Hamingja fick INTE sko sig på mattes bekostnad...!

Nyligen upptäckte jag att det var hela 15 veckor sedan Hamingja skoddes senast - vilket är betydligt mer än vanligt - så jag var så glad när hovslagaren skulle kunna sko henne redan idag! Fast när han kom till Mariebäck och tittade på hennes hovar konstaterade han att vi borde vänta ytterligare några veckor. Hovarna brukar ju växa långsammare på vintern, men i år måste de alltså ha vuxit ovanligt långsamt. Och skorna har inte heller hunnit börja glappa något, trots att hon har snösulor.  Om hovarna knappt vuxit sedan förra skoningen skulle de nya sömhålen hamna väldigt nära de gamla vilket ökar risken för tappskor och trasiga hovar - och den risken vill man ju inte ta!

Så hovslagaren kunde åka hem igen medan jag och Hamingja istället hann rida ut medan det var ljust! Och det blev ett riktigt bra träningspass längs bilvägen bort till "världens ände"-korsningen. Efter inledande stretching genom att korsa bakbenen nyttjade jag korsningen när man kommer ner till Mariebäcksvägen till en travövergång på volt, vilket lyckades vid andra försöket. Vi hann dock inte trava så långt innan vi fick sakta av för att möta en bil med hästtransport. Och sedan tyckte Hamingja tydligen att hon travat färdigt...

Jag tror det är Eyjolfur Isolfsson som sagt att träning av hästar går ut på att hela tiden sätta dem i sådana situationer där de väljer att göra det vi vill att de ska göra. Alltså bestämde jag mig för att Hamingja nu skulle ha två saker att välja på: antingen trav eller också ANSTRÄNGANDE tölt. Inte någon mystölt i myrsloksform som hon tycker så mycket om, utan tölt med böjning i vänstersidan så hon måste trampa under sig med vänster bak. Efter en sekvens av detta gav jag henne åter möjligheten att välja trav - och vips gick det alldeles utmärkt att trava...!

I korsningen vid sjön red vi till vänster och ut på ängen där de plogat upp en väg för skogsmaskinerna som avverkar längre in i skogen. Första sträckan av denna väg går längs ängskanten där vi brukar träna galoppintervaller och vi passade på att göra så även idag - dock bara två intervaller vänster galopp. Sedan nyttjade jag den vändplan som plogats upp längst in till att rida trav på volt och upptäckte att ytan faktiskt var tillräckligt stor för att kunna trava på en åttvolt och byta varv!

Innan vi vände hemåt igen satt jag av och sadlade om och sedan fick Hamingja inleda hemvägen med att skritta en lång stund på hellånga tyglar. Hon hade sett endel spöken idag, så jag ville inte trigga hennes flyktreflexer i onödan genom att låta henne springa första delen av hemvägen. Och hon kunde ändå slappna av tillräckligt för att INTE agera giraff utan sänka huvudet och slappna av.

Men sedan fick hon jobba ordentligt! Från halt, ryggning och samlad skritt red vi övergångar till samlad tölt samtidigt som jag försökte "sitta som folk" och hålla blicken lyft. Efter en stund bjöd Hamingja på några sekvenser tölt där vänster bak och höger bogen kom på plats och hon verkligen bar upp sig trevligt! Då fick jag en känsla av den där lättheten som Atli alltid pratar om att man ska söka efter i ridningen! Härligt!!!

Efter detta fick hon varva ner i tölt på långa tyglar innan det plötsligt tog tvärstopp ungefär där det finns en kallkälla vid vägen. Hamingja förvandlades till en stenstod med giraffhals som spanade oroligt framåt mot infarten upp till gården. Jag förväntade mig att få se Sylvia komma ridande med hundarna som förtrupp. Medan Hamingja uppenbarligen förväntade sig ett gäng hästätande älgar... Istället kom... ingenting...! Och tillslut lyckades jag också övertyga Hamingja om att ta risken att fortsätta hemåt och vi tog oss faktiskt hela vägen tillbaka till stallet med livet i behåll!

När lilla fröken sedan preparerats med BoT på haserna och över korset mumsade hon sitt kraftfoder med MYCKET god aptit - så hon verkar ha börjat vänja sig vid smaken på den nya vitamin- och mineraltillskotten. Jag ger fortfarande bara halv dos, men i morgon ska jag testa att ge full dos så får jag se om det funkar.