes verkligen läääänge sedan jag var på jobbet senast!) Enligt en kollega tar varje timme i tidsomställning en dag för kroppen. Vi avverkade visserligen två timmars tidsomställning redan i Sydney, men det innebär ändå tio dagars anpassning kvar fr o m igår. Inte så konstigt då att jag fortfarande känner mig rätt groggy...!

Lára gick verkligen ut stenhårt idag: hon kom direkt till mig när jag ropade på henne i hagen!!! Vilken TUR att jag råkade ha ett megastort äpple med mig! Hon är föresten rolig när hon äter äpple... Om man gav Feykir ett äpple så tog han genast hela i munnen - och så brukar väl hästar göra. Men Lára biter bara en mindre tugga i taget och förväntar sig att man ska fortsätta att hålla äpplet åt henne. Men är man The Queen så förväntar man sig förståss att alla undersåtar fjäskar för en! ;-)

Och efter en stenhård öppning så ÖKADE Lára bara - d v s hon var så fantastiskt rolig att rida också!!! Tala om att jobba hårt för sitt "pluskonto"!!! Jag red på ridbanan - nu gäller det ju att vi kommer i form inför årets första Atlikurs, vilken bara är en dryg vecka bort! Och vi inledde direkt med något riktigt, riktigt svårt: skritt i lugnt tempo. Det krävdes väl så där en miljon förhållningar... Men den stora skillnaden mot gårdagen var att hon åter var sitt vanliga jag - helt lätt i handen och svarade på varje förhållning. Men också sitt vanliga att man måste påminna henne om det lägre tempot OFTA.

Nästa steg var uppvärmning i trav på volt. LITEN volt. Alldeles FÖR liten, tyckte Lára och töltade istället. Har fått lära mig av Sylvia att det då bara är att göra volten ÄNNU mindre och jobba henne i tölten till dess hon accepterar att det verkligen är trav som gäller. Som tur var behövde vi inte snurra allt för länge innan hon sa "OK!" och travade. Tur - för jag som alltså är rätt groggy efter resan hann ändå bli ganska yr! Och när hon väl accepterat traven så var den direkt hur trevlig som helst: lugnt tempo, liten volt och trevlig längd på halsen i båda varven!

Efter detta var tölten tillslut tillåten. Då handlade det också om lågt tempo, samtidigt som vi flyttade ut bakdelen på volten, för att verkligen aktivera inner bak. Jag tycker absolut att man känner att hon blir allt starkare, så att hon orkar bära sig bättre!

Töltade sedan längs spåret och gjorde två Atlivändningar/långsida. I början ville hon springa sig igenom vändningen till höger. Men när jag var riktigt noga med att inte falla framåt i vändningen (tänkte att jag skulle luta mig bakåt, så förhoppningsvis satt jag rak i ryggen!), hålla nere tempot samt tänka "bakdelen före" i vändningen så blev det mycket bättre!

När vi skulle avsluta med trav på volt fick jag bromsa upp tempot en hel del i början, innan hon accepterade att hon inte skulle springa fort. Och sedan gav vi oss på det allra, allra svåraste som finns: att kunna variera längden på tyglarna i skritt UTAN att man börjar springa så snart de kortas lite. (Som ni märker har Láras matte helt extrema krav - Lára har verkligen ett tufft jobb att förklara för henne att fortare ALLTID är bättre...!!!)

Det blev bara 35 minuters ridning idag, men min tanke är att sakta, sakta trappa upp ridningen fram till Atlikursen så att min skröppel-kropp får chans att anpassa sig till påfrestningen. Jag har ju haft ett uppehåll i ridningen och dessutom har kroppen både en LÅÅÅÅÅNG flygresa och en "klimatomställning" att hantera. I går kväll hade jag VÅLDSAMT ont i armar, axlar, nacke m m - men så blev ju gårdagens ridtur verkligen inte optimal i o m att jag behövde bromsa henne så mycket hela tiden. Efter dagens ridtur känns det betydligt bättre i kroppen - och alldeles fantastiskt i själen!!!

"Back in the saddle!" - ääääääntligen!!!

Det har kommit endel snö medan vi varit bortresta...! Som ni ser syns vårt garage knappt över plogkanten! :-O  När vi landade på Kallax igår var det snöoväder, så vi undrade om vi verkligen gjort rätt som åkt hem istället för att stanna i värmen i Sydney... Men när denna dag istället bjöd på en strålande sol som t o m fick det att droppa från taken, så kändes det BRA att vara hemma!

Jag lyckades sova till 05.30 i morse, men då vaknade jag och var VRÅLHUNGRIG! I Sydney var ju klockan då 15.30 på eftermiddagen - och kroppen hade ju missat både frukost och lunch! Innan jag åkte till stallet, strax efter 10, hade jag faktiskt hunnit äta lunch också! Även mobilen var fortfarande kvar på Sydneytid, så kl 09 på morgonen började den larma om att det var hög tid att ta kvällens sömntablett...! Mobilen trodde ju att klockan var 19.

När jag kom till stallet höll Sylvia just på att plocka in sina hästar för att rida. Så jag och Lára fick sällskap ut av henne och Démantur. Det var helt underbart att vara tillbaka på hästryggen igen - och dessutom i det här UNDERBARA vädret! Jag berättade för Sylvia om hästen jag ridit på NZ, som hade hur mycket lyftkraft som helst i sina rörelser, men knappt någon framåtbjudning. När vi skulle galoppera fick jag driva på honom så mycket att jag snart flåsade som värsta blåsbälgen! :-O (Johan hade en häst med passanlag så jag ville få upp tempot för att hjälpa honom att få renare galopp.)

Mitt prat om bristande framåtbjudning hörde uppenbarligen Lára, och eftersom framåtbjudning är hennes bästa gren tyckte hon väl att jag skulle få rejält av den varan som "välkommen hem-present"...!   För när Sylvia började träna tempoväxlingar på Démantur, växlade mellan microtölt och aaaaningen snabbare tölt, så satte Lára av i galopp varje gång de ökade lite...! Jag fick verkligen jobba med förhållningar och halter, för svarta damen låtsades inte alls förstå det där med broms...

När vi kom till korsningen vid sjön fick hästarna en skrittpaus. Démantur var redan ganska svettig, medan Lára verkade helt oberörd. Vi skrittade in mot byn och när vi närmade oss "galoppbacken" började Lára takta. Jag höll just på att berätta något från resan för Sylvia, när jag på ren reflex tog lite i tyglarna för att bromsa ner till skritt igen. Då EXPLODERADE det under sadeln och Lára drog iväg i kapplöpningsgalopp uppför backen med spetsade öron! Och jag kunde bara konstatera att hon gör det med sådan enorm glädje att det är svårt att bli arg...!

När vi vände hemåt krävdes förståss ännu mer förhållningar och halter för att hålla någon slags kontroll på tempot. Och när Sylvia gjorde ännu en liten ökning av tempot i tölten satsade Lára på en repa galopp till. Jag hörde Sylvias skratt bakom mig när vi drog iväg och ropade "tack för ditt stöd!" till henne över axeln. Det var verkligen som att Lára bestämt sig för att matte på en gång skulle "sättas på plats" när hon kommit hem igen, och lära sig vem det är som bestämmer tempot!

Lára njuter i solen efter dagens ridtur. Och jag lyckades få med mig själv på bilden också! 

Tillbaka i stallet dröp Démantur av svett, medan Lára mest var blöt på huvudet. Hon har verkligen kondition som en häst! Men det här med bromsen behöver vi uppenbarligen jobba på... Det är inte ens två veckor till årets första Atli-kurs, så nu gäller det verkligen att vara seriös fram till dess! Vi börjar med lektionerna för Sylvia denna vecka också. Jag frågade henne hur många lektioner jag kan få rida nu på torsdag! ;-) Känner mig helt ringrostig efter mitt långa riduppehåll, så det hade inte skadat med en intensivkurs innan kursen!

Innan jag släppte ut Lára i hagen igen mätte jag henne med viktmåttbandet. Sylvia hade påpekat att vi måste hålla lite koll ifall hon kanske snart behöver få extra hö för att inte falla ur. (Nu har de inte fri tillgång i hagen längre.) Och mycket riktigt kunde jag konstatera att viktmåttbandet bara visade 290 kg. (Som mest var det 320 kg - någon gång i nov/dec.) Hon är ju visserligen väldigt nätt byggd, men nog borde hon ändå ligga runt 300 kg med rejäl vinterpäls. (Till skillnad från några andra hästar i stallet har hon inte börjat släppa päls ö h t ännu.)

Utdrag ur Láras dagbok

26/1

Mattes flyg hinner inte ens lyfta från Kallax innan medryttaren sitter i sadeln. Hon går ut hårt! Vi är på en härlig långtur, drygt 1,5 timme. (Det är bara för att jag inte hittat något hov-vänligt tangentbord som jag inte tagit över mattes blogg medan hon är på semester, utan får vara så här hopplöst omodern med dagbok...)

28/1

Matte har just kommit fram till NZ och Eva är redan här tredje gången... Idag red vi till vänster i korsningen vid sjön och passerade Petnäsvägen innan det bar av hemåt igen. (River av sträckan på 1 timme och 15 minuter. Men det hade förståss gått snabbare om jag fått välja hastighet själv!)

31/1

Såg fram emot att träffa favorithovslagaren idag och kolla in vinterns skosortiment. Men tyvärr var han sjuk...

1/2

Trots att vi inte setts på två dagar verkar Eva mest intresserad av att småprata med Sylvia medan hon smörjer mina mungipor med vaselin. Jag passar på att ge henne ett ordentligt nyp i pekfingret så att blodvite uppstår. En bra påminnelse om att det är MIG hon ska ha fokus på! Alltid ska man behöva uppfostra dessa människor...!

19/2

I eftermiddag landar matte i Luleå igen. Medryttaren fjäskar och pysslar lite extra efter ridturen, hon är väl orolig att vi inte får ses lika ofta nu när matte kommer hem. Med min dragningskraft, charm och strålande personlighet är jag ju lätt beroendeframkallande!

/ Världens bästa Lára

Back from NZ!

Ursäkta att det varit "tyst" här i några veckor, men nu är jag tillbaka efter en riktig drömresa: till Nya Zeeland! Vi har varit bortresta i tre veckor, en vecka vardera på NZ:s nord- resp sydö och som avslutning en vecka hos vänner i Sydney. Hade MKT höga förväntningar på Nya Zeeland, men blev ändå inte besviken! (P g a alla villainbrott i Luleå senaste halvåret har jag inte velat skriva om resan här förrän vi kom hem igen.) På bilden ovan ser ni "Peters pool" vid Franz Joseph´s glacier på sydön.

Enda "felet" med Nya Zeeland är väl att det ligger så avsides... resan dit tog sammanlagt 48 timmar... men i nya Airbus 380 åker man riktigt bekvämt, så det var MYCKET lindrigare än vad vi räknat med. Tidsskillnaden är stor också, 12 timmar mellan Sverige och NZ. Nu är vi ännu på Sydneytid, vilket innebär att vår "klocka" är 02.50 när den är 16.50 här i Sverige. Blir intressant att se hur det ska funka med tidsomställningen...

Återkommer med utförligare rapport samt bilder! (Johans kamera har INTE haft semester...!!!)

När jag kom hem upptäckte jag till min glädje att Lára skrivit dagbok medan jag varit borta! Eva, som varit "Lárajour", hade varit bussig och lämnat dagboken i bilen så att jag skulle kunna ta del av hur min häst haft det dessa veckor. Eva har  "passat" min bil också när vi varit borta. Hon konstaterade att det är bättre förmåner som min medryttare än på hennes jobb - där har hon minsann inte tjänstebil! (Fast å andra sidan har hon ju lön från Luftfartsverket...) Tack vare dagboken kommer det rapporter från Lára här också inom kort. 

BE-kortet är mitt!!!

YES!!! Och det var både enklare och billigare än jag trodde!!!

Bara en liten detalj... 

Det är tyvärr bara mitt internationella körkort som även innefattar BE-behörigheten. Ännu i alla fall. Jag hade skojat innan om att jag skulle försöka lura till mig BE-behörigheten på något sätt, när det internationella körkortet skulle utfärdas. Och så visade det sig att jag inte behövde luras alls - B i Sverige motsvarar tydligen BE utomlands. Men det är ju riktigt nesligt att det inte gäller i Sverige också - särskilt som det bara handlar om ynka 20 kg som jag skulle behöva utöka min tillåtna totalvikt!