Hästrea...

Idag var Hamingja ganska billig... och det är verkligen inte ofta...!

Det började riktigt bra, med töltträning på härligt ridunderlag längs bilvägen till sjön och förbi sista huset på väg mot Bälingeberget - ovanligt långt för att vara vi m a o. När vi vände hemåt började dock Hamingja slarva med halvhalterna så jag gjorde snabbt halt, som Atli instruerat mig. I Hamingjas värld är det ju så att enda anledningen till att tvärstanna är ju att man upptäckt något farligt, så alltid när jag gör halt under ridningen brukar jag sedan få jobba ett tag för att få tillbaka hennes fokus... 

Men idag när det var plusgrader med smältvatten som droppade överallt och snö som föll ur träden så hörde hon ju bara mer och mer misstänkta ljud ju längre hon stod och lyssnade.... När jag inte lyckades få henne att ta mer än något enstaka steg framåt och lilla fröken hela tiden bara blev mer och mer uppjagad och spänd gav jag tillslut upp och hoppade av. 

Men även när jag började gå före henne fortsatte hon att vara VÄLDIGT uppjagad och gick mest på tvären... så jag fick promenera en lååång bit längs hemvägen innan det var läge att sitta upp i sadeln igen. Och då var hon fortfarande så spänd att jag hade fullt sjå att hålla henne sysselsatt med sidförande i skritt för att försöka "tona ner" hennes starka flyktreflexer. 

När vi närmade oss korsningen vid sjön hade hon ändå lugnat ner sig lite, men då var det en bil som kom från Alviksträsk och svängde in på Mariebäcksvägen och när Hamingja skymtade denna rörelse mellan träden så blev hon jättespänd igen... Det är ju tyvärr så med min lilla dam att om hon blivit rejält rädd så behövs det sedan i princip ingenting för att hon ska bli lika rädd igen. Så det brukar bara vara att acceptera att den dagen är förstörd och ta nya tag en annan dag. Men nu behövde vi ju i alla fall ta oss hem till stallet...!

Nu tänkte jag i alla fall INTE hoppa av igen, utan jag återgick till att försöka distrahera henne med sidförande i skritt och uppmuntra henne att sänka huvud och hals för att hjälpa henne att slappna av (då utsöndras nämligen "lugna ner"-hormoner). Och tillslut var hon ändå tillräckligt avslappnad för att tölta i lång låg form en stund och t o m frusta någon gång!!! WOW kände jag!!! Men sedan hörde och skymtade hon en av grannarna som gick med hunden längs ett skoterspår en bit in i skogen... :-O  I det läget kan man säga att Hamingja var ganska billig... Men TILLSLUT kom vi oss ändå tillbaka hem, Hamingja fick gå ut i hagen till de andra och i morgon är förhoppningsvis allt glömt - både för häst och matte!!!