Covid19?!

Sedan några dagar ligger jag hemma och försöker kurera mig. Och med tanke på de förhållandevis lindriga symptomen hittills - peppar, peppar - hoppas jag det är Covid-19 och att jag blir immun och kan ta hand om er andra sedan! Har nu fått en viss påverkan på andningen så Johan har ordnat en liten manick som jag ska blåsa i för att hålla lungorna i form. Som alltid är det VÄLDIGT praktiskt "att ha 1177 hemma"!!!

#StannaHemma #StatAtHome #LetsBeCarefulOutThere

To the end of the world - and beyond!!!

Idag fick Hamingja och jag vara det trygga och rutinerade ekipaget när vi fick sällskap ut med Anneli och hennes nya, fina Hector! ”Plötsligt händer det!!!” Och så här avslappnad och lagom nonchalant var Hamingja när hon fick visa Hector att det FAKTISKT finns något t o m bortanför "världens ände"!!!

Tack vare dem fick vi också lite extra "sparring" när vi försökte tölta fort på vägen längs med sjön och båda hästarna verkade tycka det var jätteroligt att få "gasa på" en stund! Efteråt frustade de också mycket belåtet båda två! Under hemvägen fick Hamingja och jag dessutom mycket nyttig träning i att försöka tölta långsamt, även fast vi hade sällskap! När hästarna sedan fått varva ner lite i tölt och vi skrittade sista biten hem till stallet frustade båda så belåtet - och det kan man nog säga att Anneli och jag gjorde också!

Hamingja som föl!

Titta vad jag hittade: en gammal bild på Hremsa, Ljufa och lilla Hamingja!!! Hremsa och Ljufa (som är ett år äldre) är båda efter Berserkur medan Hremsa och Hamingja har samma mamma. Jag var förälskad i Hamingja redan då - men var helt säker på att det var en omöjlig kärlek eftersom Sylvia alltid sa att hon ALDRIG skulle säljas... När hon tillslut formulerade om det till "hon ska inte lämna gården" slog jag till snabbt som en reptil så hon inte skulle hinna ångra sig!!!

Vädret gör verkligen sitt bästa för att lysa upp tillvaron i dessa coronatider! För vi har ännu en dag med det underbaraste vårvintervädret man kan tänka sig: med minusgrader på nätterna och plusgrader med strålande solsken på dagarna! När jag red ut efter att ha morgonfodrat var det t o m vindstilla och så underbart TYST - inte ens någon avlägsen skoter störde lugnet! PRECIS vad min hjärna behövde efter den hektiska veckan på jobbet! Och tack vare nattkylan ligger snön ännu kvar på vägen så ridunderlaget var helt perfekt!!!

Precis som igår red jag mot Alviksträsk och när jag svängt av åt vänster i korsningen vid sjön försökte jag rida riktigt snabb tölt hela vägen bort till skoterklubbens stuga. Hamingja var med på noterna och verkade också tycka det var roligt att få "gasa på"! När jag sedan sadlat bak och vände hemåt försökte jag bibehålla energin från den snabba tölten med rida långsamt och det var ju inte helt enkelt... Hamingja ville lägga sig på i handen och det blev en dragkamp mellan oss som fick mig att hamna i framvikt (det behövs ju verkligen inte mycket för det...)

Efter ett tag insåg jag att det var lika bra att sakta av och börja om för att bryta den onda cirkeln. Och när vi tillslut lyckades smyga iväg i tölt utan att hon ville lägga sig i handen kunde jag bibehålla sitsen och med bibehållen sits kunde jag fånga upp energin bara m h a förhållningar med sätet. Och då hamnade vi i ett riktigt trevligt "flow" där jag förutom förhållningarna med sätet kunde låta henne "vara i fred" och bara flyta på i en trevlig tölt!

En viktig "note to self" är alltså att om vi hamnat i en dragkamp i tölten är det lika bra att sakta av och börja om - för jag klarar inte att bryta den onda cirkeln om vi fortsätter tölta. Men efter ett antal omstarter kan vi hitta ett läge med bärighet där jag kan belöna genom att "lämna henne ifred" Efter två långa sådana sekvenser fick hon sträcka ut på långa tyglar i tölten en riktigt lång stund och vi hann DESSUTOM med en sträcka samlad trav innan vi skrittade hem. Förutom det underbara vädret hade jagverkligen haft ett riktigt, riktigt bra ridpass!!!

Fredagsfeeling!!!

Skööööönt med fredag!!!

Även denna arbetsvecka hade ett slut...! Och när jag loggat ut för dagen fick jag välbehövlig hjälp av Hamingja att varva ner med ett ridpass som till stor del var en repris från i onsdags. Även vädret kan beskrivas som "favorit i repris" med strålande solsken (dock lite mer vind idag, men för Hamingjas del svalkade det nog skönt!) 

Det känns fortfarande konstigt att be om samling och en högre form redan under uppvärmningstölten... och det är verkligen inte lätt att lära gamla hundar/ryttare sitta (på rumpan)...!!! Till att börja med varvade jag med skrittpauser i lång, låg form - och när jag sedan istället behöll tygelkontakten fick jag en känsla av att hon skrittade "genom hela kroppen" så förhoppningsvis hade jag lyckats aktivera bakdelen på ett bra sätt. 

Efter att även idag låtit henne "gasa på" ganska ordentligt i tölt sadlade jag om och vände hemåt. Och med ett långsamt tempo tölt och många högerslutor  började det komma en känsla av att hon kom upp lite med bogarna igen. Sedan fick hon sträcka ut en god stund i nedvarvningstölt där hon även idag bibehöll aktiviteten i överlinjen på ett mycket bra sätt! Så bra att jag tänkte att jag egentligen borde ha övergått till detta betydligt tidigare så att vi hunnit med en mycket längre sträcka med vad jag tror var en riktigt bra "muskelbyggartölt". 

Avslutningsvis testade jag att samla henne i trav m h a vänsteröppna. Och det gick så pass bra att jag tänkte att jag borde ha "sparat" en betydligt längre sträcka av hemvägen till detta också... HUR ska man egentligen hinna med allt man vill/behöver träna på??!!

Mera e-nergi ger tölt 2.0!!!

Ännu en eftermiddag då Hamingja erbjöd ett välbehövligt "andningshål" från Coronavirusets enorma påverkan på samhället - och hon fick dessutom hjälp av en strålande sol! (För på jobbet handlar ju i princip allt om att hantera virusets påverkan på våra kunders ekonomi...)

Och nu på vårt tredje träningspass efter Atlikursen kom jag faktiskt ihåg att jag inte skulle rida så fort när jag redan från start bad om samling och en högre form i tölten. Trots det varma vädret var underlaget längs bilvägen bort till Alviksträsk fortfarande fast och bra och jag red intervaller i tölt varvat med skrittpauser på hellånga tyglar då Hamingja slappnade av riktigt bra och gick med mulen mot marken. 

Idag var det också riktigt bra takt i tölten redan från start! Atlis knep funderar - förståss!!! Jag får fortfarande jobba för att försöka uppnå och bibehålla en OK sits i tölten, men även detta går nog åt rätt håll. Jag fortsatte en bit förbi korsningen också, mot skoterklubben, innan jag satt av och sadlade om för att sedan vända hemåt igen. Vi hade inte hunnit långt in på Mariebäcksvägen när jag fick se en stor timmerbil med släp komma körande mot oss och för att slippa trängas med den på smala vägen vände jag igen och red i snabb tölt tillbaka till korsningen igen för att låta den passera. 

Detta skulle visa sig vara ett oväntat bra drag från min sida! För när vi sedan vände hemåt igen och jag gjorde en ny övergång till samlad tölt var det plötsligt en riktig Atli-kurskänsla när Hamingja verkligen kom upp med bogarna, var helt lätt i handen och kändes helt lösgjord i den samlade tölten!!! Och tänk, då kom jag plötsligt ihåg att Atli inte bara sa "saktarrrr, saktarrr..." när jag red på kursen utan även "Mera e-nergi!!!" Det blir ju faktiskt rätt bra om man bara gör som han säger!!! Fler timmerbilar åt folket (d v s ryttarna) alltså! ;-)

Jag red några sådana härliga töltintervaller varvat med skrittpauser på hellånga tyglar där jag fick stämma av att samlingen inte skapat ilska och spänningar i Hamingja utan att hon var riktigt avslappnad. Och när jag sedan lät henne börja sträcka ut för att varva ner med långa tyglar även i tölten - tillslut - fick jag ett tydligt bevis på att jag verkligen lyckats aktivera hennes rygg och bakdel genom att hon fortsatte arbeta så bra med dessa även i en lång, låg form! 

En sekvens nedvarvningstrav hann vi också med innan vi skrittade sista biten hem. Och tillbaka i stallet blev det stretching och sedan fick min duktiga häst stå med BoT (ryggvärmare och hasskydd) en stund innan det var dags för hagen igen. Och hon verkade lika nöjd som jag!

Vi börjar om, och börjar om, och börjar om...!

Hamingja erbjöd ett MYCKET välbehövligt "andningshål" från Coronaviruset och alla dess följder!!

Efter en arbetsdag då Coronaviruspandemin påverkade i princip varje minut var det SKÖNT att komma ut till stallet och fokusera på något HELT annat!!! Förra veckan var jag så TRÖTT så det blev faktiskt bara en enda riddag och därmed bara ett enda tillfälle då vi repeterat övningarna från Atlikursen - hittills. Så idag var det verkligen hög tid!!!

Hamingja verkade dessutom hålla med om detta, för när jag kom in i hagen var hon snabbt framme (t o m snabbare än Litlamin - och DET vill inte säga lite!!! Fråga vem som helst som känner Láras extremt arbetsvilliga dotter så får ni höra!!!) 

Under kursen nu senast var ju Atli så radikal att han sa åt mig att ta paus med lång och låg i tölten och rida henne i en högre form med lite samling redan under uppvärmningen. Hade någon annan än Atli sagt detta hade jag bara tänkt: "Är du inte klok??? Det får jag inte för Atli!!!" För efter 12 år (eller är det 13?!) som hans elev skulle man kunna säga att jag är "indoktrinerad" av hans lära. Ja, i TEORIN alltså - tyvärr har jag inte på långa vägar lyckats bli lika "indoktrinerad" i praktiken... 

Men nu var det ju Atlis instruktion så då vågar jag ju ändå vara så "wild and crazy"! Vilket jag testade när jag idag red längs bilvägen bort mot sjön. Det kändes dock inte särskilt bra... jag tyckte bara att jag fick mer och mer i handen och hamnade mer och mer i framvikt... Så kändes det ju inte alls under kursen...så vad gjorde jag för fel...??? Plötsligt trillade så en polett ner - när jag hör för mitt inre öra Atlis karakteristiska "Saktarrrrr, saktarrrr, INTE fortarrrr!!!" Och här satt jag och försökte rida fort och samtidigt skapa/bibehålla viss samling... vilket DEFINITIVT är långt över min kompetensnivå...!!!

Det var bara att börja om! Så jag saktade av till skritt, försökte hitta tillbaka till en avslappnad med ändå "allert" sits a ´la "Effordless rider", samla skritten i en öppna för att rama in, smyyyyyga över i tölt och sedan snabbt göra förhållningar med sätet så att tempot inte skulle hinna dra iväg. Atli sa dessutom att jag ska göra många övergångar till tölt, eftersom jag ganska snart börjar tappa kvalitet i tölten så jag saktade av och började om. Och saktade av och började om, o s v... Och långsamt (!!!) började vi hitta en bättre känsla i tölten. 

När vi var nästan framme vid skoterklubben satt jag av och flyttade bak sadeln innan jag vände hemåt igen. Och fortsatte sedan att rida övergångar från skritt till långsam tölt, öppna i tölten och dessutom försöka "lura" mig själv med liiite för långa tyglar så att jag måste "luta mig bakåt" (det är så det känns, men förhoppningsvis innebär det att jag i alla fall inte sitter i framvikt). Varvade detta med skrittpauser på hellånga tyglar under hemvägen och tillslut fick jag faktiskt uppleva några moment när hon kom upp mer med bogarna, även om vi inte kom upp till riktigt samma känsla som när Atli assisterade. 

Och när hon sedan - tillslut - fick börja sträcka ut på långa tyglar för att varva ner fortsatte hon att tölta med en härlig ryggaktivitet så uppenbarligen hade jag lyckats aktivera hennes bakdel på ett bra sätt tillslut! Och till nästa ridpass ska jag försöka komma ihåg "saktarrr, saktarrrr!!!" redan från start!

Pedikyrdags!

I eftermiddag hade vi besök av hovslagaren Sandra som skodde både Hamingja och Annelis Hector. (Ja, vi har ju två Hector i stallet nu - och tidigare hade vi två Hremsa - lite lustigt sammanträffande med tanke på att det ju faktiskt finns VÄLDIGT många isländska hästnamn att välja på...!) Hamingja skötte sig verkligen exemplariskt (det gör hon ju nästan alltid). Det var bara andra gången Sandra skodde åt mig och precis som senast fick Hamingja även idag beröm för att hon är så fantastiskt trevlig att hantera!  

...och med detta slutresultat var Hamingja definitivt redo för en festlig fredags-After Work!

Tisdagstölt!

FINA systrarna: Hremsa från Mariebäck (e Berserkur frá Stykkishólmi) och Hamingja från Mariebäck  (e Mökkur frá Varmalaek). Hremsa är bedömd med fantastiska 9,0 för långsam tölt! Hon har fått två fina avkommor, efter Freyr frá Hvoli resp Hringur frá Skardi och är nu betäckt med Lótus frá Vatnsleysu.

Efter en välförtjänt vilodag för Hamingja igår var det idag dags att repetera övningarna från helgens Atlikurs. Jag började på ridbanan som ju hade kanonunderlag i helgen, men som efter två dagar med plusgrader nu förvandlats till is och inte direkt inbjöd till tölt på volt... Så det fick bli skritträning där:  först skritt på långa tyglar runt ridbanan - ÄVEN förbi kortsidan där de stora liggunderlagen försökte attackera Hamingja i söndags. Och på andra försöket vågade hon faktiskt skritta ute på spåret även där! Och sedan flyttade vi ut bakdelen i skritt på volt, med fokus på "en god mun" som jag tror att Atli kallade det i helgen samtidigt som jag enligt hans instruktioner inte lät henne bli så låg i formen. 

Men sedan ville jag ju tölta, så då red jag ner till bilvägen red en bit förbi korsningen vid sjön. Även i tölten fick jag ju instruktionen att inte låta henne bli så låg i formen, inte ens i uppvärmningen. Så jag började samla henne och rida i en högre form, men inser nu så här i efterhand att jag inte alls red så långsamt som Atli instruerade mig att göra i helgen... Men i takt med att jag ökade graden av samling blev takten successivt bättre. 

När jag samlat henne mer i den högre formen blev hon lite kort i nacken och styv, vilket jag precis som i helgen försökte åtgärda genom att ställa om höger-vänster några gånger. Och precis som i helgen slappnade hon av och längde halsen igen. Detta upprepades många gånger och efter ett tag insåg jag att hon lyckades lura mig nu när Atli inte var med... För hon sänkte även huvudet samtidigt som hon började länga halsen. Så jag lyckades ju faktiskt inte lösgöra henne i den högre formen utan när hon kändes lösgjord igen var det alltid i en lägre form... tänk så lättlurad jag är!!! :-O

Jag satt av och flyttade bak sadeln innan jag började rida tillbaka hemåt. Och på hemvägen lyckades jag faktiskt få uppleva ett par korta moment med den häftigaste töltkänslan från i helgen, när hon verkligen var riktigt rest i bogarna och det kändes som att tyglarna hade kunnat ersättas med sytråd!!! Och tänk, som av en händelse inträffade dessa "Halleluja-moments" just när jag under några ögonblick faktiskt inte satt i framvikt... Note to self: "SITT PÅ RUMPAN MÄNNISKA!!!" som min goda vän Fia brukar säga till sig själv när hon rider! Jag måste helt enkelt jobba mer på min pallövning så att jag nöter in en bra töltsits och fortsätta att "lura" mig själv att lägga vikten mer bakåt genom att rida med aningen för långa tyglar i tölten. 

Under hemvägen fick Hamingja fick några korta skrittpauser på hellånga tyglar mellan töltsekvenserna med mkt samling. Och varje gång ville hon verkligen slappna av och gå med mulen nere mot marken - ett bra besked i o m att hon tidigare haft lätt att jaga upp sig och bli väldigt arg när vi tränat samling. Och som avslutning fick hon - tillslut - även tölta med hellånga tyglar som ju är det bästa hon vet! Och även här fick jag en bra värdemätare på dagens träning när hon inte bara "släppte ner huvudet och tappade ryggen" utan hela tiden behöll en trevlig aktivitet i rygg och bakdel medan hon successivt sträckte ut framåt-nedåt. Så även om den riktiga "wow-tölten" bara varat i några korta sekvenser hade jag uppenbarligen lyckats aktivera rygg och bakdel på ett ganska bra sätt!

Efter stretching (som går allt bättre även med den nya bakbensstretchen) fick hon stå lite extra länge med hasskydd och ryggvärmare från Back on Track medan jag bl a städade i min ryktväska. (OK, jag erkänner: jag letade efter en liten påse med reservbroddar och det var först när jag tömt ut hela innehållet som jag hittade den lilla påsen längst ner i ett av facken... Men städat blev det ju faktiskt!) 

Atlikurs dag tre - och en helt annan årstid än i går...

Dagens outfit!

Idag friskade vinden i ORDENTLIGT och de fåtaliga minusgraderna enligt termometern kändes definitivt som tvåsiffrigt... Jag hade morgonfodringen och skulle sedan rida den första lektionen för dagen. Det hela började lite oturligt... När vi kom in på ridbanan höll ett par jättestora liggunderlag (som folk satt på utanför ridbanan igår) på att blåsa in på banan och skrämde förstås Hamingja ordentligt... Vi försökte förankra dem bättre men de var snart på väg att blåsa mot ridbanan igen så jag fick bära bort alla utom ett som låg stadigt under några träreglar.

Men trots att de flesta av dem var borta kunde Hamingja aldrig riktigt slappna av under lektionen, även fast hon först fått stå och titta från olika vinklar en lång stund och jag även skrittat förbi flera gånger, så nära som hon vågade gå. Jag fick därför hålla mig mycket på den andra volten för att få henne att slappna av och sedan försöka "ta med oss" av den avslappningen när vi skulle passera förbi den farliga kortsidan igen.

Trots en högre "grundspänning" i henne jämfört med igår hade vi faktiskt några riktigt fina moment i skritten på volt. I tölten blev glimtarna färre och varje gång jag red förbi kortsidan med liggunderlagen kändes det som flera stora kliv bakåt på "lösgjordhetsskalan". Men vi kunde ändå tölta i närheten av kortsidan - och det var ju ändå ett steg framåt även om hon inte vågade gå ända ute på spåret där. Och jag tänker att varje gång jag lyckas övertyga henne om att något i alla fall inte är riktigt så jättefarligt som hon tror så blir jag kanske lite mer trovärdig i hennes ögon.

Och Atli tyckte ändå att vi fick några moment i tölten som var trevliga. Men han påminde om att jag ska rida kortare sekvenser i tölt och sedan sakta av och göra en ny övergång eftersom kvaliteten i tölten blir sämre efter en stund. När Hamingja som avslutning fick varva ner i tölt på volten började hon ändå frusta ganska snart så det blev en positiv avslutning av lektionen för henne i alla fall. Sedan insåg Atli att vi aldrig kom ihåg att sadla om under denna lektion: "Det MÅSTE vi komma ihåg i eftermiddag för det har en så positiv effekt på henne!!!" sa han.

Min avslutande lektion på denna helgkurs var den första efter lunchpausen, så jag passade på att gå in på ridbanan lite i förväg så att vi kunde skritta fram och tillbaka vid den "farliga" kortsidan. Nu blåste det ÄNNU mer än på morgonen så det var mycket som fladdrade omkring och hjälpte till att göra livet lite onödigt spännande för lilla Hamingja...

Vi fick börja med att från stillastående "framkalla den mun du vill ha" genom att ställa omväxlande höger och vänster och samtidigt kontrollera på vilken höjd hästen höll huvudet. Detta fick vi sedan ta med oss till volten i skritt och Atli påminde: "Om det finns ett motstånd i hästen måste du böja MER, men sedan alltid belöna och lämna hästen ifred när den gör rätt!"

Detsamma gällde förståss i tölten där han uppmanade mig att rida mycket långsammare efter övergången och successivt samla henne mer inför övergångarna utan att tappa längden på halsen. "Det svåra är att behålla halsen lång samtidigt som man kortar upp hästens kropp!" Vi fick jobba med detta på volten men även endel på spåret. Sedan vi bytt till vänster varv kom jag plötsligt ihåg att vi ju skulle sadla om så jag hoppade av och Atli hjälpte mig att placera sadeln längre bak.

Och vilken skillnad när jag satt upp igen! Jag har alltid förundrats över det faktum att när en riktigt skicklig ryttare, som Sylvia eller Atli, sätter sig upp i sadeln så hinner de bara landa med rumpan innan hästen börjar korta upp sig. Men nu var det faktiskt lite av den effekten - innan jag hade gjort något annat än att ta plats i sadeln hade Hamingja börjat samla sig i skritt och komma upp ordentligt med bogarna!!! Så jag behövde i princip bara ställa lite höger för att hon skulle "lossna" i nacken och få längden på halsen igen!!!

Och vilken känsla i tölten sedan - den var riktigt, riktigt WOW!!! För att både Hamingja och jag skulle få avsluta helgen i den känslan fick jag bara rida en kort stund till innan Atli sa att jag skulle låta henne sträcka ut igen på volten. Och där började hon väldigt snabbt att frusta och frusta och frusta - så uppenbarligen fick hon ha en riktigt bra känsla som avslutning!!!

När jag suttit av tog jag denna bild för att dokumentera sadelns placering. Och när jag nu tittar på den ser ju sadeln inte alls ut att ligga särskilt långt bak... men enligt Atli kan redan ett par cm göra STOR skillnad och det gjorde det ju uppenbarligen på Hamingja! Nu ska min duktiga häst i alla fall få ledigt i morgon, så hoppas jag det blir ridning igen på tisdag då vi får repetera ridningen från i helgen! Och då ska jag DEFINITIVT flytta bak sadeln igen!!!

Den optimala ridkursdagen!!!

Hamingja inviger sitt nya ES schabrak i "purple and gold" inför dagens sista lektion. Solen hade då börjat gå ner så tyvärr ser man inte riktigt hur perfekt det matchar min ridjacka... Men förhoppningsvis får vi någon som fotar oss i solskenet i morgon så att den snygga färgen syns tydligare! 

En ridkurs för Atli i strålande vårvinterväder - vad skulle kunna toppa det? Jo, en ridkurs för Atli i strålande vårvinterväder där DESSUTOM Karin Åberg från Sadlar.se dök upp med sin stora bil fullproppad med jättefin hästutrustning - och det var PRECIS vad som hände idag! Mitt lager av schabrak må vara stoooort - men jag hade ju faktiskt inget i den här färgen sedan tidigare (bara en vojlock) så jag var ju mer eller mindre TVUNGEN att köpa detta!!! ;-) :-D

Om jag räknat rätt har jag haft förmånen att träna för Mäster Atli under 15 år nu - verkligen en makalös förmån!!! Under denna tid har hans system med uppvärmning på volt med lång hals i skritt, tölt och trav (i just den ordningen) följt av "själva arbetet" och sedan nedvarvning på volt med lång hals i tölt och trav verkligen också blivit mitt system. Så när jag i höstas bestämde mig för att kasta om ordningen i uppvärmningen och rida trav före tölt kändes det som ett djärvt beslut!

Hamingja som både har extra starka flyktreflexer och dessutom en oerhört generös läggning som lätt får henne att stressa upp sig i träningen har verkligen haft ett STORT behov av en tydlig struktur som hela tiden upprepats, så att hon kunnat känna sig trygg med att hela tiden veta vad som förväntats av henne. Och Atlis upplägg har verkligen hjälpt henne jättemycket, men tillslut blev det nog t o m FÖR effektivt... hon blev så avslappnad i uppvärmningstölten att hon tillslut även började tappa energin och blev allt mer passtaktig... 

Detta har varit just ett uppvärmningsproblem, för så snart jag har börjat samla henne i tölten har takten blivit bra. Och eftersom hon alltid har ett REJÄLT "tryck i steget" i trav började jag alltså under hösten experimentera med att starta uppvärmningen med trav så att hon redan "var igång" när jag övergick till tölt. Takten blev också lite bättre av detta, så när vi tränade för Atli i november tyckte han att jag skulle fortsätta på detta sätt. 

Och efter att han själv tränade Hamingja i torsdags tyckte han att vi nu skulle testa något ännu mer "wild and crazy": att hoppa över uppvärmningstölten helt och kräva viss samling och bärighet i tölten direkt. "Hon behöver nog få en period då hon får börja arbeta ordentligt i tölten från start!" Vilket jag alltså fick testa själv första gången igår - och det gav mersmak!

Ridkurs i "Mariebäcksfjällen" med plusgrader och strålande sol!!!

Under dagens två lektioner hade vi samma upplägg - och det kändes verkligen bra att vi får möjlighet att arbeta på detta sätt hela helgen så att jag hinner hitta formerna för detta och förstå hur jag ska göra. Det är ju inte bara hästen som är ett vanedjur...! Utgångsläget var hela tiden "en positiv mun" hos hästen: att man först i stillastående och sedan i skritt på volten får hästen att slappna av och tugga på bettet - på volten genom att vi flyttar ut bakdelen så att den korsar över med inner bak. "Vi vill inte att hästen ska hålla bettet som hunden håller en pinne!" 

Tidigare har Atli alltid sagt att hästen i princip inte kan gå för lågt med huvudet i detta moment - bara den verkligen sträcker ut pannan framåt och inte bara "krullar ihop halsen". Men i det läge vi är i nu ska jag nöja mig med "halvlåg form". Och när Hamingja känns avslappnad där är det redan dags att börja uppmuntra samling och få henne att lyfta upp bogarna, med bibehållen längd på halsen. För att sedan låta henne "smyga" över i tölt. 

Behövs extra energi ska jag smacka "bara lite" som Atli uttryckte saken, men Hamingja reagerar ju så häftigt även på minsta antydan till smackning, kastar sig iväg och blir väldigt spänd för en stund... Under dagens andra lektion testade jag att göra flera mini, mini smackningar efter varandra precis när hon fått smyga över i tölt. Precis som jag hoppats blev reaktionerna lite mindre på de sista smackningarna. Och när hon lugnat ner sig hade vi dessutom tillräcklig med energi för att klara oss utan smackningar under resten av lektionen. 

När hon kändes avslappnad på volten fick jag börja tölta längs spåret och där göra några nya övergångar till tölt där jag använde öppna för att få mer samling och bärighet. Efter övergångarna fick jag då vara snabb att fånga upp energin med sätet så att hon inte drog i väg i tempo och tappade samlingen. Och hela tiden påminde Atli mig om att sitta djupt i sadeln och röra på axlarna för att "hålla mig själv lösgjord". 

Oj, oj, oj så nyttigt detta var för oss!!! Atli konstaterade att Hamingja blivit lite mer avslappnad i den samlade tölten för varje lektion jag ridit denna helg! Och under dagens andra lektion började hon t o m frusta ganska snart! När vi hittat avslappningen i båda varven fick hon varva ner riktigt grundligt på volten. Och nu fick hon sträcka ut och bli riktigt låg i formen - och då var det så tydligt hur hon inte bara "släppte ner huvudet och tappade ryggen" som hon börjat göra i uppvärmningen utan istället längde sig successivt men hela tiden med bibehållen aktivitet i hela överlinjen. 

När vi övergick till trav på volt kunde jag precis som igår konstatera att även den blev riktigt, riktigt trevlig efter att vi arbetat med tölten på detta nya sätt. "Och allt blir bättre om du lyckas slappna av i axlarna och armarna!" sa Atli. "Du har lärt dig att lösgöra din häst genom att få henne att röra på musklerna. Tänk på samma sätt med dig själv, att du behöver röra på musklerna i axlar och armar för att även du ska bli lösgjord!" 

Under de tre lektioner jag ridit hittills i helgen har jag varje gång känt väldigt tydligt hur bra det är för Hamingja att just nu få arbeta på detta sätt i tölten. Men jag känner mig långt ifrån säker på hur vi själva ska hitta fram till rätt känsla efter att så väldigt länge arbetat på ett annat sätt... Så det är TUR att vi får rida två lektioner till i morgon innan vi behöver klara oss själva! 

Idag har jag också träffat flera personer som berättat att de uppskattar att läsa min blogg - och det är ju alltid väldigt roligt att höra! Jag älskar verkligen att skriva (och dessutom är det så bra med en träningsdagbok!) Och det blir ju ÄNNU roligare när det visar sig att folk dessutom tycker om att läsa det jag skriver! Så stort TACK till alla mina läsare! 

WHAT A LUXURY!!!

ÄNTLIGEN är både ljuset och Atli tillbaka!!!

Och vi smög faktiskt igång kursen redan igår kväll, vilket i mitt fall innebar att Atli tränade Hamingja då. Men idag var det min tur att sitta i sadeln! Då fick jag börja med att i stillastående be henne slappna av och länga halsen, men jag skulle bara låta henne sänka huvudet lite i taget så att jag hela tiden kontrollerade hur lågt hon höll huvudet. "Dina händer ska skapa en mjuk, trevlig mun hos hästen!"

Efter träningen igår var hans bedömning att vi tillfälligt skulle ta paus med att jobba i låg grundform som uppvärmning utan hon skulle bära upp sig mer i tölten redan från start. "Hon jobbar så bra i grundformen och är så pass stark i överlinjen nu att hon är redo för att arbeta på detta sätt en period." Så när jag skrittade igång på volten genom att flytta undan för innerskänkeln fick jag först ta hjälp av pisken för att aktivera hennes bakdel ordentligt. Och när hon korsade över och slappnade av skulle jag bara ge lite längre tyglar, så att hon längde halsen men ändå fortsatte att arbeta i en mer rest form än vad vi brukat ha under uppvärmningen. 

Sedan fick jag börja förbereda för tölt i vänster varv på volt medan jag fortsatte "finliret" med händerna för att hon skulle slappna av och länga halsen, men utan att bli lång och låg. Och från ett läge med "mjuk och trevlig mun" smyga över i tölt. Genom en avslappnad sits djupt i sadeln, en högertygel som bibehöll munnen "mjuk och trevlig" med framdelen redan något rest och en lätt smackning ibland för att bibehålla den energi som skulle "lyfta upp" henne fram. Samt flytta undan för innerskänkeln för att bibehålla kontrollen över tempot. 

När vi bytt till höger varv för att jobba med tölten på samma sätt där ville Atli ganska snart att jag skulle sitta av och flytta bak sadeln. Och effekten av detta blev tydlig när hon sedan direkt började komma upp mer med bogarna! Atli påminde mig hela tiden om att slappna av och komma djupare ner i sadeln och när jag dessutom kom ihåg att låta tyglarna bli aaaningen för långa för att tvinga mig själv att flytta kroppsvikten mer bakåt för att bibehålla en lätt kontakt bjöd Hamingja på en riktigt trevlig känsla i tölten! 

Vi kunde också konstatera att hon faktiskt haft en riktigt bra takt redan från start idag så att be henne bära upp sig mer redan i uppvärmningen kändes verkligen som rätt väg att gå just nu! Det är också lite så jag provat mig fram att rida nu i vinter, men då har jag hållit ett högre tempo under uppvärmningstölten än jag fick göra nu. 

När sedan Hamingja fått arbeta på detta sätt i båda varven efter omsadlingen tyckte Atli att hon varit så duktig att det räckte för idag så att hon skulle få börja sträcka ut och varva ner på volten. Och då fick jag ännu ett bevis för att jag lyckats aktivera hennes bakdel och överlinje, när hon inte bara "släppte ner" huvudet när tyglarna blev längre utan bibehöll aktiviteten i överlinjen medan hon succesivt sträckte ut sig lite i taget. Även traven på volt kändes riktigt, riktigt trevlig så både Atli och jag var riktigt nöjda med min fina häst när vi avslutade lektionen! 

Övriga hästar hade hunnit få sitt lunchhö medan jag red, så efter stretchingen fick Hamingja äta sin lunch inne i en box. Och med mat serverad kan hon ju faktiskt tycka att det är OK att stå på box en stund. Jag passade samtidigt på att låta henne ha ryggvärmaren och hasskydden från Back on Track ända till dess jag släppte ut henne i hagen igen, som en extra preparering inför helgens fortsatta träning.

Nu är jag bara SÅ PEPPAD att rida vidare i helgen!!! Och inte nog med att jag ska få rida min FINA häst hela helgen när jag tränar för en av världens skickligaste islandshästinstruktörer - DESSUTOM verkar det som att det FANTASTISKA vårvintervädret med -3 i skuggan, strålande sol och helt vindstilla ska hålla i sig! Dessutom har Janne skapat några REJÄLA snöhögar när han skottat hagarna med stora traktorn. Så vem behöver åka till fjällen när man kan njuta härligt vårvinterväder på en "fjällsida" i Mariebäck??!!

Hur rakriktad är din hjärna??!!!

Hamingja fönar håret!

I natt kraschade kroppen och det blev väldigt dålig sömn p g a smärtan, så idag är jag hemma från jobbet och "ligger lågt"... Men jag försöker tänka positivt: bättre att ta det nu än att det ska förstöra min efterlängtade kurshelg! Och denna gång har jag faktiskt försökt lyssna på kroppen (och min smärtläkare) genom att "dra i handbromsen" redan i ett tidigt skede, med förhoppningen att det "vänder" snabbt. Istället för att som jag brukat: fortsatt köra "ända in i kaklet" till dess det blir en REJÄL krasch... 

Det låter verkligen självklart när jag skriver/säger det och så enkelt när jag uppmanar någon annan, men är så SVÅRT när det gäller en själv... Men som smärtläkaren brukar påpeka, hade jag haft lätt för att lyssna till och anpassa mig efter kroppens signaler hade jag antagligen aldrig drabbats av någon "smärtproblematik" till att börja med...! 

Men en sådan här dag kan ju vara ett bra tillfälle för ytterligare ett inlägg inspirerat av Wendy Murdoch och hennes "Effortless Rider" - denna gång på temat rakriktning. I ridningen pratar man väldigt mycket om hästens rakriktning och hur man som ryttare på olika sätt ska "rama in" sin häst både för att den ska arbeta jämnt med kroppen och för att "fånga upp" energin så att den får hästen att "komma upp" - att den ger lyftkraft - istället för att "försvinna ut" genom en bog eller ett bakben som "är på villovägar"... Och första steget till att uppnå detta är ju att som ryttare sträva efter att själv bli så rakriktad som möjligt!

En sak som Wendy nämner i sammanhanget är att de allra flesta skjuter fram höger höft när de kör bil och att detta blir så invant att man inte ens känner det själv och också något man tar med sig till ridningen där det ger signaler till hästen att den ska skjuta ut höger bog... Själv hade jag aldrig tänkt på detta förrän jag såg en av hennes videos, men nästa gång jag satt i bilen kände jag det VÄLDIGT tydligt och sedan dess försöker jag tänka att jag istället ska skjuta fram vänster höft, för att få mig att sitta lite rakare - både i bilen och på hästryggen!

När det gäller rakriktning i övrigt har jag skyllt på att jag numera är så stel i kroppen och jag har periodvis också försökt åtgärda detta genom mycket stretching, vilket dock många gånger inneburit att jag fått mer ont... Därför var det en oerhört aha-upplevelse när Wendy väldigt tydligt demonstrerade att vår rakriktning faktiskt till väldigt stor del sitter i hjärnan! 

För att visa detta hade hon en försöksperson som fick börja med att blunda, sträcka ut höger arm och sedan vrida sig så mycket hon kunde åt höger. När det tog emot skulle hon öppna ögonen och memorera hur långt åt höger hon hade kunnat vrida sig. Sedan fick hon göra några olika övningar som byggde på att hon stretchade kroppen genom att vrida sig åt höger på olika sätt. När hon sedan gjorde om den första övningen visade det sig att hon - inte särskilt förvånande - kunde vrida sig betydligt längre åt höger denna gång jämfört med första försöket. 

MEN - sedan kom det intressanta! Hon fick då först blunda, hålla ut vänster arm och vrida sig åt vänster för att se hur långt hon kom. Sedan skulle hon blunda igen med då bara TÄNKA att hon gjorde samma stretchövningar som tidigare, fast åt vänster. När hon som avslutning än en gång fick blunda och vrida sig så mycket som möjligt åt vänster visade det sig att hon även nu kunde vrida sig betydligt längre än vid första försöket, trots att hon nu alltså bara "stretchat i hjärnan"!!! Ett tydligt bevis på att mycket av liksidigheten faktiskt sitter i hjärnan och inte i muskler/senor!

Begränsningarna sitter alltså ofta i hjärnan, inte i resp kroppsdel. Och detta kan vi utnyttja i övningar som skapar "liksidighet i hjärnan" vilket sedan ger liksidighet i sadeln! Hon visade hur man kan använda en vanlig spegel för detta ändamål. Om man t ex är mer stel i vänster fotled sätter man sig med en vanlig spegel (typ hallspegel) mellan benen så att spegelsidan är vänd mot den högra, mer rörliga foten. Sedan fortsätter man att titta i spegeln medan man rör höger fot och efter en stund kommer hjärnan att börja uppfatta det som att den ser båda fötterna - och att båda fötterna rör sig lika mycket! Något som successivt kommer att innebära att vänster fot faktiskt blir lika rörlig som den högra!

På samma sätt visade hon hur man kunde sitta på golvet med benen rakt framför sig och spegeln mellan benen för att "programmera in" bättre rörlighet i ett sämre ben och därmed uppnå större liksidighet. Hon påpekade också att det är viktigt att välja rätt ben för speglingen, annars kommer man ju att försämra rörligheten i den bättre sidan...! Jag får erkänna att jag kände mig ganska skeptisk till detta till att börja med... "Om det verkar för bra för att vara sant brukar det i regel vara det också...!" är ju en välkänd devis. MEN jag visade det ändå för Johan och till min förvåning var han inte alls förvånad! "Det där använder vi i rehabiliteringen av våra strokepatienter, som ju ofta drabbas av ensidig förlamning!" Så nu är det bara att haka ner lämplig spegel från väggen och börja träna!

När snön gnistrar - och Hamingja med den!

Den allra vackraste snökristallen!!!

Det har verkligen varit ett FANTASTISKT sportlovsväder idag, för dem som varit lediga!!! Och jag kunde i alla fall sluta lite tidigare för att njuta av solskenet och den gnistrande snön tillsammans med Hamingja! Även idag red jag bilvägen bort till Avan och idag varvade jag tölt i friskt tempo med trav som uppvärmning. Tölten kändes passtaktig i början men jag fokuserade på tempot samt att rakrikta genom att "ta med" högerbogen åt vänster m h a sidförande tygeltag och successivt blev takten bättre. Traven red jag i uppförsbackarna, vilket visade vara ett smart drag för då kunde jag driva fram mot bettet utan att hon bara rusade iväg framåt!

När vi vänt hemåt igen började jag samla lite mer i tölten för att sedan rida samlad skritt och högersluta som förberedelse för galoppen. Det blev tre galopper uppför den första backen på hemvägen, då jag varje gång startade en bra bit innan backen för att förlänga vår galoppsträcka. Jag undviker helst att galoppera på helt plan mark för jag upplever att galoppen då snart blir flack och mina försök att "rida ihop" henne igen brukar bara resultera i att hon blir spänd... 

Men nu gjorde hon verkligen jättefina galoppfattningar vilket också gav en galopp med riktigt trevlig bärighet till att börja med. När vi sedan började tappa lite av bärighetenn var vi framme vid backen och då började hon av sig själv ta i mer bak igen så att vi fick en trevlig galopp även upp till backens krön! Jag kunde dessutom lägga till lite drivning i backen utan att hon blev spänd. 

Efter två riktigt fina fattningar av vänster galopp, från halt och ur högersluta ville jag testa en högergalopp också. Jag insåg här om dagen att all vår träning av vänster galopp gjort att jag blivit lite ringrostig när det gäller att fatta höger galopp... och även idag fick jag verkligen tänka till så att jag red vänstersluta och även tittade åt vänster när jag gjorde fattningen... Men när matte faktiskt lyckades göra rätt fick Hamingja chansen att även göra en jättefin fattning av höger galopp!

Som vanligt satt jag av för att sadla om efter galoppen och förutom att sadeln kom tillbaka till ursprungsläget så fick Hamingja också en tydlig signal om att det var paus. Så tydlig att hon sedan kunde njuta av skritt på hellånga tyglar en lååång stund när vi fortsatte hemåt! 

Jag hann sedan med att träna lite mer på min sits: först att rida samlad skritt utan att spänna mig i hela kroppen, göra övergång till tölt och sedan bibehålla samlingen i tölt m h a halvhalter UTAN att bli jättespänd själv. Oj, oj, vad jag behöver träna på detta! Men jag fick redan idag uppleva små glimtar där det fungerade och den känslan gav verkligen mersmak! Jag "kryddade" dessutom det hela med att  rida med tyglar som kändes aaaningen för långa, för att jag skulle bli tvungen att räta på mig när jag började falla framåt. Ibland är det tur att man är lättlurad!!!

Det märktes på Hamingja att hon mådde väldigt bra av att ha fått gå på framåt, både under töltuppvärmningen och i galopperna för varje gång jag erbjöd hellånga tyglar under hemvägens skrittpauser sträckte hon verkligen ut och slappnade av! Tillbaka i stallet blev det sedan stretching och Back on Track innan hon fick gå ut till kompisarna i hagen igen. Och i morgon får hon vilodag för att ladda inför Atli-kursen till helgen. Tänk att det REDAN är kursdags igen!!! När vi hade höstens sista träning för honom, i november, kändes det som en EVIGHET till i mars... men nu är vi redan där!!!

KÄNSLIGA HÄSTÄGARE VARNAS!!!

Idag kom Hamingja GALOPPERANDE i hagen - och jag blev så lycklig att jag trodde hjärtat skulle stanna!!! (Naturligtvis valde jag att tolka det som att hon var så FANTASTISKT glad att se mig!) Redan där hade min lyckohäst ju "gjort sitt jobb" med råge - och sedan fick jag rida DESSUTOM!!!

När vi töltade iväg mot Avan var hon passtaktig till att börja med och ett pet med pisken på höger bak blev förståss ett litet trauma - men strax efteråt "lossnade" hela hästen och töltade på med bra takt i friskt tempo - och FRUSTADE! I den första backen höll vi oss till tölt, men i nästa längre backe bjöd hon på en låååång sträcka vänster galopp! När vi mötte en traktor med snöslunga kändes vägen VÄLDIGT smal och Hamingja blev lite rädd, men inte mer än att jag kunde hålla kontrollen.

Efter lite voltarbete i korsningen i Avan vände vi hemåt och jag red först tölt i ett lägre tempo med mer samling, för att även hinna med att tänka på min sits. Precis som igår fattade jag vänster galopp i god till innan backen upp till kalhygget och till att börja med galopperade Hamingja på riktigt trevligt, men gjorde plötsligt en tvärnit (var det möjligen någon av timmerstockarna i upplaget vid vägen som uppträdde hotfullt?!) och övergick sedan till tölt.

Istället för att stanna och göra ny galoppfattning fick hon fortsätta i snabb tölt till dess vi var uppe på backkrönet. Och vid nästa (vänster-)galopp uppför samma backe höll hon galoppen ända till dess jag började vissla! Efter en tredje galopp i samma backe satt jag av och sadlade om innan vi fortsatte hemåt. Jag använde öppna åt vänster för att bibehålla bärighet i tölten och försökte hålla fokus på min sits. Bitvis lyckades jag faktiskt hålla mig avslappnad i kroppen vilket även Hamingja verkade uppskatta!

När vi skulle rida över bäcken började hon fåna sig, precis som igår, och jag använde samma taktik idag: att distrahera henne genom att rida vänster-öppna över bäcken och uppför backen. Sedan mötte vi traktorn igen - denna gång med snöslungan igång så att snön yrde - uppenbarligen hade han varit och snöröjt den högra skogsvägen bakom bommen. Jag gjorde ett tecken att han skulle stanna och då var han bussig nog att vända tillbaka och släppa förbi oss så vi kunde rida in på gården innan han avslutade snöröjningen!

Efter stretching fick Hamingja även idag stå med BoT både på ryggen och haserna innan hon fick gå ut till kompisarna i hagen igen. I morgon blir det vilodag för henne, men förhoppningsvis rider jag igen redan på tisdag!