Gamla meriter i hoppning och dressyr!

Nu är nästan all vinterpäls borta - ÄNTLIGEN!!!

Precis som igår värmde vi upp med longering i trav på ridbanan och idag tog jag t o m tid - 5 minuter i vardera varvet. Och tack vare att vinterpälsen är borta kunde jag se hur magmusklerna fick jobba när hon längde halsen och sträckte fram pannan i traven.

Sedan red vi ner till bilvägen och till vänster mot Avan. Först tränade jag på att skritta rakt fram så att det hela tiden var jag som bestämde var på vägen vi skulle hålla oss - så mycket svårare än det låter! Och sedan blev det till Hamingjas glädje terrängskritt på vänster sida av bilvägen. Även då var jag ovanligt noga med att det var jag som bestämde var hon skulle gå, denna gång av ren självbevarelsedrift eftersom jag red i kortärmat i värmen och därför ville undvika närkontakt med granar och enar!

Fortsatte längs bilvägen och varvade ryggningar och övergångar till tölt då jag bara "tänkte högersluta" (höll vänsterskänkeln lite längre bak för att inte bakdelen skulle försvinna åt vänster och ställde höger i nacken.) Vände hemåt igen innan vi kommit fram till kalhygget och fortsatte på samma sätt. Hamingja blev väldigt upprörd över att behöva rygga - det var verkligen under hennes värdighet att gå BAKÅT!!! M a o var det alldeles för länge sedan vi gjorde det senast... (förutom här om dagen då, när hon också blev arg och slingrade sig som en mask.) Men övning ger färdighet - så även i detta fall hoppas jag om vi tränar vidare! 

Atli brukar säga att vi i en ryggning tränar de muskler som hästen behöver för att få bärighet i tölten. Och vid ett tillfälle berättade han hur en av Sveriges landslagsryttare i hoppning (tror det var Jens Fredricsson) brukar styrketräna sina hopphästar genom att rygga flera varv runt ridbanan. 

Och när jag "i tidernas begynnelse" var medlem i Team Lillhästen i Stav och då bl a vid ett tillfälle fick träna hoppning (!) för ordföranden i svenska fälttävlanskommittén så förklarade han att hoppning även är bra träning för gångartshästar eftersom hästen i uppsprånget använder samma muskler som våra hästar behöver för att bära upp sig i tölt. Och att dessa muskler också aktiveras när man ryggar. 

Vid samma tillfälle fick vi Team Lillhästen-ryttare även träna för landslagsryttaren i dressyr Kerstin Dahlberg! Hon brukade dressyrträna Lillhästens fina sto Ólga från Skaneyland som när hon avelsbedömdes 2001 blev världens högst bedömda i åldersgruppen 7 år och äldre. Kerstin hade tagit lektioner i töltridning för att lära sig grunderna men i o m att hon var dressyrryttare red vi främst trav under privatlektionerna för henne. För en islandshästryttare var det ju ovant med detta stora travfokus då vi verkligen fick träna på att inverka på hästen, inte bara "låta den trava". Och när jag i slutet av lektionen tillslut uppmanades att göra en övergång till tölt häpnade jag över vilken trevlig bärighet vi direkt hade i tölten trots att vi "bara" hade travat! 

Efter dagens ridtur på 1 timme (inkl longeringen) fick Hamingja istället för sitt "gott i hinken" beta gräs i 15 minuter och hon verkade INTE besviken över det bytet. Jag kunde konstatera att precis som att gräset alltid är grönare på andra sidan staketet så gäller detsamma strax utanför grimskaftets räckvidd...! För trots att jag placerade oss mitt i ett område med mycket grönt gräs drog hon sig snabbt utåt så långt grimskaftet tillät och försökte sedan sträcka sig efter gräset som var precis utom räckhåll...!