Feykir avslöjade sig själv...

En riktigt härlig vinterdag - med 8 minusgrader, snö och solsken! Hämtade min rimfrostiga häst i hagen för att rida en sväng. (Hm... hämtade var ordet... komma när matte ropar verkar tyvärr inte längre aktuellt...)



Med stadiga skänklar som stöd korsade Feykir vägen över bäcken utan något större trauma. Red bilvägen bort mot Alviksträskhållet - men inte in i byn. Tränade tölt idag. I början var Feykir väldigt busig, kastade med huvudet och hade sig, men sedan skärpte han till sig. På hemvägen försökte jag rida riktigt låååångsam tölt. Men Feykir hävdade bestämt att han inte kunde tölta så långsamt... Sista biten hem hade vi sällskap med Sylvia som red en av sina träningshästar, som precis lärt sig tölta. Det var så sent som igår som Sylvia för första gången bad hästen om tölt - "OK" sa hästen och töltade! Fast, då hade de jobbat med att förbereda tölten i flera veckor. Det är väl oftast så - att om bara förberedelserna är tillräckligt grundliga så blir det för det mesta bra!



När vi skulle passera över bäcken igen blev det ett riktigt elddop för Feykir. Sylvia galopperade nämligen uppför den lilla backen med träningshästen, men jag bestämde att Feykir och jag skulle skritta resten av vägen tillbaka till stallet. Oj, så gärna han hade velat galoppera han också!!! Istället blev det tölt i microtempo när jag försökte få honom att skritta. Nu kunde han alltså plötsligt att tölta extremsakta - när motivationen var maximal. Tala om att han avslöjade sig själv!!!

Feykir och grabbarna äter lunch efter vår ridtur.

Feykir fick föresten två positiva omdömen av Sylvia idag. Först när vi töltade tillsammans på hemvägen kommenterade hon att han var så ren i takten. Tillbaka i stallet påpekade hon dessutom att han inte alls blivit tjock i vinter. Jag håller tummarna för att det håller i sig så att han inte blir så där JÄTTETJOCK som förra vintern... Ni kan ju bara titta på min startbild på Lillhästens hemsida så ser ni... Men då hade vi så stora problem med galoppen (som skulle visa sig bero på skevheten i korset) att vi inte kunde konditionsträna ordentligt. Nu kan vi galoppera hur mycket som helst - så förhoppningsvis kan vi hålla honom i form!

När jag kom hem ringde Eva. Hon hade varit på fest i går kväll och där träffat en kvinna som hade islandshäst på Örnäs av alla ställen! När Eva fick höra detta sa hon genast "Där bor ju våran Reykur också!" Då berättade kvinnan att Reykur är så oerhört populär på ridskolan! Det har vi ju hört förut, men Eva och jag kan bara inte höra det nog många gånger! Kvinnan berättade också att hon hade varit med på ridläger på Örnäs i somras och det hade förståss varit jättebra. Eva och jag har pratade lite löst om det förut - tänk att få åka ner och rida för Nina K i fem dagar! Men då skulle jag ju ha velat ha Feykir med mig och rida honom (Eva skulle förståss rida Reykur). Synd att det är så låååångt att åka! Det måste nog stanna vid en dröm.