Ett tredje gasreglage...!

Pepparkakshäst och pepparkaksgumma i Avan i söndags!

Vi surfar fortfarande på glädjevågen från vårt Jultåg i söndags - och när jag skriver detta har Johans film från eventet redan haft mer än 4000 visningar! Så ROLIGT vi hade och så ROLIGT att få göra andra glada i dessa mörka tider!!! Samtidigt kan man konstatera att SVT:s luciasändning, som i år var från Jukkasjärvi, varit den mest sedda och uppskattade någonsin! Och då passar det ju bra att låna Umeå Universitets slogan: Ljuset kommer från norr!!!

Men efter 2,5 timme i sadeln och ytterligare flera timmar i stallet i söndags trodde jag inte att jag skulle ta mig ur sängen igår... men det gjorde jag faktiskt! Och idag var jag tillbaka i sadeln igen för ett kort men relativt intensivt töltträningspass i snövädret. Då visade det sig att jag "monterat" ett tredje "gasreglage" på min häst...! 

Det behövs ju verkligen inte mycket för att få henne att dra igång turboaggregaten, jag behöver nästan bara tänka att jag ska smacka (ibland bara öppna munnen) eller att jag nuddar hennes bakdel helt lätt med pisken, så KASTAR hon sig oftast iväg. Och för att undvika att rycka henne i munnen i dessa katapultstarter brukar jag för säkerhets skull ta tag i manen. Idag blev det tydligt att hon upptäckt sambandet, för jag hann bara ta tag i manen för att hon skulle gasa iväg...!

Pepparkakshästen med "kristyr" i manen - och i bakgrunden bl a en ridande julgran och dito lussekatt!

Även idag gladde Hamingja mig med riktigt tydliga nedtagningar endast för skänklar och säte - man kan ju bli hög för mindre!!! Och när matte tillslut även kom ihåg att inte bara "åka tölt" där emellan utan faktiskt underhålla samlingen genom att "rida samlad skritt" med sätet så blev känslan ännu bättre! Den avslutande nedvarvningen i tölt på långa tyglar var också med en tydligt aktiv överlinje så matte hade verkligen anledningar att vara nöjd!

Tillbaka i stallet konstaterade dessutom Sylvia att "inte ens Hamingja är så tjock nu -  man känner ju att revbenen är där...!" Men sedan kunde hon inte låta bli att tillägga "...fast den här magen skulle hon ju behöva bli av med..." Och det är bara att konstatera att Hamingja definitivt kommer att vara den sista i stoflocken som svälter ihjäl om det blir hungersnöd - på sommarbetet brukar hon alltid vara en av dem som är tjockast, TROTS att jag brukar vara den enda som rider under sommaren... :-O