Nu är vi kvitt...!!!

Idag var det matte som reades ut...!

Sedan några dagar tillbaka har hästarna "självservering" med höbalar i hagarna och när jag kom till stallet idag stod Hamingja vid en av balarna och åt - som väntat. Men när hon fick syn på mig vände hon och skyndade sig iväg bort från mig - och hon hade t o m så bråttom att skritten blev passtaktig...! :-O Inte särskilt välkomnande alltså... men jag fick väl kanske skylla mig själv som dök upp mitt i maten...??!!

När hästen var infångad och sadlad blev det ett träningspass på ridbanan. Men innan dess hade jag gjort en liten justering av sadeln. Jag läste nämligen nyligen en diskussion på Facebook om stigläderfästen som är justerbara och insåg att jag ju faktiskt har sådana på min sadel (Astund Epona). Och eftersom jag har problem med att mina skänklar åker fram bestämde jag mig för att testa att flytta stiglädren ett "snäpp" bakåt. 

Trots att det bara handlade om en justering på någon cm så kände jag faktiskt skillnad direkt när jag satt upp i sadeln!  Det började nämligen strama på höfternas framsida, på ungefär samma sätt som det gjorde när jag under en ridkurs på Atlis uppmaning testade att rida i en sadel med djupare säte och större knästöd "så att du får känna hur det ska kännas när dina skänklar hamnar i rätt läge!" Det verkar ju lovande att jag upplevde samma känsla nu och blir intressant att se om jag även upplever andra fördelar (ett bättre skänkelläge) på sikt!

På ridbanan försökte jag rida som på senaste Atlikursen och aktivera Hamingjas bakdel i tölten genom att göra många tempoväxlingar samt själv försöka slappna av bättre i sitsen så jag inte överför en massa spänning från min kropp till hennes. En hel del "gas och broms-uppfräschning" blev det också och idag gick det BETYDLIGT bättre än igår att bibehålla Hamingjas fokus även sedan vi gjort halt. Fast när lilla Hulda verkade drabbas av plötsliga vårkänslor och började galoppera runt i hagen och slå bakut så att hon rev igång hela vallackflocken att göra detsamma, var det förstås inte så lätt för Hamingja att hålla fokus på matte...! 

Efter ridpasset fick Hamingja stå inne i en box i väntan på att veterinären skulle komma och kolla om hennes bakknän behövde ny behandling och att han dröjde ett tag var ju bara en fördel eftersom det höll Hamingja borta från höbalarna i hagen en längre stund...! (I år testar vi dock för första gången slowfeedingnät på balarna och - peppar, peppar - hittills verkar hästarna inte vräka i sig riktigt lika mycket som de gjort de år de haft balar utan nät.) 

När veterinären sedan var på plats kunde han direkt konstatera att det var hög tid för ny sprutblistring av Hamingjas bakknän, då hon väldigt tydligt var "svampig" i detta område på båda sidorna. Och när jag fick jämföra med en annan häst kände även jag en tydlig skillnad. Han visade också på att området  ovanför var muskelfattigt på ett sätt som brukar följa på just detta problem. Hon fick därför en blisterspruta på vardera sidan, för att skapa ökad blodgenomströmning och därmed en "självläkande" effekt. 

Nu hoppas vi att behandlingen fungerar lika bra som den gjorde förra gången! Mitt minne är ju som vanligt "bra men kort" - men jag TROR att det var för fyra år sedan hon fick den förra behandlingen. (...Vilket antagligen betyder att det snarare var fem år sedan...!) Hon ska i alla fall fortsätta tränas som vanligt och inom tre veckor bör man se en tydlig förbättring, annars kan det behövas ytterligare behandling. (Visst är det ett lustigt sammanträffande att den behandling jag fick på smärtkliniken och som på ett så revolutionerande sätt faktiskt inneburit en fantastisk smärtlindring, också är en form av sprutblistring??!! "Sådan matte, sådan häst!!!")