Ljusterapi och hästterapi i kubik!

Tänk att jag får rida den FINASTE hästen!!!

Vilket HÄRLIGT ridväder idag - med -12 grader och en strålande sol som fick all snö att gnistra. Verkligen ljusterapi (och hästterapi) i kubik!!! Och till skillnad mot igår såg jag dessutom till att rida åt rätt håll - så jag slapp den isande motvinden i ansiktet på hemvägen den här gången! 

Hamingja var med på noterna och kändes smidigare än igår när jag bad henne korsa över med vänster bak - så gårdagens träningspass hade uppenbarligen gjort viss nytta! Precis som igår fokuserade jag också främst på öppna till vänster under vår uppvärmningstölt, då jag också förutom att försöka vinkla mitt bäcken rätt försökte hålla blicken lyft ÄVEN om manken och hästens mankam har en helt makalös dragningskraft...! 

Johanna Elgholm har ju lärt mig att man med lyft blick och ögonen inställda på fjärrseende har möjlighet att tydligare känna hästens rörelser och nu försökte jag använda detta knep för att veta när jag skulle få bästa effekt av att lägga till innerskänkeln. I skritt går detta bättre och bättre tycker jag, men i tölt är det fortfarande SVÅRT... inte minst för att jag måste vara mycket kvickare i mina reaktioner då...!

Ett annat fokusområde jag har är nedtagningarna, från tölt till skritt, där jag åter har fått påminna mig om det knep Atli lärde mig för ett antal år sedan. För att hålla hästens bakdel aktiv genom nedtagningarna, så att den inte faller ner på bogarna när man övergår till skritt, ser man till att i nedtagningen också flytta undan ett par steg för innerskänkeln. I denna rörelse placerar hästen sitt inner bak under sig och fortsätter att bära upp sig bakifrån. 

Genom att varva många sekvenser uppvärmningstölt med skrittpauser fick jag ju väldigt många tillfällen att träna på dessa saker! Och när det gäller "tölt-vinklingen" av mitt bäcken så tror jag faktiskt att det börjar bli liiite bättre! Jag har tvekat att skriva detta innan jag fått det bekräftat av oberoende instruktör, men de senaste träningspassen tycker jag min ändå fått ganska tydliga indikationer på att det faktiskt går åt rätt håll på detta område! 

Redan på Feykir-tiden minns jag att Sylvia tipsade om att tölt i utförsbackar fungerar lösgörande. Dock med den "lilla detaljen" att man då verkligen behöveer sitta på rumpan ordentligt... och jag som redan på plan mark haft problemet att jag faller framåt har ju nästan hamnat framme i öronen på hästen när jag någon gång försökt mig på att tölta utför en backe. Men med Hamingja har jag allt oftare testat att tölta nerför backen över bäcken, när vi rider ner till bilvägen. Och den senaste tiden har jag faktiskt lyckats undvika att ramla fram över hästhalsen! Så det måste faktiskt ha blivit en viss förbättring på detta område! Roligt när man ser små resultat av sina ansträningar!!!

Eftersom dagens träningspass skulle motsvara dag två på en Atli-kurs stod det, till skillnad mot igår, även samling i tölt på programmet. Och i övergångarna från samlad skritt till tölt skulle man nästan kunna säga att vi gjorde "nedtagningar till skritt fast tvärt om"! För innerskänkeln har inte bara en viktig roll när det gäller att behålla bakdelens aktivitet i nedtagningen utan det är samma sak när man vill behålla bärigheten från den samlade skritten över till tölten. 

Den samlade skritten har vi varit duktiga på ganska länge Hamingja och jag, och när Atli lärde mig att rida ett par steg öppna (innerskänkel mot yttertygel alltså!) i övergången till tölt kunde jag behålla bärigheten över i de första töltstegen i alla fall. Men sedan blev jag en passiv passagerare i sadeln "för att inte förstöra något" vilket självklart innebar att jag gjorde precis det och vips var all samling historia... 

Och trots att jag har förmånen att träna för superpedagogen Atli dröjde det läääänge innan poletten TILLSLUT trillade ner och jag förstod att jag ju faktiskt måste göra precis samma sak för att bibehålla samlingen i tölten som för att uppnå den - innerskänkel mot yttertygel alltså1 Och - inte minst viktigt - jag måste jobba med detta redan från start! Inte som jag gjort - bara åka med i tölten  till dess all samling är borta - utan redan efter ett par steg i tölt understödja samlingen m h a ett par steg öppna. Med andra ord: innerskänkeln mot yttertygeln! 

På detta sätt varvade vi alltså samling i tölt med skrittpauser och under hemvägen fick jag uppleva några sekvenser när Hamingja verkligen kom in mellan hand och skänkel och kändes mjuk som smör i kroppen när hon töltade på med trevlig bärighet. HÄRLIGT tyckte jag - och uppenbarligen lilla fröken också för hon frustade så belåtet ett flertal gånger!!! 

Vi avslutade träningspasset på sedvanligt sätt med nedvarvningstölt på långa tyglar, följt av "tävlingsskritt" som hon ju presterar som bäst när hon vet att den inte kommer att följas av någon snabbare gångart. Tillbaka i stallet fick hon sedan stå med BoT både på haser och rygg medan hon åt sitt kraftfoder. Men innan hon fick gå ut i hagen igen tog jag av det högra hasskyddet, för att inre riskera mera skav.