Om det ar nagon som vill kolla hur jag har det nar Feykir ar "matteledig" sa kan ni kolla in pa www.resedagboken.se och ange "johananna" som resenar!
tisdag 11 december 2007
onsdag 5 december 2007
tisdag 4 december 2007
Sylvia red Feykir
Den här veckan - sista innan ridskolans juluppehåll - rider Sylvia ut med alla sina lektionsgrupper. För att hennes egen häst inte skulle bli helt "utnött" ska hon bl a låna Feykir idag och på torsdag. Eftersom hon inte ridit honom sedan i våras, då han fortfarande hade problem i korset och "gick med handbromsen åtdragen" var jag väldigt nyfiken på vad hon skulle tycka nu. Jag tycker ju i alla fall att skillnaden är jättestor!
Fick en rapport på telefon efteråt. Jodå, nog var handbromsen borta. Däremot tyckte hon att han var extremt ofokuserad på arbetet, han bara sprang och tittade efter spöken och monster... (Jag blev lite lättad att han gjorde så med henne också!) Hennes recept var att vara bestämd och få honom att tänka framåt istället och efter halva ridturen hade han skärpt till sig. Då var han ganska trött också - för de hade travat en hel del i djupsnö och han hade ju fått gå först.
Sedan Atli-kursen har vi knappt ridit rakt fram, utan jag har hela tiden flyttat honom för skänklarna. Nu tyckte hon att jag skulle varva med att rida rakt fram, men ställa höger-vänster för att behålla mjukheten så. För nu tyckte hon att han började kännas lite vinglig - antagligen för att han förväntar sig att alltid flytta i sidled. Jag får nog försöka boka in en Sylvialektion när jag kommer hem igen.
På torsdag får Feykir en ny "omgång" med Sylvia - det blir nyttigt för honom! Själv åker jag på semester - så det kommer att dröja lite innan bloggen uppdateras igen.
Fick en rapport på telefon efteråt. Jodå, nog var handbromsen borta. Däremot tyckte hon att han var extremt ofokuserad på arbetet, han bara sprang och tittade efter spöken och monster... (Jag blev lite lättad att han gjorde så med henne också!) Hennes recept var att vara bestämd och få honom att tänka framåt istället och efter halva ridturen hade han skärpt till sig. Då var han ganska trött också - för de hade travat en hel del i djupsnö och han hade ju fått gå först.
Sedan Atli-kursen har vi knappt ridit rakt fram, utan jag har hela tiden flyttat honom för skänklarna. Nu tyckte hon att jag skulle varva med att rida rakt fram, men ställa höger-vänster för att behålla mjukheten så. För nu tyckte hon att han började kännas lite vinglig - antagligen för att han förväntar sig att alltid flytta i sidled. Jag får nog försöka boka in en Sylvialektion när jag kommer hem igen.
På torsdag får Feykir en ny "omgång" med Sylvia - det blir nyttigt för honom! Själv åker jag på semester - så det kommer att dröja lite innan bloggen uppdateras igen.
Tips för kallt väder
Var på en föreläsning med Ola Skinnarmo - ni vet han som bl a skidat till Sydpolen. Han var väldigt underhållande och sa en hel del tänkvärt. Som t ex: "Både den som säger - jag klarar det - och den som säger - jag klarar det inte - kommer att få rätt." (Detta var dock inte hans egna ord utan Henry Fords, men ändå.) Han hade många exempel på hur viktig ens egen inställning är för om man ska lyckas eller inte. Hans gode vän Göran Kropp var tydligen en expert inom området - både när det gällde att själv ha en positiv inställning i alla lägen och genom att hjälpa andra till samma sak.
Skinnarmo hade även endel tips på hur man ska klä sig för att klara kyla. (I hans fall handlade det om ner till -72 grader så han visste ju vad han pratade om!) När det gällde fötterna sa han att det viktigaste är att hålla skorna - och tjocksockarna - torra. Och det gäller att hålla dem torra innifrån. Alltså hade han först ett par tunna syntetsockar på fötterna, sedan en plastpåse och utanpå den tjocksockar. På detta sätt påverkades aldrig tjocksockarnas eller skornas värmehållande förmåga av fukten som avsöndras från fötterna när man anstränger sig.
Ett problem när det gäller att klä sig för ridning/stallarbete på vintern är ju att man växelvis svettas och blir kall. Läste t ex en test av olika sport-bh i en hästtidning där man kunde konstatera att de flesta var gjorda för att man skulle svettas kraftigt i dem under en begränsad tid, som man gör på ett gym t ex, för att sedan snabbt byta om och duscha. Men så funkar det ju inte när man håller på med hästar! Man är oftast många timmar i stallet, blir svettig när man rider och gör tyngre stallsysslor men där emellan blir man lätt kall. Då är det viktigt att plaggen närmast kroppen är riktigt tunna, så att de torkar fort innan man börjar frysa. Skinnarmos fot-tips borde också funka! Även om det som tur är inte brukar handla om några temperaturer i närheten av -72 grader här i Sverige så kan det ju vara värt att testa! Jag tänker i alla fall göra det - återkommer efter första rejäla köldknäppen och rapporterar om det fungerar!
Ett eget vintertips jag har är att använda lädergrimma. Vi har inte grimmor på hästarna i hagen och när ska ta på grimman för att ta in hästen är det väldigt mycket lättare att ta på en lädergrimma - särsklit när man har tjocka handskar på sig! På islandshästarna kan det behövas en storlek större grimma på vintern också - för att passa på deras lurviga "mammuthuvuden"!
Skinnarmo hade även endel tips på hur man ska klä sig för att klara kyla. (I hans fall handlade det om ner till -72 grader så han visste ju vad han pratade om!) När det gällde fötterna sa han att det viktigaste är att hålla skorna - och tjocksockarna - torra. Och det gäller att hålla dem torra innifrån. Alltså hade han först ett par tunna syntetsockar på fötterna, sedan en plastpåse och utanpå den tjocksockar. På detta sätt påverkades aldrig tjocksockarnas eller skornas värmehållande förmåga av fukten som avsöndras från fötterna när man anstränger sig.
Ett problem när det gäller att klä sig för ridning/stallarbete på vintern är ju att man växelvis svettas och blir kall. Läste t ex en test av olika sport-bh i en hästtidning där man kunde konstatera att de flesta var gjorda för att man skulle svettas kraftigt i dem under en begränsad tid, som man gör på ett gym t ex, för att sedan snabbt byta om och duscha. Men så funkar det ju inte när man håller på med hästar! Man är oftast många timmar i stallet, blir svettig när man rider och gör tyngre stallsysslor men där emellan blir man lätt kall. Då är det viktigt att plaggen närmast kroppen är riktigt tunna, så att de torkar fort innan man börjar frysa. Skinnarmos fot-tips borde också funka! Även om det som tur är inte brukar handla om några temperaturer i närheten av -72 grader här i Sverige så kan det ju vara värt att testa! Jag tänker i alla fall göra det - återkommer efter första rejäla köldknäppen och rapporterar om det fungerar!
Ett eget vintertips jag har är att använda lädergrimma. Vi har inte grimmor på hästarna i hagen och när ska ta på grimman för att ta in hästen är det väldigt mycket lättare att ta på en lädergrimma - särsklit när man har tjocka handskar på sig! På islandshästarna kan det behövas en storlek större grimma på vintern också - för att passa på deras lurviga "mammuthuvuden"!
måndag 3 december 2007
Feykir vet hur man fjäskar!
Idag var det dags för sista ridturen för mig på ett tag... behövde alltså något att leva på länge, så jag hade bestämt mig för att träna galopp på ridbanan. Lite Feykirgalopp kan göra mig hög för ett bra tag framåt! Men det började riktigt bra redan innan!
Oftast när jag kommer till stallet efter jobbet på vardagarna så har Sylvia redan tagit in ridskolehästarna för att de ska hinna äta kraftfoder och vila lite inför kvällens lektioner. I så fall brukar de hästar som är kvar i hagen befinna sig i närheten av grinden. Men idag var alla hästar fortfarande ute - vilket innebar att de fanns någonstans där ute i mörkret i de stora hagarna... Jag kunde skymta två fuxar i skuggorna under några träd i vallackhagen, det var allt. Mina enträgna försök att lära Feykir komma när jag ropar/visslar har ju inte gått så lysande... (även om han faktiskt kommit till mig de senaste dagarna, men då har han max varit 10 meter från grinden.) Alltså ställde jag in mig på att ägna en lååång stund åt att snubbla runt i mörkret och försöka hitta min svarta häst bland träden någonstans i den mörka hagen.
Kände mig som en obotlig optimist när jag ändå först gjorde ett försök genom att ropa, vissla och klappa på godisfickan. Förväntade mig nästan att de där två fuxarna som skymtade bland skuggorna skulle börja skratta åt mig! Nästan genast hör jag dock att en häst börjar röra sig längre bort till vänster om mig. Jag blir bländad av stallamporna när jag försöker titta åt det hållet så jag kan inte urskilja någon häst, men eftersom den rör sig med så energiska steg, mycket målmedvetet mot mig förstår jag att det inte kan vara Feykir. När han har stått och glott på mig under lugg tillräckligt länge kan han möjligtvis tänka sig att komma lite nonchalant strosande åt mitt håll... Hästen närmar sig mycket bestämt och den ser faktiskt väldigt svart ut... men det är svårt att se eftersom jag måste titta snett mot lampan utanför stallet... Hästen kommer fram och buffar på mig - det ÄR ju Feykir!!! Gissa vilken häst som fick flera godisar???!!! Jag var så oerhört förvånad och överväldigad att när vi kommit ut genom grinden var jag tvungen att titta efter en gång till att det verkligen var rätt häst! Har polletten verkligen trillat ner nu, att om man kommer när matte visslar så får man godis? Det verkade verkligen så idag eftersom han kom med så målmedvetna steg och i princip direkt jag ropat/visslat första gången! Nu hade jag verkligen fått något att vara glad över! Och då hade jag ju inte ridit ännu heller!
Det har snöat ända sedan i går kväll och eftersom Sylvia ska rida ut med alla ridskoleeleverna denna sista vecka innan ridskolans jullov var jag lite orolig att ridbanan inte skulle vara plogad... Men det var den! Det hade dock hunnit komma lite ny snö ovanpå, så när vi skrittat igång med lösgörande övningar fick jag sitta av och knacka styltor ur skorna. Övergick sedan till att varva trav och galopp med förhoppningen att ett högre tempo skulle hålla skorna styltfria. Det gick bra till att börja med - fick uppleva många härliga galoppsprång! (Red bara 4-5 språng i galopp, sedan ner i trav igen och ny galoppfattning.) Vi började i höger varv som är det bästa, men jag vågade inte försöka galoppera på volt p g a underlaget. I vänster varv är det lite svårare - Feykir vill gärna hålla ett högre tempo där och nu började han halka i kurvorna... Provade att tölta lite, för om det bara är mindre klumpar i hovarna brukar de lossna av sig själva, men han fortsatte halka... Men jag hade ju redan fått uppleva många härliga galoppsprång samt dessutom lite tölt som var riktigt trevlig (hade boots p g a galoppträningen och det ger ju trevlig effekt på tölten också). Avslutade med energisk skritt i båda varven för att han inte skulle ramla ner på framdelen som han gärna gör.
Sedan fick han mumsa kraftfoder och jag passade på att "hänga" lite med honom, eftersom vi inte kommer att träffas på ett tag nu. Förklarade hur mycket jag kommer att sakna honom... men då var kraftfodret slut och han verkade mest intresserad av att få gå ut i hagen igen. Nåja, han hade ju redan fjäskat rejält för mig idag genom att komma när jag ropade så jag fick väl vara nöjd!
Oftast när jag kommer till stallet efter jobbet på vardagarna så har Sylvia redan tagit in ridskolehästarna för att de ska hinna äta kraftfoder och vila lite inför kvällens lektioner. I så fall brukar de hästar som är kvar i hagen befinna sig i närheten av grinden. Men idag var alla hästar fortfarande ute - vilket innebar att de fanns någonstans där ute i mörkret i de stora hagarna... Jag kunde skymta två fuxar i skuggorna under några träd i vallackhagen, det var allt. Mina enträgna försök att lära Feykir komma när jag ropar/visslar har ju inte gått så lysande... (även om han faktiskt kommit till mig de senaste dagarna, men då har han max varit 10 meter från grinden.) Alltså ställde jag in mig på att ägna en lååång stund åt att snubbla runt i mörkret och försöka hitta min svarta häst bland träden någonstans i den mörka hagen.
Kände mig som en obotlig optimist när jag ändå först gjorde ett försök genom att ropa, vissla och klappa på godisfickan. Förväntade mig nästan att de där två fuxarna som skymtade bland skuggorna skulle börja skratta åt mig! Nästan genast hör jag dock att en häst börjar röra sig längre bort till vänster om mig. Jag blir bländad av stallamporna när jag försöker titta åt det hållet så jag kan inte urskilja någon häst, men eftersom den rör sig med så energiska steg, mycket målmedvetet mot mig förstår jag att det inte kan vara Feykir. När han har stått och glott på mig under lugg tillräckligt länge kan han möjligtvis tänka sig att komma lite nonchalant strosande åt mitt håll... Hästen närmar sig mycket bestämt och den ser faktiskt väldigt svart ut... men det är svårt att se eftersom jag måste titta snett mot lampan utanför stallet... Hästen kommer fram och buffar på mig - det ÄR ju Feykir!!! Gissa vilken häst som fick flera godisar???!!! Jag var så oerhört förvånad och överväldigad att när vi kommit ut genom grinden var jag tvungen att titta efter en gång till att det verkligen var rätt häst! Har polletten verkligen trillat ner nu, att om man kommer när matte visslar så får man godis? Det verkade verkligen så idag eftersom han kom med så målmedvetna steg och i princip direkt jag ropat/visslat första gången! Nu hade jag verkligen fått något att vara glad över! Och då hade jag ju inte ridit ännu heller!
Det har snöat ända sedan i går kväll och eftersom Sylvia ska rida ut med alla ridskoleeleverna denna sista vecka innan ridskolans jullov var jag lite orolig att ridbanan inte skulle vara plogad... Men det var den! Det hade dock hunnit komma lite ny snö ovanpå, så när vi skrittat igång med lösgörande övningar fick jag sitta av och knacka styltor ur skorna. Övergick sedan till att varva trav och galopp med förhoppningen att ett högre tempo skulle hålla skorna styltfria. Det gick bra till att börja med - fick uppleva många härliga galoppsprång! (Red bara 4-5 språng i galopp, sedan ner i trav igen och ny galoppfattning.) Vi började i höger varv som är det bästa, men jag vågade inte försöka galoppera på volt p g a underlaget. I vänster varv är det lite svårare - Feykir vill gärna hålla ett högre tempo där och nu började han halka i kurvorna... Provade att tölta lite, för om det bara är mindre klumpar i hovarna brukar de lossna av sig själva, men han fortsatte halka... Men jag hade ju redan fått uppleva många härliga galoppsprång samt dessutom lite tölt som var riktigt trevlig (hade boots p g a galoppträningen och det ger ju trevlig effekt på tölten också). Avslutade med energisk skritt i båda varven för att han inte skulle ramla ner på framdelen som han gärna gör.
Sedan fick han mumsa kraftfoder och jag passade på att "hänga" lite med honom, eftersom vi inte kommer att träffas på ett tag nu. Förklarade hur mycket jag kommer att sakna honom... men då var kraftfodret slut och han verkade mest intresserad av att få gå ut i hagen igen. Nåja, han hade ju redan fjäskat rejält för mig idag genom att komma när jag ropade så jag fick väl vara nöjd!
söndag 2 december 2007
Artikel om ET-Maria
Norrbottens Kuriren hade ett helsidesreportage om vår equiterapeut Maria här om dagen. Hon som genom sina behandlingar har gett mig den gamla, roliga Feykir tillbaka! Här kan ni läsa artikeln:
http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=2592922
http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=2592922
lördag 1 december 2007
Sidförande i galopp och terränghoppning
Sylvia är på Globen i helgen (och jag är inte alls avis...jo, det är jag förståss!!!) så jag skulle lunchfodra idag. Red först en dryg timme. Eftersom vi styrketränade med låångsam, samlad tölt igår satsade jag på att lösgöra med trav och galopp längs bilvägen och några skogsstigar idag. Sedan Atli-kursen i augusti kan vi inte ha ridit många meter rakt fram... det har varit sidföra, sidföra, sidföra hela tiden. Ja, inte i galopp förståss - men i de andra gångarterna. Fast idag satsade Feykir på endel sidförande i galoppen också - när han fick syn på misstänkta monster i skogskanten.
Sedan höjde han svårighetsgraden ytterligare! När vi kom galopperande uppför en liten backe kastar han sig plötsligt från ena dikeskanten till den andra för att sedan direkt göra övergång från galopp till halt. Det visade sig att någon parkerat en bil på en liten väg som gick in i skogen och just när vi närmade oss passade människan på att starta motorn och börja skrapa rutorna! Feykir vet dessutom sedan tidigare att det gäller att vara extra uppmärksam just där, för tidigare har någon placerat ut något som ser ut som en huggkubbe vid vägkanten! Uppenbarligen tänker folk inte alls på att försvarslösa hästar ska kunna passera också!!! ;- )
Varvade trav och galopp längs en skogsstig som jag kallar "travslinga 2" och som leder upp på en höjd. Skrittade ner till vägen igen där vi svängde in på "travslinga 1" för mer trav och galopp. Denna slinga kallar jag ibland lite kaxigt för vår terränghoppningsbana - för det finns faktiskt tre små stockar att skutta över! Även denna slinga leder upp på höjden och när vi skrittat ner blev det ytterligare ett varv på "terränghoppningsbanan" innan vi vände hemåt.
Efter lite samlande övningar red vi lite tölt och jag testade att låta honom höja tempot lite - samtidigt som jag fortsatte att sidföra fram och tillbaka över vägen. Det gick riktigt bra! Fast riktigt som den ökade tölten man fick se från Globen igår var det ju inte förståss... Ni får ge oss några år till! ;- )
Det är föresten inte klokt att vi ska göra det så svårt för oss när vi ska tävla islandshäst! Ställa sådana krav på lösgjordhet och samling (korrekt arbetstempo tölt motsvarar samlingen i piaff eller passage) samtidigt som vi rider långa sträckor rakt fram. Hur svårt som helst ju! I "vanlig" dressyr ser de minsann till att variera ridvägarna hela tiden, vilket gör det mycket lättare att behålla både lösgjordhet och samling. Mycket smartare!
Sedan höjde han svårighetsgraden ytterligare! När vi kom galopperande uppför en liten backe kastar han sig plötsligt från ena dikeskanten till den andra för att sedan direkt göra övergång från galopp till halt. Det visade sig att någon parkerat en bil på en liten väg som gick in i skogen och just när vi närmade oss passade människan på att starta motorn och börja skrapa rutorna! Feykir vet dessutom sedan tidigare att det gäller att vara extra uppmärksam just där, för tidigare har någon placerat ut något som ser ut som en huggkubbe vid vägkanten! Uppenbarligen tänker folk inte alls på att försvarslösa hästar ska kunna passera också!!! ;- )
Varvade trav och galopp längs en skogsstig som jag kallar "travslinga 2" och som leder upp på en höjd. Skrittade ner till vägen igen där vi svängde in på "travslinga 1" för mer trav och galopp. Denna slinga kallar jag ibland lite kaxigt för vår terränghoppningsbana - för det finns faktiskt tre små stockar att skutta över! Även denna slinga leder upp på höjden och när vi skrittat ner blev det ytterligare ett varv på "terränghoppningsbanan" innan vi vände hemåt.
Efter lite samlande övningar red vi lite tölt och jag testade att låta honom höja tempot lite - samtidigt som jag fortsatte att sidföra fram och tillbaka över vägen. Det gick riktigt bra! Fast riktigt som den ökade tölten man fick se från Globen igår var det ju inte förståss... Ni får ge oss några år till! ;- )
Det är föresten inte klokt att vi ska göra det så svårt för oss när vi ska tävla islandshäst! Ställa sådana krav på lösgjordhet och samling (korrekt arbetstempo tölt motsvarar samlingen i piaff eller passage) samtidigt som vi rider långa sträckor rakt fram. Hur svårt som helst ju! I "vanlig" dressyr ser de minsann till att variera ridvägarna hela tiden, vilket gör det mycket lättare att behålla både lösgjordhet och samling. Mycket smartare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
Inlägg
