Matte skärper till sig - och Feykir töltar fortare

Visst har det varit alldeles för lite bilder från Vindurtävlingen?! Här är i alla fall en från ärevarvet efter A-finalen i V5. (Den vi fick rida TROTS mattes klantighet och hjärnsläpp i uttagningen på lördagen - TACK VARE att jag skärpte till mig på söndagen och vann B-finalen.)

Precis som igår var det 20 grader i skuggan när jag idag åkte till stallet efter jobbet! Härligt!!! Det blev en kort men intensiv ridtur för Feykir och mig idag. Efter gårdagens töltträning - när vi inte alls fick till det i ökade tempot - har jag analyserat. Och jag blev riktigt arg på mig själv när jag insåg vad som var felet: jag slutar ju RIDA så snart det går lite fortare!!! Men idag skulle jag göra som inför B-finalen på Vindurtävlingen: skärpa till mig och RIDA!

Red upp bakom bommen och började med att galoppera för att få igång Feykirs "dieselmotor". Gjorde sedan övergång från galopp till tölt. Först blev det precis som igår: visserligen lite högre tempo men inte alls bra takt. Men nu såg jag till att göra något åt saken för jag hade insett att jag låter honom bli alldeles för lång. Alltså petade jag först till honom med pisken på vänster bak och gjorde sedan en förhållning för att sedan släppa fram honom igen. I början blev det mycket skutt och hopp, men sedan blev det ändå lite bättre. Fast då var vi redan framme vid vändplanen.

Lät Feykir pusta lite i skritt medan vi "flyttade bogar och bakdelar" hit och dit för skänklarna - han lyssnade riktigt bra!

När vi vände tillbaka hemåt började jag med samlad skritt och sedan en stunds arbetstempo (som jag var riktigt nöjd med - förutom att Feykir fortfarande är alldeles för orolig i formen) innan det var dags att öka tempot igen. Och nu gick det riktigt bra! Kunde rida ganska långa sträckor (för att vara vi) mellan korrigeringarna. Det märktes alldeles övertydligt att vårt problem är att han måste ta i tillräckligt bak - något vi får mer "på köpet" när det är hemväg.

Nästan tillbaka vid gården mötte vi Olivia som var ute och red på Eydir (ja, mamma Sylvia gick förståss bredvid). "Jag har RIKTIG sadel - och glitterspray!!!" meddelade Olivia glatt. Vi vände och följde med dem en stund - det blev en lämplig andhämtningspaus för Feykir. Och jag kunde bara hålla med Olivia när hon så glatt konstaterade: "Det är roligt att rida!!!" Jag råkar veta att hon inom kort kommer att få en egen shetlandsponny - jag tror inte hon kommer att tycka att det är mindre roligt då!!! (Själv vet hon inget ännu - vilken rolig överraskning hon kommer att få!!!)

Feykir och jag vände hemåt igen och hann med en sekvens ökat tempo tölt till - som blev betydligt bättre än gårdagens försök. Feykir kändes någon meter kortare och ett par dm högre fram! Om bara matte skärper till sig och RIDER så blir det ju faktiskt bättre! Och det gäller uppenbarligen BÅDE på tävling och hemma!!!

Innan jag satt av hann vi träna lite halter också. Feykir tycker det är tramsigt - det har ju gått så bra att stanna med bakhovarna bakom kroppen i alla år. Varför börja med något annat nu??? Och då säger jag "bättre sent än aldrig!"

20 grader i skuggan!

... när jag åkte till stallet efter jobbet idag! När jag åkte hem igen var det ett par grader svalare - men så här vackert vid färjeläget!

Idag samlade Feykir massor av poäng! När jag kom till hagen stod han gömd inne i vindskyddet, men när jag visslade och ropade kom han hela vägen bort till mig vid grinden! Det finns fördelar med att hästen inte går på bete m a o!

Idag var det åter dags för töltträning, med tunga boots och tränset med halvstången på. Sist gick det ju så fantastiskt bra - idag kändes det mycket svårare igen... men några riktigt bra sekvenser fick jag ändå uppleva. Så här i efterhand tror jag att det både hade behövts lite mer pisk i rumpan och lite mer förhållningar.... Jag inser dessutom att om jag kommer ihåg att sitta på rumpan och driva, så glömmer jag förhållningarna o s v. Hade verkligen behövt en Sylvialektion... Till helgen ska hon tävla i Gällivare - men sedan hoppas jag hon har tid för lite stödundervisning till oss!

En trevlig sak idag var Feykirs beteende när vi kom till korsningen borta vid sjön. När vi svänger vänster där brukar det vara hopplöst att skritta - då brukar han tjorva massor bara för att han vill vända hemåt igen. Så snart han börjat tjafsa på det viset har jag istället ridit på i tölt. Och nu hade han uppenbarligen insett att det vare sig lönar sig att "leka mask" eller se tusen spöken - då får man minsann jobba hårdare. Så nu gick det plötsligt alldeles utmärkt att ta en skrittpaus just där...

Tillbaka i stallet träffade jag Elisabeth som skulle till ovalen och träna med Tildra. Åhhh, jag ville ju egentligen också åka! Men kroppen har bråkat en hel del med mig sista tiden och smärtorna gör dessutom att jag blir så TRÖTT så det var nog ändå bäst att bara rida lite så här på hemmaplan. Det är ju inte alls lika ansträngande. Tack vare värmen blev jag ändå rejält varm i kroppen - det är bra smärtlindring!

För bra för att vara sann?!

Och nu menar jag faktiskt inte BARA Johan! När man pratar om att kritiskt granska marknadsföring så brukar man säga "När något verkar vara för bra för att vara sant så är det oftast det också..." Men inte i det här fallet! Johan hittade en genialisk manick för 300 kr på Clas Ohlsson - att ånga loss gamla tapeter med. Och ni ser ju själva! Detta var dessutom den första våden - innan Johan hade "fått in den rätta knycken". Efter en stund fick han tapeten att lossna i stora sjok i taget! Tur föresten att någon i det här huset är "i skick att arbeta"!

Vi kommer inte att anlita någon målarfirma för tapetseringen av vardagsrummet. Det var alldeles för dyrt i vårt tycke, och dessutom förutsatte de att vi själva tog bort den gamla tapeten själva. Vi vill ju resa till värmen i vinter för pengarna! Alltså återstår bara att göra hela jobbet själva. Johan kommer alltså inte att ha några fritidsproblem den närmaste månaden eller så... och jag hoppas att jag orkar hjälpa honom då och då. I alla fall när det är dags för själva tapetseringen - att skära till tapetvåder är min nisch! Det kan funka även om man har ont i axlar, armar och händer.

Har föresten funderat på om inte "supermanicken" skulle kunna användas till så mycket mer än att bara ta ner de gamla tapeterna. Vår soffa och fåtöljerna skulle behöva tvättade armstöd - kan vi möjligen ångtvätta dem själva?! Och dessutom har jag länge önskat mig en egen ångbastu...!

Vilodag

Inlägget får illustreras av Krummi som vilar.

Matte är verkligen inte i särskilt bra form nu... FK har dock fått för sig att något slags mirakel inträffat - så synd att de har fel...!!! Feykir fick i alla fall vilodag idag. Men i morgon hoppas jag att jag orkar rida efter jobbet - värken lindras ju om jag är ordentligt i rörelse. Men man ska ju orka också...

P g a hälsoläget har jag inte anmält mig till ovalbaneträningen i morgon, fast jag så GÄRNA ville. Det hade varit ett suveränt tillfälle att få träna ökat tempo tölt! Att åka iväg till Ersnäs blir dock så mycket större belastning på kroppen än att bara rida "hemma" - och jag är ju inte helt säker att jag orkar ens det i morgon. Men, men, jag får se om jag kan få rida ut med Sylvia någon dag de kommande veckorna och träna ökat tempo så istället.

Härligt höstväder!

En riktigt härlig dag - soligt och skönt. Hösten när den är som bäst! Stoflocken verkade hålla med mig om det! (Ja, de är inte fler ston än så här i Mariebäck numera, sedan verksamhetshästarna sålts. Och vallackflocken är bara aningen större. Det känns lite konstigt när man är van att det är så mycket hästar! Och konstigare kommer det väl att kännas nu till vintern när inte stallet är fullt av ridskoleelever hela kvällarna!)

Hade turen att få sällskap av Fia och Lukka ut på ridtur idag! Efter gårdagens töltträning antog jag att Feykir var ganska stel i musklerna så jag ville gärna rida ut i skogen - och det ville Fia också! Vi red "turridningsrundan" fast utan att rida ända bort till galoppbacken. Istället red vi en liten specialrunda innan vi vände hemåt igen. Mycket skritt blev det (och trevligt prat) men även en hel del galopp. Hästarna verkade lika nöjda som vi över upplägget!

Tillbaka i stallet kom jag ihåg att godisstretcha Feykir - och sedan stretcha mig själv också ganska ordentligt. Fast jag fick varken godis eller bacon för besväret... Skulle egentligen ha åkt tillbaka till Mariebäck för att kvällsfodra, men bussige KG har lovat att göra det åt mig. De bor nämligen där i helgen när Sylvia är i Kiruna. TACK KG!

Anna gör en pudel!

Till skillnad mot Loppan kvalar han dock INTE in som toypudel! Feykir får så ENORMT tjock vinterpäls att jag brukar helklippa honom en gång i september och sedan halvklippa i början av december. (Sist jag gjorde decemberklippningen sa en kompis som kom förbi: "Det hade varit lättare att klippa honom nu om du klippt en gång tidigare i höst också - då hade pälsen inte varit så där tjock..." Gissa om hon blev förvånad när jag kunde berätta att jag faktiskt gjort just det?!) Nu hade jag sett på väderprognosen att det ska bli varmare och vara uppehållsväder den närmaste veckan så det kändes som ett bra tillfälle att göra första klippningen.

Dessutom blev jag extra inspirerad av en artikel i det rykande färska numret av Islandshästen, där veterinär Gunilla Lundgren redogör för i vilka fall det är bäst för hästen att vara klippt. Hon slår också fast att problemet många upplever att hästen blir trött/arbetsovillig i samband med pälssättningen ofta beror på att hästen blir överhettan p g a kombinationen vinterpäls och varmt ute. Hästen blir inte trött av att pälshåren växer. Artikeln var så bra att jag tänker återkomma till den i ett blogginlägg längre fram!

Jag mätte föresten Feykir med viktmåttbandet före och efter klippningen - och kunde då konstatera att trots att jag inte tyckte att Feykir fått SÅ våldsamt mycket vinterpäls ännu blev skillnaden på viktmåttbandet ändå 10 kg! Med full vinterpäls borde det minst vara det dubbla. Vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet för oss som använder viktmåttband som hjälp för att hålla koll på hästens hull.

Efter klippning och mätning var det så ÄNTLIGEN dags för ridning! Och den ridningen visade sig verkligen vara värd att vänta på! Tror det var första gången efter Vindurtävlingen som vi ägnade oss åt seriös töltträning, med tunga boots och halvstång, och det gick jättebra! En viktig skillnad mot t ex i onsdags var också att jag varit i varmvattenbassängen och stretchat igår - så idag var det MYCKET lättare att hitta en bra sits. I onsdags var det snarast fosterställning som gällde... INTE särskilt funktionellt när man sitter i sadeln, kan jag intyga!

För första gången på läääänge tog jag höger nere vid bilvägen och sedan till vänster borta vid sjön - så att vi fick lååånga, lååånga perfekta töltsträckor. Började att tölta nerför backen och över bäcken - och redan efter det kändes Feykir så lösgjord och töltade på med bra takt i mellantempo.

Red sedan långa sträckor ökat tempo - för att han skulle ha tid på sig att hitta rörelsemönstret och jag skulle hinna få kläm på hur jag ska korrigera de taktfel vi råkar ut för. Intressant var att han faktiskt inte rollade en endaste gång på hela ridturen! När jag red ut med Sylvia en dag och tränade ökat tempo sa hon att jag istället för att göra en förhållning skulle lägga till pisken på vänster bak varje gång han rollade. Hon misstänkte nämligen att han hade kommit på att om det blev lite jobbigt att tölta fort kunde han alltid börja rolla - för då gjorde matte en förhållning som därmed tog ner tempot... Jag har gjort så sedan dess - och idag var rollningarna uppenbarligen överflödiga!

Förut har jag sidfört mycket för att hålla honom mjuk men nu kunde jag rida mycket mera rakt fram utan att han började styva sig. Jag upptäckte att när han började få problem med takten - det kändes lite som att vänster bak kom lite på efterkälken - kunde jag ganska enkelt korrigera honom genom att m h a vänster skänkel flytta undan bakdelen bara något steg. Då hade vi även vänster bak med oss igen och fyrtakten var tillbaka!

På hemvägen red jag en hel del arbetstempo. I början försökte han hela tiden dra upp tempot - och lyckades väl allt för bra med det... Men sedan kunde jag behålla samling och tempo - och det kändes riktigt bra! På slutet kändes det verkligen som en spänd pilbåge - från bakbenen över ryggen fram till bogarna!

I vanliga fall brukar Feykir pusta och stöna väldigt när han måste jobba - och bli rejält svettig. Men idag kändes det som att han kunde orka hur mycket som helst! Det var faktiskt först när vi övergick till den avslutande traven som jag insåg hur trött han måste vara i bakdelens muskler - för hur jag än drev blev travstegen väldigt korta. Vi tog en skrittpaus innan han åter fick sträcka ut framåt - nedåt i trav. Innan vi var hemma hann vi träna lite halter också - då vi m h a lite pisk faktiskt lyckades stanna med bakbenen under hästen och inte bakom. Vi behöver verkligen träna vidare på det!

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att jag haft en fantastiskt pigg och energisk häst under dagens ridtur - och han hade verkligen fått jobba sig trött i musklerna. Men ändå var han inte svettig ö h t! Snacka om att avkylningen hade fungerat perfekt! Frånvaron av vinterpäls hade fått extra hjälp av att det blåste en hel del också.

När Feykir kom tillbaka ut i hagen igen gick han direkt fram till Gabriel och sa: "Klia mig!!!" Först när detta var åtgärdat tyckte han det var dags att rulla sig.

Jag blev så oerhört inspirerad av dagens ridtur! Var inte alls säker att det skulle gå bra att rida då jag har så ont i SI-lederna... men tölt visade sig fungera hur bra som helst ändå - väldigt mycket bättre än att gå! Dessutom var jag inte alls lika stel i kroppen som i onsdags - så jag kunde sitta mycket bättre. Nu blir jag riktigt sugen att vara med på ovalbaneträning i Ersnäs på måndag kväll! Har inte vetat om jag skulle orka så jag har inte anmält mig, men undrar om jag inte ska göra det ändå... Det är ju antagligen sista chansen att träna för Sylvia på ovalen innan vinter. Och där kan jag ju få massor av bra tips på hur jag ska fortsätta träna ökat tempo tölt!

Feykir utan haremsdamer

Nu är det åter könssegregering i Mariebäck. Hästarna går inte längre på grönbete och därför åter uppdelade i sto- resp vallackflock. Feykir verkade dock inte särskilt bekymrad över det... men när han åt sitt kraftfoder utanför stohagen sedan jag ridit stod Ljufa, Mysla och Tildra på andra sidan staketet och suktade. Och de stod där redan innan jag ställt ut kraftfoder hinken - så det var inte bara maten som drog!

Efter tävlingen kände jag att det var hög tid att "böja igenom" Feykir ordentligt med vanligt tredelat bett. Men eftersom jag varit så risig i kroppen har jag ändå fått rida på halvstången för det mesta - fast mycket i skogen med förhoppningen att ridningen automatiskt blir lösgörande. Idag hade jag bestämt att det var dags både vanligt bett och ridbanan - för att trava på volt. Även om jag inte skulle orka rida så länge så skulle jag förhoppningsvis hinna mjuka upp järnspettet endel i alla fall.

I höger varv gick det jättebra att trava på små volter - men i vänster varv ville han inte alls utan drog iväg utåt så att det blev en jättestor volt resp gick över i tölt när jag lyckades minska volten igen. Börjar han tölta har jag fått lära mig av Sylvia att göra volten ÄNNU mindre och driva ÄNNU mer - för att han tillslut ska inse att det minst jobbiga är att göra det matte vill. Han gjorde några försök att lura mig genom att visserligen söka sig framåt - nedåt och övergå till trav, men samtidigt räta ut kroppen. Den finten har funkat finfint förr - men nu har Sylvia gjort mig uppmärksam på detta så nu fick han inse att inte heller detta knep fungerade.

När volterna i vänster varv började vara hyfsade övergick jag till att växla mellan volterna - för att "ta med mig" lösgjordheten från höger- till vänster volt. Som vanligt var det väldigt effektivt på Feykir - och snart kunde vi rida riktigt små åttor i trav!

Duktiga hästen (och trötta matte) fick en skrittpaus innan vi gjorde lite galoppfattningar också. Sedan avslutade vi ridpasset men något riktigt SVÅRT om ni frågar Feykir: att göra halt. Och då menar jag en vettig halt och inte bara stanna med bakbenen en halvmeter bakom sig... det senare är han däremot expert på! Vi fick jobba med detta på en Sylvialektion i våras och då fick jag, förutom att driva MASSOR med skänklarna även lägga till pisken i halten. Gjorde på samma sätt även nu - och efter en stund mindes han plötsligt vad det handlade om och började göra mycket bättre halter. I brist på ridhusspegel (och i o f s även ridhus) tittade jag på vår skugga för att se hur Feykir placerade bakbenen. När vi gjort ett 10-tal bra halter avbröt jag för dagen. Med bra halter menar jag då att Feykir i alla fall hade bakbenen rakt under kroppen - inte bakom den i alla fall. Men det är en bra bit kvar innan jag kan få honom att trampa under sig i halten. Hur som helst märktes det tydligt att han mycket väl mindes detta från i våras, för han blev inte det minsta hysterisk av att jag petade till med pisken i halten. Det är ju annars hans första reaktion på allt där pisken är inblandad...