Stresslindring

SKÖÖÖÖÖNT att rulla sig efter ridturen!!!

P g a en sämre natt var jag väldigt trött samtidigt som den inre stressen var väldigt stark... så att skritta ut i skogen med Hamingja var PRECIS vad jag behövde!  Det var "bara" 19 grader så jag skulle kunna rida i långärmat - så idag skulle jag klara närkontakt med barrträd bättre än igår. Red till vänster mot Avan men höll oss till största delen i terrängen bredvid vägen. Hamingja gillar verkligen att plöja fram i blåbärsriset -  och det är ju både effektiv styrketräning och mer motion än att skritta på plan väg! 

Här brukar det vara en bro...! :-O

Det är fortfarande väldigt mycket vatten i Höbäcken så brofästena ligger en bra bit ut i vattnet och strömmen bildade vågor som slog upp på bron... Så Hamingja och jag var ovanligt eniga om att det inte vara läge att gå närmare än så här! 

Efter ridturen fick Hamingja beta gräs 15 minuter medan jag satt bredvid och njöt av sol, tystnad och fågelkvitter - för att inte tala om ljudet från en betande häst! Jag kände verkligen hur den inre stressen successivt minskade. För Hamingja var det nog inte samma avkoppling, hon betade frenetiskt mycket väl medveten om att varje tugga gräs kunde vara den sista för denna gång! 

Gamla meriter i hoppning och dressyr!

Nu är nästan all vinterpäls borta - ÄNTLIGEN!!!

Precis som igår värmde vi upp med longering i trav på ridbanan och idag tog jag t o m tid - 5 minuter i vardera varvet. Och tack vare att vinterpälsen är borta kunde jag se hur magmusklerna fick jobba när hon längde halsen och sträckte fram pannan i traven.

Sedan red vi ner till bilvägen och till vänster mot Avan. Först tränade jag på att skritta rakt fram så att det hela tiden var jag som bestämde var på vägen vi skulle hålla oss - så mycket svårare än det låter! Och sedan blev det till Hamingjas glädje terrängskritt på vänster sida av bilvägen. Även då var jag ovanligt noga med att det var jag som bestämde var hon skulle gå, denna gång av ren självbevarelsedrift eftersom jag red i kortärmat i värmen och därför ville undvika närkontakt med granar och enar!

Fortsatte längs bilvägen och varvade ryggningar och övergångar till tölt då jag bara "tänkte högersluta" (höll vänsterskänkeln lite längre bak för att inte bakdelen skulle försvinna åt vänster och ställde höger i nacken.) Vände hemåt igen innan vi kommit fram till kalhygget och fortsatte på samma sätt. Hamingja blev väldigt upprörd över att behöva rygga - det var verkligen under hennes värdighet att gå BAKÅT!!! M a o var det alldeles för länge sedan vi gjorde det senast... (förutom här om dagen då, när hon också blev arg och slingrade sig som en mask.) Men övning ger färdighet - så även i detta fall hoppas jag om vi tränar vidare! 

Atli brukar säga att vi i en ryggning tränar de muskler som hästen behöver för att få bärighet i tölten. Och vid ett tillfälle berättade han hur en av Sveriges landslagsryttare i hoppning (tror det var Jens Fredricsson) brukar styrketräna sina hopphästar genom att rygga flera varv runt ridbanan. 

Och när jag "i tidernas begynnelse" var medlem i Team Lillhästen i Stav och då bl a vid ett tillfälle fick träna hoppning (!) för ordföranden i svenska fälttävlanskommittén så förklarade han att hoppning även är bra träning för gångartshästar eftersom hästen i uppsprånget använder samma muskler som våra hästar behöver för att bära upp sig i tölt. Och att dessa muskler också aktiveras när man ryggar. 

Vid samma tillfälle fick vi Team Lillhästen-ryttare även träna för landslagsryttaren i dressyr Kerstin Dahlberg! Hon brukade dressyrträna Lillhästens fina sto Ólga från Skaneyland som när hon avelsbedömdes 2001 blev världens högst bedömda i åldersgruppen 7 år och äldre. Kerstin hade tagit lektioner i töltridning för att lära sig grunderna men i o m att hon var dressyrryttare red vi främst trav under privatlektionerna för henne. För en islandshästryttare var det ju ovant med detta stora travfokus då vi verkligen fick träna på att inverka på hästen, inte bara "låta den trava". Och när jag i slutet av lektionen tillslut uppmanades att göra en övergång till tölt häpnade jag över vilken trevlig bärighet vi direkt hade i tölten trots att vi "bara" hade travat! 

Efter dagens ridtur på 1 timme (inkl longeringen) fick Hamingja istället för sitt "gott i hinken" beta gräs i 15 minuter och hon verkade INTE besviken över det bytet. Jag kunde konstatera att precis som att gräset alltid är grönare på andra sidan staketet så gäller detsamma strax utanför grimskaftets räckvidd...! För trots att jag placerade oss mitt i ett område med mycket grönt gräs drog hon sig snabbt utåt så långt grimskaftet tillät och försökte sedan sträcka sig efter gräset som var precis utom räckhåll...! 

27 grader och UNDERBAR motvind!!!

EN VARG!!! :-O  

Hamingja lurar man förstås inte! Matte däremot, lät sig som vanligt luras... denna gång inbillade hon sig  att det var Carolas Bosco (schäfer) som plötsligt dök upp en bit framför oss...! Sommarvärmen ligger kvar över Norrbottenskusten och i Mariebäck visade termometern drygt 26 grader i skuggan... Så när Hamingja och jag under ridturen bort till korsningen vid sjön möttes av KRAFTIG motvind var det för ovanlighetens skull underbart!

Innan dess hade vi värmt upp med longering i trav så längs bilvägen stod sidförande i skritt, samlad skritt och töltövergångar på schemat. Jag försökte mig även på något så komplicerat som att få Hamingja att skritta rakt fram mitt på vägen... dikeskanterna har verkligen en ENORM dragningskraft på en häst... prova själv får du se hur SVÅRT det är!!! 

Efter att ha överlevt en vargattack (eller egentligen två, när sedan Carolas Freja anslöt till Bosco) var Hamingja förstås extra uppmärksam och på sin vakt. Som vanligt förstod hennes naiva matte sällan situationernas allvar... men när en stor rovfågel flög över vägen, jagandes en mindre fågel, vaknade t o m matte ur sin dvala! Men med flera sekunders fördröjning, så Hamingja hade förstås redan hanterat den livsfarliga situationen för länge sedan!

Lilla frökens larmberedskap gjorde att jag inte gav hellånga tyglar när vi skulle skritta sista biten hem, utan höll viss tygelkontakt. Och upptäckte att den lilla skillnaden gjorde STOR skillnad på skritten! Avslappnad men med energi och en trevligt "inramad" känsla - så borde jag rida skritt betydligt oftare!!!

Tillbaka i stallet fick hon först vetekli och mineraler och sedan beta gräs en liten stund som ett första steg i tillvänjningen inför sommarbetet. Det var bara knappt 10 min idag, men sedan har jag sett att många veterinärer säger att man kan starta med 15 min och successivt öka därifrån så jag var visst onödigt försiktig. Och Hamingja tyckte definitivt att det var ALLDELES för kort stund! Förhoppningsvis blir det ridning även i morgon och då får jag väl bättra mig!

När det flyter på för en stund!!!

Kolla - det blänker på bogen - UTAN vatten!!!

(Nej, det är inte vi som varit ute och åkt utan ett ekipage som kom för att rida lektion för Sylvia idag.) När jag tog in Hamingja för att göra henne i ordning inför dagens ridtur upptäckte jag till min glädje att hon inte har någon vinterpäls kvar på framdelen - ÄNTLIGEN blank, fin sommarpäls på en del av hästen i alla fall!!!

För två veckor sedan kom jag på den smarta idén att longera henne i trav som uppvärmning inför ridpasset, så får hon trava trots att jag inte riktigt orkar rida trav ännu. Och jag kom dessutom på ett användningsområde för "flärparna" som sitter framtill på schabraken och som man inte kan använda som det är tänkt när man som jag har en sadel med stiglädren under kåporna. På många schabrak och vojlockar har jag t o m klippt bort flärparna för de har känts så onödiga... men de är ju faktiskt jättebra att förankra stigbyglarna i om man longerar med sadeln på! 

Idag satsade jag också på longering i trav som uppvärmning innan vi red iväg från gården. Längs bilvägen mot Alviksträsk jobbade vi först med sidförande i skritt och sedan samlad skritt innan vi övergick till att göra övergångar till korta sekvenser tölt. I korsningen vid sjön varvade vi att vända runt för ytterhjälperna med att skritta på volt och flytta ut bakdelen. 

Inledde hemvägen med att göra några töltövergångar från samlad skritt i högersluta - d v s som vi brukar göra. Men sedan testade jag att istället att rygga och sedan göra övergången till tölt med "rak" häst - bara ställd åt höger. Då var graden av samling i övergången visserligen lite lägre men kanske var det just därför som hon inte hade samma reflex att direkt vilja springa iväg från samlingen utan höll ett lugnt tempo med längre hals och fortsatt bra aktivitet i bakben och rygg. Vi hittade ett så härligt "flyt" i tölten där takten var bra och jag fick belöna genom att vara följsam och långa stunder bara "åka med". Och när tempot vid ett par tillfällen började öka räckte några halvhalter för att hitta tillbaka till "flytet"!!! Jag hoppas att vi kan hitta tillbaka till denna känsla fler gånger!!!

Totalt var vi ute 1 timme och 1 minuter (inkl longeringen i början) och min puls höll sig ganska lugn under större delen av ridturen, även om den drog iväg till drygt 140 under delar av hemvägen. I morgon ska jag lunchfodra så då blir det ingen ridning, detsamma gäller på måndag när jag har kvällsfodringen. Men sedan hoppas jag det blir ridning - och mer tölt - igen, det ser jag fram emot!!!

Läkande nära häst-upplevelser!

Dagens outfit!

Alltid lika stilsäkra Hamingja satsade idag på LBS ("litle black saddlepad" - d v s "litle black dress/LBD" fast för hästar) - självklart även med matchande pannband! Matte drog tyvärr ner helhetsintrycket endel... men hade i alla fall matchande färg på skor och ridhjälm!

Det skulle visa sig att vi hade skilda fokusområden under dagens ridpass... Något oklart vad Hamingja valt att fokusera på för dagen, men det var ganska tydligt att matte inte hörde dit i alla fall... :-O Jag valde att rida längs bilvägen mot Avan med avstickare ut i terrängen på sidan av vägen - det gillar Hamingja verkligen! Överst i lilla backen red vi upp till vänster och jag tänkte att vi skulle ta några galoppsekvenser på skogsvägen som uppvärmning. Det blev VÄLDIGT många sekvenser eftersom det aldrig dröjde många galoppsprång innan Hamingjas huvud åkte rakt upp för att spana på något i omgivningen... Då tappade hon förstås galoppen, så vi fick göra MÅNGA galoppfattningar - men man får se det från den ljusa sidan: själva fattningarna är ju faktiskt den bästa styrketräningen...!

Efter detta red vi samlad skritt och övergångar till korta, korta töltsekvenser på sandvägarna ovanför sjön. Jag kunde skymta mellan träden att Höbäcken svällt över alla breddar och det kraftiga porlandet gjorde Hamingja VÄLDIGT uppjagad, så jag fick sitta av och gå före henne för att vi skulle ta oss närmare. Bäcken måste vara minst tre gånger så bred som vanligt och den lilla, nya bron låg flera meter ut i vattnet! Hamingja kunde dock konstatera att när man vågat sig så här nära bäckodjuren så fick man en karamell som belöning!

Jag passade på att flytta bak sadeln lite innan jag med hjälp av en stubbe "mycket graciöst" klättrade upp i sadeln igen. Red sedan närmaste vägen ut till bilvägen och följde den hemåt medan vi fortsatte med samlad skritt och övergångar till tölt. När vi skrittat nedför lilla backen tyckte jag att det var dags för nedvarningstölt. I början fick Hamingja VÄLDIGT bråttom så snart jag började ge henne längre tyglar. Men efter att vi gjort ett par halter för att "reparera bromsen" kunde vi bibehålla ett lugnare tempo samtidigt som hon sträckte ut överlinjen med VÄLDIGT aktiva ryggmuskler! Det var bara synd att det var så nära hem, för den känslan hade jag gärna njutit av lääääänge! Och jag är ganska säker på att om Atli sett oss skulle han säga att "Nu jobbar hon med rätt muskler - det är det där jag skulle vilja se er göra i början av ridpasset!" 

Tillbaka i stallet kunde jag till min glädje konstatera att den inte fanns minsta antydan till skav efter sadelgjorden. Nu har jag ju bytt tillbaka till repgjorden och dessutom var jag VÄLDIGT noga med att sträcka ut huden så att det inte bildades några veck där när jag sadlade.  

Den här tiden på året är man ju sedan länge less på att borsta fällande vinterpäls... och med en häst med mörk päls får man dessutom stå ut med att hästen bara ser mer dammig ut ju mer man borstar... Men ser man till att blöta ner hästen så kan man ändå få en liten föraning om den där blanka, fina sommarpälsen som man önskar att man fick njuta av en betydligt större del av året!

Efter ridningen idag hade jag tid hos min läkare på vårdcentralen som ansvarar för min sjukskrivning och medicinering. Min förra sjukskrivningsperiod gick faktiskt ut redan förra söndagen och jag skulle egentligen ha träffat henne redan på måndagen, men hon behövde vabba och jag kunde inte få en ny tid förrän idag. Så under nästan två veckor har jag "hängt i luften" utan att säkert veta vad som skulle hända härnäst... 

Jag visste visserligen att min  rehabsamordnare hade lämnat rekommendationen att jag skulle vara fortsatt sjukskriven 100 % ytterligare en period, men det är ju i slutänden ändå läkaren som bestämmer... Så det var SKÖNT att få besked från läkaren att jag får vara fortsatt sjukskriven 100 % till mitten av augusti, så att jag ska ha gott om tid att implementera mina nya kunskaper från både smärtrehab och traumaterapin "i verkliga livet". Planen är sedan att börja jobba 25 % i mitten av augusti till mitten av september så ny avstämning kan göras. Jag har verkligen fått lära mig SÅ mycket om hur min kropp och - inte minst - min hjärna fungerar tack vare den rehabilitering jag har fått genomgå/som fortfarande pågår. Och det känns viktigt att nu också verkligen ta vara på detta för att förhoppningsvis få må betydligt bättre framöver!

Läkaren betonade också, precis som alla andra som varit/år inblandade i min rehab, att Hamingja är min största rehabresurs! "Det du alltid ska prioritera i första hand är att göra det du verkligen brinner för - samvaron med din häst - för det är därifrån du ska få den mentala styrkan du behöver för att hantera allt det andra! Smärta, PTSD och depression lindras också alla av fysisk träning utifrån dina förutsättningar - och du har ju fördelen att din största passion samtidigt innebär fysisk träning!" 

I morgon blir det vilodag för Hamingja, för då ska jag kvällsfodra. Men det innebär ju ändå en nära häst-upplevelse och vistelse i naturen. Och på lördag hoppas jag det blir ridning igen! 

Av med broddarna och ut i skogen!!!

Broddbefriad runt om - tack vare hjälp från Carola!

När jag kom till stallet i eftermiddag såg jag hur det skruvades ur broddar från hästskor och jag påmindes om att det var hög tid att även ta bort Hamingjas, nu när den mesta snön är borta från hagarna. I alla fall borde jag ta bort dem från bakhovarna eftersom Hamingja lätt fastnar med dem i tölt på lerigt underlag. Med stor hjälp av Carola gick det över förväntan och jag bestämde mig för att det var lika bra att ta broddarna fram på samma gång. 

Jag höll hovarna och broddnyckeln och Carola slog med råhudsklubban på nyckeln så att jag sedan kunde skruva resterande med handkraft. Men inte nog med det - när jag överlycklig konstaterade att vi fått av ALLA broddarna visade Carola en OERHÖRD skärpa när hon påpekade att en häst faktiskt har FYRA hovar och inte tre så vi hade fortfarande broddarna kvar på den fjärde hoven...!!! :-O :-D Grymt imponerande att hon är så bra på huvudräkning - TROTS att hon jobbat natt! (Själv jobbar jag som bekant på bank, så jag behöver en dator för att räkna...!) 

Eftersom det visade sig att det skav Hamingja fick efter sadelgjordsbytet här om veckan hade läkt fint bestämde jag mig för att fira med att rida ut en sväng! Orken var egentligen redan slut efter avbroddandet, men Carola hade tipsat om att det hunnit torka upp bra i skogen vid Nottjärnen där det är sandig mark. Något som kändes VÄLDIGT efterlängtat efter månader då snön har "hållit oss fångna" på bilvägen. Så i alla fall en liten sväng i skritt måste det bli! 

När vi var högst upp i lilla backen fick Hamingja välja om vi skulle ta sandvägen på vänster sida mot Nottjärnen eller rida upp i skogen på motsatt sida och hon valde det motsatta. Jag antog att hon kände vittringen efter Vidalin åt det hållet eftersom Carola hade ridit iväg åt samma håll en stund före oss. Men det visade sig att Hamingja än en gång glömt bort att hon är ett flockdjur - Vidalin och Carola hade nämligen ridit åt andra hållet! 

Inne i skogen kom vi i lä för dagens KALLA vindar och solen värmde skönt trots att det bara var 13 plusgrader. Vi följde skogvägen i riktning tillbaka mot Mariebäck och ovanför grannarnas hus gjorde vi en liten "ögla" och vände tillbaka samma väg vi kommit. Sammanlagt var vi faktiskt ute drygt 40 minuter trots att min ork egentligen var slut redan innan vi red iväg - men HÄRLIGT var det!!! Och därmed helt OK att det inte kommer att bli många "knop" för mig resten av dagen. 

Equiterapeut Ingebjörn på plats i Mariebäck

Det kändes som VÄLDIGT bra timing att Ingebjörn skulle komma till Mariebäck idag, i o m att jag tidigare i veckan upptäckte att Hamingja är stel i höger bak när hon galopperar. Och han kunde också konstatera att hon verkligen "bytt sida" (det har tidigare under åren varit vänster bak som varit hennes "svaga punkt"). 

Efter att hon fått stå med akupunkturnålar så att musklerna slappnade av löste han upp låsningen i korset som orsakat skevheten och även några mindre låsningar på andra ställen i hennes kropp. Nu är ordinationen att låta henne vila i morgon, men fr o m måndag är det OK att rida som vanligt igen. Och i o m att jag har morgonfodring i morgon skulle jag ändå inte ha ridit då. Som sagt är det VÄLDIGT skönt att få henne kollad nu direkt, så behöver jag inte gå och undra på vilket problemet kan vara. 

Idag har vi 25 grader i skuggan och löven slår ut - både i Mariebäck och Kyrkbyn! När jag igår eftermiddag körde in till stan påmindes jag om hur STORA temperaturskillnaderna är så här års. Då hade vi 22 grader i Kyrkbyn och trots att det bara är ca 1 mil in till Luleå centrum så var det bara 12 grader där. Så här års är det en nackdel att Luleå ligger vid havet, omgiven av vatten... men på hösten blir det förstås tvärtom när havsvattnet istället behåller värmen. Hamingja har fortfarande endel vinterpäls kvar så hon var faktiskt svettig mellan bakbenen när jag tog in henne ur hagen! :-O 

15 maj: löslongering igen!

Vill du se en stjärna - se på mig!!! 

Jag fortsatte med löslongering på ridbanan idag igen för att Hamingja ändå skulle få röra på sig i väntan på att skavsåret läker. Varvade trav resp galopp med "gospauser" till dess hon slutat flåsa och upplägget verkade lika uppskattat av oss båda! Men i galoppen kunde jag se att hon verkade stel i höger bak, så det känns jättebra att equiterapeuten Ingebjörn kommer till Mariebäck igen redan nu på lördag så att vi kan kolla upp det! I o m detta bestämde jag att Hamingja får vila till dess så att vi inte förvärrar något. 

Vi har fått en riktig värmebölja till Luleå nu, där SMHI prognosticerat +22 grader under eftermiddagen! När jag var i Mariebäck på förmiddagen hade det "bara" hunnit bli +17 vilket redan det var "onödigt" varmt för Hamingja som fortfarande har endel vinderpäls kvar...! För min del får det dock GÄRNA vara varmt eftersom jag brukar få smärtlindring av värme! 

14 maj: Longering med och utan lina

Med lina först!

Eftersom Hamingja fått skav av sadelgjorden bestämde jag mig för att se om jag ensam kunde löslongera henne på ridbanan. Fast vi började med longerlina där hon travade fint och bromsade upp med bakbenen när hon gjorde halt. När jag tagit bort longerlinan började vi i trav och hon fortsatte att trava på en stor volt runt mig! Det var först när jag bad om galopp hon började vidga volten till dess att hon var ute på spåret. Med många hästar behöver man vara flera personer samtidigt på ridbanan för att hålla igång hästen så att den inte stannar i hörnen. Men jag kunde stå ganska stilla i mitten av ridbanan och behövde bara smacka ibland för att hålla igång galoppen. 

Igår köpte jag en Manukahonungssalva på Apoteket och smorde Hamingjas skavsår i samband med att Johan och  jag kvällsfodrade hästarna. Salvan ska främja sårläkning och idag smorde jag därför igen innan hon fick gå tillbaka ut till sin flock i hagen. Och i väntan på att det läker får det bli fler tillfällen med löslongering på ridbanan så att hon i alla fall får röra på sig!

10 maj: "Same, same - but different!"

 

Samma goding som vanligt!!!

På Atlikurserna brukar jag få börja med att värma upp Hamingja i trav, men ännu räcker inte min ork till att rida hennes STORA trav... Därför brukar jag om möjligt börja med galopp istället, men det är ju inte alltid som underlaget tillåter det... Men idag kom jag på att jag kunde testa en ny metod: att longera i trav som uppvärmning! Gjorde henne klar med sadel och träns men började alltså med longerlina istället för tyglar. Det var VÄLDIGT länge sedan jag longerade senast, men Hamingja var direkt med på noterna!

När vi jobbat med trav en stund i båda varven tog jag plats i sadeln och resten av ridpasset ägnade vi oss åt samlad skritt, högersluta, vänsteröppna och övergångar till tölt. Och passade också på att vända för ytterhjälperna även i tölt när vi nu hade utrymme att göra det! 

Efter ridpasset upptäckte jag att Hamingja fått ett litet skavsår av sadelgjorden på höger sida... Jag tyckte att snörgjorden vi använt sedan i somras började bli väl lång och bytte därför nyligen till en "vanlig" sadelgjord. Trots fårskinnsöverdrag blev det alltså ett sår ändå, så nu får vi pausa ridningen ett tag så att det får läka - och sedan återgå till repgjorden! När jag började rida på 70-talet hade alla repgjord - jag minns inte ens att det fanns några andra varianter. Sedan dess har marknaden "exploderat" även på detta område. Men nu har alltså repgjorden börjat få renässans igen då den både är bra för att undvika skav och för att sadeln ska ligga stilla. 

Torsdagsmys i härligt väder!!!

Härligt majväder!!!

Gårdagens avslutning med kombon: övertrött matte i slutet av ridturen och älg(=häst)rädd häst var inte optimal... så idag bestämde jag mig för att BÖRJA med att kolla så att inte älg/hästskräcken satt i fortfarande. Så när vi skrittat genom allén och ner till bäcken vände vi och skrittade tillbaka till dess vi hade fri sikt mot stohagen och jag kunde nöjt konstatera att Hamingja förträngt gårdagens upplevelse och var hur avslappnad som helst! 

Tillbaka nere på bilvägen inledde jag med sidförande i skritt där jag utmanade mig själv att hela tiden förfina hjälperna för att påminna mig själv om att resultatet i regel blir bättre och bättre ju mindre signaren man använder! Vi övergick sedan till sekvenser med samlad skritt med STORA eftergifter på tyglarna och avslappnad sits som belöning - för att det skulle bli tydligt för Hamingja när hon gjorde rätt OCH för att jag behöver hålla koll på att jag själv kan slappna av i musklerna när jag INTE använder skänklar och säte. 

Varvade sedan samlad skritt och övergångar till microsekvenser i tölt. I korsningen vid sjön ("världens ände") jobbade vi lite på volt i skritt, med att flytta ut bakdelen resp vända in för ytterhjälperna och Hamingja kändes riktigt mjuk och fin! Det var under åren med supertalangen Lára som jag upptäckte att vända för ytterhjälperna var ett väldigt effektivt sätt att få avslappnad samling och det har visat sig fungera lika bra på Hamingja. En stor del i effekten misstänker jag beror på att det är något så ovanligt som en ridövning där jag inte hamnar i framvikt lika lätt som jag alltid gör annars...! :-O

När vi vänt hemåt igen insåg jag att det faktiskt finns ytterligare en övning där jag lyckas hyfsat med att "sitta på rumpan" nämligen att rygga för säte och skänklar. För någon vecka sedan insåg jag att det var väldigt länge sedan vi ryggade och då var den en motvillig Hamingja som vred sig som en mask för att inte behöva bära upp så mycket vikt på bakbenen. Efter det har vi ryggat lite varje dag när jag ridit och vi får bättre och bättre "flyt" i övningen! 

Under hemvägen red vi övergångar från ryggning/samlad skritt till tölt och till att börja med ville Hamingja snabbt dra upp tempot och därmed tappa samlingen så snart vi kom över i tölt. Atli brukar säga att Hamingja och jag är riktigt bra på övergångarna till tölt, men det är fortsättningen som vi behöver jobba med... Jag har länge försökt lösa problemet genom att höja graden av samling innan töltövergången, så att jag ska ha lite mer marginal innan hon blir för lång. Men här om året läste jag en intervju med en framgångsrik islandshästtränare som angående samling sa att man inte ska "ladda hästen med mer än man kan hantera" för då resulterar det bara i en spänd häst. Det blev en aha-upplevelse för mig samtidigt som jag insåg att mitt problem ju faktiskt inte brukar vara att jag har för låg grad av samling när vi gör övergången utan att jag behöver lära mig att rida i tölten på ett som gör att samlingen bibehålls. 

Detta försökte jag ha i åtanke under hemvägen när vi gjorde många töltövergångar - några efter att vi först också ryggat - och tillslut lyckades jag bibehålla samling och tempo en lite längre sträcka OCH kom dessutom ihåg att då slappna av i säte och skänklar så att det blev tydligt för Hamingja vad hon ska göra! Efter en längre skrittpaus gjorde jag ny övergång till tölt där jag ganska snart började ge henne längre tyglar så att hon kunde sträcka ut överlinjen. När jag dessutom kom ihåg att undvika framvikt fick Hamingja inte lika bråttom som hon brukar med längre tyglar på hemvägen  -  tänk vilket sammanträffande...! ;-) 

Atli brukar förorda att man inleder ridpasset med att låta hästen sträcka ut på ganska långa tyglar i tölten innan man börjar samla mer. Men i Hamingjas fall har han konstaterat att hon behöver lite mer samling från start för att inte ha problem med takten. Därför brukar jag som kompensation ofta rida en lite längre sträcka tölt i lång, låg form i slutet av ridpasset - då man känner tydligt att hon jobbar med ryggmusklerna. "Bättre sent än aldrig" - hoppas jag!

En hel timme!!! 8:e maj (och 2:a)

Favoritbild i repris!

Idag red jag och Hamingja längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. Sidförande i skritt, samlad skritt, högersluta och övergångar till tölt. Allt flöt på så bra till dess vi nästan var hemma... Jag bestämde mig för att rida hem via kyrkbacken för lite extra "gå på bro över vatten-träning" vilket lilla fröken fixade utan problem TROTS att det var en stor vattenpöl direkt efter bron! Men man ska inte ropa hej förrän man tagit sig upp till kyrkan... När vi hunnit en bit upp mot allén kunde man skymta några av hästarna i stoflocken mellan träden - d v s jag skymtade några hästar och Hamingja skymtade ÄLGAR!!! :-O Det blev tvärstopp en lång stund, sedan lyckades jag lirka henne ett par steg framåt innan det blev tvärstopp igen... Jag var redan rejält trött efter att ha ridit nästan en timme och tanken att hoppa av och gå uppför backen hem var inte så lockande... Men just därför var mitt tålamod inte heller det bästa, så tillslut gav jag upp och hoppade av. Hamingja följde mig ytterst tveksamt och när vi tillslut kom till en plats där hon TYDLIGT såg hästarna behövde hon ändå stå en LÅNG stund och titta, som för att övertyga som om att det verkligen inte var förklädda älgar trots allt...! Sedan hittade jag i alla fall ett ställde där jag kunde ställa henne en bit ner i diket så att jag kunde kravla mig tillbaka upp i sadeln igen. 

Om man bortser från "älg-incidenten" idag så kan man säga att detta ridpass var ett "copy - paste" på ridpasset 2 maj och eftersom jag kommit på efterkälken med att blogga slår jag ihop dem till ett gemensamt inlägg. 

1 maj = islandshästens dag!

Internationellt firas Islandshästens dag den 1 maj - och det måste väl bero på att Sylvia fyller år denna dag?! Hamingja och jag firade med en ridtur på nästan 1 timme i vårvärmen! Det var hela 16 grader i skuggan och för alla hästar med delar av vinterpälsen kvar var det nog väldigt skönt att det blåste...! 

Idag hade det varit intressant att ha pulsklocka på Hamingja istället för på mig, för matte fick för sig att vi skulle rida träbron över bäcken FAST DET ÄR ÖPPET VATTEN UNDER BRON NU!!! :-O Hamingja jagade upp sig mer och mer så att jag nästan trodde hon skulle få en hjärtinfarkt i värmen...  först efter en lååååång "diskussion" tog vi oss över och hon fortsatte att kännas uppjagad resten av ridturen. 

Jag gjorde mitt bästa för att sysselsätta henne med att flytta undan för omväxlande höger och vänster skänkel i skritt, samlad skritt och övergångar till korta sekvenser i tölt/"nästan tölt". Vi red längs bilvägen mot Alviksträsk och jag kunde konstatera att vägen hade hunnit torka upp bättre där än sträckan mot Avan, så jag ska definitivt köra via Bälingebergen till och från stallet den närmaste tiden och inte via Avan som jag oftast brukar.

Under hemvägen började hon slappna av mer, men hade fortfarande VÄLDIGT bråttom, så mina försök till skrittpauser på lite längre tyglar blev snarare "skrölt"/"kasta toppi" men jag hoppades att det innebar att hon jobbade med rätt muskler i alla fall. 

När senare körde hemåt såg jag en trana stå uppe på vägen en bit från "världens ände-korsningen". Visserligen inte en mördarsvan men ändå STOR FÅGEL och på en plats där det brukar finnas MÖRDARSVANAR så det var skönt för Hamingja att hon inte behövde uppleva den chocken idag! :-O :-D