Torsdagsmys i härligt väder!!!

Härligt majväder!!!

Gårdagens avslutning med kombon: övertrött matte i slutet av ridturen och älg(=häst)rädd häst var inte optimal... så idag bestämde jag mig för att BÖRJA med att kolla så att inte älg/hästskräcken satt i fortfarande. Så när vi skrittat genom allén och ner till bäcken vände vi och skrittade tillbaka till dess vi hade fri sikt mot stohagen och jag kunde nöjt konstatera att Hamingja förträngt gårdagens upplevelse och var hur avslappnad som helst! 

Tillbaka nere på bilvägen inledde jag med sidförande i skritt där jag utmanade mig själv att hela tiden förfina hjälperna för att påminna mig själv om att resultatet i regel blir bättre och bättre ju mindre signaren man använder! Vi övergick sedan till sekvenser med samlad skritt med STORA eftergifter på tyglarna och avslappnad sits som belöning - för att det skulle bli tydligt för Hamingja när hon gjorde rätt OCH för att jag behöver hålla koll på att jag själv kan slappna av i musklerna när jag INTE använder skänklar och säte. 

Varvade sedan samlad skritt och övergångar till microsekvenser i tölt. I korsningen vid sjön ("världens ände") jobbade vi lite på volt i skritt, med att flytta ut bakdelen resp vända in för ytterhjälperna och Hamingja kändes riktigt mjuk och fin! Det var under åren med supertalangen Lára som jag upptäckte att vända för ytterhjälperna var ett väldigt effektivt sätt att få avslappnad samling och det har visat sig fungera lika bra på Hamingja. En stor del i effekten misstänker jag beror på att det är något så ovanligt som en ridövning där jag inte hamnar i framvikt lika lätt som jag alltid gör annars...! :-O

När vi vänt hemåt igen insåg jag att det faktiskt finns ytterligare en övning där jag lyckas hyfsat med att "sitta på rumpan" nämligen att rygga för säte och skänklar. För någon vecka sedan insåg jag att det var väldigt länge sedan vi ryggade och då var den en motvillig Hamingja som vred sig som en mask för att inte behöva bära upp så mycket vikt på bakbenen. Efter det har vi ryggat lite varje dag när jag ridit och vi får bättre och bättre "flyt" i övningen! 

Under hemvägen red vi övergångar från ryggning/samlad skritt till tölt och till att börja med ville Hamingja snabbt dra upp tempot och därmed tappa samlingen så snart vi kom över i tölt. Atli brukar säga att Hamingja och jag är riktigt bra på övergångarna till tölt, men det är fortsättningen som vi behöver jobba med... Jag har länge försökt lösa problemet genom att höja graden av samling innan töltövergången, så att jag ska ha lite mer marginal innan hon blir för lång. Men här om året läste jag en intervju med en framgångsrik islandshästtränare som angående samling sa att man inte ska "ladda hästen med mer än man kan hantera" för då resulterar det bara i en spänd häst. Det blev en aha-upplevelse för mig samtidigt som jag insåg att mitt problem ju faktiskt inte brukar vara att jag har för låg grad av samling när vi gör övergången utan att jag behöver lära mig att rida i tölten på ett som gör att samlingen bibehålls. 

Detta försökte jag ha i åtanke under hemvägen när vi gjorde många töltövergångar - några efter att vi först också ryggat - och tillslut lyckades jag bibehålla samling och tempo en lite längre sträcka OCH kom dessutom ihåg att då slappna av i säte och skänklar så att det blev tydligt för Hamingja vad hon ska göra! Efter en längre skrittpaus gjorde jag ny övergång till tölt där jag ganska snart började ge henne längre tyglar så att hon kunde sträcka ut överlinjen. När jag dessutom kom ihåg att undvika framvikt fick Hamingja inte lika bråttom som hon brukar med längre tyglar på hemvägen  -  tänk vilket sammanträffande...! ;-) 

Atli brukar förorda att man inleder ridpasset med att låta hästen sträcka ut på ganska långa tyglar i tölten innan man börjar samla mer. Men i Hamingjas fall har han konstaterat att hon behöver lite mer samling från start för att inte ha problem med takten. Därför brukar jag som kompensation ofta rida en lite längre sträcka tölt i lång, låg form i slutet av ridpasset - då man känner tydligt att hon jobbar med ryggmusklerna. "Bättre sent än aldrig" - hoppas jag!