Härligt väder!

Jo, jag menar faktiskt dagens väder i Luleå-området. De som bara sett den grå himlen och snöandet genom fönstret, eller slask och snömodd inne i stan kanske inte håller med... men i Mariebäck var det i alla fall en minusgrad och det var RIKTIGT skönt ute i skogen!

Feykir och jag fick dessutom så trevligt sällskap idag, av Eva som fått låna Dád av Sylvia. Det måste var flera månader sedan vi sist hade möjlighet att rida ut tillsammans så det var jättekul! Som tur var slapp jag dessutom kämpa med den där stressade och bråkiga hästen jag råkade ut för igår... idag hade jag istället en pigg, men avslappnad och mycket positiv häst som var lätt och fin i handen, trots vanligt tredelat bett! (Efter två dagars bakslag hade jag faktiskt övervägt att byta tillbaka till halvstången igen idag, men som tur var gav jag honom ändå en chans till!)

Vi inledde med en - för att vara mig - ovanligt lång skrittsträcka. Och det gick riktigt bra att mjuka upp honom m h a sidförande idag. Ja, en gång var han på väg att tjura ihop ordentligt - precis som igår handlade det om att han skulle gå undan för högerskänkeln och tvära ordentligt. Men efter att ha ryggat lite kors och tvärs - bl a ner i ena diket - gav han ändå med sig ganska snabbt. Eva och Dád hade ju fortsatt skritta på längs vägen och han ville ju inte gärna hamna på efterkälken heller! Och i fortsättningen gick det för sig även att gå undan för högerskänkeln. Men han verkar ju vara en sådan häst - då och då måste han stämma av om det verkligen fortfarande är matte som bestämmer...

När vi började tölta kändes han så fantastiskt mjuk i kroppen - han kan väl inte på något sätt vara släkt med järnspetthästen jag red igår??!! Jag red lååångsam tölt och det var inga som helst problem att tölta i bra takt, med eftergift! Sedan passade vi på att träna lite ökat tempo tölt också - när vi hade Dád med som kunde agera "hare". Hon kan nämligen tölta i princip hur snabbt som helst! Och Feykir var faktiskt riktigt duktig - det behövdes bara små korrigeringar då och då för att han skulle hålla tölten trots det höga tempot!

När vi vände hemåt skulle vi galoppera uppför en lång backe längs bilvägen. Tidigare hade vi även galopperat på en stig i skogen - Feykir och jag hade legat först och Dád hade tydligen varit MKT missnöjd med att ligga bakom. Det hade hon uppenbarligen bestämt sig för att förhindra den här gången. Vi travade nu i bredd och jag hade precis hunnit göra en lugn och fin galoppfattning när det liksom exploderade bredvid oss. Dád och Eva sköt iväg som skjutna ur en kanon! Feykir har ju snabba reaktioner, så han kastade sig efter dem och jag bestämde snabbt att det var läge för att bara hålla i sig och låta honom springa. Såg bara till att han låg lite snett bakom - så att snöklamparna som med jämna mellarum flög ur hovarna på Dád inte hamnade på oss. Halvvägs upp i backen lugnade Feykir ner sig en aning och lät avståndet till de andra öka - till dess vi definitivt var utom räckhåll för projektiler av is och snö. Feykir var först inställd på att sakta av uppe på backkrönet, för det brukar vi alltid göra. Men trots Evas ihärdiga försök fick hon inte stopp på Dád och då ville ju inte heller Feykir stanna utan vi fortsatte även nerför backen på andra sidan innan vi båda lyckades ta ner hästarna i tölt. Och vilken härlig tölt man kan få uppleva efter en sådan där rejäl "urladdning" i galopp!

Avslutade med att visa Eva en lång, härlig skrittsträcka genom skogen som jag upptäckte tidigare i höst. Hästarna hade ju verkligen fått jobba idag så det kändes angeläget att skritta av dem riktigt, riktigt länge. Och tack vare att de gick i skogen kunde t o m Dád slappna av på ett helt annat sätt och t o m söka sig framåt-nedåt helt självmant! Samtidigt som det ju var riktigt bra muskelträning för dem att behöva lyfta ordentligt på fötterna!

Tillbaka i stallet kunde vi konstatera att vi ridit i nästan två timmar! Men då hade vi ju skrittat ganska länge i början och riktigt länge i slutet. Hästarna var rejält svettiga och dessutom var ju deras pälsar rejält blöta utifrån också - eftersom det snöat hela dagen. När Feykir var äppelstretchad tog vi på dem fleecetäcken och lämnade dem i var sin box mumsandes kraftfoder medan vi gick upp till Josefshallen och mumsade eget "kraftfoder" tillsammans med Anki som haft en turridning idag. När vi kom tillbaka till stallet för att släppa ut hästarna och lunchfodra i hagarna kändes Feykir torr över ryggen igen. På halsen var han fortfarande fuktig, men han skulle nog hinna torka även där medan de åt lunchhö - och så länge hästar äter så håller de sig varma. Synd att det inte är lika smart fixat för oss människor!

Brist på fokus...

När jag körde till stallet regnade det... men när det var dags att rida ut hade det istället börjat snöa! Mysigt! Tyvärr var Feykir mindre mysig... Egentligen borde jag ha kunnat räkna ut det i förväg - för redan när jag gjorde i ordning honom för ridturen var han väldigt stressad av att vara ensam häst inne i stallet. Det hade frusit så pass i marken att han tydligt hörde ljudet från hovarna på hästarna i hagarna utanför - och detta ljud gjorde honom stressad och spänd. När vi sedan kom ut på gården hördes ett svagt tjutande ljud - från någon maskin Sylvias man höll på med. Jag tycket inte alls det lät särskilt högt - men kanske var det en frekvens som en häst kunde uppfatta mycket tydligare? I alla fall rubbade detta Feykirs cirklar totalt. Han blev hur uppjagad som helst och skulle INTE lämna gården. Trots att det var på gården ljudet fanns... Och även om jag tillslut fick honom ut på vägen så fortsatte han att vara uppjagad hela ridturen - och inte särskilt fokuserad på matte... Det tunna snötäcket fick uppenbarligen minsta grop, sten eller kvist i vägkanten att se skräckinjagande ut...

Vi blev också rejält oense när jag tyckte att han skulle kunna sidföra för höger skänkel... och han tyckte att det var totalt onödigt! Min grundplan hade varit att rida ett kort och intensivt pass med massor av starta, stanna, svänga - för att få honom riktigt allert. Men det hade ju varit HELT fel - inte alls vad han behövde. Så istället blev det mycket låångsam tölt och öppna, för att han skulle slappna av. Och på slutet lyckades det hjälpligt i alla fall.

När vi kom tillbaka till stallet och Feykir ätit sitt kraftfoder fick han gå ut med fleecefodrat regntäcke eftersom han var så svettig och det fortfarande snöade. Normalt har ju islandshästarna en suverän päls - men när hästen redan är rejält blöt har man ju förstört den isolerande förmågan. Lite lätt snöfall är väl säkert inte hela världen - men ifall det åter skulle övergå till regn var jag rädd att han skulle bli blöt och kall.

Läkarbesök

...har jag varit på idag. Läkaren tryckte och böjde och klämde där han trodde att jag skulle ha ont - och det hade jag också. Men f f a får jag alltid så ont efteråt - när min kropp provocerats på det viset. Det var därför MYCKET lämpligt att det var varmvattenbassäng och bastu som gällde efter jobbet! Ledig dag för Feykir m a o.

I morgon kväll kommer Johan hem - han har jobbat en vecka i Umeå igen. När han skulle åka ner i söndags var tåget fullbokat som vanligt. Man måste alltid boka i mycket god tid och denna gång hade han inte lyckats med det. Återstod två alternativ med buss: antingen åka vid 14-tiden och då en snabb-buss, eller också vid 15.30 då det skulle ta en timme längre att komma till Umeå. Jag hade lovat att skjutsa honom till busstationen och tänkte sedan åka till Feykir. Johan ville gärna åka den tidigare, snabbare bussen och eftersom vi varit tillsammans i över 20 år visste han hur han skulle lägga fram förslaget: "Om jag tar den tidigare bussen hinner du fortfarande rida medan det är ljust!" Med den motiveringen var ju beslutet lätt att fatta!

Ridlektion!

Idag skulle Feykir få riktiga vinterskor med fyra broddar på varje! Jag skyndade direkt från jobbet till stallet för att möta upp hovslagaren. Feykir skötte sig mycket bra och fem minuter innan ridlektionen skulle börja var de nya skorna på plats. "Hovis" var bussig och sopade upp efter sig, så att jag kunde fokusera på att sadla! (Hade hunnit borsta av Feykir innan hovslagaren började - så där sparade jag några viktiga minuter!)



Lektionen började bra - vi fick rida sluta längs långsidorna och tack vare att Feykir och jag tränat som blådårar fick vi faktiskt beröm idag! Men säg den glädje som varar... efter alldeles för kort stund med "vanlig" sluta tyckte Sylvia vi skulle höja svårighetsgraden och istället rida förvänd sluta - på volt! Oj, oj, oj...säger jag bara! Till att börja med var det vänstersidan som Feykir skulle sträcka ut på detta sätt. Det var svårt. Och när vi sedan bytte varv höll han verkligen på att slå knut på sig själv! Några steg förvänd sluta blev det väl här och där... men var tog volten vägen?



Sedan tyckte Sylvia att vi skulle mjuka upp hästarna ytterligare med trav på liten volt. Men se, det tyckte INTE Feykir!!! Han stretade emot extremt mycket i munnen samtidigt som han gjorde allt annat än trava på den där volten. "Håll honom riktigt böjd!" uppmanade Sylvia. Och det behövde hon egentligen inte uppmana mig - jag kände så tydligt att om han skulle få chansen att räta ut sig skulle han direkt dra iväg i full fart och jag skulle inte ha en chans att orka bromsa. Ville verkligen inte att han skulle få chansen att påminna sig om att när vi rider med vanligt tredelat bett är han alldeles för stark för matte, bara han vill...!!! Så jag höll hans hals böjd (då blir han ju inte lika jättestark) och drev. Feykir spjärnade emot allt han kunde mot handen men jag höll emot - det var definitivt han som skulle ge sig! Efter ett tag började armen kännas alldeles bortdomnad (jag är ju, som sagt, inte särskilt stark nu för tiden...) Men jag kämpade vidare -och tillslut gav Feykir upp! Han accepterade att matte bestämde även idag - slappnade av och travade hur fint som helst på liten volt, med trevlig eftergift!

Vid det laget hade de andra redan gått över till att jobba med tölten och nu kunde alltså även Feykir och jag vara med! Vi töltade längs spåret, när vi kom ut på långsidan skulle vi rida öppna i tölt undefär 1/3 av långsidan, räta upp hästen med ytterskänkeln, krama loss och tölta snett igenom i ett högre tempo och byta varv. Mitt på nästa kortsida börja förbereda öppna och sedan rida ny öppna 1/3 av kortsidan. Från början gick det bra att rida öppna för höger skänkel men inte för vänster. Sedan flyttade jag mitt spö till vänster hand och vips kunde Feykir klara öppna för vänster skänkel utan problem...!

Avslutningsvis fick vi än en gång träna galopp med travvolter på kortsidorna. Och idag skulle det verkligen inte vara någon risk för oss att halka i kurvorna - Feykir hade ju fyra broddar/hov och dessutom har det varit så varmt senaste dagarna att ridbanan blivit alldeles mjuk igen. Vi fick börja i höger varv och det gick riktigt bra! Nu har ju Feykir börjat vänja sig vid övningen också och gör inte alls samma försök att jaga efter någon annan som galopperar utan har ro att trava på volt till dess han får en galoppskänkel. Det gick faktiskt så bra i höger varv att jag efter en stund gav honom en andhämtningspaus då vi bara stod stilla i mitten av ridbanan. Han var redan ganska trött och jag ville ha tillräckligt "krut" kvar till den viktiga vänstergaloppen. Även i det varvet gick det sedan MYCKET bättre idag! Ibland kunde jag t o m runda honom runt innerskänkeln på ena kortsidan! Och jag vågade driva ända fram till kurvorna, nu när han inte halkade, så att han därmed inte "dök" ner på bogarna i grisepass utan hade bakbenen med sig även i nedtagningarna.

Jag var riktigt nöjd efter lektionen! Särskilt med att han INTE lyckats dra iväg med mig i början samt att det gick så mycket bättre att galoppera nu! Jämfört med övriga femgångshästar på lektionen var han outstanding!

Världsunik utbildning i Luleå!

"I januari drar en världsunik universitetsutbildning med akupunktur på hundar och hästar igång på Luleå Tekniska Universitet och Djursjukhuset Gammelstad.

Utbildningen riktar sig till sjukgymnaster som är utbildade på människor och har kunskap om akupunktur som ska vidareutbilda sig för akupunktur på djur. Intresset för utbildningen är stort med studenter från hela Norden."

Källa: www.sr.se/norrbotten

Sådan matte sådan häst!

Ser ni likheterna??!! Det är "frisyren" jag syftar på, men det hade förståss varit lite lättare att se om bilden på Feykir varit av lite bättre kvalitet än vad min stackars mobilkamera förmår... När den nu dessutom så tydligt blir jämförd med en av Johans studiobilder! Det som jag ville visa var att vi har nästan samma hårfärg för tillfället, Feykir och jag! Mörkt i botten med röd-bruna slingor! Han var förståss först. Men min frissa har inte sett honom - även om man skulle kunna tro det. (Som vanligt har hon fått fria händer när det gäller min hårfärg.) På bilden ovan får man ha ganska god fantasi för att se hans "slingor"! Men eftersom ni - mina kära bloggläsare - är begåvade med ett överflöd av just fantasi så förstår ni förståss precis vad jag menar! ;-)

Vad tycker ni om glasögonbågarna föresten? Ska byta glasögon och har lånat hem en massa olika bågar och testat. De på bilden är mina favoriter hittills. Vad tycker ni?

Eftersom det var tisdag har jag ridit innan jobbet på morgonen. Har hållit oss från ridbanan sedan lektionen i onsdags, eftersom det varit så halt. Men nu har det varit 5 plusgrader ett par dygn så t o m i Mariebäck var marken helt snö- och isfri. Värmde upp med trav på böjda spår och jag kunde konstatera att även om jag i början fick ta ganska ordentligt i tyglarna för att Feykir skulle böja på halsen riktigt ordentligt i svängarna så höll han hela tiden traven. Förr krävdes det inte mycket "störning" för att han skulle gå över i tölt, men traven börjar tåla allt mer inverkan!

Nästa steg var slutor i skritt - och jag måste säga att han var riktigt, riktigt duktig! Började i vänster varv, för att få en lättare start och såg till att förbereda riktigt bra genom att böja honom ordentligt i hörnet. När vi sedan kom ut på långsidan handlade det "bara" om att bibehålla den böjning som redan fanns och m h a en aktiv innerskänkel fixade vi att rida sluta längs hela långsidan - vid första försöket! Nästa långsida gick ännu bättre! Styrkt av detta bytte jag varv, såg till att förbereda lika bra och med ÄNNU mer innerskänkel fixade vi sluta i långa sträckor även här! De två första långsidorna försökte jag inte rida sluta hela tiden utan när det flöt på bra lät jag honom ganska snart räta upp sig och skritta rakt fram som belöning. Det märks ju att det är väldigt jobbigt för honom! Men sedan red vi två hela långsidor sluta också! Duktiga Feykir pustade och stånkade så där som han gör när han verkligen tar i!

Sedan övergick jag till att rida samlad skritt. Men då tog det en ganska bra stund innan Feykir insåg att vi inte längre skulle rida sluta - nu när han var så duktig ville han väl visa att han kunde! Men tillslut förstod han att det var meningen att han skulle räta upp sig - men fortfarande jobba lika mycket med bakdelen. Red övergångar till långsamt tölt och med vad som kändes som de sista krafterna i min högerskänkel lyckades jag långa stunder hålla högerbogen på plats och då töltade han med trevlig eftergift!

Som avslutning red vi lite galopp också. På lektionen förra veckan skulle vi galoppera längs långsidorna och sedan ta in hästen på volt i trav på kortsidan innan vi gjorde ny galoppfattning. I vänstervarvet var det som vanligt svårare för Feykir och det underlättades ju inte av att han halkade i kurvorna så att både han och jag blev spända... När vi närmade oss den halkigare kortsidan hände samma sak varje gång: han spände sig och började fuska med inner bak samt dök ner på bogarna i grisepass... Jag borde förståss ha petat till honom med pisken så snart jag kände att han började tappa energin, men eftersom vi var så nära halkiga kortsidan så vågade jag helt enkelt inte.

Men idag hade vi hur bra fäste som helst så nu ville jag passa på! Tanken var att göra samma övning som i onsdags, några galoppfattningar per varv. Och i vänstervarvet skulle fokus ligga på att ha med oss vänster bak hela vägen in på den svåra kortsidan. Han skulle alltså inte få tappa bakbenet och "dyka" ner så där - även om det innebar att jag måste peta till med pisken och det gjorde honom spänd. Det gick faktiskt riktigt bra! Jag kunde hålla igång honom i galoppen och då gjorde han aldrig något försök att vräka sig på bogarna. Det tog visserligen en liten stund innan han slappnade av i trav på volten efteråt - men fortsätter jag att komma åt grundproblemet så här så är jag övertygad om att traven kommer att fixa sig tids nog också.

Nu är det dags att åka till jobbet: "over and out!"

Så vackert!!!

När jag åkte hem från stallet i em hade det hunnit bli mörkt ute. Vid färjeläget lyste fullmånen över älven så att vattnet såg ut som silver! Jag har ingen aning om vilken utrustning som skulle krävas för att kunna fota sådant... med min mobilkamera var det inte ens lönt att försöka! När jag kom till Kyrkbyn körde jag en sväng förbi kyrkogården för att se alla ljusen - det var som en stjärnhimmel på marken!

Men innan dess hade jag alltså varit i stallet och ridit. Hann precis rida innan det började skymma idag. Nu vågade vi oss både ut längs bilvägen och i skogen. Jag har ju tidigare berättat att jag brukar sjunga högt ifall jag är orolig för att någon älgjägare ska få oss på kornet - min tanke har då varit att man väl inte skjuter sjungande älgar. Fast nu slog det mig att det beror ju på... man kanske skjuter för att få tyst på eländet? Så idag tog jag en reflexväst på mig för säkerhets skull!

Red mot Avan och fortsatte på samma linje som de senaste dagarna: med öppna i tölt. Och jag tycker det går bättre och bättre! Efter en runda längs vår ena travslinga i skogen var det dags att vända hemåt. Då varvade jag istället samlad skritt och tölt. Jobbigt! tyckte Feykir, men han var faktiskt riktigt duktig! När vi avslutat med att sträcka ut i trav lång-låg skrittade vi en ganska lång sträcka tillbaka till stallet. Ändå var han fortfarande REJÄLT svettig när vi kom tillbaka.

Stretchade med äppelbitar och Feykir fick imponera på Madde, som tyckte att han var väldigt vig! Och jag märker faktiskt redan stor skillnad jämfört med när jag återupptog stretchandet för ca två veckor sedan!

När Feykir åter gick i hagen med sin flock åkte jag hemåt - och fick alltså både njuta av "silvervatten" på älven och "stjärnhimmel på marken" i Kyrkbyn.