Tisdagstölt!

FINA systrarna: Hremsa från Mariebäck (e Berserkur frá Stykkishólmi) och Hamingja från Mariebäck  (e Mökkur frá Varmalaek). Hremsa är bedömd med fantastiska 9,0 för långsam tölt! Hon har fått två fina avkommor, efter Freyr frá Hvoli resp Hringur frá Skardi och är nu betäckt med Lótus frá Vatnsleysu.

Efter en välförtjänt vilodag för Hamingja igår var det idag dags att repetera övningarna från helgens Atlikurs. Jag började på ridbanan som ju hade kanonunderlag i helgen, men som efter två dagar med plusgrader nu förvandlats till is och inte direkt inbjöd till tölt på volt... Så det fick bli skritträning där:  först skritt på långa tyglar runt ridbanan - ÄVEN förbi kortsidan där de stora liggunderlagen försökte attackera Hamingja i söndags. Och på andra försöket vågade hon faktiskt skritta ute på spåret även där! Och sedan flyttade vi ut bakdelen i skritt på volt, med fokus på "en god mun" som jag tror att Atli kallade det i helgen samtidigt som jag enligt hans instruktioner inte lät henne bli så låg i formen. 

Men sedan ville jag ju tölta, så då red jag ner till bilvägen red en bit förbi korsningen vid sjön. Även i tölten fick jag ju instruktionen att inte låta henne bli så låg i formen, inte ens i uppvärmningen. Så jag började samla henne och rida i en högre form, men inser nu så här i efterhand att jag inte alls red så långsamt som Atli instruerade mig att göra i helgen... Men i takt med att jag ökade graden av samling blev takten successivt bättre. 

När jag samlat henne mer i den högre formen blev hon lite kort i nacken och styv, vilket jag precis som i helgen försökte åtgärda genom att ställa om höger-vänster några gånger. Och precis som i helgen slappnade hon av och längde halsen igen. Detta upprepades många gånger och efter ett tag insåg jag att hon lyckades lura mig nu när Atli inte var med... För hon sänkte även huvudet samtidigt som hon började länga halsen. Så jag lyckades ju faktiskt inte lösgöra henne i den högre formen utan när hon kändes lösgjord igen var det alltid i en lägre form... tänk så lättlurad jag är!!! :-O

Jag satt av och flyttade bak sadeln innan jag började rida tillbaka hemåt. Och på hemvägen lyckades jag faktiskt få uppleva ett par korta moment med den häftigaste töltkänslan från i helgen, när hon verkligen var riktigt rest i bogarna och det kändes som att tyglarna hade kunnat ersättas med sytråd!!! Och tänk, som av en händelse inträffade dessa "Halleluja-moments" just när jag under några ögonblick faktiskt inte satt i framvikt... Note to self: "SITT PÅ RUMPAN MÄNNISKA!!!" som min goda vän Fia brukar säga till sig själv när hon rider! Jag måste helt enkelt jobba mer på min pallövning så att jag nöter in en bra töltsits och fortsätta att "lura" mig själv att lägga vikten mer bakåt genom att rida med aningen för långa tyglar i tölten. 

Under hemvägen fick Hamingja fick några korta skrittpauser på hellånga tyglar mellan töltsekvenserna med mkt samling. Och varje gång ville hon verkligen slappna av och gå med mulen nere mot marken - ett bra besked i o m att hon tidigare haft lätt att jaga upp sig och bli väldigt arg när vi tränat samling. Och som avslutning fick hon - tillslut - även tölta med hellånga tyglar som ju är det bästa hon vet! Och även här fick jag en bra värdemätare på dagens träning när hon inte bara "släppte ner huvudet och tappade ryggen" utan hela tiden behöll en trevlig aktivitet i rygg och bakdel medan hon successivt sträckte ut framåt-nedåt. Så även om den riktiga "wow-tölten" bara varat i några korta sekvenser hade jag uppenbarligen lyckats aktivera rygg och bakdel på ett ganska bra sätt!

Efter stretching (som går allt bättre även med den nya bakbensstretchen) fick hon stå lite extra länge med hasskydd och ryggvärmare från Back on Track medan jag bl a städade i min ryktväska. (OK, jag erkänner: jag letade efter en liten påse med reservbroddar och det var först när jag tömt ut hela innehållet som jag hittade den lilla påsen längst ner i ett av facken... Men städat blev det ju faktiskt!)