De´ häl va´looooligt!!!!

Idag fick jag ääääntligen rida Feykir igen, efter hela tre veckors uppehåll då han istället tränats av Sylvia. (Fast jag använde inte det fina tävlingsschabraket ni ser ovan - utan ett marinblått. Men det har lika fin brodyr!) Vi red ut tillsammans, Sylvia och jag, för att hon skulle hjälpa mig att komma igång. Egentligen kan väl alla instruktioner jag fick sammanfattas i: sitt på rumpan, elektriska skänklar, mer bestämda tygeltag och därefter stoora eftergifter (flytta fram armbågarna) och ö h t väldigt aktiv ridning.

Direkt vi suttit upp började instruktionerna: när vi skrittade iväg skulle jag börja lösgöra för att han skulle söka sig nedåt, men om han då lägger sig på i handen ska jag genast göra ett uppresande tygeltag för att säga "du får bära huvudet själv!" Och sedan fortsätta lösgöra. Dessutom fick jag lära mig att rygga utan att använda underskänklarna - genom att luta mig bakåt och krama med överskänklarna. Och så snart han tar ett steg bakåt luta framåt igen som belöning innan jag ber om nästa steg bakåt. Om han struntar i dessa hjälper kan jag ta ett snabbt tygeltag, men annars ska jag inte röra tyglarna.

När vi började förbereda för tölten fick jag driva massor med "elektriska" skänklar och hela tiden tänka på att hålla honom rak. (Så snart man försöker sätta lite mer press bakifrån försöker han annars komma undan genom att slänga bakdelen åt något håll. ) Dessutom stooora eftergifter på tyglarna när han ger efter i nacken - men bara en kort, kort stund för att sedan ta kontakt på tygeln. (Jag har så lätt att fastna i det jag gör!!! Tar jag i tyglarna så håller jag kvar - ger jag eftergift så låter jag honom gå kvar med helt lös tygel, o s v... Skärpning Anna!!!) Lite pisk för att få mer energi bakifrån (på Feykir innebär "lite pisk" att jag vinklar ut pisken så att han ser den i ögonvrån - då gör han ofta ett jättehopp framåt och jag får lite jobb med att samla ihop honom igen - men han aktiverar bakbenen ordentligt i alla fall!) Och när jag har honom eftergiven i kroppen och med mycket energi bakifrån bara mjukna i handen och lååångsamt låta honom öka tempot och liksom "rinna" över i tölt.

När vi sedan töltar ska jag egentligen fortsätta på samma sätt: mycket drivning, fånga upp genom att krama på tyglarna för att få eftergift i nacken, snabbt en stooor eftergift på tyglarna, sedan mer drivning... inte falla framåt ("Han slänger en framåt i sadeln!" sa Sylvia) och flytta i sidled med vikthjälper och ledande tygletag. Ett par gånger fick jag göra halt från tölten och rygga några steg också - för att stämma av att han var riktigt lyhörd för bettet.

Ibland råkade Sylvia och Dád sprätta grus åt vårt håll - varje gång gjorde Feykir ett jättehopp - men vi fick rejält med energi bakifrån på köpet!!!

Jag fick prova att öka tempot i tölten också - fortsätta rida som i korta tempot fast ännu fler halvhalter med överskänklarna. Det gick riktigt bra!!! Så kul att han börjar få tillbaka lite tempo i tölten!!!!!

På hemvägen skulle vi tölta låååångsamt... men både Feykir och jag hade fått smak för det där ökade tempot så Sylvia fick hela tiden säga till mig att bromsa! Jag fick försöka samla ihop honom ytterligare - genom ännu mera drivning, fånga upp och sedan stoora eftergifter. Han blir lite arg när man kräver mer samling - att vinkla bakbenen är ju JOBBIGT!!! Kastar upp huvudet och protesterar - men receptet mot detta är förståss ÄNNU mera drivning! Samt snabb, stor eftergift när han mjuknar igen.

Vi hann med två vändor galopprace i den branta backen Sylvia tipsat mig om också - där vi nu har i läxa att rida galoppintervaller ofta för att förbättra hans kondis. Dád visste precis vad det handlade om och dundrade iväg i världens fart uppför backen - och då var ju inte Feykir sen att haka på!

Tillbaka i stallet var jag alldeles hög - vem behöver droger när man kan rida på sin häst???!!! När han fått lite betfor och smorts in med insektsmedel fick han gå ut i hagen igen. Fast helst hade jag velat sadla om och rida en sväng till! Nu läääängtar jag till i morgon när jag får rida igen! Fr o m nu är det meningen att jag ska rida på egen hand ett tag innan Sylvia tar över några dagar igen för att stämma av hur det går för oss.

Livets glädjeämnen!

... i nästan två veckor har jag - ganska framgångsrikt - försökt förtränga att jag har en häst. För att ridabstinensen inte skulle bli för kvävande... Men nyss ringde Fia och "förstörde" allt genom att fråga om Feykir och berätta om sina hästar. Så snart vi pratat klart tog jag telefonen igen och ringde Sylvia för att höra hur det går med träningen - om Feykir kanske snart är redo för mig igen? Och det är han!!! Hon ska rida honom ett sista pass i kväll och i morgon är det sedan min tur!!!! Då ska jag rida lektion för henne.



Sylvia berättade också att Feykir nu töltar på riktigt bra, bitvis kan han även tölta på i ett högre tempo. Det kan flyta på riktigt bra, men så ibland är det som att han glömmer bort vad han ska göra och måste påminnas igen. Det blir riktigt spännande att rida honom i morgon!!! ÅÅÅÅHHH - vad jag längtar efter min häst!!!









I brist på häst och ridning har jag försökt trösta mig med några andra av livets glädjeämnen - som att lyssna på bra ljudböcker och dricka Earl Grey-te! (Min favorittekopp ser ni ovan.) Det finns ett bra Nalle Puh-citat: "Även om det är fantastiskt gott att äta honung, finns det en stund just innan man äter honung som är nästan ännu bättre!" Det stämmer även in på te har jag kommit på. Och på ridning - för nu bubblar det i hela mig vid tanken på att jag ska få rida i morgon!!!

En liten anekdot från banken också: En av mina kollegor satt vid sitt skrivbord och jobbade när han plötsligt hör en liten, nästan extatisk röst nedanför sig på golvet: "Ååååh, de´ häl ska bli looooligt!!!" Kollegan tittar ner och ser en liten kille som just ska trycka på en av våra överfallslarmsknappar. Det är alldeles uppenbart att killen förstår att det han tänkt göra är mycket förbjudet för när han inser att han är upptäckt springer han snabbt tillbaka till sina föräldrar som sitter hos en annan banktjänsteman en bit bort. Kollegan återgår till sina papper och bara någon minut senare går larmet - den lilla killen kunde inte hålla sig utan har smugit tillbaka och tryckt på knappen!

Sedan dess lånar vi ibland hans extatiska uttryck: "Åhhh, de´häl ska bli looooligt!!!" Om det är något som ska bli riktigt, riktigt kul - som att rida Feykir i morgon t ex!!!

Familjen som - bokstavligen - bor i stallet!

Vad gör man om man måste riva sitt gamla hus innan det nya huset är klart? Ja, ett alternativ är att helt enkelt släppa hästarna på sommarbete och själva bosätta sig i stallet! Har läst om en familj i Östersundstrakten som gjort precis detta. Sadelkammaren har de inrett till kök och i boxarna står nu sängar och soffa!!!

Mamman i familjen säger att hon alltid brukar vara noga med att det är rent i stallet - men nog måste de ändå ha fått städa rejält innan de kunde flytta in??!!

Här kan ni läsa mer och se bildbevis:

http://op.se/parser.php?level1=161&level2=713&id=926078

Ryssvärme??!!

Helt plötsligt har vi jättevarmt!!! När jag kom hem från jobbet 18,30 idag var det fortfarande 27,5 i skuggan! Johan var redan hemma och hade packat en picknickkorg så vi åkte ner till stranden och åt middag! (Det är bara knappt 15 minuter med cykel från oss ner till stranden - inte strandtomt precis, men ganska bra ändå!) Varma sommarkvällar brukar vi ofta äta middag där. Ofta när vi kommer ner är den full av gnälliga barn och irriterade föräldrar - som antagligen är trötta och hungriga efter en lång dag av sol och bad - för ganska snart brukar de flesta av dem åka hem. Men den här gången var vi faktiskt helt ensamma! Det var oerhört avkopplande att sitta där på filten och lyssna till vattnets skvalpande medan vi tuggade i oss picknickkorgens innehåll.

Det har passat riktigt bra att vara hästledig de här veckorna, för våra företagskunders halvårsskifteshysteri håller fortfarande i sig vilket medför mkt intensiva dagar på jobbet. De senaste tre veckorna måste jag ha hanterat kreditpropåer på sammanlagt minst 200 mkr! (Och, för tydlighetens skull, inte i ett enda fall har jag sett till minsta krona i kontanter - det är bara siffror på en datorskärm.) Men förhoppningsvis hinner det lugna ner sig lite under nästa vecka så att jag hinner känna att jag har koll på läget innan det är dags för semester.

Och nästa vecka hoppas jag verkligen att jag rider Feykir igen! På söndag är det två veckor sedan jag var i stallet sist... Jag hade ju kunnat åka dit även om jag inte ska rida, men det är lättare att minimera ridabstinensen om jag inte ens låtsas om att jag har en häst...

Hur firar man 10.000 inlägg??!!

Den angenäma frågan måste jag nu SNART ta ställning till!!! Det är ju helt otroligt att så många läser min blogg! TACK ALLA!!!

Min önskelista!!!

I augusti fyller jag 40 år - och det är ju ett bra tillfälle att önska sig något fint! Jag brukar alltid vara bra på att önska mig saker - och den här gången är inget undantag! När Reykur-Eva och jag var till Globen Horse Show första gången - kan det ha varit 2004? - såg jag en sådan fantastisk islandshästskulptur i fönstret till ett galleri i Stockholm. Skulptören var en islänning vid namn Jón Leifsson. Sedan har jag även sett en av hans skulpturer på Galleri Hippo i Gamla stan. Här om året var det ett reportage om honom i Ridsport med bilder på flera fina skulpturer och när jag sedan kollade upp honom närmare visar det sig att han bara bor fyra mil från mina svärföräldrar på Österlen! (Där de bor april-september, övriga året bor de i Umeå.)



Jag fick lite bilder på Jón Leifsson-skulpturer av en man med islandshästar som heter Rolle och nästan bor granne med skulptören. Här kommer de:

Jag gillar verkligen det grovhuggna i skulpturerna! Det gör dem så kraftfulla på något sätt!!!

Här är adressen till skulptörens egen hemsida om ni vill se mer:

http://www.gimlelund.com/konst.htm

Världsarv bytes mot egen brygga!!!

Jag har fortfarande inte ridit Feykir... när jag i söndags lyckats pressa ner hästabstinensen till hanterbar nivå insåg jag att det är bättre att Sylvia får fortsätta till dess hon tycker att han är redo. Istället tillbringade vi större delen av dagen hos vänner som bor så fiint - med strandtomt mot Luleälven och egen brygga!!! Tänk att sommartid kunna komma hem efter jobbet, sätta sig på bryggan med en bok och lyssna till vattnets kluckande...

Vi pratade en hel massa trädgård också - för den tjejen är minst lika trädgårdsintresserad som jag. När vi åkte hem sa jag till henne: Nu ska vi hem och anlägga en älv och en brygga! (På 1700-talet gick faktiskt älvsstranden precis vid vår tomtgräns, men sedan bytte älven fåra så nu rinner den minst en km längre söderut. Undrar hur mycket jag skulle behöva gräva för att få den att byta fåra igen?! ;- )




Här i Kyrkbyn har vi föresten fått nya grannar! En storspovsfamilj har bosatt sig på ängen nedanför vårt hus. Det är mamma spov och tre ungar som hon har fullt sjå att vakta mot alla faror. Så snart någon människa närmar sig ropar hon upprört. I morse var hela familjen inne på vår gräsmatta och plockade mask. Jag lyckades faktiskt öppna balkongdörren och ställa mig i öppningen för att titta på dem utan att de flydde. Men någon kamera hade jag inte tillhands, så ni får hålla till godo med denna bild. Den storspoven fotade vi en dag i april. Nedanför fågeln skymtar man en snöfläck och en presenning. Där presenningen låg då planterade vi igår ett äppelträd! Det heter Grenman och är en rysk sort från 1800-talet. Äpplena ska vara söta och mycket goda, så dem ser vi fram emot att få provsmaka!