Trav - det är jag GRYMT bra på, säger Hamingja!!!

"Trava kan jag - när jag vill...!!!"

Det råder sorg i Mariebäck, då Gabriels matte Yvonne idag somnade in efter en tids sjukdom... Hon lämnar ett STORT tomrum efter sig... men minnena av henne är många och de lever kvar!

Jag åkte till stallet först på kvällen, eftersom jag skulle kvällsfodra. Innan fodringen hade jag tänkt köra en repris av gårdagen, d v s nyttja den oplogade vägen bort till kyrkan för att träna trav. Men det visade sig att Janne varit "onödigt" flitig med traktorn idag, vilket även inkluderade en ytterst välskottad "kyrkväg"... Det fick därför bli ett träningspass på ridbanan istället - och KANSKE skulle jag ändå kunna övertala Hamingja att bjuda på lite trav...!

Vi inledde med sedvanlig uppvärmning med att flytta ut bakdelen i skritt på volt. När vi sedan övergick till att göra detsamma i tölt kändes hon så avslappnad och fin att jag nästan direkt övergick till att låta henne tölta längs spåret. "Man ska bara rida på volt så länge man behöver rida på volt!" som Atli brukar säga. "Voltarbete är på många sätt väldigt, väldigt bra - men innebär också en påfrestning på hästen."

Den senaste tiden har jag verkligen försökt komma ihåg att RIDA i nedtagningarna. D v s nyttja Atliknepet att flytta undan för innerskänkeln i nedtagningen, så att hästen bibehåller aktiviteten i bakdelen och inte ramlar ner på bogarna. Så också i kväll och Hamingja var hela tiden med på noterna! Töltuppvärmningen avslutades med att hon fick skritta på volt med hellånga tyglar, då hon passade på att verkligen sträcka ut halsen och nästan dra mulen i backen.

Sedan var det dags för sanningens ögonblick: skulle jag kunna övertala henne att trava något idag trots att det inte fanns någon djupsnö att rida i?! Jag bestämde mig för att börja i höger varv, började försiktigt ta mer kontakt på tyglarna igen och bad sedan om trav... "Trav - det är jag JÄTTEBRA på!!!!" sa Hamingja och travade på hur stabilt som helst! Hon fick förstås MASSOR av beröm och frustade så belåtet, gång på gång! Efter några varv på volten styrde jag ut längs spåret och bara njöt av känslan från trycket i bakbenen och den låååånga halsen!

Jag bytte sedan varv i trav, för att vara säker på att även få arbeta med traven i vänster varv.  Efter en skrittpaus bytte jag till höger varv och bad än en gång om trav - och övergången var lika klockren denna gång! Efter några varvbyten i trav blev det ny skrittpaus för min duktiga häst. Och sedan bestämde jag mig för att höja svårighetsgraden och testa om "travknappen" fungerade även i vänster varv.

Det började inte särskilt lovande... för så snart jag började korta upp tyglarna var Hamingja snabb att börja "tänka tölt" och jag trodde att det i o m det skulle vara hopplöst att hitta tillbaka till traven... Men efter en förhållning gav jag ny travsignal och då bjöd lilla fröken på en klockren övergång till trav! Det belåtna frustandet fortsatte när jag lät henne trava längs spåret i båda varven. Och jag var så nöjd att jag först tänkt avrunda ridpasset efter detta, för man ska ju sluta när man är på topp!

Men så bestämde jag mig för att ändå testa travknappen en gång till i vänster varv. Precis som tidigare var Hamingja snabb att ta några töltsteg så snart jag började korta upp tyglarna. Och jag hann tänka att jag borde ha nöjd mig med de travövergångar vi redan gjort istället för att rida till dess det började gå dåligt... Men till min glädje behövde jag bara göra en förhållning och sedan be om trav för att hon åter skulle trava! Nu var det nästan så att jag frustade lika belåtet som min häst!!!

Som belöning fick hon sedan skritta en stund på hellånga tyglar innan vi avrundade för dagen. Håll nu tummarna för att hennes "travknapp" kommer att vara tillbaka i funktion efter detta!