Lára öppnar stenhårt - för att sedan öka!

Första arbetsdagen efter drygt tre veckors semester. (Var dessutom sjuk dagarna innan vi åkte, så det kändes verkligen läääänge sedan jag var på jobbet senast!) Enligt en kollega tar varje timme i tidsomställning en dag för kroppen. Vi avverkade visserligen två timmars tidsomställning redan i Sydney, men det innebär ändå tio dagars anpassning kvar fr o m igår. Inte så konstigt då att jag fortfarande känner mig rätt groggy...!

Lára gick verkligen ut stenhårt idag: hon kom direkt till mig när jag ropade på henne i hagen!!! Vilken TUR att jag råkade ha ett megastort äpple med mig! Hon är föresten rolig när hon äter äpple... Om man gav Feykir ett äpple så tog han genast hela i munnen - och så brukar väl hästar göra. Men Lára biter bara en mindre tugga i taget och förväntar sig att man ska fortsätta att hålla äpplet åt henne. Men är man The Queen så förväntar man sig förståss att alla undersåtar fjäskar för en! ;-)

Och efter en stenhård öppning så ÖKADE Lára bara - d v s hon var så fantastiskt rolig att rida också!!! Tala om att jobba hårt för sitt "pluskonto"!!! Jag red på ridbanan - nu gäller det ju att vi kommer i form inför årets första Atlikurs, vilken bara är en dryg vecka bort! Och vi inledde direkt med något riktigt, riktigt svårt: skritt i lugnt tempo. Det krävdes väl så där en miljon förhållningar... Men den stora skillnaden mot gårdagen var att hon åter var sitt vanliga jag - helt lätt i handen och svarade på varje förhållning. Men också sitt vanliga att man måste påminna henne om det lägre tempot OFTA.

Nästa steg var uppvärmning i trav på volt. LITEN volt. Alldeles FÖR liten, tyckte Lára och töltade istället. Har fått lära mig av Sylvia att det då bara är att göra volten ÄNNU mindre och jobba henne i tölten till dess hon accepterar att det verkligen är trav som gäller. Som tur var behövde vi inte snurra allt för länge innan hon sa "OK!" och travade. Tur - för jag som alltså är rätt groggy efter resan hann ändå bli ganska yr! Och när hon väl accepterat traven så var den direkt hur trevlig som helst: lugnt tempo, liten volt och trevlig längd på halsen i båda varven!

Efter detta var tölten tillslut tillåten. Då handlade det också om lågt tempo, samtidigt som vi flyttade ut bakdelen på volten, för att verkligen aktivera inner bak. Jag tycker absolut att man känner att hon blir allt starkare, så att hon orkar bära sig bättre!

Töltade sedan längs spåret och gjorde två Atlivändningar/långsida. I början ville hon springa sig igenom vändningen till höger. Men när jag var riktigt noga med att inte falla framåt i vändningen (tänkte att jag skulle luta mig bakåt, så förhoppningsvis satt jag rak i ryggen!), hålla nere tempot samt tänka "bakdelen före" i vändningen så blev det mycket bättre!

När vi skulle avsluta med trav på volt fick jag bromsa upp tempot en hel del i början, innan hon accepterade att hon inte skulle springa fort. Och sedan gav vi oss på det allra, allra svåraste som finns: att kunna variera längden på tyglarna i skritt UTAN att man börjar springa så snart de kortas lite. (Som ni märker har Láras matte helt extrema krav - Lára har verkligen ett tufft jobb att förklara för henne att fortare ALLTID är bättre...!!!)

Det blev bara 35 minuters ridning idag, men min tanke är att sakta, sakta trappa upp ridningen fram till Atlikursen så att min skröppel-kropp får chans att anpassa sig till påfrestningen. Jag har ju haft ett uppehåll i ridningen och dessutom har kroppen både en LÅÅÅÅÅNG flygresa och en "klimatomställning" att hantera. I går kväll hade jag VÅLDSAMT ont i armar, axlar, nacke m m - men så blev ju gårdagens ridtur verkligen inte optimal i o m att jag behövde bromsa henne så mycket hela tiden. Efter dagens ridtur känns det betydligt bättre i kroppen - och alldeles fantastiskt i själen!!!