Vi börjar om, och börjar om, och börjar om...!

Hamingja erbjöd ett MYCKET välbehövligt "andningshål" från Coronaviruset och alla dess följder!!

Efter en arbetsdag då Coronaviruspandemin påverkade i princip varje minut var det SKÖNT att komma ut till stallet och fokusera på något HELT annat!!! Förra veckan var jag så TRÖTT så det blev faktiskt bara en enda riddag och därmed bara ett enda tillfälle då vi repeterat övningarna från Atlikursen - hittills. Så idag var det verkligen hög tid!!!

Hamingja verkade dessutom hålla med om detta, för när jag kom in i hagen var hon snabbt framme (t o m snabbare än Litlamin - och DET vill inte säga lite!!! Fråga vem som helst som känner Láras extremt arbetsvilliga dotter så får ni höra!!!) 

Under kursen nu senast var ju Atli så radikal att han sa åt mig att ta paus med lång och låg i tölten och rida henne i en högre form med lite samling redan under uppvärmningen. Hade någon annan än Atli sagt detta hade jag bara tänkt: "Är du inte klok??? Det får jag inte för Atli!!!" För efter 12 år (eller är det 13?!) som hans elev skulle man kunna säga att jag är "indoktrinerad" av hans lära. Ja, i TEORIN alltså - tyvärr har jag inte på långa vägar lyckats bli lika "indoktrinerad" i praktiken... 

Men nu var det ju Atlis instruktion så då vågar jag ju ändå vara så "wild and crazy"! Vilket jag testade när jag idag red längs bilvägen bort mot sjön. Det kändes dock inte särskilt bra... jag tyckte bara att jag fick mer och mer i handen och hamnade mer och mer i framvikt... Så kändes det ju inte alls under kursen...så vad gjorde jag för fel...??? Plötsligt trillade så en polett ner - när jag hör för mitt inre öra Atlis karakteristiska "Saktarrrrr, saktarrrr, INTE fortarrrr!!!" Och här satt jag och försökte rida fort och samtidigt skapa/bibehålla viss samling... vilket DEFINITIVT är långt över min kompetensnivå...!!!

Det var bara att börja om! Så jag saktade av till skritt, försökte hitta tillbaka till en avslappnad med ändå "allert" sits a ´la "Effordless rider", samla skritten i en öppna för att rama in, smyyyyyga över i tölt och sedan snabbt göra förhållningar med sätet så att tempot inte skulle hinna dra iväg. Atli sa dessutom att jag ska göra många övergångar till tölt, eftersom jag ganska snart börjar tappa kvalitet i tölten så jag saktade av och började om. Och saktade av och började om, o s v... Och långsamt (!!!) började vi hitta en bättre känsla i tölten. 

När vi var nästan framme vid skoterklubben satt jag av och flyttade bak sadeln innan jag vände hemåt igen. Och fortsatte sedan att rida övergångar från skritt till långsam tölt, öppna i tölten och dessutom försöka "lura" mig själv med liiite för långa tyglar så att jag måste "luta mig bakåt" (det är så det känns, men förhoppningsvis innebär det att jag i alla fall inte sitter i framvikt). Varvade detta med skrittpauser på hellånga tyglar under hemvägen och tillslut fick jag faktiskt uppleva några moment när hon kom upp mer med bogarna, även om vi inte kom upp till riktigt samma känsla som när Atli assisterade. 

Och när hon sedan - tillslut - fick börja sträcka ut på långa tyglar för att varva ner fortsatte hon att tölta med en härlig ryggaktivitet så uppenbarligen hade jag lyckats aktivera hennes bakdel på ett bra sätt tillslut! Och till nästa ridpass ska jag försöka komma ihåg "saktarrr, saktarrrr!!!" redan från start!