Atlikurs dag tre - och en helt annan årstid än i går...

Dagens outfit!

Idag friskade vinden i ORDENTLIGT och de fåtaliga minusgraderna enligt termometern kändes definitivt som tvåsiffrigt... Jag hade morgonfodringen och skulle sedan rida den första lektionen för dagen. Det hela började lite oturligt... När vi kom in på ridbanan höll ett par jättestora liggunderlag (som folk satt på utanför ridbanan igår) på att blåsa in på banan och skrämde förstås Hamingja ordentligt... Vi försökte förankra dem bättre men de var snart på väg att blåsa mot ridbanan igen så jag fick bära bort alla utom ett som låg stadigt under några träreglar.

Men trots att de flesta av dem var borta kunde Hamingja aldrig riktigt slappna av under lektionen, även fast hon först fått stå och titta från olika vinklar en lång stund och jag även skrittat förbi flera gånger, så nära som hon vågade gå. Jag fick därför hålla mig mycket på den andra volten för att få henne att slappna av och sedan försöka "ta med oss" av den avslappningen när vi skulle passera förbi den farliga kortsidan igen.

Trots en högre "grundspänning" i henne jämfört med igår hade vi faktiskt några riktigt fina moment i skritten på volt. I tölten blev glimtarna färre och varje gång jag red förbi kortsidan med liggunderlagen kändes det som flera stora kliv bakåt på "lösgjordhetsskalan". Men vi kunde ändå tölta i närheten av kortsidan - och det var ju ändå ett steg framåt även om hon inte vågade gå ända ute på spåret där. Och jag tänker att varje gång jag lyckas övertyga henne om att något i alla fall inte är riktigt så jättefarligt som hon tror så blir jag kanske lite mer trovärdig i hennes ögon.

Och Atli tyckte ändå att vi fick några moment i tölten som var trevliga. Men han påminde om att jag ska rida kortare sekvenser i tölt och sedan sakta av och göra en ny övergång eftersom kvaliteten i tölten blir sämre efter en stund. När Hamingja som avslutning fick varva ner i tölt på volten började hon ändå frusta ganska snart så det blev en positiv avslutning av lektionen för henne i alla fall. Sedan insåg Atli att vi aldrig kom ihåg att sadla om under denna lektion: "Det MÅSTE vi komma ihåg i eftermiddag för det har en så positiv effekt på henne!!!" sa han.

Min avslutande lektion på denna helgkurs var den första efter lunchpausen, så jag passade på att gå in på ridbanan lite i förväg så att vi kunde skritta fram och tillbaka vid den "farliga" kortsidan. Nu blåste det ÄNNU mer än på morgonen så det var mycket som fladdrade omkring och hjälpte till att göra livet lite onödigt spännande för lilla Hamingja...

Vi fick börja med att från stillastående "framkalla den mun du vill ha" genom att ställa omväxlande höger och vänster och samtidigt kontrollera på vilken höjd hästen höll huvudet. Detta fick vi sedan ta med oss till volten i skritt och Atli påminde: "Om det finns ett motstånd i hästen måste du böja MER, men sedan alltid belöna och lämna hästen ifred när den gör rätt!"

Detsamma gällde förståss i tölten där han uppmanade mig att rida mycket långsammare efter övergången och successivt samla henne mer inför övergångarna utan att tappa längden på halsen. "Det svåra är att behålla halsen lång samtidigt som man kortar upp hästens kropp!" Vi fick jobba med detta på volten men även endel på spåret. Sedan vi bytt till vänster varv kom jag plötsligt ihåg att vi ju skulle sadla om så jag hoppade av och Atli hjälpte mig att placera sadeln längre bak.

Och vilken skillnad när jag satt upp igen! Jag har alltid förundrats över det faktum att när en riktigt skicklig ryttare, som Sylvia eller Atli, sätter sig upp i sadeln så hinner de bara landa med rumpan innan hästen börjar korta upp sig. Men nu var det faktiskt lite av den effekten - innan jag hade gjort något annat än att ta plats i sadeln hade Hamingja börjat samla sig i skritt och komma upp ordentligt med bogarna!!! Så jag behövde i princip bara ställa lite höger för att hon skulle "lossna" i nacken och få längden på halsen igen!!!

Och vilken känsla i tölten sedan - den var riktigt, riktigt WOW!!! För att både Hamingja och jag skulle få avsluta helgen i den känslan fick jag bara rida en kort stund till innan Atli sa att jag skulle låta henne sträcka ut igen på volten. Och där började hon väldigt snabbt att frusta och frusta och frusta - så uppenbarligen fick hon ha en riktigt bra känsla som avslutning!!!

När jag suttit av tog jag denna bild för att dokumentera sadelns placering. Och när jag nu tittar på den ser ju sadeln inte alls ut att ligga särskilt långt bak... men enligt Atli kan redan ett par cm göra STOR skillnad och det gjorde det ju uppenbarligen på Hamingja! Nu ska min duktiga häst i alla fall få ledigt i morgon, så hoppas jag det blir ridning igen på tisdag då vi får repetera ridningen från i helgen! Och då ska jag DEFINITIVT flytta bak sadeln igen!!!