Hur rakriktad är din hjärna??!!!

Hamingja fönar håret!

I natt kraschade kroppen och det blev väldigt dålig sömn p g a smärtan, så idag är jag hemma från jobbet och "ligger lågt"... Men jag försöker tänka positivt: bättre att ta det nu än att det ska förstöra min efterlängtade kurshelg! Och denna gång har jag faktiskt försökt lyssna på kroppen (och min smärtläkare) genom att "dra i handbromsen" redan i ett tidigt skede, med förhoppningen att det "vänder" snabbt. Istället för att som jag brukat: fortsatt köra "ända in i kaklet" till dess det blir en REJÄL krasch... 

Det låter verkligen självklart när jag skriver/säger det och så enkelt när jag uppmanar någon annan, men är så SVÅRT när det gäller en själv... Men som smärtläkaren brukar påpeka, hade jag haft lätt för att lyssna till och anpassa mig efter kroppens signaler hade jag antagligen aldrig drabbats av någon "smärtproblematik" till att börja med...! 

Men en sådan här dag kan ju vara ett bra tillfälle för ytterligare ett inlägg inspirerat av Wendy Murdoch och hennes "Effortless Rider" - denna gång på temat rakriktning. I ridningen pratar man väldigt mycket om hästens rakriktning och hur man som ryttare på olika sätt ska "rama in" sin häst både för att den ska arbeta jämnt med kroppen och för att "fånga upp" energin så att den får hästen att "komma upp" - att den ger lyftkraft - istället för att "försvinna ut" genom en bog eller ett bakben som "är på villovägar"... Och första steget till att uppnå detta är ju att som ryttare sträva efter att själv bli så rakriktad som möjligt!

En sak som Wendy nämner i sammanhanget är att de allra flesta skjuter fram höger höft när de kör bil och att detta blir så invant att man inte ens känner det själv och också något man tar med sig till ridningen där det ger signaler till hästen att den ska skjuta ut höger bog... Själv hade jag aldrig tänkt på detta förrän jag såg en av hennes videos, men nästa gång jag satt i bilen kände jag det VÄLDIGT tydligt och sedan dess försöker jag tänka att jag istället ska skjuta fram vänster höft, för att få mig att sitta lite rakare - både i bilen och på hästryggen!

När det gäller rakriktning i övrigt har jag skyllt på att jag numera är så stel i kroppen och jag har periodvis också försökt åtgärda detta genom mycket stretching, vilket dock många gånger inneburit att jag fått mer ont... Därför var det en oerhört aha-upplevelse när Wendy väldigt tydligt demonstrerade att vår rakriktning faktiskt till väldigt stor del sitter i hjärnan! 

För att visa detta hade hon en försöksperson som fick börja med att blunda, sträcka ut höger arm och sedan vrida sig så mycket hon kunde åt höger. När det tog emot skulle hon öppna ögonen och memorera hur långt åt höger hon hade kunnat vrida sig. Sedan fick hon göra några olika övningar som byggde på att hon stretchade kroppen genom att vrida sig åt höger på olika sätt. När hon sedan gjorde om den första övningen visade det sig att hon - inte särskilt förvånande - kunde vrida sig betydligt längre åt höger denna gång jämfört med första försöket. 

MEN - sedan kom det intressanta! Hon fick då först blunda, hålla ut vänster arm och vrida sig åt vänster för att se hur långt hon kom. Sedan skulle hon blunda igen med då bara TÄNKA att hon gjorde samma stretchövningar som tidigare, fast åt vänster. När hon som avslutning än en gång fick blunda och vrida sig så mycket som möjligt åt vänster visade det sig att hon även nu kunde vrida sig betydligt längre än vid första försöket, trots att hon nu alltså bara "stretchat i hjärnan"!!! Ett tydligt bevis på att mycket av liksidigheten faktiskt sitter i hjärnan och inte i muskler/senor!

Begränsningarna sitter alltså ofta i hjärnan, inte i resp kroppsdel. Och detta kan vi utnyttja i övningar som skapar "liksidighet i hjärnan" vilket sedan ger liksidighet i sadeln! Hon visade hur man kan använda en vanlig spegel för detta ändamål. Om man t ex är mer stel i vänster fotled sätter man sig med en vanlig spegel (typ hallspegel) mellan benen så att spegelsidan är vänd mot den högra, mer rörliga foten. Sedan fortsätter man att titta i spegeln medan man rör höger fot och efter en stund kommer hjärnan att börja uppfatta det som att den ser båda fötterna - och att båda fötterna rör sig lika mycket! Något som successivt kommer att innebära att vänster fot faktiskt blir lika rörlig som den högra!

På samma sätt visade hon hur man kunde sitta på golvet med benen rakt framför sig och spegeln mellan benen för att "programmera in" bättre rörlighet i ett sämre ben och därmed uppnå större liksidighet. Hon påpekade också att det är viktigt att välja rätt ben för speglingen, annars kommer man ju att försämra rörligheten i den bättre sidan...! Jag får erkänna att jag kände mig ganska skeptisk till detta till att börja med... "Om det verkar för bra för att vara sant brukar det i regel vara det också...!" är ju en välkänd devis. MEN jag visade det ändå för Johan och till min förvåning var han inte alls förvånad! "Det där använder vi i rehabiliteringen av våra strokepatienter, som ju ofta drabbas av ensidig förlamning!" Så nu är det bara att haka ner lämplig spegel från väggen och börja träna!