Lördagsgodis!

"Är man väldigt stor så behöver man vara väldigt snäll!!!"

I morse var jag Mariebäcks populäraste person, när jag hade hedersuppdraget att bjuda hästarna på frukost! Punktbevakad av Curre och Clara förstås - dessa blixtsnabba små varelser som gärna kryper in i höet gjorde att jag knappt vågade använda högaffeln... När Melker var kattunge var jag en gång OERHÖRT nära att sticka högaffeln i honom... :-O Jag hade precis sett honom inne i stallet, men när jag kom ut till rundbalen vid stohagen skuttade han fram ur höet bara någon dm från där jag precis stuckit ner högaffeln... Fy, jag får ont i magen bara av att tänka på det... :-O 

I morse var jag i stallet redan vid 07-tiden så jag fick vänta lite efter hästarnas och min egen frukost innan det började ljusna. Med snöblandat regn var ju himlen dessutom molntäckt så när jag red iväg vid 9-tiden var det inte fullt dagsljus ännu. Men det blev ett riktigt härligt ridpass - trots vädret - när jag satsade på favorit i repris och även idag red "långa Torrbergsvägenrundan" medsols. 

I o m att Hamingja och jag "rekat" området i torsdags vågade jag nu också lägga in fler travsträckor när vi red genom skogen. Och även om det stora kalhygget man korsar på vägen tillbaka genom skogen har inneburit att några av våra tidigare trav- och galoppsträckor försvunnit så har det samtidigt inneburit att en lång sträcka som i många år varit så igenvuxen av sly att man bara nätt och jämnt tagit sig fram där i skritt nu istället fungerar bra att trava på!

Även idag gjorde Hamingja klockrena fattningar i båda galopperna - vilket jag tolkar som ett tecken på att hon börjar bli lite mer jämnstark. Blir spännande att höra om Ingebjörn håller med när han kommer och kollar hästarna nästa helg...! Jag vill ju också tro att jag lyckas aktivera hennes bakdel lite bättre i tölten än jag gjort tidigare, vilket i så fall bör visa sig i att hon är jämnare musklad.

Precis som i torsdags passade jag på att rida tölt längs Torrbergsvägen där underlaget var det bästa just för detta. Jag inledde med ett högt tempo (t o m en liten smackning) för att ladda energi och detta lyckades så bra att jag sedan fick återgå till att göra halter, vilket jag inte behövt de senaste ridpassen då hon lyssnade på varje halvhalt. Och själv behövde jag återigen fokusera mer på att slappna av i sätet och hålla om med skänklarna, något jag "tappat bort" när jag behövt göra många halter...

En fördel med att rida en sådan här runda är att det automatiskt blir en väldigt allsidig träning för hästen, då ett omväxlande underlag gör att man behöver variera gångarterna mycket och skritt i terrängen dessutom ger extra bra träningseffekt i o m att hästen måste lyfta lite extra på hovarna. När jag rider längs bilvägen däremot blir det lätt så att jag nästan bara rider tölt... Under skrittsträckorna försökte jag också fokusera på sitsen för att memorera känslan som jag förhoppningsvis tillslut ska hitta till även i tölten.