Jag är beroende!!! :- O

Läste just nedanstående om hur man definierar ett beroende:




För att ställa diagnosen beroende krävs att tre av sex kriterier är uppfyllda under det senaste året. Kriterierna är de följande:

• Ett starkt behov ("sug") eller tvång att ta substansen.


• Svårigheter att kontrollera konsumtionen av substansen.


• Förekomsten av abstinenssymtom.


• Toleransökning.


• Tilltagande ointresse av andra saker pga substansen.


• Fortsatt konsumtion trots kroppsliga eller psykiska skador.

Hm... om ALLA kriterierna är uppfyllda - då är det väl ingen tvekan, eller...?! Nej, det är väl lika bra att erkänna:

"Jag heter Anna Niklasson - och jag är Feykirberoende!"

Oplanerad vilodag...

Idag skulle jag rida Feykir igen, men tyvärr satte hälsan (min) stopp för detta... Blev MKT besviken, men det är ju bara att acceptera att det är som det är... och hoppas på morgondagen istället!

Varmt bad!

Tränade i varmvattenbassängen idag igen. Det var ju inte riktigt som på bilden ovan... men jag blundade och försökte tänka mig att jag var tillbaka på Maldiverna! Att vattnets skvalpande mot bassängkanten i själva verket var vågorna mot stranden.

I tisdags, när jag bassängtränade för första gången sedan i november, tog jag det väldigt lugnt och eftersom jag dessutom varit så jätteförkyld dagen innan hoppade jag helt över konditionsdelen av mitt träningsprogram. Men nu har förkylningen lugnat ner sig igen - peppar, peppar - så det blev ett kortare konditionspass i alla fall.

Stretchade ordentligt och precis som i tisdags var det VÄLDIGT tydligt att det behövdes! Sedan var det dags för den varma bastun - och då kändes det verkligen som att jag var tillbaka på Maldiverna igen!

Trevligt och tråkigt

Det går frammåt! Idag orkade jag för första gången åka och rida efter jobbet! Tidigare dagar har orken varit helt slut efter en arbetsdag - utom i fredags då jag bara jobbade fram till lunch.



Red Feykir 40 minuter på ridbanan. Först skrittade jag fram utan stigbyglar - för att stretcha ut lårmusklerna lite. Sedan jobbade vi igång med trav i lång, låg form på böjda spår. När han "följde med" de ledande tygeltagen och behöll den låga formen även när vi bytte riktning var jag nöjd med vår uppvärmning.



Övergick till att rida samlad skritt på volt och flytta ut bakdelen. Kom ihåg att byta varv ofta och efter lite inledande strul gick det bättre och bättre! När jag var nöjd töltade vi bara ett par varv runt spåret, då jag försökte behålla mjukhet och eftergift. Sedan avslutade vi med mer trav på böjda spår - red mycket serptentiner men även endel volter, så att han inte i förväg skulle veta riktningen. När vi byter riktning är det verkligen viktigt både att DRIVA ordentligt och att ge ett tydligt stöd på den nya yttertygeln. När jag lyckades med detta höll han traven och formen!



När jag skrittade av honom - efter 40 minuter - var jag rejält flåsig. Oj, vad det fortfarande finns att jobba på när det gäller min kondition!






Sylvia kom ut till stallet och vi hade både väldigt sorgliga och väldigt trevliga saker att prata om. De sorgliga var att hon väntade på veterinären som skulle komma och skicka hennes fina Wilma till hundhimlen... "Man ska inte ha djur..." konstaterade vi. För förr eller senare blir de ju gamla och sjuka...





Det trevliga samtalsämnet var den femåriga skäckhingst som Sylvia köpt från Island (om han bara klarar veterinärbesiktningen.) Han är väldigt "grön" - bara riden ett par månader ännu - så det blir intensivträning för att förbereda honom för avelsbedömning redan i juni! Här är bilder på snyggingen: http://www.minniborgir.is/hestar/SalaS/demantur.html



Linda har också köpt ny häst från Island - en jättefin vallack på 10 år. Om allt går som planerat kommer båda hästarna till Luleå ca tre veckor innan årets första Atli-kurs. Det är ju en extra anledning att se fram emot den kursen - det är alltid roligt att få se nya hästar!!!

Blötläggning av järnspett

Anna - järnspettet - Niklasson tränade idag i varmvattenbassängen för första gången på två månader. Eftersom jag var så vååååldsamt förkyld igår (lite bättre idag faktiskt) så hoppade jag helt över konditionsdelen, då jag brukar ligga och "cykla" i vattnet. Fokuserade bara på rörlighetsträning samt stretching. Hm... det sistnämnda var ju inte direkt i onödan...kändes väl som att jag behövde sträcka ut några dm både här och där! Efteråt en låååång stund i bastun och mer stretching.

Så här på kvällen kan jag konstatera att min förkylning är SÅ mycket bättre idag! Det var nog helt rätt av mig att avstå ridningen igår! Nu ser jag fram emot att rida i morgon efter jobbet!

"Somliga straffar Gud genast..."

...sa Johan när han drabbades av vinterkräksjukan redan dagen efter vi kommit hem från vår drömresa till Maldiverna. (På ett halvt dygn tappade han sedan 5 kilo... ni vill inte veta hur...) De kommande fem dagarna tvättade jag händerna till dess de nästan hade blottnat upp - för jag hade läst att det var säkraste sättet att undvika smitta. Och - peppar, peppar - jag klarade mig faktiskt!

Fast nu är jag förkyld istället... Har egentligen aldrig riktigt hämtat mig från förkylningen jag hade några dagar på Maldiverna. Och nu har den kommit igen i förnyad styrka så jag är rejält tät i näsan, har jobbig rinnsnuva och nyser hysteriskt. Så idag har jag sett till att ha vitlök i maten! Och dessutom ställde jag in kvällens planerade ridning. Om jag inte anstränger mig hoppas jag att det går över snabbare.

Fast det retar mig att det inte blev någon ridning... jag vill ju hålla igång så mycket som möjligt för att SNABBT få igång min kondition igen! När det gäller träningen kan jag i alla fall konstatera att musklerna verkar hämta sig ganska snabbt - jag har knappt någon träningsvärk alls efter gårdagens ridpass. Trots att det bara var det tredje efter mitt långa riduppehåll.

Ändrade planer och "uppåt-tjack"!

En av de härliga bilderna från min och Evas ridtur ute på havsisen långfredag 2008. Ni som bor i Norrbotten kommer nog snart att få se mer bilder från detta tillfälle... håll bara ögonen öppna!

Idag var det strålande sol och knappt -10 så isvägen från Luleås norra- och södra hamn ut till ön Gråsjälören var i princip svart av folk som promenerade, åkte skridskor och skidor m m. Men jag såg dem bara från bilen när jag passerade. Inte hade jag tid att promenera på någon isväg - jag skulle ju åka och rida på min häst! Det blev ingen isvägsridning heller - utan vi höll oss på Ia Lindholms (en av fem svenska ridlärare för islandshäst) favoritunderlag: grusväg med packad snö!

Red mot Avan idag för att ha några små backar att galoppera i. Men min plan gick ut på att f f a jobba med sidförande i skritt för att förhoppningsvis känna att jag kunde få honom lika samlad men ändå lätt i handen som när vi jobbar på volten. Fick dock ändra denna plan i princip omgående. Feykir var nämligen hur fånig som helst! Tolkade varje liten förhållning från mig som att jag sett något livsfarligt så nu handlade det bara om att vända hemåt så SNABBT som möjligt! Insåg ganska snabbt att det inte går att jobba på ett bra sätt i skritt med en häst som bara tänker bakåt - "spring hem!" Istället töltade vi en stund och det gick betydligt bättre.

Galopperade uppför en liten backe och sedan kändes det som att han "tänkte framåt" - vilket måste vara en grundförutsättning för att något alls ska fungera i ridningen. Gick över i trav för att se om jag kunde få honom att länga överlinjen och jobba i "muskelbyggartrav" och det gick faktiskt riktigt bra! På ridbanan krävs en hel del drivning för att få fram den traven, något jag inte riktigt har ork för ännu. När man rider ut har man (förhoppningsvis) framåtbjudningen mer "på köpet" men då är det lätt att han bara rusar på framåt utan att komma upp med ryggen. Men nu kändes det faktiskt som att han jobbade riktigt bra "genom kroppen"!

Blev jättenöjd och lät honom därför trava riktigt mycket. Red flera galoppsträckor också där jag fattade galopp ur samlad trav och sedan försökte hålla ihop honom ordentligt i galoppen. Det är ju lite svårare ute längs vägen, men i högergaloppen gick det ändå riktigt bra! Vänstergaloppen är ju svårare... men bitvis gick kunde jag faktiskt ställa honom vänster och få honom att slappna av där. Jättekul!

Provade att rida in i skogen längs ett skoterspår - men när vi kommit en liten bit in i skogen bar det inte längre utan han började trampa igenom. Jag bestämde mig då r att vända ut på vägen igen. Då kom precis en skoter körandes på vägen och svängde in bakom oss på samma skoterspår. Jag red av från spåret för att låta skotern passera förbi - men skoterföraren visade sig vara en ovanligt hänsynstagande sådan! När han (tror jag) fick syn på oss stannade han skotern och väntade så att vi skulle kunna rida undan. Fast jag ville ju tillbaka ut på vägen så jag vinkade att han kunde komma och köra förbi oss. Skotrarna har tydligen något skarpt ljud från sin motor, med sådan frekvens att människor inte hör det men hästar tycker det är MYCKET obehagligt. Men Feykir brukar ändå hantera skotrar riktigt bra och det gjorde han även denna gång. Men jag uppskattade ändå VÄLDIGT mycket att skoterföraren visade sådan stor hänsyn - Feykir hade ju kunnat bli rädd också! Alltså vinkade jag glatt till skoterföraren som tack när han passerade.

Vände ganska snart hemåt igen - jag orkar ju inte så långa ridturer ännu - och fortsatte varva trav och galopp på hemvägen. Det är förståss lite svårare att hålla ett lugnt tempo på hemvägen... och efter ett tag märkte jag dessutom att han i traven hela tiden väntade på att få börja galoppera... så då red vi en låååång sträcka bara trav. "Helt utan anledning" skulle väl Feykir säga... ;- )

När vi passerat över bäcken, där Mariebäckus odjurus i år faktiskt är helt infrusen i isen, satt jag av och gick sista biten hem. Försökte ta riktigt långa steg för att stretcha benmusklerna. Feykir var rejält svettig så han fick stå inne en stund med fleecetäcke på medan jag först vilade mig (var så trött att det snurrade i huvudet - efter bara drygt 40 min ridning!) och sedan stretchade ordentligt.

I tisdags red jag alltså första gången på två månader. Då red vi ut och töltade längs vägen och efteråt stretchade jag riktigt ordentligt. Sedan fick jag REJÄL träningsvärk, vilket jag också räknat med. På fredag red jag för andra gången. Den här gången på ridbanan, med mycket sidförande på volt och samling, så även om vi jobbade en hel del i skritt tycker jag att det borde varit mer intensiv ridning för mig. Dessutom glömde jag stretcha efteråt... ÄNDÅ hade jag inte alls lika mycket träningsvärk sedan! Mysko! Det verkar ju osannolikt att musklerna på en enda ridtur skulle bli mer "i form"!!! Idag har jag ridit ut igen, mest i trav och galopp samt stretchat efteråt. Det blir intressant att se hur mina benmuskler känns i morgon eftermiddag!

Något jag absolut känner av är i alla fall att jag har så oerhört dålig kondis nu! Efter bara 40 minuters ridning är jag snurrig i huvudet av trötthet! Och efter en vanlig dag på jobbet HELT slut! Men Feykirs effekt som "uppåt-tjack" håller ändå i sig! När jag väl hämtat mig efter dagens ridtur så kände jag mig visserligen trött i kroppen, men väldigt pigg och glad i sinnet! Hoppas jag orkar rida i morgon också!

Läste i senaste Islandshästen att MÅNGA fina islandshästar exporteras just nu. Krisen i den isländska ekonomin gör att många MÅSTE sälja hästar som annars aldrig blivit till salu. Samtidigt är den isländska kronan extremt lågt värderad, så utlänningar får mycket för sina pengar. När man läser sådant där kan man ju bli lite sugen... men jag behöver ju absolut inte en till häst - är så glad när jag orkar rida den jag redan har. Men man kunde ju ta tillfället i akt att köpa en bättre häst förståss... men ännu har jag inte lyckats plocka fram all kapacitet som finns hos Feykir och då finns det ju ingen anledning att "byta upp sig". Så jag håller mig till honom - som ju faktiskt gör mig så GLAD!!!