Mera e-nergi ger tölt 2.0!!!

Ännu en eftermiddag då Hamingja erbjöd ett välbehövligt "andningshål" från Coronavirusets enorma påverkan på samhället - och hon fick dessutom hjälp av en strålande sol! (För på jobbet handlar ju i princip allt om att hantera virusets påverkan på våra kunders ekonomi...)

Och nu på vårt tredje träningspass efter Atlikursen kom jag faktiskt ihåg att jag inte skulle rida så fort när jag redan från start bad om samling och en högre form i tölten. Trots det varma vädret var underlaget längs bilvägen bort till Alviksträsk fortfarande fast och bra och jag red intervaller i tölt varvat med skrittpauser på hellånga tyglar då Hamingja slappnade av riktigt bra och gick med mulen mot marken. 

Idag var det också riktigt bra takt i tölten redan från start! Atlis knep funderar - förståss!!! Jag får fortfarande jobba för att försöka uppnå och bibehålla en OK sits i tölten, men även detta går nog åt rätt håll. Jag fortsatte en bit förbi korsningen också, mot skoterklubben, innan jag satt av och sadlade om för att sedan vända hemåt igen. Vi hade inte hunnit långt in på Mariebäcksvägen när jag fick se en stor timmerbil med släp komma körande mot oss och för att slippa trängas med den på smala vägen vände jag igen och red i snabb tölt tillbaka till korsningen igen för att låta den passera. 

Detta skulle visa sig vara ett oväntat bra drag från min sida! För när vi sedan vände hemåt igen och jag gjorde en ny övergång till samlad tölt var det plötsligt en riktig Atli-kurskänsla när Hamingja verkligen kom upp med bogarna, var helt lätt i handen och kändes helt lösgjord i den samlade tölten!!! Och tänk, då kom jag plötsligt ihåg att Atli inte bara sa "saktarrrr, saktarrr..." när jag red på kursen utan även "Mera e-nergi!!!" Det blir ju faktiskt rätt bra om man bara gör som han säger!!! Fler timmerbilar åt folket (d v s ryttarna) alltså! ;-)

Jag red några sådana härliga töltintervaller varvat med skrittpauser på hellånga tyglar där jag fick stämma av att samlingen inte skapat ilska och spänningar i Hamingja utan att hon var riktigt avslappnad. Och när jag sedan lät henne börja sträcka ut för att varva ner med långa tyglar även i tölten - tillslut - fick jag ett tydligt bevis på att jag verkligen lyckats aktivera hennes rygg och bakdel genom att hon fortsatte arbeta så bra med dessa även i en lång, låg form! 

En sekvens nedvarvningstrav hann vi också med innan vi skrittade sista biten hem. Och tillbaka i stallet blev det stretching och sedan fick min duktiga häst stå med BoT (ryggvärmare och hasskydd) en stund innan det var dags för hagen igen. Och hon verkade lika nöjd som jag!