Nära döden-upplevelser löser problem!

"Hoppsan - det är visst vinter...!!!"

Dagens -15 grader är ju egentligen inte någon vintertemperatur att orda om... men efter de senaste veckornas ovanligt milda temperaturer runt -5 kändes det nu som att det plötsligt blivit "riktig vinter" igen! Jag har faktiskt ridit i fleecefodrade ridbyxor ett tag, men idag var det termobyxor på igen. Det bästa med denna tid på året är dock att ljuset kommer tillbaka! Och varje år blir jag så positivt överraskad av att det går så fort!!! Idag var det fortfarande ljust - jag t o m solsken - när jag kom till stallet efter jobbet - HÄRLIGT!!!

Hamingja var också laddad för ett träningspass skulle det visa sig. Igår hade jag faktiskt lite problem med att styra henne ut från gården, för hon ville absolut in på ridbanan! Även idag verkade den ha en magnetisk dragningskraft på henne och när jag inte försökte styra undan skrittade hon JÄTTEFORT in på banan - som för att inte ge mig en chans att ändra mig!

Som vanligt värmde vi upp med volter där hon fick flytta ut bakdelen för att korsa bakbenen och detta både i skritt och tölt. Dagen innan hade vi ju tränat galopp på ridbanan för första gången på jättelänge - så det vore inte konstigt om det kändes lite i musklerna på henne igår. Dessutom var det en sådan dag då hon såg och hörde spöken (och LIVSFARLIGA hundar) vilket förståss gjorde henne extra spänd även i kroppen. Men idag kändes hon smidigare igen!

Dessutom fungerade hennes travknapp alldeles perfekt idag! Jag testade den många gånger, både i höger och vänster varv och ALLA travövergångarna var klockrena!!! Härligt när "renoveringsarbete" ger resultat tillslut!!! Istället fick vi jobba endel med att "renovera" ryggningarna... Varje gång jag gjorde halt för att rygga tog Hamingja det som en inbjudan till att glömma matte där på ryggen och fokusera helt på omgivningen... Jag fick verkligen jobba för att hon skulle fokusera på mig istället...

När ryggningarna tillslut fungerade hyfsat tränade vi samlad skritt och övergångar till tölt. Först i vänster varv, eftersom det brukar gå lättare, men sedan även i höger varv. Så här i efterhand inser jag att vi hade behövt mer energi i tölten, i båda varven. I högervarvet ville hon inte heller riktigt komma in mellan hand och skänkel... Förrän matte tog till det "tunga artilleriet" och smackade en gång. När Hamingja väl hämtat sig från denna nära döden-upplevelse löste sig plötsligt allt! När bakdelen verkligen "var med" kom hon in mellan hand och skänkel och bar upp sig jättefint samtidigt som jag inte hade något alls i handen! Jag borde helt enkelt ha smackat låååångt tidigare!

Efter att hon fått börja nedvarvningen i tölt med låååång hals testade jag travknappen igen, ett par gånger i vardera varvet och den fungerade lika klockrent som under uppvärmningen! ROLIGT!!! I o m att vi red så pass mycket i samlad tölt blev det ett ganska ansträngande ridpass för Hamingja så jag lät henne stå lite extra länge med BoT efteråt. Och nu kommer hon dessutom att få ett par vilodagar, för i morgon ska jag till smärtkliniken igen och sedan bör jag vila extra mycket för att maximera effekten av behandlingen. Men både travknappens goda funktion och den härliga känslan i tölten alldeles på slutet blir härliga karameller att suga på i några dagar!