Effekten av tröstshopping...

...ska inte underskattas! Förra veckan, när Johan var på Sveriges bästa SPA (Cape East i Haparanda), jag låg hemma i magsjuka och DET INTE ALLS VAR SYND OM MIG tog jag till lite shoppingterapi! Resultatet blev ett par ridbyxor som de ovan, Pikeur Lugana, mina absoluta favoriter!

Perfekt passform, superstretchigt material som inte ger veck och skav oavsett hur varmt det är, SNYGGA.... sammanfattningsvis: de optimala ridbyxorna! Mitt första par (grå) köpte jag på en konkursutförsäljning för mer än 10 år sedan, jag har använt dem hur mycket som helst och de är fortfarande lika fina! Sedan dess har jag alltid hållit ögonen öppna efter sådana till nedsatt pris. Men i o m att det är en sådan basmodell brukar de aldrig komma på REA...

Men vid ett tillfälle när Häst & Fritid hade superrea fanns det ett enda par Lugana, marinblå och i min storlek...! Jag slog till direkt förståss! Och så förra veckan, när jag behövde det som bäst, "snubblade" jag över en internetbutik där det var rabatt! Idag kom paketet  så detta inlägg skriver jag iförd ett par supersnygga, svarta Pikeur Lugana!!!

En fördel med shoppingterapi via internet är föresten att den har effekt BÅDE när man gör sitt fynd OCH när man sedan får hem paketet! Helt enligt läkarfruns ordination m a o!

Lára har ledigt igen idag. Men matte har i alla fall orkat jobba - definitivt ett steg i rätt riktning! Det är risk att svarta madam får vilodag i morgon också... men på onsdag ska i alla fall Eva rida.

Edit: såg föresten att det varit mer än 100 träffar här sedan igår - TACK alla för att ni läser!!!

Det här med mugg...

...har Lára fått om bakfoten - den högra! ;-)  Jo, det är faktiskt bara där jag hittat skorpor sista tiden. Idag kletade jag än en gång på rejält med salicylsyrevaselin innan vi for ut och red - för att vaselinet skulle få tid på sig att lösa upp skorporna.

Känner mig verkligen helt dränerad på energi... men som tur var har ju Lára energi för ett helt regemente! Och det känns verkligen lyxigt att kunna ÅKA tölt, när man inte orkar engagera sig, och ändå höra trevlig fyrtakt! Det blev bara en sväng upp bakom bommen, med en liten utflykt ut i terrängen också. Lára frustade belåtet hur många gånger som helst - hon tycker definitivt att det varit för många vilodagar på sistone!

Tillbaka i stallet spolade jag höger bak och kunde nöjt konstatera att skorporna lossnade en efter en. Schamponerade med klorhexidinschampo och lät det verka medan hon åt sitt kraftfoder. Man får vara lite extra uppmärksam när man fixar med hennes högra bakben - hon sparkar gärna med det... Men nu var ju matte rejält ur form och orkade inte med några sådana dumheter så det blev en REJÄL utskällning när hon måttade första sparken. Och sedan stod hon minsann som ett ljus...!!!  Ibland skadar det nog inte om jag är ur form - i vanliga fall har jag alldeles för lång stubin och accepterar lite för mycket...

När "bakfoten" sedan var ordentligt torkad med frottéhandduk smorde jag på rejält med fet Idominsalva där skorporna suttit. För att förhoppningsvis hålla fukt och lera från hagen borta. Håller tummarna att det här var sista omgången mugg denna blöta höst - nu när det sedan en tid tillbaka ÄNTLIGEN frusit till i marken!

Serverade hästarna lunchhö innan jag åkte hemåt igen. Brukar alltid få ny energi av min lycko-Lára men idag funkade inte ens det... Och jag skulle verkligen behöva all energi som kan uppbringas, för att orka stångas vidare med Försäkringskassan...

Den korta ridturen gjorde mig inte heller tillräckligt varm i kroppen för att jag skulle våga stretcha. Det får bli ett riktigt varmt bad följt av stretching nu när jag kommit hem. För jag behöver definitivt något smärtlindrande!

Tog föresten ett gäng bilder på Lára i stallet idag (måste alltid ta ganska många för att i alla fall någon ska vara hyfsat skarp. Eftersom hon aldrig vill hålla huvudet stilla... Men tror faktiskt jag lyckades med några.) Väl hemma anslöt jag kameran med USB-kabeln som vanligt, valde "masslagring" och svarade sedan "ja" på frågan om bilderna sedan skulle raderas från telefonen. Men när jag sedan fick signal att allt var klart är allt som finns i datorn 19 kolsvarta bilder... och telefonen tom... Vadå, skulle det här inte vara min dag? Hur menar ni nu??!!

Ingen ridning idag heller...

Orkade inte rida idag heller... men hade kvällsfodringen så jag hade ändå anledning att åka ut och träffa Lára. Johan följde med och körde bilen. Det var jättebra, för då kunde jag ta min sömntablett i rätt tid. (Tar jag den för sent så blir jag så groggy - som jetlag ungefär - i morgon fm.) Och jag kan ju inte köra bil när jag tagit den.

Lára blev förståss jätteglad när vi kom dit och utropade: "Åh, matte var roligt att se dig!" Eller kanske snarare: "Ro hit med käket snabbt som ögat - jag svälter!!!" Alltid skönt att med egna ögon ha sett att hästen mår bra! Nu är det dags att vika in hovarna för i kväll. I morgon hoppas jag orka rida igen! Har förståss svår ridabstinens. Och dessutom känns det verkligen i kroppen att den inte fått den smärtlindrande träning och stretching den så väl behöver.... "Men klaan i marron!" som man säger på Skelleftemål. 

Atlis tips från coachen 1 - ridpassets upplägg

Har ju för lääänge sedan utlovat lite godbitar från vår teorilektion med Atli (och sedan dess har vi ju t o m hunnit med ytterligare en kurs för honom...) Men nu är det tillslut dags! Ni som läst intervjun med Atli i senaste Islandshästen kommer säkert att känna igen en hel del.

Enligt Atli ska ett träningspass alltid bestå av tre delar: uppvärmning, träningspasset och nedvarvning.

Under uppvärmningen ska man stämma av att ledarskapet fungerar, få hästen avslappnad och koncentrerad, lydig för hjälperna, att den "går fram" och arbetar i grundform.

Själva träningspasset syftar till att utveckla hästen. Då strävar man efter att skapa energi mellan skänkel och hand för att uppnå samling och bärighet.

Den avslutande nedvarvningen syftar till att göra hästen avslappnad både fysiskt och psykiskt. Denna del är lika viktig som de övriga, för det är här man "monterar" den "off-knapp" som är avgörande för töltridningen. För att kunna åstadkomma riktigt bra kvalitet på tölten måste man ha både on-knapp och off-knapp hos hästen, eftersom tölten förutsätter BÅDE samling och lösgjordhet.

Oavsett hästens utbildningsnivå behöver alla dessa tre delar finnas med, men i olika stor grad. För den outbildade hästen ägnas den största delen av ridpasset till uppvärmning och nedvarvning. Allt eftersom hästen blir mer utbildad kommer det att räcka med kortare uppvärmning (och nedvarvning) och man får därmed mer tid att ägna till "själva träningspasset".

Alla vi som ridit kurs för Atli vet att både uppvärmning och nedvarvning handlar mycket om trav på volt. Och i uppvärmningen även mycket skritt på volt då man flyttar ut bakdelen för att hästen ska korsa bak och därmed länga halsen.

Láras önskelista!

Tror inte ni också att Lára önskar sig det är läckra, megabling-pannbandet av tomten??!! Jag såg det när jag var på Hööks här i Luleå, stod lääääänge och "klämde" på det.... men något köp blev det inte den gången. Men det kan ju vara ett bra tips till tomten!!!

Jo, just det, hon önskar sig förståss äpplen också! 

Ääääntligen besök hos Lára!

JAG BEHÖVER EN SNABBARE MOBILKAMERA!!! Det är snarast ett under att jag i alla fall NÄSTAN fick med hela Láras huvud på denna bild...OCH att hon är hyfsat skarp. Fotogeniske Feykir var en riktig linslus och så snart kameran åkte fram stod han stilla och fokuserade på mig. Då hade min mobilkamera chans att hinna med! Men något sådant trams skulle Lára ALDRIG nedlåta sig till... Om någon vill fota henne så får de väl se till att knäppa av under den där tiondels sekunden som hon håller huvudet stilla - och annars får de väl låta bli?!! Av alla bilder jag fotat på Lára sedan i augusti har minst 90 % varit suddiga p g a att hon hunnit slänga undan huvudet... Är rätt less på det som ni märker...!!!!

Men, nu ska vi vara positiva! Bilden ovan är faktiskt fotad idag - vilket alltså innebär att matte kvicknat till tillräckligt för att i alla fall åka till stallet och se med egna ögon att lyckohästen mår bra. Hade för första gången på hela veckan ätit "vanlig mat" till lunch utan problem, så då var det dags att åka och klappa på Lára! (Hästar kan väl dessutom inte smittas av magsjuka.)

Hon fick komma in en stund i stallet och mumsa lite extra hö medan jag gick igenom hennes ben. Skönt att det nu äntligen är så fruset (och därmed torrt) i hagarna att benen faktiskt går att borsta rena! Trots rejäla djupdykningar in i hovskäggen var det bara på höger baks insida som jag hittade några mugg-skorpor. Smorde på rejält med  salicylsyrevaselin för att lösa upp skorporna, så får vi ta tvätt med specialschampo i helgen.

Passade på att borsta hela hästen när hon stod i boxen och det hela var faktiskt ytterst odramatiskt! En enda gång (när jag borstade under magen på hennes vänstra sida) höjde hon lite varnande på huvudet, men inte ens då gjorde hon någon ansats att hugga efter mig. Fick tips tidigare av Malin Schön att hennes Tindra, som verkar vara lika kittlig, bäst accepterar borstning om hon får stå helt lös. Och när jag tänkt efter så har jag också kunnat se sambandet att ju mer jag bundit fast henne desto mer hugger hon. Och tvärt om. När jag borstar efter ridturerna står hon ofta helt lös och då brukar hon inte heller försöka bitas. När jag ska sadla vill jag definitivt ha henne i kedjorna, men i fortsättningen kanske jag skulle vänta med att sätta henne i dem till dess jag borstat henne. Så behöver hon kanske inte bitas när jag borstar innan ridturen heller.

Innan jag åkte hem meddelade jag Lára att det blir vilodag i morgon också, eftersom matte fortfarande behöver hämta sig. Men KANSKE orkar jag rida igen på söndag?! I så fall är det en hel vecka sedan sist... det känns i kroppen att den inte fått den rörelse och stretching som den så väl behöver...

Träffade föresten Loppan utanför stallet. Ni har väl inte glömt bilden av den f d vita pudeln från tidigare i veckan? Nu var hon nyklippt - och verkligen helsnaggad. Och hur söt som helst i sin stickade "tröja"! Strök man henne över ryggen, under tröjan, kunde man känna hennes ryggmuskler - två VÄLDIGA filéer! Hon måste vara Sveriges biffigaste Toy-pudel!!! :-O  Men när man sett henne springa med när Sylvia rider ut, och både springa ikapp och svischa förbi även när hästarna galopperar FORT - så blir man inte så förvånad. Undrar om det finns body building-klasser för pudel? I så fall skulle hon antagligen krossa konkurrenterna!!! 

Fri tillgång i alla fall.

Magsjukan vill inte riktigt släppa sitt grepp... :-(  Jag som brukar säga att det enda positiva med magsjuka är att det brukar gå fort över. Men inte ens det i det här fallet alltså... Fr o m dag 2 har jag dock kunnat dricka utan problem, så sedan dess har jag ändå varit mindre allmänpåverkad. När jag fick mejl av min chef idag skrev hon att hon hoppades att jag snart kryat på mig så att jag kunde vara tillbaka. "Niklas längtar" skrev hon också. Det var EXTREMT ironiskt menat kan jag tala om, denne Niklas (en av mina kollegor) har nämligen riktigt svår bacillskräck, så jag tror knappt han skulle våga svara i telefonen ifall jag ringde!

Jag har läst på flera ställen att fosforsyran i Cola är bra för att lindra magsjuka och har vid tidigare sjuktillfällen upplevt att det hjälpt. Tidigare var jag en relativt stor konsument av Cola light, men förra våren genomgick jag en "avgiftning". Hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara så svårt som det faktiskt var - vad har de i läsken egentligen??? :-O  Sedan dess har jag bara fått dricka cola "vid högtidliga tillfällen" - t ex då jag ibland äter en Grand de Lux (utan bröd) på Max. Men de senaste dagarna har jag haft "fri tillgång" om man ska "prata hästspråk". När jag suttit där med min colaflaska har jag haft viss förståelse för hästarna när de får sina höbalar i hagen under den kallaste vintern och äääääntligen kan äta hur mycket de vill!

Men jag skulle verkligen behöva piggna på mig nu, för att orka "stångas" med Försäkringskassan. De har nämligen än en gång beslutat att dra in min sjukpenning. De väljer att helt bortse ifrån mina svåra sömnproblem och allt vad de för med sig i form av dagtrötthet, energilöshet, koncentrationssvårigheter o s v. Detta av den enkla anledningen att inga av dessa besvär går att bevisa med t ex blodprov eller röntgen. "Vi kan bara gå på objektiva fakta" hette det, trots att de besvär som beskrivs i mina sjukintyg finns med bland exemplen i Försäkringskassans egen instruktion till läkarna om hur sjukintygen ska utformas. "Giv mig styrka!!!" säger jag bara...