Feykir vet hur man fjäskar!

Idag var det dags för sista ridturen för mig på ett tag... behövde alltså något att leva på länge, så jag hade bestämt mig för att träna galopp på ridbanan. Lite Feykirgalopp kan göra mig hög för ett bra tag framåt! Men det började riktigt bra redan innan!

Oftast när jag kommer till stallet efter jobbet på vardagarna så har Sylvia redan tagit in ridskolehästarna för att de ska hinna äta kraftfoder och vila lite inför kvällens lektioner. I så fall brukar de hästar som är kvar i hagen befinna sig i närheten av grinden. Men idag var alla hästar fortfarande ute - vilket innebar att de fanns någonstans där ute i mörkret i de stora hagarna... Jag kunde skymta två fuxar i skuggorna under några träd i vallackhagen, det var allt. Mina enträgna försök att lära Feykir komma när jag ropar/visslar har ju inte gått så lysande... (även om han faktiskt kommit till mig de senaste dagarna, men då har han max varit 10 meter från grinden.) Alltså ställde jag in mig på att ägna en lååång stund åt att snubbla runt i mörkret och försöka hitta min svarta häst bland träden någonstans i den mörka hagen.

Kände mig som en obotlig optimist när jag ändå först gjorde ett försök genom att ropa, vissla och klappa på godisfickan. Förväntade mig nästan att de där två fuxarna som skymtade bland skuggorna skulle börja skratta åt mig! Nästan genast hör jag dock att en häst börjar röra sig längre bort till vänster om mig. Jag blir bländad av stallamporna när jag försöker titta åt det hållet så jag kan inte urskilja någon häst, men eftersom den rör sig med så energiska steg, mycket målmedvetet mot mig förstår jag att det inte kan vara Feykir. När han har stått och glott på mig under lugg tillräckligt länge kan han möjligtvis tänka sig att komma lite nonchalant strosande åt mitt håll... Hästen närmar sig mycket bestämt och den ser faktiskt väldigt svart ut... men det är svårt att se eftersom jag måste titta snett mot lampan utanför stallet... Hästen kommer fram och buffar på mig - det ÄR ju Feykir!!! Gissa vilken häst som fick flera godisar???!!! Jag var så oerhört förvånad och överväldigad att när vi kommit ut genom grinden var jag tvungen att titta efter en gång till att det verkligen var rätt häst! Har polletten verkligen trillat ner nu, att om man kommer när matte visslar så får man godis? Det verkade verkligen så idag eftersom han kom med så målmedvetna steg och i princip direkt jag ropat/visslat första gången! Nu hade jag verkligen fått något att vara glad över! Och då hade jag ju inte ridit ännu heller!

Det har snöat ända sedan i går kväll och eftersom Sylvia ska rida ut med alla ridskoleeleverna denna sista vecka innan ridskolans jullov var jag lite orolig att ridbanan inte skulle vara plogad... Men det var den! Det hade dock hunnit komma lite ny snö ovanpå, så när vi skrittat igång med lösgörande övningar fick jag sitta av och knacka styltor ur skorna. Övergick sedan till att varva trav och galopp med förhoppningen att ett högre tempo skulle hålla skorna styltfria. Det gick bra till att börja med - fick uppleva många härliga galoppsprång! (Red bara 4-5 språng i galopp, sedan ner i trav igen och ny galoppfattning.) Vi började i höger varv som är det bästa, men jag vågade inte försöka galoppera på volt p g a underlaget. I vänster varv är det lite svårare - Feykir vill gärna hålla ett högre tempo där och nu började han halka i kurvorna... Provade att tölta lite, för om det bara är mindre klumpar i hovarna brukar de lossna av sig själva, men han fortsatte halka... Men jag hade ju redan fått uppleva många härliga galoppsprång samt dessutom lite tölt som var riktigt trevlig (hade boots p g a galoppträningen och det ger ju trevlig effekt på tölten också). Avslutade med energisk skritt i båda varven för att han inte skulle ramla ner på framdelen som han gärna gör.

Sedan fick han mumsa kraftfoder och jag passade på att "hänga" lite med honom, eftersom vi inte kommer att träffas på ett tag nu. Förklarade hur mycket jag kommer att sakna honom... men då var kraftfodret slut och han verkade mest intresserad av att få gå ut i hagen igen. Nåja, han hade ju redan fjäskat rejält för mig idag genom att komma när jag ropade så jag fick väl vara nöjd!