Hamingja som föl!

Titta vad jag hittade: en gammal bild på Hremsa, Ljufa och lilla Hamingja!!! Hremsa och Ljufa (som är ett år äldre) är båda efter Berserkur medan Hremsa och Hamingja har samma mamma. Jag var förälskad i Hamingja redan då - men var helt säker på att det var en omöjlig kärlek eftersom Sylvia alltid sa att hon ALDRIG skulle säljas... När hon tillslut formulerade om det till "hon ska inte lämna gården" slog jag till snabbt som en reptil så hon inte skulle hinna ångra sig!!!

Vädret gör verkligen sitt bästa för att lysa upp tillvaron i dessa coronatider! För vi har ännu en dag med det underbaraste vårvintervädret man kan tänka sig: med minusgrader på nätterna och plusgrader med strålande solsken på dagarna! När jag red ut efter att ha morgonfodrat var det t o m vindstilla och så underbart TYST - inte ens någon avlägsen skoter störde lugnet! PRECIS vad min hjärna behövde efter den hektiska veckan på jobbet! Och tack vare nattkylan ligger snön ännu kvar på vägen så ridunderlaget var helt perfekt!!!

Precis som igår red jag mot Alviksträsk och när jag svängt av åt vänster i korsningen vid sjön försökte jag rida riktigt snabb tölt hela vägen bort till skoterklubbens stuga. Hamingja var med på noterna och verkade också tycka det var roligt att få "gasa på"! När jag sedan sadlat bak och vände hemåt försökte jag bibehålla energin från den snabba tölten med rida långsamt och det var ju inte helt enkelt... Hamingja ville lägga sig på i handen och det blev en dragkamp mellan oss som fick mig att hamna i framvikt (det behövs ju verkligen inte mycket för det...)

Efter ett tag insåg jag att det var lika bra att sakta av och börja om för att bryta den onda cirkeln. Och när vi tillslut lyckades smyga iväg i tölt utan att hon ville lägga sig i handen kunde jag bibehålla sitsen och med bibehållen sits kunde jag fånga upp energin bara m h a förhållningar med sätet. Och då hamnade vi i ett riktigt trevligt "flow" där jag förutom förhållningarna med sätet kunde låta henne "vara i fred" och bara flyta på i en trevlig tölt!

En viktig "note to self" är alltså att om vi hamnat i en dragkamp i tölten är det lika bra att sakta av och börja om - för jag klarar inte att bryta den onda cirkeln om vi fortsätter tölta. Men efter ett antal omstarter kan vi hitta ett läge med bärighet där jag kan belöna genom att "lämna henne ifred" Efter två långa sådana sekvenser fick hon sträcka ut på långa tyglar i tölten en riktigt lång stund och vi hann DESSUTOM med en sträcka samlad trav innan vi skrittade hem. Förutom det underbara vädret hade jagverkligen haft ett riktigt, riktigt bra ridpass!!!