Läkande nära häst-upplevelser!

Dagens outfit!

Alltid lika stilsäkra Hamingja satsade idag på LBS ("litle black saddlepad" - d v s "litle black dress/LBD" fast för hästar) - självklart även med matchande pannband! Matte drog tyvärr ner helhetsintrycket endel... men hade i alla fall matchande färg på skor och ridhjälm!

Det skulle visa sig att vi hade skilda fokusområden under dagens ridpass... Något oklart vad Hamingja valt att fokusera på för dagen, men det var ganska tydligt att matte inte hörde dit i alla fall... :-O Jag valde att rida längs bilvägen mot Avan med avstickare ut i terrängen på sidan av vägen - det gillar Hamingja verkligen! Överst i lilla backen red vi upp till vänster och jag tänkte att vi skulle ta några galoppsekvenser på skogsvägen som uppvärmning. Det blev VÄLDIGT många sekvenser eftersom det aldrig dröjde många galoppsprång innan Hamingjas huvud åkte rakt upp för att spana på något i omgivningen... Då tappade hon förstås galoppen, så vi fick göra MÅNGA galoppfattningar - men man får se det från den ljusa sidan: själva fattningarna är ju faktiskt den bästa styrketräningen...!

Efter detta red vi samlad skritt och övergångar till korta, korta töltsekvenser på sandvägarna ovanför sjön. Jag kunde skymta mellan träden att Höbäcken svällt över alla breddar och det kraftiga porlandet gjorde Hamingja VÄLDIGT uppjagad, så jag fick sitta av och gå före henne för att vi skulle ta oss närmare. Bäcken måste vara minst tre gånger så bred som vanligt och den lilla, nya bron låg flera meter ut i vattnet! Hamingja kunde dock konstatera att när man vågat sig så här nära bäckodjuren så fick man en karamell som belöning!

Jag passade på att flytta bak sadeln lite innan jag med hjälp av en stubbe "mycket graciöst" klättrade upp i sadeln igen. Red sedan närmaste vägen ut till bilvägen och följde den hemåt medan vi fortsatte med samlad skritt och övergångar till tölt. När vi skrittat nedför lilla backen tyckte jag att det var dags för nedvarningstölt. I början fick Hamingja VÄLDIGT bråttom så snart jag började ge henne längre tyglar. Men efter att vi gjort ett par halter för att "reparera bromsen" kunde vi bibehålla ett lugnare tempo samtidigt som hon sträckte ut överlinjen med VÄLDIGT aktiva ryggmuskler! Det var bara synd att det var så nära hem, för den känslan hade jag gärna njutit av lääääänge! Och jag är ganska säker på att om Atli sett oss skulle han säga att "Nu jobbar hon med rätt muskler - det är det där jag skulle vilja se er göra i början av ridpasset!" 

Tillbaka i stallet kunde jag till min glädje konstatera att den inte fanns minsta antydan till skav efter sadelgjorden. Nu har jag ju bytt tillbaka till repgjorden och dessutom var jag VÄLDIGT noga med att sträcka ut huden så att det inte bildades några veck där när jag sadlade.  

Den här tiden på året är man ju sedan länge less på att borsta fällande vinterpäls... och med en häst med mörk päls får man dessutom stå ut med att hästen bara ser mer dammig ut ju mer man borstar... Men ser man till att blöta ner hästen så kan man ändå få en liten föraning om den där blanka, fina sommarpälsen som man önskar att man fick njuta av en betydligt större del av året!

Efter ridningen idag hade jag tid hos min läkare på vårdcentralen som ansvarar för min sjukskrivning och medicinering. Min förra sjukskrivningsperiod gick faktiskt ut redan förra söndagen och jag skulle egentligen ha träffat henne redan på måndagen, men hon behövde vabba och jag kunde inte få en ny tid förrän idag. Så under nästan två veckor har jag "hängt i luften" utan att säkert veta vad som skulle hända härnäst... 

Jag visste visserligen att min  rehabsamordnare hade lämnat rekommendationen att jag skulle vara fortsatt sjukskriven 100 % ytterligare en period, men det är ju i slutänden ändå läkaren som bestämmer... Så det var SKÖNT att få besked från läkaren att jag får vara fortsatt sjukskriven 100 % till mitten av augusti, så att jag ska ha gott om tid att implementera mina nya kunskaper från både smärtrehab och traumaterapin "i verkliga livet". Planen är sedan att börja jobba 25 % i mitten av augusti till mitten av september så ny avstämning kan göras. Jag har verkligen fått lära mig SÅ mycket om hur min kropp och - inte minst - min hjärna fungerar tack vare den rehabilitering jag har fått genomgå/som fortfarande pågår. Och det känns viktigt att nu också verkligen ta vara på detta för att förhoppningsvis få må betydligt bättre framöver!

Läkaren betonade också, precis som alla andra som varit/år inblandade i min rehab, att Hamingja är min största rehabresurs! "Det du alltid ska prioritera i första hand är att göra det du verkligen brinner för - samvaron med din häst - för det är därifrån du ska få den mentala styrkan du behöver för att hantera allt det andra! Smärta, PTSD och depression lindras också alla av fysisk träning utifrån dina förutsättningar - och du har ju fördelen att din största passion samtidigt innebär fysisk träning!" 

I morgon blir det vilodag för Hamingja, för då ska jag kvällsfodra. Men det innebär ju ändå en nära häst-upplevelse och vistelse i naturen. Och på lördag hoppas jag det blir ridning igen!